|
["em-Osäljigkassett"] ["The Royal Beat Conspiracy"] ["Rumble Bees"] ["The Vegetables ["Smooch-Evil teaser,man eater"] ["Duplo-Får Vi Vara Med"] ["General Lakrisal"] ["Sparky-To Saskia"] ["Knallpulver"] ["Lipslide"] ["Elasmo"] 
Royal Beat Conspiracy "Hollywood Fever ***** Jag måste få säga det direkt; Royal Beat Conspiracy är inget annat än en första klassens sensation! Det var Christian som tipsade mig om dem, och som bandade deras demo till mig (varifrån han fått den har jag ingen aning om). Av hans beskrivning förstod jag att RBC var något alldeles extra, men inte vågade jag tro att de var så här jäkla fantastiska! Ja, vad ska jag egentligen säga??? "Lovande" är ett helt missvisande ord, eftersom det förutsätter att bandet i fråga kan utvecklas. Men RBC känns faktiskt redan fulländade. Om de mot förmodan inte redan har ett skivkontrakt, så är jag beredd att sälja min kropp för att få ut deras skiva. För hur skulle jag kunna leva i vetskapen om att Sveriges mest lovande band (någonsin?) aldrig ens fick chansen? "Hollywood Fever" och "Mean Mary Lou" är garagerock i världsklass, Sonics skulle inte ha gjort det bättre. "Satan's Radio" har en självhäftande refräng, och skulle som så många andra låtar på den här demon kunna bli en gigantisk hit, om världen bara vore lite mer rättvis. Ändå är det "Too Much In Love" som imponerar allra, allra mest. Den låter som tagen direkt ifrån Dusty Springfields klassiska "Dusty In Memphis", med läckert blås och allt. Ja, jag förstår att det låter osannolikt, själv trodde jag aldrig i mitt liv att "vita" kunde skapa så här själfull musik, Van Morrison (och naturligtvis Dusty själv) undantagen. Sångaren L-P Andersson är bandets verkliga tillgång, i jämförelse med honom ter sig de flesta andra demobands-sångare som rena skämtet. Med ett riv i rösten, likt Iggy Pop, när det rockar, men också med en elegans och smärtfylld stämma fullt i klass med vilken soulstjärna som helst, när han är på det humöret. Missar ni Royal Beat Conspiracy i Emmaboda, så är det läge att införskaffa hänglås till tältet, för då vet jag inte vad jag är kapabel att göra. Joachim (Det här är egentligen ingen demo utan The Royal Beat Conspiracy ska släppa den efterlängtade debutcd´n "rätt snart". Den versionen jag skickade till Joachim var ej den "slutgiltiga mixen". The Royal Beat Conspiracy är veteraner sprungna ur Cry, L-P Andersson har en grym röst och RBC svänger...som fan.) Christian Lipslide "Tunes to sign" * * * ½ Älmhultsbandet Lipslide medverkade tidigare i år på en samlings-cd vid namn "Popadelica". Enligt de recensioner jag läst var Lipslides bidrag, "Crush", det bästa spåret på skivan. "Crush" återfinns tillsammans med fyra andra låtar på denna demo. Lipslide ägnar sig åt att spela en punkig, driven form av popmusik och de gör det ganska bra. Första låten "Won´t be heard at all" låter som en hit och skulle säkert kunna bli det. Kvaliteten sjunker med tiden och i sista låten "Lalala" har jag tröttnat, men de första två-tre låtarna var angenäma. Kan Lipslide skriva fler låtar som "Suffer" och "Won´t be heard at all" slutar det nog lyckligt för dem. Pär em "Osäljigkassett" * * * * ½ em´s demo är bra, riktigt bra, kanske den bästa demo som jag har hört. Med allra största säkerhet är det så. Här kan vi tala om melankoli. Ett band som Popsicle vill själva framhålla att de spelar "melankolisk pop", men då har de förmodligen aldrig hört em. "For once in my life", "Opium" och "Second star" är nog tre av de starkaste låtar som jag någonsin hört från ett svenskt band. Harmoniska stämmnningar byggs upp bakom sångaren Rasmus Kellermans vackra kvidande sång. Många människor menar det låter som Radiohead. Jag kan inte hålla med. Lite kanske, men em har allt som Radiohead inte har. Melodier, känsla, själ. Vill du veta vad kärlek är? Prova med att lyssna på ems demo. Pär Smooch "Evil teaser, man eater" *** Smooch ser vid första anblicken ut som ett vanligt syntpopband från Uppsala och det är en trevlig demokassett de har skickat mig. Paralleller kan dras till Robot och Kraftwerk till viss del. Det är roliga omslag på de två demokassetterna. Svåra att beskriva i skrivande stund eftersom jag bara kommer ihåg att de var roliga. och så. Den utomordentligt utförliga recensionen i SA handlade just om dessa omslag. Smooch passar alldeles utmärkt bra en solig vårdag då vattnet blänker i solen och vitsipporna tittar fram bakom snödropparna och man känner sig sådär utomordentligt glad och lyssnar på smooch i sin Walkman. Tobias The Vegetables "The Vegetables" *** komma sjuttiofem De är unga och vackra och de kommer från skogarna söder om Stockholm. De spelar energisk rocknroll, eller extatisk Huddingepop som någon beskrev det, och de har drömmar om att bli nånting och de har gett ut en liten fin demo. De heter the vegetables och är en fyramannaorkester från Huddinge som skriver texter om billiga vänner och andra obscena saker. Demon inleds med "Friends are cheap" som är en hårt riffande bomb. Låten är en sån som bandet behöver för att väcka uppmärksamhet varhelst de uppträder. Den skrevs av en väldigt låg Martin Nordström och handlar om falska vänner som sviker. Sedan har vi "Sleep is recharge" som lånar snyggt från Suedes "The Chemistry Between Us" samtidigt som den har ett eget sound. Ömsom tungt och ömsom fjäderlätt pop. "Since he's gone" är ångestpop rakt igenom och man uppfattar vilka band som låtskrivaren och sångaren växt upp med, fast jag har ingen lust att rabbla referenser här. Då är det intressantare att tala om The Vegetables, för att även om de stundom låter mycket som andra så har de knåpat ihop ett gäng egna ganska starka sånger. Alla håller kanske inte rakt igenom men hälften är väldigt bra, kvaliteten sviktar dock lite i några spår. Demon innehåller sju spår och avslutas med ångestladdade "Head" som jag har svårt att uppfatta texten till men jag tror den är lite obscen. Jag undrade varför de kallar sig för The Vegetables. "Grönsaker är gott och nyttigt" fick jag till svar av Martin och det är väl sant, fast jag tror inte vi har att göra med några veganer här inte. Nej, de tog nog namnet mest ifrån en gammal Radiohead låt som är väldigt fin. Om det här bandet får spela tillsammans ett tag till och om de får möjlighet till bättre inspelningsomständigheter och om inte militärtjänstgöringar, studier eller skrivkramp sätter käppar i hjulet så kanske de växer till något riktigt bra. Och Martin kan verkligen sjunga, men behöver nog växa i sin popstjärnekostym litegrann för att bli mer nyanserad. De har redan bytt två medlemmar och vissa källor gör gällande att lumpen väntar för några av bandmedlemmarna. Fast det är en del av livet. Man ska inte totalvägra som Pimme sjöng en gång i tiden. "Vi ska snart spela in en ny demo i min källare med 8 kanaler och hederlig rullbandspelare. Garanterat IT-fritt.", säger Staffan Flodmark, ny basist i bandet. "Demon ska innehålla två nya låtar och två gamla". Några av medlemmarna i bandet verkar ha en Stone Roses revival och då är det kanske nära till hands att de har influerats en del av dem på nästa demo. Hoppas bara att det fortfarande kommer att låta The Vegetables om dem. Martin tillägger: " Ni får självklart ett ex.....". Det ser jag verkligen fram emot. Anders The Rumble bees * * * ½ Sångare i Helsingborgskvartetten The Rumble bees är Henrik Jönsson som tidigare sjöng i en av Rubber soul på pappers favoritgrupper, The Git shields. Jag tyckte om Git shields eftersom de kändes uppriktiga och ärliga i ett alltför trendkänsligt popklimat. Deras kärlek till pophistorien och The Kinks och The Jam gick aldrig att ta miste på. De kanske låg helt fel i tiden, men bra var de i alla fall. Nu är Henrik tillbaka med ett nytt band, kallat The rumble bees. På trummor finns här Kiddie Manzcini från The Sinners. Rumble bees inleder denna sexspårscd övertygande med "Nobody smiles anymore" en mycket new wave-aktig sång. Sedan följer "Recounciliation", en nyinspelning av en av Git shields gamla sånger. Jag föredrar nog Git shields version. Rumble bees kliver sedan över dansbandsgränsen i "Lovely day". Rätt hemskt. Sedan följer en sång kallad "Ordinary Thursday" som förmodligen lika gärna skulle kunnat vara med på Per Gessles engelskspråkiga soloskiva från härom året. Jag tycker sammanfattningsvis att Rumble Bees är något mesigare än Git shields var, men kanske är det bara dumt att göra jämförelser banden emellan? Pär (Pärs pappa gör ett utlåtande del 2[För del 1, se Ocean coulor scene-recensionen i RS på papper#4]): "Spår ett och sex skulle nog kunna bli en singel i Wreckless Eric-klass." Se det som något positivt. Knallpulver "Demo Maj 1999" * Jag får inte lika många demos som Tobias och Pär men ibland dyker det ned någonting i brevlådan. Naturligtvis borde jag inte skriva det jag nu gör men vad ska jag göra. Omslaget är fult, bilden där pojkarna springer något 60-meters lopp är för mycket The Who för att jag ska må bra och musikaliskt låter Knallpulver alldeles utmärkt och sångaren är onekligen utbildad i kommunala musikskolan men när någon skrivit någonting så förbannat krystat och bajsnödigt som "Mitt Liv Är Ett Skämt (Och Ingen Tycker Mig)" så vill jag kräkas. Jag förstår aldrig om det här är på allvar men killen som sjunger låter som 24 så jag antar att det är på riktigt. "Återhållen Ilska" är precis lika dålig som bob hund är bra och sångaren låter som aspackad Magnus Uggla eller som en 14-årig Jumper-Niklas. Jag vill inte såra någon men jag kan inte tänka mig att det här får någon att bli glad. Inte ens den mest hängivna Joddla Med Siv-groupien. Det känns lite tråkigt för det verkar vara väldigt sympatiska pojkar och killen längst ut till höger ser exakt ut som en lumparpolare jag hade som hette "Sölvén" och han var en hyvens pojk med snygga sneakers. Förresten så var det väl någon som hette "Vogel" (sångarens efternamn) i Bergmans otäcka "Vargtimmen" och det är därför denna skiva får åtminstone ett plus. Ge mig en "När Hela Världen Står Utanför". Levande pubertetspunk för en ung hångelmaffia. Det är allt som behövs. Christian Elasmo "Elasmo" *** Elasmo är ett demoband. Elasmo spelar synthpop med trummaskin och låter inte helt olikt Garbage. De har en trevlig sångerska med en trevligt röst. Men nån större variationsrikedom besitter inte Elasmo. Inte heller har de samma glöd och förmåga att tända till sådär riktigt ordenligt som Garbage. Den democd jag blivit tillskickat mig innehåller tre låtar, på vilka inga namn finnes, men namn äro inte allt som boven i min barndoms bästa bok (Varför är det så ont om Q? av Hans Alfredsson) skulle ha sagt. Men Elasmo är inte dåliga. Bara lite variation hade satt Elasmo i en helt annan dager. Tobias General Lakrisal "Hjuldemo-98" *** "Det är svårt att spela in en demo om man inte har alla låtarna klara när man börjar spela in". General Lakrisal är ett plojband ifrån lilla Ronneby som spelar starkt Philemon Arthur and the dung pop, det hör inte till ovanligheterna att de skojar och förnedrar på ett skämtsamt sätt all annan musik. Den 60 minuter långa hjuldemon börjar med att pojkarna i General Larkrisal vaknar upp på julafton och kommer underfund med att de faktiskt sovit sedan lucia. Ungefär halva demon består utav prat bandmedlemarna emellan. Vissa låtar påminner starkt om tidiga Velvet Underground. Roliga versioner på de klassiska julsånger såsom Staffan Stalledräng ("staffan är en hiphoptyp, att han inte slutar. Inte får väl han va med uti detta lusse tåg för satan") och Räven raskar över risen radas upp. Låten "karlskronit" ("karlskronit, karlskronit kom inte hit") är väldigt rolig, om man inte bor i det gudsförgätna Karlskrona förstås. Nåja. Vad är väl en bal hos General Lakrisal? Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist eller väldigt väldigt rolig. Tobias Duplo "Får vi vara med?" **** Trevlig svensksjungande trallpop. Men nu räcker det inte att skriva att det här är bra. Utan man måste beskriva för hela världen vilken chock jag fick när jag stoppade bandet i bandspelaren och trodde att jag blivit utsatt för demobandterrorism. Det lät ganska mycket som Jumper som vid denna tid plågade vårt land mer än någonsin. Efter ett tag ångrade jag mig rejält och fann att jag lyssnade till utmärkta texter ytterst trevlig kompmusik och lyckan denna sommardag var gjord (tills jag hörde jumpers version av "hon har ett sätt" via radioappraten och trodde att det var Jakob Hellman och säger den dumma radiopraterskan att det här var jumper.). Texter som "han ger dig blommor och bin, men vad är det mot en mazarin" (från "bröd") gör en så glad att allt man kan göra är att hoppa omkring i sitt rum och vara sådär euforiskt glad som man bara kan vara en solig, inte allt för varm dag mitt i den ljuva sommaren. Och för ett ögonblick glömmer man att man bor i Ronneby.( Men...R-by *är* ju fantastiskt...ch ) Tobias Sparky "To Saskia" * * * * Sparky blir bättre och bättre Jag har följt deras utveckling från deras första demo fram till "To Saskia" som är den tredje demon. Den första demon kändes osäkert lovande. Den andra demon kändes knepig (Ursäkta ordet) utan att vara särskilt övertygande. På "To Saskia" har Sparky funnit sin stil och de låter knepiga, övertygande och bra på samma gång. I grunden använder sig Sparky av ganska ordinära popmelodier, men de lägger in en massa originalitet och skumma saker i sångerna. Lägg därtill Christine Björks engagerade sång (Hej, Hej, Andreas Mattsson). Brittiska Heavenly är en bra jämförelse och jag tror inte att Sparky har några konkurrenter inom sin genre idag. Pär
["em-Osäljigkassett"] ["The Royal Beat Conspiracy"] ["Rumble Bees"] ["The Vegetables ["Smooch-Evil teaser,man eater"] ["Duplo-Får Vi Vara Med"] ["General Lakrisal"] ["Sparky-To Saskia"] ["Knallpulver"] ["Lipslide"] ["Elasmo"]
Pär Jonasson Klarbärsv. 7 372 38 Ronneby |