Kapitel 8

Har hon varit här?

På tisdagskvällen skjutsade Markus mor honom till skolan. På fredagen tog han bussen hem igen som vanligt. Men Anna var inte med på bussen. Besviken och ensam satt han alldeles själv hela vägen hem. Anna praktiserade på en revisorbyrå i Mora som var kontrakterad till Rosengrens i Malung, vilket Markus inte kände till. Det var Annas far som hade fixat platsen.

Bussen stannade till i byn och Markus begav sig hemåt och där möttes han av sin mor i köket.
- Hej morsan, sa Markus.
- Hej du, K-A var här alldeles nyss och frågade efter dig. Han ville väl se hur du mådde efter olyckan, sa Karin.
- Sa han vart han skulle? frågade Markus.
- Nä, han tog sin fjälla och drog vidare, sa Karin.
- Fjälla? Han har väl ingen fjälla? sa Markus förvånat.
- Jo, han hade en vacker flicka med långt mörkt hår med sig. Jag tror att hon heter Anna, sa Karin.

Markus kände hur det brände till i bröstet och hur det pirrade till i benen.
- Anna, sa Markus högt för sig själv. Han tog på sig jackan igen och försvann ut genom dörren.
- Vart ska du? ropade hans mor genom fönstret.
- Ner på stan, ropade han tillbaka samtidigt som han tog sin fars gamla cykel och trampade iväg i en väldig fart.
- Ska du inte ha något i dig? ropade hans mor ännu högre.

Men Markus hade försvunnit bakom närmaste knut och hörde inte sin mor.

Markus första tanke var att åka förbi macken för se om dom var där. Han slängde cykeln mot väggen och det skramlade till när den träffade väggen den rasade omkull. En gammal man i sjuttioårsåldern höll på att tanka sin bil. Han tittade upp och skakade på huvudet och mumlade.
- Ungdomarna är då inte rädda om grejerna nuförtiden, sa de äldre mannen. Men det hörde inte Markus.
- Hej, sa Markus till Pampen som stod i kassan.
- Hej på dig du, va’ bra att du kom. Det finns jobb till sommaren för Hedberg vill ha sin semester. Han blir nog sur om jag inte fixar någon vikarie, sa Pampen.
- Kan jag börja direkt efter skolan? frågade Markus.
- Visst kan du det, sa Pampen som var belåten med sig själv att han ge sin ordinarie personal ledigt.
- Har du sett K-A och Anna? frågade Markus.
- Nej, det tror jag inte, svarade Pampen.
- Okey, vi syns efter skolslutet, sa Markus och tog sin cykel.

Nere på Malungs centrum var det liv och rörelse. Markus svängde in till korvkiosken eftersom det hade kurrat till i magen och han hade inte ätit sedan han kom hem från skolan.
- En grillad med bröd, senap och ketchup tur och retur! sa Markus till grillbiträdet.
- Senap och ketchup tur och retur? Nu förstår jag inte?!
- Jo, jag vill ha dubbelt upp, förklarade Markus.

Grillbiträdet nickade och räckte över korven. Han tog en tugga av korven samtidigt som han hörde en bil tuta till bakom honom.

En silverfärgad BMW parkerade framför kiosken vid hans sida och föraren vevade ner rutan. Det var K-A.
- Hej, jaså är du här. Vi var hem till dig men din morsa hon sa att du inte hade kommit hem från skolan än, sa K-A som hängde ut med halva kroppen genom fönstret.
- Ja, hon sa det, sa Markus.

Markus hukade sig och såg att Anna satt i passagerarsätet.
- Hej, sa Markus till Anna. Samtidigt som han tittade henne djupt i ögonen.
- Hej, sa Anna och nickade.

K-A pratade i rask takt om olyckan.
- Eller hur? sa K-A.
- Jo, jo, sa Markus som inte kunde släppa blicken på Anna.
- Ska vi åka och fika? frågade K-A.
- Ja, vi kan ju åka hem till mig och ta en fika, sa Anna och log vänligt.
- Oh, she is talking to me, tänkte Markus och sken upp som en sol.
- Ställ ifrån dig cykeln och kom med då, sa K-A.

De svängde in på Annas gård och man möttes av den pampiga portalen byggd i timmer. Själva gården var omringad av vita staket som skvallrade om att det fanns hästar. En lång timmerlada var inredd med stall. Mitt på gården stod en lång och ståtlig flaggstång i anslutning till den breda gången som ledde upp till huset. Huset var byggt i kraftigt timmer. Anna öppnade dörren och möttes av sin mor.
- Hej och välkomna, sa Annas mor samtidigt som Markus och K-A skakade hand med modern.

Anna presenterade sina gäster och serverade the med goda mackor. Alla var ju intresserade av olyckan så Markus fick berätta om den igen. Tiden gick och man pratade om allt möjligt. Markus förlorade tidsbegreppet och hemma i Grimsåker hade kastrullerna kallnat för länge sedan.

Till nästa kapitel