Hjälporganisationer, Dessa sidor innehåller sammanfattningar av artiklar om internationella Hjälporganisationer, som Bertil Tomelius läst i den svenska veckotidskriften Tempus sedan 1996. Tempus ger en bra bakgrund till och ökar förståelsen för världspolitiska händelser.
96-26 s 23-24
"Röda korset har brist på personal"
Brutala överfall och bakhåll, bristfälligt skydd
och hög arbetsintensitet gör det svårt för
Röda Korset att engagera ny personal. Man arbetar i dag i
främsta frontlinjen och respekten för att skydda Röda
Korset har starkt minskat.
96-26 s 24
"Amnesty rapporterar om en barbarisk värld"
Bl. a klagar man på den stora exporten från i-länder
av redskap som fotjärn, kedjor och bojor.
96-50 s 20
"Amnesty värnar om individen i första hand"
Intervju med Susan Walter, den förste amerikanen på
ordförandeposten i Amnesty.
Amnestys centrum är i London. Sedan 20 är känner
hon att det är hennes plikt att arbeta för svältande
och våldförda människor varhelst de befinner sig
i världen.
99-42 s 21-22
"Viljan att hjälpa sprider sig"
Uppkomsten av filantropiska organisationer speglar en utbredd
känsla av att alla bör vara delaktiga i kampen mot samhällets
avigsidor. Bakom ligger demokratins utbredning, statens minskande
roll och en växande medborgaranda. Allt måste vara
offentligt, revision av var pengarna kommer ifrån och vart
de går är ett måste.
2002-14 s 24-25
"Privata hjälporganisationer får allt större
betydelse"
Icke-statliga organisationer gör allt större insatser
i Afrika, men deras arbete kritiseras också. Det finns 25000
NGO. De är inblandade i 70 % av Världsbankens projekt.
De började blomstra när det kalla kriget slutade. Risken
finns att hjälpmottagarna blir beroende av bidrag i stället
för att ägna sig åt t ex boskapsuppfödning
eller andra inkomstbringande aktiviteter. En annan risk är
att en regim kan använda mer pengar till att föra krig
om den inte behöver bry sig om att säkra landets matbehov
eller skolbyggande om det är andra utifrån som tar
hand om detta.
2005-7 s 5
"Överlappande välvilja i Europa?"
OSSE, EU och Europarådet verkar tidvis inom samma område,
bevakningen av de mänskliga rättigheterna. Europarådet
var först. Det bildades 1949. Europarådet vill nu att
detta och Organisationen för säkerhet och samarbete
i Europa, OSSE, ska slås samman. OSSE är inte alls
av samma mening.
2006-4 s 23-24
"Missriktat bistånd leder till dödligt beroende"
Kenya hemsöks av hungersnöd medan regeringen låter
vägarna förfalla. I flera regioner i Kenya har invånarna
blivit beroende av hjälporganisationernas matleveranser.
Kenyas bekymmer är självförvållade och det
akuta krisläget var förutsägbart.
I västra Kenya har det varit rekordstora skördar. Vid
Victoriasjön står silon fulla av majs, som det inte
lönar sig att sälja. Det är mer lönsamt att
låta majsen ruttna än att transportera den norrut på
slitna vägar till en mycket osäker marknad. Ingen vill
köpa majsen därför att hjälporganisationerna
delar ut majs gratis.
Stora mängder människor bosätter sig på områden
som inte har potential att livnära dem. Marken räcker
inte till och det finns inga arbeten. Varför är de då
där? Jo, för att det är där som bidragen och
gratismaten delas ut. "Ingen försöker klara sig
själva. Alla väntar bara på nästa leverans".
2006-15 s 22-24
"Det vänliga USA"
Intervju med Bill Clinton som berättar om sitt "Globala
initiativ" människorättsorganisationernas betydelse
och fördelen med att inte vara president. "Globala initiativ"
är en samling människor som har gott om pengar som samlas
varje år i september och bestämmer hur mycket pengar
de kan bidra med. Om de inte betalar in vad de lovat kommer de
att uteslutas från gruppen. Tre hundra sådana utfästelser
gjordes i fjol och hittills har 2500 miljoner dollar kommit in.
Organisationens syfte är att reducera fattigdom i världen
genom att satsa på företagsamhet. Den vill också
reducera korruptionen och framför allt förbättra
medborgarnas kompetens och kapacitet.
2007-13 s 26-27
"Många rätt och en del missar"
Världens största människorättsorganisation
Amnesty har vidgat verksamheten på bekostnad av enskilda,
ömmande fall. Sovjetunionens sammanbrott och apartheidpolitikens
undergång i Sydafrika gjorde att antalet synliga samvetsfångar
krympte radikalt. I stället för namn på enskilda
personer som har fängslats i sina hemländer lyfter hemsidan
fram ett dussintal kampanjer som "stoppa våldet mot
kvinnor" och "Stoppa tortyr" som främst är
en kampanj för att stänga fånglägret i Guantánamo
Bay i Kuba. Amnesty har också kritiserat språklagen
i Estland och ger sitt entusiastiska stöd till Världssocialt
forum, en rörelse som anordnar årliga antikapitalistiska
sammankomster.
2007-23 s 9
"Missriktad välvilja skapar bekymmer"
Många aktivistgrupper kan glädja sig åt att president
George Bush regering har infört nya och skärpta ekonomiska
sanktioner mot Sudan men den organisation som först riktade
världens uppmärksamhet på konflikten i Darfur,
befinner sig tyvärr i upplösningstillstånd. Organisationens
vd har avskedats, styrelsen har omorganiserats och strategierna
omvärderats. Det handlar om "Rädda Darfur"
som är en koalition av olika grupper. Många av hjälporganisationerna
på marken protesterade mot tonen och innehållet i
Rädda Darfurs reklamkampanj i medierna. De protesterade också
mot att många miljoner användes på reklam och
jippon och inte på hjälp åt lidande människor.
Den sudanesiska regeringen är expert på att utnyttja
spänningarna.
2009-24 s 20-21
"Världens synder"
Amnestys senaste rapport om de mänskliga och medborgerliga
rättigheternas tillstånd i världen, "The
State of the World's Human Rights" är en hårresande
berättelse om tortyr, statlig terror, förtryck mot yttrandefriheten
och författningsvidriga processer under regimer med skiftande
ideologier.
Amnesty verkar ofta dela plattform med kapitalismens och globaliseringens
motståndare men i den senaste rapporten drar sig inte Amnesty
för att kritisera regimer som använder den revolutionära
socialismens retorik eller rasar mot imperialismen. Där finns
kritik mot de kinesiska myndigheterna och mot övergreppen
i Iran som använder straff som piskning och amputation och
där kvinnors rättigheter åter kringskurits ofta
i religionens namn.
2010-04 s 12
"För mycket av det goda?"
Kvalitet är lika viktigt som kvantitet i katastrofhjälp.
Bara drygt en vecka efter jordskalvet i Haiti hade världen
skänkt över en miljard dollar. Hjälporganisationerna
kan inte använda så mycket pengar. Den franska Läkare
utan gränser avbröt penninginsamlingen därför
att den inte behövde mer pengar. Katastrofhjälpen styrs
ofta inte av behovsanalyser utan i stor utsträckning av allmänhetens
och mediernas intressen och av det faktum att det finns tillgång
till så mycket pengar. Redan före jordbävningen
fanns det i Haiti fler NGO per capita än någon annanstans
i Latinamerika. Ibland var hjälpen efter tsunami-katastrofen
värre än bara värdelös. Skänkta fiskebåtar
var sjöodugliga. Mycket av återbyggnaden var fuskverk.
Hjälporganisationer, Samhälle
2013-43 s 4-7
"Berättelser från slaveriets frontlinje"
Slaveriet har inte upphört i världen. Förra fredagen
var anti-slaveriets dag, en dag ägnad åt att höja
medvetenheten om människor som är fångade i tvångsarbete,
som i vår tid ofta klassas som slaveri. I samband med dagen
har vi frågat aktivister runtom i världen och bett
dem att ta fram exempel på kampanjer eller individer som
har lyckats bekämpa mänskligt slaveri. The Guardian
har beskrivit läget världen över.
- Nepals fackförbunds Landsorganisation säkrar säker
omställning
- Orissa, tidigare Kalinga, är en fattig delstat i östra
Indien med låg industrialiseringsgrad förs varje år
200 000 lågkasiga familjer till södra Indien där
de får arbeta årt till låg lön vid ugnar
som bränner tegelsten. Byborna i Orissa har börjat organisera
sig för att motstå slavhandlare.
- I sydvästra London arbetar en utredningsgrupp inom Stop
the Traffik 2011 särskilt med så kallade Massageinstitut.
- Frälsningsarmén räddar människohandlade
barn i Malawi.
- Anti-Slavery International - ett skolprojekt i Niger
http://www.antislavery.org/english/english/niger_schools_appeal/slavery_in_niger.aspx
Ryssland,
Hjälporganisationer
2014-38 s 4-6
" Bidragsgivare, håll er borta!"
Allt fler autokratiska regeringar stiftar lagar som förhindrar
icke statliga organisationer som förespråkar liberal
ekonomi, reguljära val och offentlig, pluralistisk debatt
att ta emot bidrag från utlandet. Biståndsorganisationerna
betraktas som främmande staters försök att påverka
länderna inre angelägenheter.
Ett exempel är Ungerns premiärminister som vill förvandla
landet till en så kallad "intolerant stat" där
NGO - "(non-governmental organization)"ska ha statens
tillstånd för att ta emot bidrag från utländska
bidragsgivare.
Azerbajdzjan, Mexiko, Pakistan, Ryssland och Venezuela har alla
stiftat lagar under de senaste två åren som påverkar
oberoende organisationer som tar emot utländska pengar. Fler
länder planerar att följa efter, bland andra Bangladesh,
Egypten, Malaysia och Nigeria.
I Ryssland måste organisationer som tar emot utländska
pengar registrera sig som "utländska agenter".
Hjälporganisationer,
Sudan
2014-38 s 23-25
"De osynliga kriserna får ingen hjälp"
De två faktorerna som krävs för en framgångsrik
insamling för Sydsudan lyser med sin frånvaro: allmänhetens
(bidragsgivarnas) medvetenhet och en varaktig mediebevakning (att
främst TV visar upp bilder på eländet.
Medierna har redan glömt Sydsudan och då upphör
insamlingskampanjerna. Det är ingen idé att ens försöka.
"Det är svårt att minnas något tidigare
tillfälle när fler kriser konkurrerat om utrymmet i
nyhetsrubrikerna," säger Helen Clark, chef för
FNs utvecklingsprogram. Och detta var för tre månader
sedan, innan ebola-krisen, innan Isis inmarsch genom Mellanöstern,
innan nedskjutningen av MH17 och innan kriget bröt ut i Gaza.
Sällan har det funnits så många människor
i olika hörn av världen som behöver hjälp
av biståndsorganisationer. Syrien, Ukraina, Nigeria, Gaza,
Centralafrikanska republiken och Sydsudan.
Men media orkar inte med att bevaka så många kriser
samtidigt och då är det är ingen idé för
biståndsorganisationerna att ens försöka. I efterdyningarna
av Gaza och i förföljelsen av Iraks kristna genererar
Sydsudan inga större rubriker längre.
Hjälporganisationer,
Rwanda
2014-44 s 27-29
"Från en soptipp i Rwanda till Harvards skolsalar"
De bortglömda barnens stora potential.
Han var nio år gammal och föräldralös på
grund av det etniska folkmordet i Rwanda. Bostaden var en utbränd
bil på en rwandisk soptipp, där han rotade efter mat
och kläder. Under dagarna tiggde han på gatan. Han
hade inte tvättat sig på över ett år. När
den amerikanska välgörenhetsarbetaren Clare Effiong
besökte soptippen en söndag skingrades de andra barnen,
och bara Justus Uwayesu stod kvar. "Jag vill gå i skolan",
sa han. Och han fick sin önskan uppfylld.
Clare Effiong hade grundat "Esters Aid" i New York och
beslöt år 2000 att koncentrera sina ansträngningar
på att hjälpa Rwandas föräldralösa barn.
