"I radion sjungs den bittraste sång
Jag lovar mej själv att aldrig bli sån
Jag gräver ner några saker hon glömt
En spegel, en borste
och dom drömmar jag drömt"
( Perssons Pack,1989 )
|
[ ...Per Persson försvann ]
Det var -19 den där morgonen och kylan bet sig fast och vägrade släppa taget och
näsborrarna frös och jag tycker ju om kyla, snö och vinter.
Antar att det är mitt norrländska blod som spökar.
Ångermanland. Isar som är metertjocka och då Morfar fick en lake
som var den största fisk som en då 6-årig Christian hade sett.
Perssons Pack har alltid beundrats av det s.k jeansvästgardet med
brännsvinsflaskan i bakfickan och kepsar som det står "jävla måsjävel" på.
Vem som helst ska naturligtvis tycka om historieberättaren Per Persson.
Men säger en Echobelly-nörd till mig igen att Packet är "raggarmusik" så
blir jag riktigt otroligt förbannad. Då blir jag arg helt enkelt.
Per Persson var i slutet på 80-talet trött på att lira bas i saligt insomnade
Traste Lindéns Kvintett och ville själv skriva låtar som frös tiden och
1989 dök debuten "Kärlek och Dynamit" upp och det var en rätt lugn skiva
med texter om dansbanor, skogsjöar och kärlek som dog och Per är ledsen
ungefär lika ofta som stackaren är bakfull.
Hälsinglandsångest på hög nivå.
"Kanoner och små, små saker" etablerade Packet via den mindre hiten "Små,små
saker" och dom turnérade runt i Sverige och ni sett dom vet vilken
energi som skapas när Per ställer sig på en scen och ni besväras inte
längre av myggen som biter sönder ert skinn. Ni ser bara en sann svensk
rockstjärna som sjunger svetten ur sina slitna boots.
1991 lämnade Niklas Frisk gruppen och startade eget med Atomic Swing som
åtminstone Anders har kära minnen till. Perssons fick kontrakt med EMI och spelade
in "Äkta Hjärtan" där man bjöd in Jakob Hellman till en sagolik duett i "Tusen Dagar
Härifrån" och skivan i sig är deras bästa. Lyssna på "Nyårsafton i New York" som är
en mindre parafras till Pogues "Fairytale of N.Y".
"Och här där vinden biter kind
fast tjälen tinar i vår jord
går vi nu i våren in
i vårt pytteland i nord
Och om du nu lämnar mig
för att få din värld att öppna sig
då säger jag bara: Kom ihåg
vår nyårsafton i New-York"
Om möten som förändrar. Om hur viktigt det är att vara med människor man tycker om.
I en bonusutgåva av "Äkta Hjärtan" fick men en extra cd "Svenska Hjärtan" (som senare
gavs ut separat) där Packet tolkar 11 svenska klassiker.
Ted Gärdestads "Kaliforniens guld" och Dan Anderssons "Brooklandsvägen" är två låtar
som Perssons gör till sina egna men i grunden och botten är det i Anderssons Finnmark
dom hör hemma. I någon liten stuga med köldgrader utanför trädörren och brasan som
värmer en människa som gått sin egen väg, som skriver för att det är någon eller någonting
som säger att det är hans förbannade livsuppgift.
Dan Andersson var bara 32 år när han förgiftades ihjäl på det ensamma hotellrummet och Packet har inte släppt några skivor sedan 1995:s "Sekunder i Sverige"
som var en förhållandevis tam, lite mer fundersam, skiva och det känns som den värdiga avslutningen
på en fin skivkarriär kom med föregående "Längre Bortom Bergen" som var Hälsingesjöarnas egna
månskenssonat. Drömmen om solen som aldrig går ner, om vattnet som försiktigt flyter fram
genom granskogen. Kärleken till alla dessa vemodiga sånger om saker som gått snett, om de
där evigt utdömda förhållandena och om nostalgins glittrande barndoms strand.
Jag vet inte varför Per Perssons gick i ide.
Men det verkar som han inte längre har någonting att säga om det som var.
Man ska aldrig begrava sig i hopplöshet och envist nostalgi.
Det är tänkt att man ska gå vidare.
Minnas och le.
Jag tror Per Perssons numera sagt allting han någonsin
önskat att han sa då han var ung.
Han är nöjd. Håret är tunnare.
Han sitter och dricker Explorer med sockerdricka vid någonstuga
någonstans där tiden försvunnit och allt varar bara i ett endaste ögonblick.
Skivor;
"Kärlek och Dynamit" (1989)
"Kanoner och små,små saker" (1990)
"Äkta Hjärtan" (1991)
"Svenska Hjärtan (1992)
"Längre Bortom Bergen" (1993)
"Sekunder i Sverige" (1995)
"Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,
medan stjärnorna vandra och nätterna gå.
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida,
den käraste, den käraste med ögon blå."
( Dan Andersson )
|
| |