 [En Bluesexplosion utan dess like] ------------ Eftersom jag håller på och flyttar snubblade jag av en slump över en bunt med foton från sommaren som nyss lämnat oss och däribland hittade jag ett antal bilder från Roskilde 98. Jag satt där en stund och drömde mig tillbaka till det stora kalaset i landet med dannebrogen. Sen kom jag på tanken att jag kanske borde ha skrivit några rader om denna begivenhet. Bättre sent än aldrig tänkte jag och fattade tangentbordet. ------------------------------------------------------- Marijuanaröken låg tät över området redan när vi kom på torsdagseftermiddagen och campingen var nästan full. Vi fick bo längst bort. Men vad gör det när man har ett så starkt artistuppbåd att se fram emot? Vi började vårt spring mellan scenerna med att se gamla goa Kraftwerk. Det var kul att se att det funkade så pass bra efter så många år på en sån här tillställning. Samma kväll såg vi fet-Ozzy med hans gamla Black Sabbath. Trötta gamla män som tragglade gamla Sabbath Bloody Sabbath. På tåget till Köbenhavn hamnade vi bredvid några som pratade skånska och sjöng Ozzylåtar hela vägen dit. De hade Ozzy som mål och sågs aldrig till igen. ------- Fredagen började med en lysraket i skrevet på norska Turbonegro för att övergå i stenhårda Atari Teenage Riot. Samtidigt gjorde introverta Bernard Butler sitt bästa i det gröna tältet. Han sjunger sämre i verkligheten än på albumet. Fast inledande spåret på plattan funkade rätt bra på scen. Roligare var då Spiritualized (kanske inte helt oväntat). Abstrakta, flytande ljudslingor avlöstes av stenhårt manglande. En rymdtillställning regisserad av allas vår Jason Pierce. Klockan 19:30 var det då dags för det jag sett fram mest emot. Jon Spencer äntrar gröna scenen tillsammans med sitt Blues Explosion och vi står längst fram. Det blir verkligen den explosiva urladdning jag hoppats på. Världens coolaste band gjorde starkast intryck under hela festivalen och jag dansade mest. Under resten av kvällen var det ett antal artister som flöt förbi i lyckoruset efter Blues explosionen, däribland Bob Dylan. Framåt natten när man började återhämta sej hamnade vi på kalas hos Dr.John, en gammal man som det svänger oerhört mycket om. Långt in på natten såg vi sedan söders vackraste, Weeping Willows. Stämningsfullt. ----------- Efter att ha sovit bort halva lördagen i det varma tältet, för det var faktiskt fint väder under nästan hela festivalen (!), gungade vi igång igen med Money Mark i det lilla blå tältet. Även Adam från Beastie Boys var med på ett hörn. Mycket trevligt gig med massor av improvisation. Pulp orsakade kaos framför stora scenen senare på kvällen och de gjorde "Seductive Barry" väldigt snyggt. Vid 23-tiden intog Beastie Boys stora scenen och fick alla åttiotusen besökare att dansa frenetiskt (kändes det som i allafall). Vilken härlig känsla det var att bli slagen i magen med "Sabotage". Efter det såg vi pyromanerna och aggrorockarna Rammstein, men det var mest för att få se lite blixt och dunder. ----------- Söndagen startade vi med Kent till lunch. De gjorde mycket bra ifrån sig och fick ett fint mottagande. En av de bättre spelningarna jag såg under Isola-turnén. Och "Stripped" fick vi höra. Jesus & Mary Chain var bra, bättre än de var på Fanclub en månad senare. Precis så där höga och skramliga som de ska vara. Primal Scream klockade in som klar tvåa efter Jon Spencer på min Roskilde top 2. "Rocks" gungade så man blev sjösjuk och vi fick höra den gamla älsklingen "Loaded". The Scream var nog aningens påtända men det gjorde inget för det blev ju bra ändå. Vår festival avslutades med punkfarfar Iggy Pop som aldrig gör mig besviken. "Search & Destroy" är en av de största låtarna som gjorts. Efter det rev vi tältet och åkte till Köpenhamn för att hamna mitt i segeryran efter att Danmark tagit en delseger i fotbolls VM. Folk i rödvitt överallt och det var storfest överallt. Tåget hem gick på måndagsmorgonen så vi fick campa en natt till på trottaren utanför centralstationen. 
[ "Jon Spencer är fan snyggast i hela jävla världen" sa en ung flicka en gång till mig och inte vet jag men Kraftwerks vackra melodier skulle jag gett min högra arm för att få höra därborta i det gröna tältet ...Rammstein är inte bara pyromaner, dom finns inte...på riktigt.../Christian ] |