|
Here, My Dear Det finns vissa röster som kan göra vad som helst med en. Som är som varma fingrar krypandes längs min ryggrad, som når längre in än jag trodde var möjligt. Marvin Gaye gör precis vad han vill med mig på albumet Here, My Dear från 1978. Det är så vackert att jag mår illa, och jag kryper in i ett hörn fylld av obehag. 1964 gifte sig Marvin med Anna. Anna var syster till Motownbossen Berry Gordy och var dessutom 17 år äldre än Marvin. Utåt sett såg det ut att vara ett lyckligt par, men Gaye avslöjade i sina sista år att giftemålet varit plågat redan från början. ”I couldn't be controlled” som han uttryckte det. Efter tolv år fick Anna nog och tog ut skilsmässa. Anna krävde 600.000 dollar men Marvin hade inte några pengar alls, åtminstone vägrade han betala något. Hans advokat kom fram till en lösning vars storslagenhet var värdig de grekiska dramerna. Man bestämde sig för att Marvin skulle spela in en skiva vars intäkter gick till Anna. I figured I'd just do a quickie record nothing heavy. Why should I break my neck when Anna was going to wind up with the money anyway? But the more I lived with the notion of doing an album for Anna, the more it fascinated me (...) Finally I did the record out of deep passion. It became a compulsion. I had to free myself of Anna, and I saw this as the way. All those depositions and hearings, all those accusations and lies -- I knew I'd explode if I didn't get all that junk out of me.” Marvin blundade och lät sången komma ur honom. Det hela utvecklade sig till en tre månader lång själslig reningsprocess. Det var så mycket sorg, så mycket ilska och så mycket förvirring. Han skrev inte några texter utan lät orden komma till honom, efter varje tagning blev texterna mer och mer nyanserade. Den röstpåläggsteknik som var kännetecknet för alla Gayes klassiska 70-talsinspelningar fick en djupare mening på Here, My Dear. När Marvin stod i den nedsläckta studion höll han dialoger med sig själv, sakta läggandes lager på lager av harmonier. Han var som i trans, komponerade sångerna i samma stund han spelade in dem, ändrade sin röst på en tiondels sekund från förstående till ursinnig till helt hjärtekrossad. Men bland alla ljuvliga röstpålägg, harmonier direkt från himlen och vackra ord finns något annat. Något fasansfullt, ruttet och genuint motbjudande. Marvins röst klär honom i tidlös Dorian Graysk skönhet men under huden bubblar något kolsvart. Det vi får se är ju knappast sanningen. Sanningen är ju inte särskilt smickrande; hur han hittat en annan flicka, Janis, som var 17 år yngre än Marvin och som han dessutom haft två barn med. Hur han gång på gång svikit den kvinna som gjort allt för att han skulle lyckas i branschen. Hur han gjort allt för att skilsmässan skulle bli så besvärlig som möjligt, verkligen sårat Anna närhelst han kunnat. Here, My Dear är Marvin Gayes minst uppskattade skiva, ständigt förbisedd och oförstådd, ett kritiker- och publikfiasko. Men det är för sin extrema natur, en besatthet jag inte hittat någon annanstans än hos Mark Kozelek, som skivan är den mest skakande skilsmässoskivan jag hört vid sidan av Blood on the tracks. För varje gång jag lyssnar på den här skivan så känns det olika. Ibland tar jag Annas parti, jag tycker mig se igenom den lögnaktiga bild som målas upp. Men allt som oftast bryr jag mig inte om allt det där. Hur skulle jag. Han gör ju precis vad han vill med mig. 
|
|