|
Det var bättre förr säger dom, man vände på sju eller tolvtummaren och fick en fick låtar som för alltid bara skulle finnas där. Det var innan praktiska ( men taskiga ) B-sidssamlingar och singlar i tunn plast som jämt gick sönder. Men med cdsinglarna och framförallt de snygga digipackomslagen blev speltiden ofta längre än på dom gamla goda vinylerna och B-sidan gjorde en sorts comeback. Nu för tiden släpps de flesta artisters singlar i två utförande, allt för att "garantera" högre listplacering och mjölka de allra trognaste fansen. Vill man ha allt så får man således betala eller vara utan. Här i Sverige, där cd-singlarna är vansinnigt för dyra, släpps för det mesta bara en variant, så vi får så gott som alltid nöja oss med 2-3 extraspår eller några mixar vi helst hade velat slippa höra. Men visst lever B-sidan och här följer 10 högst subjektiva favoritbakvändare från 90-talet. Suede "My Insatiable One" ( "The Drowners" ; 1992 ) Från 90-talets, alla kategorier, bästa singel och den här började t om surpellen Morrissey gnola live. Även "To The Birds" är helt otroligt bra. Bättre ep har knappast gjorts och jag tvivlar på att det kommer att göras. Oasis "Acquiesce" ( "Some Might Say" ; 1995 ) "Cause we believe in each other". Liam och Noel sjunger olika stämmor. Att säga att det brinner låter bara tråkigt, men det är just vad det gör. Väldigt elegant faktiskt. The Cure "Halo" ( "Friday I´m In Love" ; 1992 ) Ibland tar han lite väl långa omvägar för att beskriva vad Hon betyder för honom, men inte här minsann, rakt på sak bara. En ljuvligt söt liten kärleksfull poppärla. Kent "En Helt Ny Karriär" ( "Kräm" ; 1996 ) "Jag krossar fönstret, tar mig in i ditt rum" är en knäckande inledning på en gastkramande låt som inledde sommarkonserterna 1996, som f.ö ofta avslutades med Depeche Modes klassiska "Stripped", och kompet finns ju faktiskt här. [ En liten Kent berättelse finns här. ] Gene "To See The Lights" ( "Olympian" ; 1995 ) Från början på samlingen "Volume 10" men hamnade så småningom på denna singel. Det här är dryga två minuters vidunderlig popmagi och nära nog Genes allra starkaste låt. Enkel men oerhört effektiv. Ocean Colour Scene "Flowers" ( "Giving It All Away" ; 1992 ) Nästan lika vacker som en sommarklänning och en sommarförälskelse, och det här var innan dom lekte svettigt skäggiga Stonesbarbarer. En lätt vårbris, ett par blåa ögon, en förförande akustiskt smekning och det känns som det var 1992 igen. Så bortglömd som bara en B-sida kan bli, tyvärr. Smashing Pumpkins "Dancing In The Moonlight" ( "Disarm" ; 1994 ) Pumpkins tonar ner Thin Lizzys gamla diskofierade 70-talare till en varm lägereldshymn för månskensnätter och lätt behagliga midnattsbad. Oasis "Rockin´Chair" ( "Roll With It" ; 1995 ) Nittiotalets tredje bästa B-sidsband (efter Suede och Psb). Kvalitet rakt igenom. "Rockin´Chair" borde naturligtvis varit med på "Morning Glory", och Liam, han överträffar sig själv röstmässigt. Pet Shop Boys "Decadence" ( "Liberation" ; 1994 ) Johnny Marr plockar försiktigt på gitarren i en utsökt poplåt och närmare Smiths har PSB aldrig varit. Att betona är ju att PSB faktiskt är historiens bästa B-sidsband tillsammans med The Smiths. Tycker jag. Suede "Killing Of A Flashboy" ( "We Are The Pigs" ; 1994 ) Borde absolut inte varit en B-sida. Mäktig refräng och en av Suedes allra mest omedelbara låtar. En fest utan "Flashboy" är ingen fest värd att minnas. För alltid en klassiker. 
[ En del har hänt sedan detta skrevs 1996 och en ny ( eller två-tre ) B-sidslista är hur mycket på gång som helst. Se ordinare sidor. ] |