RSIS hösten 1999
- 980130-991101 -


But I thought in spite of dreams
You'd be sitting somewhere here with me

(Pet Shop Boys)

Det var väl bara saker som du sa.
Som du sa för att det lät så bra.
Ingen vet varför det här blev som det blev.
Vi ville att ni skulle se någonting som var vackert,
någonting som var fint och någonting vi alla trodde på.
Vi tjatade inte om Pet Shop Boys i tio dagar bara för att det lät bra.
Vi tjatade om dem för att vi älskade deras perfekta popsånger.
Vi fick tidigt kritik för att vi nästan uteslutande skrev om grupper som tiden försökt tära sönder med sina huggtänder. Vi skrev aldrig om kommande This Perfect Day-bsidor.
Vi berättade istället historier om vad musik betyder då den griper tag i en och får en ensam själ att känna samhörighet.
Det hände att vi i berusningens dimma skrev recensioner om alldeles nya skivor men de gömde vi lite långt bak. Vi skrev långa hyllningar om saker som betytt någonting och om händelser som man binder samman minnen, kärlek och musik med. Det var ansikten som försvunnit, det var drömmar som hela tiden försökte bli sanna och kärlek som inte längre gick hand i hand och allt var sant. Det var det som skilde oss från andra små publikationer som envist klängde fast vid tristessens förmåga att urholka människor. Vi tyckte att man kunde skoja om musik. Vi tyckte att man kunde gråta till musik men det viktigaste var och förblir det faktumet att man knappast kan leva utan musik.

Det gick nästan två år. Vi var nästan lika hatade som älskade och vi är förbannat stolta över det faktumet. Jon Jefferson Klingberg har kallat mig idiot. Rebecka tyckte om att läsa om sig själv. Sebastian fick beundrarbrev från de stora giganterna och medans en liten dam blev kär i Pär så spred Gustav RSIS skrivna ord på Södermalm.
Vi försökte hålla indieställningarna i Emmaboda men det slutade med en bandspelare som fylldes med vin, kärlek, Gustav Gelin och soulmusik.
Det här blev ett liv för många av oss. Vi hittade vänner, vi hittade folk som vi kom att tycka om och vi hittade framförallt människor som förstod och som visste hur mycket musik kan göra.
Den här drömmen tar inte slut.
Den har precis börjat.
Och tro mig...
Ingen har ett okrossbart hjärta.
Men känslan av att veta att man aldrig kommer att förlora är viktigast.
Vi har redan vunnit.
Glöm aldrig det.

RSIS. Christian. 991105.


We will always feel this way,
Faintly optimistic,
But we will speak the truth and we will never lose,
Oh the feeling that our hearts could be unbroken.

(Hefner)


-----------------------------------------------------------------------------

Shoplifters Of The RSIS United Forever And Ever

Christian Hylse
Anders Karlsson
Jonas Markbäck
Pär Jonasson
Hanna Fahl
Julia Kiiskinen
Alice Eggers
Sebastian Suarez-Golborne
Joachim Rosenquist
Henrik Edberg
Sara Martinsson
Mattias Holmberg
Tobias Hultén
Karin Hesselmark
Madelene Petersson
Gustav Gelin
Christine & Maia
Liza



-----------------------------------------------------------------------------
Twisterella

Bomben

Kärlek
-----------------------------------------------------------------------------




Samma inställning har jag till RSIS. Jag vill att ingen jävel skall kunna trampa på oss. Vi gör saker av kärlek och för kärlek. Det är dags att folk inser att vi är jävligt bra men jag tänker inte klia på finniga "XXX-censur-XXX"-ryggar för det. Jag vill att folk skall se aTT vi verkligen försöker oich att vi inte har de snyggaste layouterna men att vi gör vårt bästa.

(Sebastian i brev till Christian 990910)




RSIS har begått kollektivt självmord och vi tar härmed avstånd från imperialismens elakartade tumör och den kommersiella tvångströjan som tog ett alltför hårt strypgrepp på oss. Vi tackar för den tid som varit och för all kärlek som faktiskt finns.
-RSIS-
Februari 1998-November 1999.

(Christian)