Både Bruce Springsteen och han-som-vill-bli-kallad-ett-konstigt-tecken-men-som-vi-fortfarande-kallar-Prince har under stora delar sina karriärer varit två väldigt bra och produktiva låtskrivare. En annan kille som har skrivit många låtar och gömt undan säkert hälften i en låda är Billy Corgan. De här låtarna är förvisso inte gömda i en låda utan snarare på singlar och soundtrack som du antagligen inte skulle få för dig att köpa. Men de flesta av oss har ju minst ett Pumpkins-hardcorefan någonstans i bekantskapskretsen. Ge denna person då nåt gammalt band och be han/hon spela in de här låtarna (det räcker lugnt med ett C-60). Varför? Tja, om du inte har lust att vänta en 10 år till på att den stora Smashing Pumpkins-boxen ska släppas så kan du redan nu få tag i ett 10-spårs-album som spöar Gish ganska rejält. OBS: Låtordningen är bara ett tanke-experiment, om du vill ha The Last Song först, sist eller mitten får du och personen som fortfarande använder Zero-tröjan bestämma. "Whir" (från "Pisces Iscariot") Billys största misstag på "Siamese Dream" var att ta bort den här låten och se till att knappt nån har hört den. Ett lager av akustiska gitarrer och de mjukaste elgitarrslingorna du har hört. Refrängen (och speciellt gitarren) är absolut perfekt musik som varje gång ger dig den där kittlande känslan i hela kroppen och sätter ett leende på läpparna. Samma värmande känsla som när solen tittar fram efter en dag över molnen. Landslide (från "Pisces Iscariot") En helt bortglömd cover av Fleetwood Macs låt. Inkörsporten till mörkret, sorgen och det ändå optimistiska hjärtat som la sig som ett varm täcke över hela Ava Adore. Drown (finns på "Singles" soundtracket) Nånstans mellan Siamese Dream och Melloncollie och obeskrivbart. The Boy (från "1979" singeln) Inte bara gillar James att dra in Eric Remschneider på sina pumpkinlåtar, han kan skriva bra poplåtar också. Gladpop i kvadrat. Mouth of Babes (från "Zero" ep:n) Kunde lika gärna varit med på Melloncollie istället för Zero eller Bodies. Billy har lyssnat alldeles för mycket på de där gamla hårdrocksbanden som jag aldrig har lyssnat på men jag gillar det ändå. Klistrig som en varm hundskit under skon. Pennies (från "Zero" ep:n) Den truligaste lilla kärleks-popsången som Billy har skrivit. Popigast från hela MCIS-eran och en dag när Billy blir lika gammal som Ian Broudie kommer han sätta sig ner och göra en lång ep med bara sådana här söta 2 och halv minuters bagateller. Klistrig som ett mjukt jordgubbstuggummi under skon. Ugly (från "1979" ep:n) Billy har vaknat på helt fel sida och bandet spelar minimalistiskt in dryga två minuter som man inte bör börja dagen med. Jobbigt klistrig som kolsvart tjära under din sko på en varm sommardag. Sadly Said (från "Bullet with Butterfly Wings"-singeln) James och söta Nina från Veruca Salt sjunger duett. Det bästa han har gjort i gruppen. The Last Song (jo, den hittar du på "Thirty*Three" singeln) Skulle egentligen ha hamnat på Ava Adore men Billy orkade inte vänta utan tog in pappa Corgan på gitarr och satte sig själv vid flygeln. Markerar startpunkten för låtskrivandet till Ava Adore där de mjukt dynamiska låtarna för första gången tog överhand. Partiet efter 2.18 är ren magi med den vackraste Eric Remschneider-cellon sedan Disarm. Henrik Love is good all the time Hello goodbye You know you made us cry ----------------------------------------------------------------------------- 1999-index Twisterella Bomben ----------------------------------------------------------------------------- |