 [Samtliga skivor finns utgivna till Midprice] " Psychocandy " [ Nov 1985 ] **** Mer taggtrådspop kan inget bli. En enorm debut som ändrade synen på popmusik på sätt och vis. Fantastiska melodier är dolda bakom skramliga gitarrpålägg och bröderna Reid skakade om en då hopplös trist indiepopomgivning och bara en sådan sak att göra 15 minuters konserter var bara så....rätt. Bobby Gillespie trummade i bakgrunden med tanig kropp och tuffa solglasögon. "Some Candy Talking", TJAMC´s bästa låt, finns med på cd´n. " Darklands " [ Aug 1987 ] **** 1/2 Halvakustisk och min favorit. Köpte den rätt sent, kring 1989, och jag minns sådant där vin som ännu inte var färdigbryggt, det knastrade i tänderna av bottensatsen och det smakade eländigt men låtar som "April Skies","About You","Darklands" och "Happy When It Rains" var bara så befriande för en tonåring som bra popmusik kan vara. " Barbed Wire Kisses " [ April 1988 ] *** "Sidewalking". En samling b-sidor som är tämligen ojämn men "Sidewalking" finns ju med och denna tuffaste hybrid av dans-,pop- och RocknRoll som någonsin gjorts är det fler än Chemical Brothers som älskar. Här finns en hel del pärlor men denna skiva är i ärlighetens namn en överkurs. Fast *låten* Psychocandy är en akustisk svepande vårvind. Cd´n innehåller fyra bonusspår. " Automatic " [ Oct 1989 ] *** 1/2 Skivan som på allvar fick mig att börja lyssna på TJAMC, RocknRoll rakt igenom, stundom kanske rätt föråldrad men "Automatic" väcker så många minnen (förfester) till liv och en skiva med "Blues From A Gun" *är* en skiva man bör äga. 2 icke alls speciella bonuslåtar på Cd´n. " Honey´s Dead " [ Mars 1992 ] **** Inget nytt egentligen men med extremt starka låtar, "Far Gone And Out", "Reverence", "Almost Gold", synnerligen blandad kompott men hela tiden med Jesus alldeles säregna sound, Egentligen den bästa skivan. " Sound Of Speed " [ 1993 ] *** 1/2 Ännu en samling b-sidor men en stundom oerhört stark sådan. Partyvältare som "Guitarman","Tower Of Song",långa versionen på "Sidewalking" och a-sidan "Snakedriver" gör att man nästan bör ha denna skivan också. 20 spår,"My Girl" covern är rätt gullig faktiskt. " Stoned & Dethroned " [ Aug 1994 ] **** Sorgligt förbisedd platta, rakt igenom halvakustisk och en klassiker är när Hope Sandoval duellerar med Reid i "Sometimes Always" och Shane Macgowans sång på "God Help Me". Känns lite som en "Darklands" del två och det *är* inget dåligt betyg. Klassisk textrad från inledande "Dirty Water"; "Fuck with me and i´ll fuck with you Isn´t that what we´re supposed to do". The Jesus And Mary Chains senaste underverk,"Munki", recenseras av en lika glad som förbannad Christian här. 
|