|
****************
****************
Många av mina fyrbenta vänner
finns inte längre här på jorden...
Men jag vet att en dag ska vi träffas igen
****************
Hundarna
Narri ( Kurants Narr) född 1978 *
1992
Narri
kom till mig som omplacerings hund 1979 då han var 15 månader gammal.
Ägaren klarade inte av honom. Jag hade redan på ägarens
beslut
haft honom över natten och någon gång under dagtid.
Jag fick en vänskap i Narri som jag kan berätta mycket mera om..
men han visade sitt mod och sin vakt genom att rädda mig några gånger
mot överfall!
Bamse född
1967 *1982 .
Bamse var jakt hund och vart skotträdd när ett skott brann av
mot hans huvud.
Bamse klarade livet men jägaren kunde inte använda honom mera
som jakthund.
Jägaren sålde Bamse till ett läkemedelsföretag som försöksdjur.
Bamse tjänstgjorde i vetenskapens namn till försöket var slut.
Han hade den turen att försöket gick ut på att låta försökshundarna
återgå till ett normalt hundliv tills dess att de dog av ålderdom.
Jag vart Bamses 5-eller 8 ägare som fodervärd.
Bamse var en trogen kamrat.
Jag fick honom att sluta jaga.
Jag tränade honom i löplina.
de sista åren jagade han inte fast han sprang lös i naturen!
Skotträdslan försvann den med men kanske mer av naturliga skäl.
Bamse blev 15 år.
 
Elin född
1978 *1993
Elin föddes på
ett läkemedelsföretag.
Elins mor Erika gick i försök under graviditeten. Tre valpar föddes så
småningom.
Elin var den enda valpen som överlevde.
Jag arbetade som jourhavande djurskötare på hundavdelningen under
detta år.
Det var inte meningen att Elin skulle bli min för hon var
redan tingad av folk som arbetade inom koncernen.
Ja sen ångrade de sig....och Elin skulle fara ner till kenneln
som födde upp försökshundarna i avvaktan på att växa till
sig.
Det var meningen att Elin sedan skulle bli försökshund som sin
mor.
Jag bönade och bad min chef att få vårdnaden om valpen under
sommaren...
Elin hämtades hem en vårdag då gräset hade blivit grönt på
marken
och fåglarna kvittrade sin vår serenad i träden.
Jag hade sele och halsband på Elin för jag trodde hon skulle bli dödsförskräckt
av att komma utanför dessa tjocka betongdörrar som vistats i under tre
månader.
Vid sandstranden på väg mot Karlberg i Stockholm satte jag ner henne
för att hon skulle få lukta på gräset...
Det gjorde hon... hon lade sig på mage och rullade runt i flera
varv.
Hon kröp sakta framåt och smakade på grästråna...
hon kravlade vidare ner mot vattnet och drack.
Hon lyfte sin nos uppåt och söp in den härliga luften.
Tre dagar senare sprang Elin lös tillsammans med Bamse på våra ängar
och i skogen!
Elin jagade aldrig trots att hon är ämnad att driva hare till sin
natur.
Ja, det finns så många fler berättelser om denna lilla dam...
men det var lite om hur en hund vet att ta för sig
även om livet börjar väldigt tokigt och farligt ifrån början för
en hund!
Tack Elin för alla Glädjeår!
Du är finns i mitt hjärta för evigt bevarad!
Skorpan född 1983 *1995
Skorpan tog jag hand om 1992 då hon övergavs
av sin ägare.
Ägarens föräldrahem hade hand om henne och annonserade ut henne i
Dagens Nyheter under säljes.
Jag hade mist min schäfer Narri.
Elin som var i en ålder av 15 år vart skorpans kompis hemma hos
mig.
Första gången Skorpan träffade Elin lade hon ner sitt huvud på Elins
manke.
Elin besvarade hennes kärlek och de två levde tillsammans
som de känt varandra för alltid och kom överens.
Min älskade
lilla Sara har i natt den 2 maj 2009 klockan 02.30
fått somna in på Bagarmossens djursjukhus .
Idag
var alla dagar som de brukade tills kvällen kom. Då började höger
bakben att sluta fungera.
Plötsligt står jag där och inser att min älskade lilla tös inte längre
orkar.. inte längre.. .kan vara med oss.
Veterinären
var en underbar ängel som undersökte Sara noga.
Visst
fanns det starka preparat med starka biverkningar att sätta in en
kort tid om röntgen hade påvisat detta.
Jag och Sara valde att avsluta ett värdigt liv värdigt. Sara somnade
av den lugnande sprutan
men tittade upp när kanylen sattes på plats. En rofylld stund
och en stilla stund blev det.
Sara såg ut som hon sov så där gott som efter en skön
promenad.
Jag
gick efter 1 timme ut mot busshållplatsen. .fåglarna kvittrade..
solen höll på att gå upp.
Det var stilla och fridfullt förutom mina tårar som droppade ner på
min jacka.
Jag insåg snart att morgonen var så tidig att första bussen ännu
inte skulle gå på över 1 timme..
så det var en taxi till Centralen och bussfärd hem med nattbussen.
Jag var tacksam att övriga passagerare inte varit ute och
festat..
utan den lugna stund jag hade haft hos Sara ännu bestod. Hemma möttes
jag av katterna..
Fame är hos Christian som själv fick ta bort sin hund för ett par
dagar sedan.
Jag har
ännu inte fattat allt ..det blev så plötsligt. Igår var Sara och
jag ute och myste i skogen..
idag rullade hon sig utanför altanen på gräsmattan.
Ja.. så tog ett liv slut om än efter ca 15 år. Sara skulle fylla 15
den 21 juli detta år.
Tänk
vad åren går. Minns som igår då jag kom hem med henne.
Minns och kommer alltid minnas våra härliga äventyr tillsammans.
Nu har
Sara säkert mött min älskade schäfer Sandra.
Sara älskade
lille Fame också. Sara älskade nog alla människor och djur på
denna jord.
Sara lämnar ett stort tomrum efter sig i området.
Många
personer kallade henne "Baby".
Jag önskar
lilla Sara allt Gott och Tackar bortom livets gränser henne för den
livskamrat hon var
till mig och övriga familjemedlemmar här hemma.
Sara
var med på pappas och Tinas begravningar vilket var ett stort stöd för
mig.
Nu får jag klara sorgen själv. Tårar rinner... tankar far omkring.
Du
saknas Mig Sara! Kanske kom hittekatten Tess hit... för att skingra
sorgen... vem vet?
Marita
********
Gå vidare till mina
kära
Katter i sin himmel
*************
[ Start ] [ Uppåt ] [ Djurhimlen ] [ Mina katter i himlen ] [ Fotogalleri ] [ Jul, Jul strålande Jul... ]
© Marita
|
