Kapitel 4

Shoppingresan

Klockan visade åtta på lördagsmorgonen och det var ju klart att man ville ligga och dra sig på sin lediga dag.
- Vakna, vakna, sa Åsa till sin bror samtidigt som hon försökte ruska liv i honom.
- Vad är det frågan om, får man inte sova i fred, mumlade Markus som var helt utslagen av trötthet.
- Du ska köra oss till Borlänge så jag och morsan kan shoppa på Tunatutten, sa Åsa.
- Hoppa och dö, sa Markus samtidigt som han drog täcket över huvudet.
- Jamen, du kommer inte undan för morsan har redan bestämt det så. För farsan tänker inte ställ upp, för han hatar att gå i affärer, sa Åsa och drog undan täcket.
- Stick och brinn, sa Markus som nu drog täcket över huvudet för andra gången.

Nu tittade Karin in i smyg bakom dörrkarmen. Mor och dotter tittade på varandra samtidigt som dom nickade och pekade på toalettdörren.
- Ja, den står på, viskade Karin och Åsa fattade och nickade med huvudet.

Mor och dotter rusade in i Markus rum och slet av honom täcket och drog honom i varsin arm samtidigt som dom släpade in honom i duschen. Markus hann inte uppfatta vad som hände förrän han stod i duschen. Han frustade och var helt chockad av den omilda behandlingen som han fick av sin mor och syster.

Efter en god frukost hoppade alla in i bilen och färden gick mot Borlänge. Det tog ungefär ett par timmar att komma till Kupolens köpcentrum. Markus parkerade på den enorma gigantiska parkeringsplatsen som kunde ta emot tusentals fordon. Åsa var först med att hoppa ur bilen. Hon var så ivrig att komma iväg så hon nästan glömde dom andra familjemedlemmarna.
- Vänta på oss. Vi ska väl hålla ihop! ropade Karin till Åsa.

Hon hade ju också sett alla skyltar som skvallrade om olika erbjudanden. Som skulle få plånboken att bli lika tunn som ett löv efter dagens slut.

De tre gick mot huvudentrén med snabba kliv och kom in i köpcentret. Det blåste varmt från entréfläktarna och en härlig värme spreds i kroppen vilket gjorde att man fick lov att lätta på den varma vinterklädseln. En stor anslagstavla informerade om vilka företag som var etablerade i Kupolens köpcenter.

Det fanns en uppsjö av kläder, skor, mat, radio-tv, video, sportbutiker och restauranger. Dom stora affärsytorna gjorde att man fick köpfrossa och nu man var helt utelämnad i affärsmännens våld. Det som avgjorde när man skulle få gå hem var kapitalet i plånboken.

Åsa och Karin gick i modeaffärerna, dom slet och drog i alla klädesplagg samtidigt som dom kände på kvalitéerna. Markus kände sig lite otålig och ville gå själv och titta på det han var intresserad av.
- Nä, nu vill jag gå själv, kan vi inte träffas lite senare och då kan vi väl fika, sa Markus.
- Ja, varför inte! Vi träffas borta vid fiket klockan tre, sa Åsa som var helt upptagen med sitt provande.

Nu kunde han lugnt flanera omkring och bara följa sin egna takt. Han stannade upp vid radio-tv affären för att tittade på alla Juppénallar som hade blivit mindre och effektivare. Han tänkte samtidigt på sin fars mobiltelefon som hade flera år på nacken som var så stor och klumpig. Markus tog en mobiltelefon i handen, den kändes lätt och behändig. Det fanns många kompisar i hans ålder som var ägare till en Juppénalle och därför skulle han vilja ha en själv för att imponera på sina kompisar.
- Hej, sa en mansröst.

Markus vände sig om och såg en välfriserad ung expedit i tjugofemårsåldern. Han var klädd i skjorta och slips. Den unge expediten spände ögonen i Markus och sa:
- Jaha, du är intresserad av en mobiltelefon ser jag, sa expediten och tog nu ett steg närmare Markus för att lägga upp lite försäljningsargument.
- Nja, jag kikar lite bara, sa Markus och försökte avvärja situationen samtidigt som han lade tillbaka Juppénallen på hyllan.
- Den du lade upp på hyllan har vi ett fint erbjudande på idag. Du betalar endast nittionio kronor för mobiltelefonen och vi ansluter dig till Telecom för trehundrafemtio kronor i första avgift. Sen betalar du bara en fast avgift på etthundrafemtio kronor i månaden i tjugofyra månader.
- Jaha, sa Markus och såg helt förvånad ut.
- Man köper ena dan och så är man inkopplad dagen efter. Enkelt eller hur det är bara att slå till, sa expediten och slog ut med bägge händerna i luften.

Markus tyckte expediten såg ut som en frikyrkopastor som försökte värva och frälsa folk på löpande band.
- Vilken sliskig typ, tänkte han och bad att få lyssna på Roxettes senaste CD skiva. Han lyssnade på några låtar och efter en stund bad han att få betala.
- Tack och välkommen tillbaka! Och kom ihåg att erbjudandet på mobiltelefonen gäller endast en vecka till, sa expediten som gjorde ett sista försök att sälja en mobiltelefon till Markus.

Det luktade gott i cafeterian och kaffets arom spreds i lokalen och som fick den kaffebesökande gästen att få abstinensbesvär. Familjen Halvarsson slog sig ned vid ett bord och beställde in kaffe med dopp. De åt goda bakelser och wienerbröd. En halvtimme senare hade dom fikat färdigt. Nöjda och belåtna åkte dom hem till Malung med kassar fulla med kläder och plånböcker tunna som löv.

Till nästa kapitel