|
 Airs "Sexy Boy" från förra våren var en av förra årets sexigaste låtar och naturligtvis börjar monkey maffian att döma ut Air som något sorts progg-symfo-band men Air var fina spröda moln som spred glädjefull pop över åtminstone mitt liv. Pink Air Floyd var bäst. Oemotståndliga. Lyssnar på någon 45 minuters mix via taskig Real Audio som Zdar och Boombass trixat ihop och "Ride On Time" med det evinnerliga tjutandet ekar i hörlurarna. Äkta disco från en tid då det ansågs föraktfullt att lyssna på svängig dansmusik från sydländerna i Europa. Det har, så att säga, hänt lite. Fransmännen har gaddat ihop sig och allt är Daft Punks fel som med rebellisk syn och adrenalinorgien "Homework" fick oss att börja tro på dansmusik igen. Det bästa Daft Punk gjorde förutom en skojig Spike Jonze video (hunden!) var singlarna "Da Funk", "Alive" och "Around The World". Det var 80-tal, Bobby Orlando och Pet Shop Boys tidiga "One More Chance." Skivan som helhet är överkskattad. Smått irriterande tjatig emellanåt men likförbannat behövdes den. Phillipe Zdar, som annars brukare härja i Motorbass tillsammans med Etienne de Crecy och som 1996 gjorde den lilla sötnosen till album "Pansoul", ville gå lite längre med Cassius. Låta det svänga mer rejält. I grunden är allt Madonnas "Holiday", Freeeze´s "I.O.U", New Order & Arthur Bakers banbrytande "Confusion" och naturligtvis Pet Shop Boys första små utsvävningar förpackad i en fransk svettig kostym 1999. Cassius låter bättre och framförallt så låter dom MER än ,emellanåt halvsömniga, Motorbass. "1999" är en het soppa av all den musik vi började lyssna på en gång och all den nya musik vi verkligen älskar." säger Philippe. Det är funk och det är världens mest känslosamma house i en förpackning som andas in våren 99 med någonting du tycker om. Cassius är två 31-åriga pojkar som var besatta av Hip-hop, att finna det perfekta beatet och svänget som Gud hade glömt bort och vägen gick via Grandmaster Flash och Africa Bambataa till LL Cool J, Beasties "Paul´s Boutique" och det egna Mo Wax-projektet La Funk Mob. "Vi tycker om musik som skakar, som vibrerar av hetta och gudomlig kärlek, musik som sänker dig till marken" , har de bägge sagt och jag vet inte om alla riktigt har förstått hur bra fransk dansmusik är just nu. Stardust "Music Sounds Better With You" slog hål i väggen och ut trillade unga människor med hormoner som inte kan styras och med en fullständigt makalös dansenergi. Kan inte bli av med det fantastiska Chaka Khan riffet. Kan inte heller bli av med Cassius skiva, som trots ett par meningslösa spår, faktiskt vibrerar just sådär fint som jag vill att bra dansmusik ska göra. Jag köper inte så mycket sådan här musik längre men då jag gör det vill jag att det ska röra om lite, få mig att må bra, Fatboy Slim gör alltid det. Daft Punk, Bob Sinclair och allt som det står Thomas Bangalter på gör alltid det. Det är något skenheligt lyckorus och jag inbillar mig själv att jag verkligen har koll på dansmusik. Det har jag inte längre, tyvärr... Hade t om lyckats glömma bort Joe Smooths gamla lyckorus "The Promised Land" tills den dagen herr Gustav Gelin skickade en band fyllt av frälsning. Cassius "1999" är precis den skivan som "Artisten" kunde hamrat ihop med skoningslöst kraft om han bara skulle ha lust. Istället släpper han "1999" i massa totalt knäppa remixar. Den lille mannen har fyllt ut sin roll som uppviglare och som ung och vacker. Bra funkmusik görs av andra. Lyssna på "Foxxy". Förstå. Lyssna på Motorbass alldeles fantastiska remix av Norma Jean Bells "I'm The Baddest". Säger ni att det inte svänger så tycker ni fan inte om musik. Då tycker ni om Anders Glenmark. Han med skägget. Jag gillar orakade människor. 
Topp; Samt allt med Dj Tonka för känslan av att det är vår på gång och för hans eviga hyllningar till Madonna, Black Box och Technotronic. |
|