Burundi

Karta

Info

IRIN News AllAfrica

Burundi, sammanfattningar av artiklar om Burundi som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus åren 1999 - 2003. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser.

96-27 s 19-20
"Inbördeskriget står för dörren i Burundi"
Hutu och tutsi, allt handlar om att hämnas gamla oförätter. Tutsuledningen i landet fruktar för sina liv.

96-29 s 15-16
"Historien upprepar sig"
Är Burundi ett nytt Rwanda? Har 85 % hutuer och 14 % tutsier. Nu är det tutsieminoriteten som startat ett inbördeskrig för att inte dela med sig av makten och behöva släppa sina privilegier. 10000 offer per månad.

96-31 s 16
"Burundis nye ledare lovar en demokratisk process"
Buyoya, ny ledare efter en militärkupp. Han är tutsier.

96-34 s 18
"Är blockaden effektiv?"
Den som grannstaterna infört mot Burundi. Sedan tutsi tagit makten genom en militärkupp.

96-37 s 18
"Diplomatiskt krig på Burundis ambassader"
Mellan de som representerar den avsatta presidenten och de som svär den nya diktatorn trohet.

96-44 s 3-5
"Östafrika brinner"
Folkmord rasade i Rwanda 1994. Nu hotar samma sak Burundi och kanske Zaire. Varför dödar hutu- och tutsifolken varandra?
Det är politikerna, propagandamakarna som överdriver skillnaden mellan de båda folkslagen och piskar upp stämningen (känns det igen från "Jugoslavien"?). Man vill förgöra varandra.
Inför självständigheten 1962 tog tutsi makten med våld i Burundi och hutu i Rwanda.
Tutsi planerade att ta makten i Rwanda och möttes av masslakt av extrema grupper.
Gav tutsi förevändning att ta makten med våld. Hutu flydde till Zaire.
I Zaire jagar regeringsarmén både tutsi och hutu.
"Jag vill ha allt, jag vill ha det nu och om jag inte får det dödar jag"!

96-44 s 6
"Gammal fiendskap tänder nya krig"
Både Burundi och Rwanda har idag tutsiregeringar trots att de bara utgör 15 % av invånarna. Resten är hutu. Båda hotas av hutu i Zaire. Tutsi har nu fått hjälp av tutsi i Zaire och driver den zairiska armén på reträtt och anfaller hutus flyktingläger.

98-04 s 15
"Civilbefolkningen har hamnat i korselden"
Det handlar om Burundi, där hutus mördar hutus, där det finns hutu-gerilla och hutu-regim efter kuppen 1996 och tutsi som fortfarande har makten inom armén. Alla kämpar om makten
(för att få tillgång till pengar och andra resurser förstås. Ingenting för andra än de närmaste grannländerna att lägga sig i!)

98-06 s 20-21
"Huturebeller håller en hel region i skräck"
Tusentals extremister stannade kvar då flyktingarna återvände till Rwanda (naturligtvis eftersom många var massmördare som kunde förvänta sig sitt straff vid återkomsten). De dödar nu tutsier för att få mera makt framför allt i NV Rwanda. De ansluter sig till oppositionen mot den nya ledaren Kabila i Kongo.

99-36 s 14-15
"I Burundi intensifieras den etniska konflikten"
Den burundiska armén har börjat beväpna och omorganisera tutsiernas stammiliser som en reaktion på tilltagande aktivitet bland huturebellerna i och runt huvudstaden Bujumbura.

2000-3 s 14
"Mandela tillrättavisar Burundis stridande parter"
I sitt första framträdande som fredsmäklare i inbördeskriget, som han gjorde i grannlandet Tanzania, som tar emot stora mängder flyktingar, var Sydafrikas förre president Nelson Mandela mycket kritisk. Han kallade de stridande "barbarer utan vare sig visioner eller begåvning". Deras handlingssätt leder till "slutsatsen att afrikaner är och förblir barbarer".

2000-35 s 20
"Clinton bevittnade halvhjärtat fredsförsök"
Det etniska våldet mellan hutu och tutsi har pågått i Burundi ända sedan landets blev självständigt från Belgien 1962. Inbördeskriget som hittills krävt 200 000 människoliv och tvingat en miljon människor på flykt började 1993 när den förste demokratiskt valde hutupresidenten Ndadaye dödades av tutsisoldater.
Clinton vädjade och hotade för att få alla inblandade grupper att skriva på fredsavtalet.

2001-08 s 25-26
"Världen har glömt Burundi"
Den internationella hjälpen riktas mestadels till nya katastrofområden, men gamla krig fortsätter, och tusentals människor fortsätter att fly från dem. Ett exempel är kriget i Burundi och de överfulla flyktinglägen i Tanzania. Det sju år gamla kriget mellan hutu och tutsi visar inga tecken att mattas av.

2001-45 s 23-24
"Burundis rivaler delar makten"
Tack vare Nelson Mandelas ihärdiga ansträngningar har en ny övergångsregering tagit plats i Burundi. Nu återstår bara att få slut på striderna i det 8 år gamla inbördeskriget. Det blir tutsiminoriteten som kommer att leda landet i halvtannat år. Därefter blir det hutu-majoritetens tur.

2002-25 s 23
"Afrikas store statsman"
Tilltron till Nelson Mandela som ett levande helgon kanske är något överdriven. Alla litar inte på hans omdöme beroende på hans vänskap med en del "parialedare" - Fidel Castro, Arafat och framför allt Muammar Ghadaffi. Mandela besökte 1997 Indonesien för att vädja om den östtimorianska ledaren Gusmaos frigivning. Hans status som fredsstiftare undergrävdes emellertid av det faktum att han samtidigt sålde en rad sydafrikanska vapen till Indonesiens president Suharto. Mandelas största framgång är uppdraget 1999 att medla i Burundis inbördeskrig, där 250 000 människor dödats i ett folkmord. Kriget är inte riktigt slut än men utsikten till fred i Burundi ser ljusare ut än på många år.

2003-14 s 20
”Ett blodfläckat Burundi kämpar för fred i landet”
I maj får Burundi en ny president. Tutsiern Pierre Buyoya överlämnar makten till hutuern Domitien Ndayizeye. Buyoya är nervös. Senaste gången han avstod från presidentskapet vägrade den tutsi-dominerade armén att acceptera detta. Följden blev ett inbördeskrig med 300000 dödade. Burundi har ungefär samma sammansättning på sin befolkning som grannlandet Rwanda, en hutumajoritet och en tutsiminoritet. Men under de senaste 30 åren har tutsi dominerat. Tutsi-eliten kontrollerar kaffehandeln och roffar åt sig huvuddelen av utländska hjälpsändningar.

2003-51/52 s 24
"Rebellspillran blockerar freden"
Burundi är ett litet land som haft ett stort krig. Nu är det möjligt att kriget som skördat 300000 människoliv och drivit 1,2 miljoner på flykt och som varat i 10 år kan vara över. Rebeller tillhörande hutumajoriteten har stridit i bergen sedan 1993 när utbrytarsoldater från tutsiminoriteten dödade Burundis president. Nu har den största rebellgruppen lagt ner vapnen i utbyte mot makt. De har fått flera viktiga ministerposter i den nya regeringen. Agaton Rwasas rebellgrupp, FNL, på 2000 soldater, varav de flesta är barn vill fortsätta sin terrorverksamhet. Rwasa säger sig frukta att om de får plats i regeringen kommer de att bli lurade av de bättre utbildade tutsierna. Rwasa och hans barnsoldater är bättre på att döda, råna och idka utpressning och vill fortsätta med det de är bra på.

2004-34 s 9"
"FN fördömer massaker i Burundi"
160 kongolesiska tutsuflyktingar i västra Burundi, huvudsakligen, kvinnor barn och spädbarn massakrerades i förra veckan. Den hutuiska rebellgruppen FNL har tagit på sig ansvaret för attacken.

2005-9 s 8
"Normalisering på gång"
I Burundi har demokratiska val om en ny författning ägt rum för första gången på 12 år. Om författningen godkänns betyder det att maktfördelningen mellan hutumajoriteten och tutsiminoriteten befästs i grundlagen. Tutsiminoriteten har dominerat politik och militär i det lilla centralafrikanska landet ända sedan självständigheten från Belgien 1962.

2011-40 s 30
"Krigsveteraner väljer mellan fattig fred och krigarkarriär"
Före detta barnsoldater som inte har någon plats i samhället lockas tillbaka in i väpnad konflikt. Det finns 9000 som utgjorde ungefär en fjärdedel av hutuernas rebellstyrka. Kommer de att acceptera att leva i fred och fattigdom eller väljer de att ånyo ansluta sig till rebellernas kamp och lockande krigsbyten? Det senaste året nya strider förvandlat delar av Burundi som är ett av Afrikas fattigaste och mest korrupta länder, till krigszoner. Nu pågår en maktkamp som utkämpas internt mellan hutuer.
Valen 2010 återgav makten till den före detta rebellen Pierre Nkurunziza. Regeringen blir alltmer repressiv.

2012-11 s 21
"Klimatet hårdnar"
I Burundi försämras läget i snabb takt och ett nytt inbördeskrig kan inte uteslutas. För inte så länge sedan ansågs Burundi vara något av en succé. Oppositionella grupper som tidigare tog avstånd från våldet, omgrupperar utanför landets gränser. I september förra året slaktades 39 människor i ett anfall mot Gatuma inte långt från huvudstaden Bujumbura. President Pierre Nkurunzizas regering lägger skulden på personer med koppling till före detta rebeller. Eller har regimen själv stått för dödandet för att få en förevändning att gripa oppositionen. Problemen började redan 2010 när oppositionen bojkottade valen. Det styrande partiet vann utan konkurrens med 91 %. Oppositionen gick i exil och har lierat sig med andra miliser och rebellgrupper i Kongo. Vissa har öppet deklarerat att de avser att störta regeringen. Burundi är ett av världens fattigaste länder men regimens företrädare lever gott. Rebellerna tjänar också pengar på handeln med kongolesiskt guld och på så kallade skyddsskatter. Rebellerna lever betydligt bättre med sina nya liv i Kongo än i det fattiga Burundi.

Burundi
2014-14 s 20-21
"Orosmoln tornar upp sig"
Det går utför för Burundi och även grannländerna påverkas. Ekonomin är en enda röra. Kaffeproduktionen har rasat. Burundi räddades från konkurs förra året av utländska biståndsgivare, däribland Världsbanken, Belgien och USA, som står för mer än hälften av landets budget.
Spänningen i landet beror främst på att Pierre Nkurunziza, Burundis president sedan 2005, vill kandidera för en tredjemandatperiod i valet nästa år. Det styrande partiet, Nationella Rådet, har emellertid misslyckats med att hitta någon koalitionspartner som stöder ett sådant förslag. Nu vill Nkurunziza få till en folkomröstning i frågan.
Burundi förstördes av det 12-åriga inbördeskriget mellan hutuer (85 %) och tutsier (15 %) som krävde 300 000 liv innan det avslutades 2005.
Burundi blir allt fattigare. Landet ligger i botten av det årliga korruptionsindex (CPI) som publiceras av Transparency International.

2015-33 24-25
"Presidentens främsta vapen: Somalia"
Varför krisen i Burundi ställer till det för Afrikanska Unionen.
De senaste månaderna har president Pierre Nkurunziza stärkt sitt grepp om makten vilket kulminerade i och med hans ifrågasatta omval den 21 juli.
Två nätter i huvudstaden Bujumbura och två mordförsök mot högt uppsatta personer i
motsatta läger på den politiska skalan. Det ena lyckades , det andra inte. General Adolphe Nshimirimana, presidentens kollega och förtrogne dödades tillsammans med sina livvakter. Människorättsaktivisten Pierre Claver Mbonimpa skades allvarligt av en motorcyklist som sköt in i hans bil.
Tillsammans utgör de dåliga nyheter för ett land som vacklar efter flera veckors sammanstötningar på gatorna samtidigt som hoppet bleknar för en fredlig lösning och det internationella samfundens goda idéer börjar ta slut. De internationella samfunden är också beroende av att Burundi har 5000 soldater i Somalia för att bevara freden - kämpa mot terroristgruppen al-Shabaab. Ingen vill att dessa ska dras tillbaka.

Tidning http://www.irinnews.org/country/bi/burundi

FN, Burundi
2016-04 24
"FN-chef rapporterar om påstådda våldtäkter och massgravar i Burundi"
FN-chefen för mänskliga rättigheter rapporterar om påstådda fall av sexuellt våld utfört av säkerhetsstyrkor i Burundi, och kräver en utredning kring minst nio möjliga massgravar i det östafrikanska landet.
FNs högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid R'aad al-Hussein, kräver en utredning om händelserna i Burundis huvudstad Bujumbura den 11-12 december, då "storskaliga brott mot mänskliga rättigheter" begicks. FN har dokumenterat 13 fall av sexuellt våld mot kvinnor.