Burundi |
![]() |
![]() |
|
Info |
IRIN
News AllAfrica |
Burundi, sammanfattningar av artiklar om Burundi som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus åren 1999 - 2003. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser.
96-27 s 19-20
"Inbördeskriget står för dörren i Burundi"
Hutu och tutsi, allt handlar om att hämnas gamla oförätter.
Tutsuledningen i landet fruktar för sina liv.
96-29 s 15-16
"Historien upprepar sig"
Är Burundi ett nytt Rwanda? Har 85 % hutuer och 14 % tutsier.
Nu är det tutsieminoriteten som startat ett inbördeskrig
för att inte dela med sig av makten och behöva släppa
sina privilegier. 10000 offer per månad.
96-31 s 16
"Burundis nye ledare lovar en demokratisk process"
Buyoya, ny ledare efter en militärkupp. Han är tutsier.
96-34 s 18
"Är blockaden effektiv?"
Den som grannstaterna infört mot Burundi. Sedan tutsi tagit
makten genom en militärkupp.
96-37 s 18
"Diplomatiskt krig på Burundis ambassader"
Mellan de som representerar den avsatta presidenten och de som
svär den nya diktatorn trohet.
96-44 s 3-5
"Östafrika brinner"
Folkmord rasade i Rwanda 1994. Nu hotar samma sak Burundi och
kanske Zaire. Varför dödar hutu- och tutsifolken varandra?
Det är politikerna, propagandamakarna som överdriver
skillnaden mellan de båda folkslagen och piskar upp stämningen
(känns det igen från "Jugoslavien"?). Man
vill förgöra varandra.
Inför självständigheten 1962 tog tutsi makten med
våld i Burundi och hutu i Rwanda.
Tutsi planerade att ta makten i Rwanda och möttes av masslakt
av extrema grupper.
Gav tutsi förevändning att ta makten med våld.
Hutu flydde till Zaire.
I Zaire jagar regeringsarmén både tutsi och hutu.
"Jag vill ha allt, jag vill ha det nu och om jag inte får
det dödar jag"!
96-44 s 6
"Gammal fiendskap tänder nya krig"
Både Burundi och Rwanda har idag tutsiregeringar trots att
de bara utgör 15 % av invånarna. Resten är hutu.
Båda hotas av hutu i Zaire. Tutsi har nu fått hjälp
av tutsi i Zaire och driver den zairiska armén på
reträtt och anfaller hutus flyktingläger.
98-04 s 15
"Civilbefolkningen har hamnat i korselden"
Det handlar om Burundi, där hutus mördar hutus, där
det finns hutu-gerilla och hutu-regim efter kuppen 1996 och tutsi
som fortfarande har makten inom armén. Alla kämpar
om makten
(för att få tillgång till pengar och andra resurser
förstås. Ingenting för andra än de närmaste
grannländerna att lägga sig i!)
98-06 s 20-21
"Huturebeller håller en hel region i skräck"
Tusentals extremister stannade kvar då flyktingarna återvände
till Rwanda (naturligtvis eftersom många var massmördare
som kunde förvänta sig sitt straff vid återkomsten).
De dödar nu tutsier för att få mera makt framför
allt i NV Rwanda. De ansluter sig till oppositionen mot den nya
ledaren Kabila i Kongo.
99-36 s 14-15
"I Burundi intensifieras den etniska konflikten"
Den burundiska armén har börjat beväpna och omorganisera
tutsiernas stammiliser som en reaktion på tilltagande aktivitet
bland huturebellerna i och runt huvudstaden Bujumbura.
2000-3 s 14
"Mandela tillrättavisar Burundis stridande parter"
I sitt första framträdande som fredsmäklare i inbördeskriget,
som han gjorde i grannlandet Tanzania, som tar emot stora mängder
flyktingar, var Sydafrikas förre president Nelson Mandela
mycket kritisk. Han kallade de stridande "barbarer utan vare
sig visioner eller begåvning". Deras handlingssätt
leder till "slutsatsen att afrikaner är och förblir
barbarer".
2000-35 s 20
"Clinton bevittnade halvhjärtat fredsförsök"
Det etniska våldet mellan hutu och tutsi har pågått
i Burundi ända sedan landets blev självständigt
från Belgien 1962. Inbördeskriget som hittills krävt
200 000 människoliv och tvingat en miljon människor
på flykt började 1993 när den förste demokratiskt
valde hutupresidenten Ndadaye dödades av tutsisoldater.
Clinton vädjade och hotade för att få alla inblandade
grupper att skriva på fredsavtalet.
2001-08 s 25-26
"Världen har glömt Burundi"
Den internationella hjälpen riktas mestadels till nya katastrofområden,
men gamla krig fortsätter, och tusentals människor fortsätter
att fly från dem. Ett exempel är kriget i Burundi och
de överfulla flyktinglägen i Tanzania. Det sju år
gamla kriget mellan hutu och tutsi visar inga tecken att mattas
av.
2001-45 s 23-24
"Burundis rivaler delar makten"
Tack vare Nelson Mandelas ihärdiga ansträngningar har
en ny övergångsregering tagit plats i Burundi. Nu återstår
bara att få slut på striderna i det 8 år gamla
inbördeskriget. Det blir tutsiminoriteten som kommer att
leda landet i halvtannat år. Därefter blir det hutu-majoritetens
tur.
2002-25 s 23
"Afrikas store statsman"
Tilltron till Nelson Mandela som ett levande helgon kanske är
något överdriven. Alla litar inte på hans omdöme
beroende på hans vänskap med en del "parialedare"
- Fidel Castro, Arafat och framför allt Muammar Ghadaffi.
Mandela besökte 1997 Indonesien för att vädja om
den östtimorianska ledaren Gusmaos frigivning. Hans status
som fredsstiftare undergrävdes emellertid av det faktum att
han samtidigt sålde en rad sydafrikanska vapen till Indonesiens
president Suharto. Mandelas största framgång är
uppdraget 1999 att medla i Burundis inbördeskrig, där
250 000 människor dödats i ett folkmord. Kriget är
inte riktigt slut än men utsikten till fred i Burundi ser
ljusare ut än på många år.
2003-14 s 20
Ett blodfläckat Burundi kämpar för fred i
landet
I maj får Burundi en ny president. Tutsiern Pierre Buyoya
överlämnar makten till hutuern Domitien Ndayizeye. Buyoya
är nervös. Senaste gången han avstod från
presidentskapet vägrade den tutsi-dominerade armén
att acceptera detta. Följden blev ett inbördeskrig med
300000 dödade. Burundi har ungefär samma sammansättning
på sin befolkning som grannlandet Rwanda, en hutumajoritet
och en tutsiminoritet. Men under de senaste 30 åren har
tutsi dominerat. Tutsi-eliten kontrollerar kaffehandeln och roffar
åt sig huvuddelen av utländska hjälpsändningar.
2003-51/52
s 24
"Rebellspillran blockerar freden"
Burundi är ett litet land som haft ett stort krig. Nu är
det möjligt att kriget som skördat 300000 människoliv
och drivit 1,2 miljoner på flykt och som varat i 10 år
kan vara över. Rebeller tillhörande hutumajoriteten
har stridit i bergen sedan 1993 när utbrytarsoldater från
tutsiminoriteten dödade Burundis president. Nu har den största
rebellgruppen lagt ner vapnen i utbyte mot makt. De har fått
flera viktiga ministerposter i den nya regeringen. Agaton Rwasas
rebellgrupp, FNL, på 2000 soldater, varav de flesta är
barn vill fortsätta sin terrorverksamhet. Rwasa säger
sig frukta att om de får plats i regeringen kommer de att
bli lurade av de bättre utbildade tutsierna. Rwasa och hans
barnsoldater är bättre på att döda, råna
och idka utpressning och vill fortsätta med det de är
bra på.
2004-34
s 9"
"FN fördömer massaker i Burundi"
160 kongolesiska tutsuflyktingar i västra Burundi, huvudsakligen,
kvinnor barn och spädbarn massakrerades i förra veckan.
Den hutuiska rebellgruppen FNL har tagit på sig ansvaret
för attacken.
2005-9
s 8
"Normalisering på gång"
I Burundi har demokratiska val om en ny författning ägt
rum för första gången på 12 år. Om
författningen godkänns betyder det att maktfördelningen
mellan hutumajoriteten och tutsiminoriteten befästs i grundlagen.
Tutsiminoriteten har dominerat politik och militär i det
lilla centralafrikanska landet ända sedan självständigheten
från Belgien 1962.
2011-40
s 30
"Krigsveteraner väljer mellan fattig fred och krigarkarriär"
Före detta barnsoldater som inte har någon plats i
samhället lockas tillbaka in i väpnad konflikt. Det
finns 9000 som utgjorde ungefär en fjärdedel av hutuernas
rebellstyrka. Kommer de att acceptera att leva i fred och fattigdom
eller väljer de att ånyo ansluta sig till rebellernas
kamp och lockande krigsbyten? Det senaste året nya strider
förvandlat delar av Burundi som är ett av Afrikas fattigaste
och mest korrupta länder, till krigszoner. Nu pågår
en maktkamp som utkämpas internt mellan hutuer.
Valen 2010 återgav makten till den före detta rebellen
Pierre Nkurunziza. Regeringen blir alltmer repressiv.
2012-11 s 21
"Klimatet
hårdnar"
I Burundi försämras läget i snabb takt och ett
nytt inbördeskrig kan inte uteslutas. För inte så
länge sedan ansågs Burundi vara något av en succé.
Oppositionella grupper som tidigare tog avstånd från
våldet, omgrupperar utanför landets gränser. I
september förra året slaktades 39 människor i
ett anfall mot Gatuma inte långt från huvudstaden
Bujumbura. President Pierre Nkurunzizas regering lägger skulden
på personer med koppling till före detta rebeller.
Eller har regimen själv stått för dödandet
för att få en förevändning att gripa oppositionen.
Problemen började redan 2010 när oppositionen bojkottade
valen. Det styrande partiet vann utan konkurrens med 91 %. Oppositionen
gick i exil och har lierat sig med andra miliser och rebellgrupper
i Kongo. Vissa har öppet deklarerat att de avser att störta
regeringen. Burundi är ett av världens fattigaste länder
men regimens företrädare lever gott. Rebellerna tjänar
också pengar på handeln med kongolesiskt guld och
på så kallade skyddsskatter. Rebellerna lever betydligt
bättre med sina nya liv i Kongo än i det fattiga Burundi.
Burundi
2014-14
s 20-21
"Orosmoln tornar upp sig"
Det går utför för Burundi och även grannländerna
påverkas. Ekonomin är en enda röra. Kaffeproduktionen
har rasat. Burundi räddades från konkurs förra
året av utländska biståndsgivare, däribland
Världsbanken, Belgien och USA, som står för mer
än hälften av landets budget.
Spänningen i landet beror främst på att Pierre
Nkurunziza, Burundis president sedan 2005, vill kandidera för
en tredjemandatperiod i valet nästa år. Det styrande
partiet, Nationella Rådet, har emellertid misslyckats med
att hitta någon koalitionspartner som stöder ett sådant
förslag. Nu vill Nkurunziza få till en folkomröstning
i frågan.
Burundi förstördes av det 12-åriga inbördeskriget
mellan hutuer (85 %) och tutsier (15 %) som krävde 300 000
liv innan det avslutades 2005.
Burundi blir allt fattigare. Landet ligger i botten av det årliga
korruptionsindex (CPI) som publiceras av Transparency International.
2015-33
24-25
"Presidentens främsta vapen: Somalia"
Varför krisen i Burundi ställer till det för Afrikanska
Unionen.
De senaste månaderna har president Pierre Nkurunziza stärkt
sitt grepp om makten vilket kulminerade i och med hans ifrågasatta
omval den 21 juli.
Två nätter i huvudstaden Bujumbura och två mordförsök
mot högt uppsatta personer i
motsatta läger på den politiska skalan. Det ena lyckades
, det andra inte. General Adolphe Nshimirimana, presidentens kollega
och förtrogne dödades tillsammans med sina livvakter.
Människorättsaktivisten Pierre Claver Mbonimpa skades
allvarligt av en motorcyklist som sköt in i hans bil.
Tillsammans utgör de dåliga nyheter för ett land
som vacklar efter flera veckors sammanstötningar på
gatorna samtidigt som hoppet bleknar för en fredlig lösning
och det internationella samfundens goda idéer börjar
ta slut. De internationella samfunden är också beroende
av att Burundi har 5000 soldater i Somalia för att bevara
freden - kämpa mot terroristgruppen al-Shabaab. Ingen vill
att dessa ska dras tillbaka.
Tidning http://www.irinnews.org/country/bi/burundi
FN,
Burundi
2016-04 24
"FN-chef rapporterar om påstådda våldtäkter
och massgravar i Burundi"
FN-chefen för mänskliga rättigheter rapporterar
om påstådda fall av sexuellt våld utfört
av säkerhetsstyrkor i Burundi, och kräver en utredning
kring minst nio möjliga massgravar i det östafrikanska
landet.
FNs högkommissarie för mänskliga rättigheter,
Zeid R'aad al-Hussein, kräver en utredning om händelserna
i Burundis huvudstad Bujumbura den 11-12 december, då "storskaliga
brott mot mänskliga rättigheter" begicks. FN har
dokumenterat 13 fall av sexuellt våld mot kvinnor.