|
------ Sebastian i Regnet ------ drunk on the dark streets of some city, it's night, you're lost, where's your room? you enter a bar to find yourself, order scotch and water. damned bar's sloppy wet, it soaks part of one of your shirt sleeves. (ur "big night on the town" av Charles Bukowski) Batterierna i min walkman har tagit slut för länge sedan. Det är bara det att bandet vägrar sluta gå. Musiken rycker, stapplar, svajar fram längs stadens gator och vägrar ge upp. Ibland går det inte alls, den faller ner på asfalten halvt medvetslös. Den rosslar fram något jag inte riktigt vill förstå, fördömer den tomma vinflaskan för hundrade gången och tar fram det där kortet på Henne, för om hon skulle vara kvar skulle inte det iskalla regnet piska huden i natt. " She's my only true love she's all that I think of look here in my wallet that's her She grew up on a farm there there's a place on my arm where I've written her name next to mine you see I just can't live without her and I'm her only boy and she grew up outside McHenry in Johnsburg, Illinois" ("Johnsburg, Illinois"-Tom Waits) Jag är på väg hem. Men de där sångerna kan inte gå hem. De är dömda att alltid vara kvar där i någon stad, på någon gata. De klättrar upp på brons skyddsräcke och deklamerar "Jag älskar dig, farväl". De balanserar mellan gatulyktans smutsiga, gula sken och det svarta intet 40 meter längre ner. De letar sig till en spårvagn. Inget speciellt resmål, bara bort. " And their memory's like a train You can see it getting smaller as it pulls away And the things you can't remember Tell the things you can't forget that History puts a saint in every dream Well she said she'd stick around " ("Time"-Tom Waits) Klockan är 3.37 på natten. Det är den i och för sig alltid här. Och jag vet inte om det bara är trasiga klockor eller om tiden ibland rinner iväg och slutar bry sig om vissa människor. Det är inget jag orkar tänka på. Jag upptäcker att bandet slutat gå för länge sedan. Och det är väl så att batterier, förnuft och moderater alltid vinner i slutändan, men i mitt huvud finns de där sångerna kvar och de kommer alltid att finnas kvar där. Det känns tryggt på något sätt, nu när jag går längs hamnen medan staden sakta vaknar igen. Jag fortsätter hem. " you have remembered where your room is. the room with the full bottle of wine on the dresser. the room with the dance of the roaches. Perfection in the Star Turd where love died laughing. " (ur "big night on the town" av Charles Bukowski) 
Gästbok |
|