 - om Radiohead eller en förälskelse eller båda två - Nu har det gått lång tid. Det är långt mer än två år sedan den vackra gitarristen i skolbandet på min högstadieskola gav mig ett slitet kassettband med en skiva kallad The Bends av ett band med ett så konstigt namn som Radiohead, ett band jag aldrig förr hört talas om. Ett kassettband som jag kom att dyrka under cykelfärder i vårskymning, den där våren när alla träd var falska plastträd och alla flickor falska plastflickor, kanske i en värld helt förfalskad i plast. Det har gått mer än två år sedan den där sommaren när The Bends var ett osvikligt soundtrack. Den där sommaren när jag och en förälskelse satt i telefon när vi första gången såg nya Radiohead videon på ZTV, satt tysta över linjen som i andakt när ängeln hämtade Robin i helikopter. När jag och samma förälskelse tävlade om vem som först kunde få tag i OK Computer när den släpptes, han stod i Stockholm och jag i Malmö och båda ryckte vi i varsitt dörrhandtag till varsin skivaffär och han ringde mig direkt och sa "Nu har jag den!" och var en halvtimme före mig. Det har gått nästan två år sedan jag såg den där tidningsnotisen om att Radiohead skulle spela på Victoriastadion i Lund i november och vi stod och köade i mer än fyra timmar, först på plats vid dörrarna, först längst framme vid scenkanten mitt framför Thom. Den där kvällen när Jonny spelade på alla sina mystiska instrument och xylofoner och de spelade Talk Show Host, den där fruktansvärt fantastiska B-sidan de har, den där kvällen när jag fick prata med Ed genom fönstret till turnébussen. I call up my friend the good angel but she's out with her ansaphone she says that she'd love to come help but the sea would electrocute us all nice dream Mer än två år sedan och vad händer nu? Radiohead ackompanjerade en av mina största förälskelser någonsin, det vackraste soundtrack en sommar någonsin haft, antagligen också det sorgligaste. Där i hettan och solskenet satt vi på en parkbänk hela kvällarna, satt vi i gräset och spelade gitarr, satt vi på våra små utflykter och undanflykter till diverse ställen och när jag lyssnar på The Bends saknar jag det så att det gör ont: att liksom fly ut i sommarskymningen. Och det har gått två år sedan det kom något nytt från Radiohead. Efter OK Computer och allt snack när de var hur stora som helst och prydde vartenda tidningsomslag har det nästan gått tillbaka till stadiet där de var när jag fick det där kassettbandet, till att folk säger "va? vilka?" när man nämner dem. Jag har så smått börjat undra vart de tar vägen, vad som hänt, till vilken planet har de försvunnit? Telex? Jag har hört rykten om att de gått in i studio för att spela in en B-sidesamling, men det var länge sedan jag hörde det och kanske är det bara rykten. Men det skulle kunna vara sant för de har verkligen en hel hög helt makalösa B-spår. Jag har börjat längta efter en ny Radiohead-skiva, för OK Computer är den vackraste hat/kärleksförklaringen till Den Stora Ångesten jag någonsin hört, helt röd-svart-lila som en vacker blodförgiftning. Jag vill bli blodförgiftad igen. 
Radioheads Ok Computer är mycket mer än vad folk förstår. Tobias & Christian slogs med Thoms andar för något halvår sedan. Gästbok This is what you get when you mess with us |