 Jag hade väldigt gärna velat forska mer i det här men det är svårt att hitta gamla videos när man inte jobbar inom teve eller i mediabranschen. Jag tänker på en video som Entombed gjorde för ett tag sedan. De sprang omkring på en kyrkogård och jag tror det var Dregen från Backyard Babies som höll i den billiga kameran. Resultatet blev fantastiskt och de förde tankarna direkt till gamla klassiska skräckfilmer som Night of the living dead. Såna filmer som jag är rätt svag för. Jag är inte säker, men jag tror att videon var till låten [Night of the vampire] som är en cover på en Roky Erikson låt. Den fanns endast på en singel ända tills för ett år sedan då den återutgavs på en samling med äldre Entombed material. Annars är väl inte de äldre skivorna de man behöver inhandla först. [Left hand path] och [Clandestine] var och är stora album för dödsmetallfansen. Det var nämligen renodlad deathmetal som fanns på dessa plattor och de som älskade dessa skivor ansåg att Entombed svek när de fick höra ep'n [Hollowman] och efterföljande albumet [Wolverine Blues]. På dessa två skivor utvecklades Entombed till en rocknroll maskin utan motstycke i Sverige. Fortfarande fanns LG Petrovs gutturala vrål där, men allting var melodiöst och svängde samtidigt som det var stenhårt. Det gjorde det inte på föregångarna. [Wolverine Blues] innehåller lika mycket rocknroll som deathmetal och låtar som [Demon], [Hollowman], [Out Of Hand] och [Evemaster] är klassiker i min skivsamling. Jag lyssnar inte på Entombed ofta, men vid vissa tillfällen är det otroligt skönt att bli överkörd av detta monster. Ex trummisen Nicke Andersson som numera endast spelar i The Hellacopters [det valet får han stå för själv], driver fram som en orkan genom hela skivan som kändes så fräsch när den kom 1993. Den håller fortfarande måttet och då och då åker den in i cd-spelaren. [Wolverine Blues] i all ära, men Entombeds storverk heter [DCLXVI - To Ride, Shoot Straight And Speak The Truth]. Detta är ett helgjutet mästerverk som verkligen är ett stort slag rakt på käften till alla. Från inledande [To Ride, Shoot Straight And Speak The Truth] till avlutande [Wreckage] är det så jävla intensivt att man känner sig helt utmattad. Det är som när man ser Lars von Triers [Idioterna], eller som när man ser inledningen till [Rädda menige Ryan], eller som att stå längst fram på ett skenande tåg rakt mot helvetet. Enda andrummet är instrumentala [DCLXVI] som är ett skräckfyllt pianostycke framfört av LG Petrov. Entombed har alltid anspelat på ruskigheter, det har ju hört till death genren, och det är ingenting som är till deras nackdel. Allra första utgåvan av denna skiva innehöll även en bonus cd med coverlåtar såsom [Kick Out The Jams] av MC5 och [21st Century Schizoid Man] av King Crimson. Bara en sån sak. På scen ser de dock ut som vilket band som helst. Inga effekter och skräp här inte, nej Entombed kompromissar inte utan förlitar sig helt och hållet på musiken. Det gör de rätt i. Gigen är korta och intensiva, varken publiken eller bandet själva orkar sällan mer än 50 minuter. Det är perfekt. Jag såg dem på Studion för en tid sedan och när de påbörjade [Like This With The Devil] var det så nära en perfekt spelning man kan komma. Intensiteten var nästan otäck och jag minns det fortfarande som det var igår. Nu har Entombed nyligen gett ut ett nytt album som heter [Same Difference] och därifrån har de gjort en video med samma namn som delvis är inspelad på en liten skivbutik som ligger runt hörnet från där jag bor. Albumet har jag trots det inte vågat lyssna på än. Jag är rädd att det ska förstöra de känslor jag har för [DCLXVI - To Ride...]. Jag vill att de fortfarande ska vara precis som de var på scenen den där iskalla vinternatten på Studion när allt stämde så bra. Jag vill att de ska vara precis som jag minns dem och så är de på [DCLXVI - To Ride, Shoot Straight And Speak The Truth]. 
Lite Entombed favoriter: |