|
[ Elliott Smith ] Om jag inte visste bättre skulle jag tro att Elliott Smith var en korsning av Bob Dylan och Kurt Cobain. Här finns alla rockstjärneingredienser, fast Elliott inte riktigt vågar visa dem. Ungefär samma sak var det med Kurt Cobain, tror jag. Denna sällsamma kombianation gör Elliott till en ultimat sångare/låtskrivare. Det lågmälda och eftertänksamma, blandat med en Cobainsk uppgivenhet och luttring. Hans första skivor berättar historier om spruckna själar vars enda behov för att klara en dag till är en fix. De är hemtrevligt inspelade. Elliott viskar fram sina ord och fingrarna slinter fram över en gitarrhals och Elliott stänger av bandspelaren vid låtens slut.
Fyra av de nio låtarna på hans debutalbum "Roman candle" från 1994 saknar titlar. De heter "No name #1, 2, 3 och 4". Och egentligen, varför är sångens titel viktig? Det är klart det underlättar om sånger har titlar när man pratar om dem. Men just då var det förmodligen inte viktigt för Elliott. Sångerna är ju inte till någon annan än han själv och peronerna i dem. Texterna finns i konvolutet. Det är rätt svårt att tyda dem. Jag är inte ens säker på alla titlarna. Skulle man tyda texterna så hade det tagit några timmar, minst. De är skrivna av en människa med en handstil som nog skulle kunna likas vid en kråkas.
På något sätt känns det ändå innerligare och ärligare än det mesta annat. Och ärlighet är nog den bästa egenskap musik kan ha.
| [ I Write You a Lovesong ] Att skriva texter är en svår konst. Konsten har vissa regler. Många verkar tro att låttexter kan innehålla vilka ord som helst. Speciellt sådana som skriver på svenska. Det är fel. Få saker är så oinspirerande som när en text innehåller ord som "Eftersom" eller "På grund av att". På något sätt känns det inte som lyrik. Det finns dock ett undantag. Thåströms texter till Ebba grön är fyllda med osexiga ord som enbart bör användas i talspråk, ändå är de så inspirerande, arga och unga. Jag älskar energin och övertygelsen som finns där. Oviljan att ge upp. Thåström använde osexiga ord eftersom de var på allvar och eftersom de var nödvändiga i sammanhanget. En text som "Totalvägra" säger nog mer till mig än vad Niklas Strömstedts samlade verk gör. Andra textförfattare värda att höra på: Bruce Springsteen; Wendy, Mary, Sherry. Alla passerar de. Från lycka till olycka. Fast vi vet att lyckan alltid segrar till slut. Morrissey; Naturligtvis. Vad kan jag säga? Världens bäste. Det finns nog ingenting att säga egentligen. Bara hör. Thomas Holst; Går kanske över gränsen alldeles för ofta. Men han har i alla fall skrivit den bästa slackertexten av alla; Latmaskliv. Jakob Hellman; Kanske en revolutionär inom svenska språket med meningar som ingen trodde fanns. "Jag är lite rädd att hon ska heta nåt som inte låter bra" 
| | ||