 | [ Paul Oakenfold And The Land Of Oz Mixes ] För mig började det knappast på Zap Club i Brighton 1988...Förvisso började hela mitt intresse för dansmusik den sommaren,"The Summer Of Love", och en helt ny syn på musiken, en explosion, jag var knappast involverad men känner mig ändå som en av de där uppfuckade barnen från "the88Explosion". Det var A Guy Called Gerald som försiktigt började sväva ut sina houselåtar i ambientdimmor och 808 State som lekte ett experimentellt New Order och Dj´s som Pete Tong och Oakie började på allvar bli namn att räkna med och på Ibiza smattrade 303:orna och begreppet "Remix" började ta sig en helt ny form. |
|
Tidigare var det vanligaste knepet för att piffa upp en låt att man la till ett litet dansbreak
och ok..."nu dansar vi loss lite"...eller så bara förlängde man låten till en seg meningslös sörja. Bomb The Bass (Tim Simenon) och DM-producenten Mark Saunders mixade 1988 om DM;s "Everything Counts" och det kom att bli en helt banbrytande remix. Kvar fanns knappt någonting om orginallåten och det var så remixar kom att göras under ett decennium framöver. På både gott och ont naturligtvis. Vi fick ju trots allt stå ut med enerverande Underworld-remixar där samma ord upprepades i sisådär 13 minuter. Hursomhelst var Oakie liksom i en annan värld. Han lät nästan alltid sången vara kvar i sina versioner. Han la helt enkelt på ett stentungt dansgroove och de där trummorna som ingen annan hittills liksom efterlikna. Tillsammans med dubmaestron Andrew Weatherall knarkade han loss i studion och förvandlande Happy Mondays hippie-variant av "Hallelujah" till stor dansmusik och 1990 fick vi i för stora jeans ett epos att dansa till då solen gick upp. Han producerade Happy Mondays klassiker Pills´n`Thrills`n`Bellyaches tillsammans med sin ständiga följeslagare Steve Osborne och remixade allt från obskyra Frazier Chorus gryningsvackra "Nothing" via Cabaret Voltaire till det stora genombrottet med U2;s "Even Better Than The Real Thing". Dom som fnyser åt remixar har naturligtvis inte hört Paul Oakenfold. Bara lyssna på förra årets hit "Not Alone" som i Olives Orginal är en sjysst poplåt men i Oakies omarbetning blir det pur trance-magi som stegras sådär förföriskt suggestivt och fantastiskt. Idag är Oakie en av världens rikaste Djs, flyger eget plan, har sedan bra länge skivbolaget Perfecto, Turnerar med U2, spinner skivor på megaklubben Cream i Storbrittanien och på Ibiza och får antagligen rätt stora pengar för en remix. Just nu är han aktuell med en remix av Smashing Pumpkins "Perfect" och mixade i våras om hopplösa symfobandet Mansuns "Wide Open Space" till ett makalöst inferno av kärleksfull husmusik. InnanMichael Hutchence hittade ett läderskärp gjorde han en del sjyssta saker, som den här singeln som Paul Oakenfold förvandlande till en sexig 8-minutare där allt stämde. Hans bästa omarbetning. Tillsammans med Andrew Weatherall förvisso men likväl minns jag en sommarnatt i Trelleborg med en ung Lasse C. och vi kunde inte all text men det var 2 unga pojkar i Beppe-hattar skrålandes en klassiker ingen kan och vill glömma. Ingen som var med under Baggytiden iallafall. Det var Beloved sommaren 1990, minns "The Sun Rising" och så Fraziers fantastiska "Nothing" som med hjälp av Oakie blev den låten man bara var tvungen att höra kring fem-slaget på morgonen då dimman hade lagt sig över sjön och ingen annan var vaken. Enorm trance-explosion efter en försiktig inledning. Oerhört effektiv. Genombrottet där han förvandlade Happy Mondays låtsatfunk till något större, något bra mycket mer effektivt för fötter som inte kunde få nog. För 88 Exploderande ungdomar med batiktröjor och tjutande visselpipor. En av de sämre låtarna på U2s fantastiska "Achtung Baby" skiva men Oakie gjorde om den och så här dansanta har aldrig U2 varit på egen hand. "Oakie" mixade senare om b la "Lemon"...dock inte i närheten av den här. Ännu en klassiker från 1990 där Oakie skalade bort mycket av sången men basen, trummorna...herregud...flyter på väldigt effektivt. En rejäl popdänga som producerades av herrar Oakenfold/Osborne. Blev en top-fem hit i England, här fattade ingen någonting...märkligt. Ingen direkt banbrytande remix men helt enkelt en fruktansvärt bra låt. Mannen remixade även "Unfinished Sympathy" och "Safe From Harm" men var försiktigare med Massives, från början, oerhört starka låtar. Saktade ner tempot till en släpigare, funkigare variant och det tog tid innan jag kunde acceptera det men jag tycker ändå att denna version är bättre. Trevligare på något vis. Vad ska ni springa benen av Er för att handla då ? Till att börja med Happy Mondays otroliga partyskiva Pills´n´Thrills´n´Bellyaches (1991) som summerade hela Madchester och Baggypop perioden på ett värdig sätt. Rakt igenom producerad av Oakenfold/Osborne och med Shaun Ryder på rätt sida sitt Heroinmissbruk. Det svängde verkligen. Annars är ovanstående mixar ovärderliga. Men var ni än ser en "Oakenfold Remix" eller "Perfecto Mix" så bör den kollas upp. Tiden har inte alls sprungit ifrån Oakie trots att vissa smala Bibelredaktörer vill hävda det. Fortfarande slår effektiv Trance allt som heter Trum och Bas vad beträffar dansvänlighet. "Get Into The Jedi Knight Honey". 
| |