|
you want soft music and the last words to be about love  But before you go before you go away whisper to me whisper to me once more say you loved me you loved me no more than words can say Ingen vet varför Chris Thomson bantade ner sina stråkarrangemang som kvävde låtar som bara behövdes framföras med akustiska gitarrer, något sorgset längtande dragspel och sånger så kärlekstörstande att de bara behövs för att få någon människa att förstå. Inget vet varför Chris satte sig ner och skrev en hel skiva om en sommarförälskelse som försvann, som han aldrig såg mer men som han istället skrev 13 låtar till. En gång var Chris med i den skotska poporkestern Friends Again som spelade lite fin anorakpop för snälla och begåvade människor med hjärtat på rätt ställe. En dag så gjorde han inte det längre. Han började spela in skivor som ingen ville lyssna på. Tyska skivbolaget Marina ville och gav ut "Lagoon Blues" och "Sunpowder". Jag har inte hört de skivorna. Jag vill gärna men behöver dem inte. "Kelvingrove Baby" är skivan som jag fick på band och kom att älskade över all annan musik sommaren 1999. Den kom i ett litet brunt kuvert till min mormors stuga i Ångermanland och blåsten däruppe ville aldrig ta slut men bandet spelade jag om och om igen och jag fick rök i ögonen när jag satt vid en brasa och det började bli kallt för klockan var över 2 och solen började gå upp. But if you find her let her know tell her i´m sorry that she had to go Under mina sommarlov på gymnasiet kunde jag ligga på en fallfärdig brygga uppe i Ångermanland och fiska mört och känna att solen brände alltför mycket på min nacke men varje gång det nappade glömde jag bort det. Jag kände mig fri, lycklig och ingen kunde ändra på det. Oftast slängde jag tillbaka fiskarna, det tyckte bättre om älven än den stekheta bryggan där de inte kunde andas och jag blundade och ville inte öppna ögonen och tänkte på flickan man aldrig våga prata med igen, hon som som man någon gång försiktigt frågade "vill du gå på bio, vill du göra någonting med mig?" men bara fick ett litet "har inte tid..." tillbaka. Där på bryggan såg man hennes ansikte liksom flytandes på vågorna. Hon var därnere men sträckte man ner handen så försvann hon. I drömmarna fanns hon alltid trots att man visste hur hopplöst det var. Det är så lätt för andra att säga "glöm henne" och man säger "det är klart jag att har glömt henne" men naturligtvis har man inte det. Det gör alltid ont när man vill skära bort någon från hjärtat. If love could last forever forever and a day and she could walk beside you haunt your every dreams Chris Thomson är The Bathers. Jag vet inte varför han kallar sig så och det kan ju kvitta men när han gör en skiva som bara handlar om en enda människa så blir åtminstone jag sentimental, lite snyftig och kär i en av de mest sorgsna skivor jag hört. Tänk er Lloyd Cole då han låter lura oss att han är hopplöst fast i sin mest bottenlösa misär och allra bittraste självömkan, tänk er Lloyd Cole om han haft en ung Van Morrisons röst och inte varit gift utan träffat en tjej vars ansikte och leende han inte kan sluta tänka på. Sommaren tar alltid slut men den som han vandrar hand i hand med finns alltid kvar någonstans och det är ju därför det gör så ont. I was dreaming of a summer of content spent with you when i was walking down by poolewe you came thru´ Den där första bilden i fotoalbumet, den där sommaren börjar och när leendet stelnat till en bild som du aldrig kan sluta titta på. Det var ju så det kändes, tänker du. Det var då allting började. Det var innan augustiregnet gjorde bilderna till bara de minnen du aldrig ville att de skulle bli. Hon blundar och skrattar och hon tittar på dig. Det vet du. Det var så det kändes när hon kramade dig så hårt att det gjorde ont och dina ben blev sådär som de blir när du springer mycket längre än vad du klarar av och hjärtat slår mycket fortare än vad som är normalt. But before you go before you go away say you´ll guide me say you´ll guide me once more thru´ the hellespont in a storm Jag vill ju bara att du ska komma tillbaka och gå där längs stranden och blunda för att solen bländade dig. Du hade inte behövt säga någonting, jag hade bara velat säga allting jag aldrig vågade säga då. Det vet du. Om du sedan hade gått igen så hade det inte gjort någonting. Jag hade åtminstone fått se dig igen. I sista låten på "Kelvingrove Baby" orkar inte Chris skriva metaforer längre, han har sagt allting redan, tagit omvägar för att beskriva att han saknar henne, att han egentligen bara vill se henne igen och få en chans att förklara. Han vet mycket väl att det inte spelar någon roll men han gör det för sin egen skull. Han vill inte kalla det ett försök till försoning utan mer ett sista hjälplöst andetag av den där kärleken som han fortfarande har kvar. I´ll love you until the twelth of never and baby you know that´s a long long time" Låten avslutas med röster från telefonsamtal eller en telefonsvarare som hon satt på bara för att slippa prata med ett spöke från förr. "Tack för rosorna, tack för sommaren som var men som aldrig kommer tillbaka". Han ringer igen för det räcker ju om han får höra hennes röst. Han förnedrar sig såsom pojkar gör när de är olyckligt kära men han gör ju det bara för att han älskar henne så förbannat mycket. Skivan slutar med att vinden försiktigt tynar bort till rösten av den sommaren i ett förföriskt och dimmigt skimmer som Chris vill minnas. "Kelvingrove Baby" från 1997 är en soulskiva som gör väldigt ont och är en av de mest nakna och påträngande studierna i hopplös och smått besatt längtan som jag hört. Det är lättare att bry sig och tycka om när någon annan berättar. Det är lättare att känna igen sig då. Har jag huvudet på din kudde med en piprökande hund på så låter The Bathers bättre än allt annat jag hört under hela mitt liv men då är det mest för att jag vet att du ligger bredvid och har din hand i mitt hår. Det är en skiva jag varken vill eller kan sluta lyssna på. Det är en av de bästa skivor jag någonsin hört.  If i could reach you i would walk on night to hold you in the racing dawn someday I know that you´ll be back somehow I can hear your laugh in an old love song Tack till Sara J för att du spelade in The Bathers "Kelvingrove Baby" och som fick mig att vänta i 5 veckor för att få skivan. Det gjorde ingenting nu när jag har den. Bilden ovan är från Lund 990819. Det slutade inte regna där heller. Gästbok Vill mest säga att regnet fortfarande finns i mitt huvud och att du också ligger därinne och ler lite generat och biter mig försiktigt i läppen. (990814) 
|