(Silence Records 1999) En film av Dan Sandqvist och Martin Kann. Rock´n´roll tar död på oss, vi tappar fotfästet och gör oss illa. Det här filmen är en resa rätt in i rock´n´roll-land. Det här är en film så verklig att man knappt vill bli rockstjärna längre. I inledningsscenerna får vi se bob hund vänta, soundchecka, spela kort på bussen och göra alla andra tidsfördriv du kan tänka dig. Precis som i verkligheten håller dessa scener på alldeles för länge och precis när man börjar skruva lite på sig i soffan så kommer bryter den första låten sig in och det är nu det börjar (gissa med vilken låt...). Jag har myror i benen och kvällen börjar här ("jag tror jag är kär") Man får se och höra en underbar version av "Edvin Medvind", en ännu skränigare variant av "Istället för musik; förvirring" samt en version av "Bliva stor" där man äntligen kan höra vad Thomas sjunger. Uppblandat med alla låtar är det bland annat "hemma hos-reportage" där vi får se hur våra favorithundar har det hemma. Conny spelar "en av sina sämsta skivor" och står och tokfnittrar konstant under hela låten, som är nån sorts skånsk maskinblues. Vi får se Jonas, iklädd sin nyinköpta turkiska fés, berätta om Turkiet och bjuda på en turkisk drink. Oh, vad det är skönt att inte veta sitt eget bästa, att gå på en smäll och sen rusa som en tjur rakt in i nästa ("nu är det väl revolution på gång?") Just alkohol är en mycket viktig ingrediens i denna film. Jag tror inte det finns en enda scen utan en flaska öl, ett vodka russian eller en bakfull Johnny Essing. Ibland känns det nästan tragiskt, eller i varje fall mänskligt, som till exempel när Johnny och Mats Hellqvist står och samlar norska mynt en tidig morgon på nån färja. De lyckas, efter att, med de onyktraste av ögon, ha studerat varje mynt på tre centimeters avstånd för att se dess valör, skramla ihop hundra norska kronor varpå Mats påminner Johnny om en skuld på hundra svenska kronor som Johnny genast säger sig ha betalat genom att ha varit en bra människa under turnén, att ha öppnat dörrar och så vidare. De lägger ganska snart ner diskussionen om skulden och bestämmer sig, fortfarande väntandes på att tax free-shoppen ska öppna, för att köpa öl för pengarna. En sak jag saknade i filmen var att man inte får veta när och varifrån låtarna är. Man ser ju om det är närmare 1993 än 1998 men det skulle vara ganska kul att veta exakt datum och plats. En annan sak man kan tycka är lite konstigt är att det inte, "Allseende ögat" undantaget, är en enda låt från de två första skivorna. Att Philemon Arthur & the Dung gör en version av "Reinkarnerad exakt som förut" känns inte så överdrivet upphetsande men det finns förmodligen de som uppskattar det mer än jag. En enkel melodi omvartannat moll och dur kan mer än ord få fram någonting mellan skam och tur ("dur och moll omvartannat") Att se bob hund live på video funkar alldeles utmärkt och den här filmen får dig att skratta på alldeles för många ställen och är värd 63 minuter av ditt liv, 82 om man räknar med bonusen, en komplett videosamling ("Den ensamme sjömannens födelsedag", "Fotoalbumet", "Istället för musik; förvirring", "Düsseldorf", "Ett fall och en lösning" och "Helgen v. 48"). Christian skrev nyligen att "Discovery - Pet Shop Boys Live in Rio" var världens bästa livevideo och det är såklart jättesant men den här kommer inte långt efter. Puss till alla. 
Nyheter Gästbok |