DecksAndDopeAndRocknRoll

Site hosted by Angelfire.com: Build your free website today!

[Snabbmeny]
[Beloved] [EMF] [Emmylou Harris] [Pixies] [Ultramarine] [John Foxx]
[The Cure] [The Smiths] [Carter USM] [GlobalCommunication]
[Skivor1997] [Skivor1998] [Gästbok] [Polare] [Skriv!] [SnabbIndex]

Hopplöst Bortglömda Skivor !

The Beloved - Happiness

...Och det var 1989 och Jon Marsh och Steve Waddington i The Beloved
sadlade om och lämnade den lätt New Order influerade depprock de pysslat med
innan och började göra svävande pop med texter om det enda viktiga; kärlek och
det var "The Sun Rising"och klockan var halv sex och det var Juni 1990
och vi som dansat hela natten låg på en äng och trodde vi var
i himmelen. Hela "Happiness" är också precis lika bra som nämnda singel.
Det är låtar om att hitta Henne. Det är egentligen bara låtar
om lycklig och olycklig kärlek men det är ju sånt vi vill höra, det är
ju sånt som hjälper och The Beloveds klassiska ambientpop från 1990 kommer
alltid att vara allra högst upp i min lilla värld.

EMF - Schubert Dip

Oförtjänt bespottade för att vara unga och naiva men likväl slog debutsingeln
"Unbelivable" ner som en partybomb i november 1990 och ok...visst hade trendnissarna
redan dömt ut det s.k "Madchester" soundet men EMF brydde sig
inte om det utan la ribban högt däruppe och bara öste på.
"Schubert Dip" är måhända simpel och EMF kommer aldrig att bli
världens bästa band men likväl varade det hela en vinter
och en vår innan dom spårade ut och började låta som Phil Collins
med mer hår och aningen mer hjärna hade dom förgyllt ganska många sena efterfester
med att bara vara glada.

Emmylou Harris - Wrecking Ball

"Det stora mörkra undret" var det någon som beskrev den här skivan och nog
är det ingen skiva man spelar på sitt bröllop precis. Daniel Lanois som ljudmässigt
producerat en del mästerverk innan löper linan ut och bäddar in Emmylous sprucket
sorgsna röst i varma ljudmattor och det känns som att man sitter i en liten stuga
någonstans i Canada och det är hopplöst kallt ute, och man är
övergiven av hela världen men brasan man tände för en timma sedan värmer.
"Wrecking Ball" är och förblir en helande uppgörelse för sorgsna, totalt uppgivna
själar och ni får tolka det precis som ni vill
men en fruktansvärt bra skiva är det.
Och Gram Parson skulle älskat den.
Naturligtvis.

Pixies - Doolittle

Det inleds med "Debaser" och avslutas en trekvart senare med en avväpnande
"Gouge away" och mitt i allt en vansinnig urladdning av surfpunkpop som gud inte visste
fanns. Visserligen blev det här plattan hyllad då det begav sig men senare har den på
något märkligt vis blivit undanskuffad i rockvärldens gömda hangar. Kurt Cobain
avgudade Pixies. De flesta vettiga människor avgudade förresten Pixies.Gör man inte det
så är man ju helt enkelt inte riktigt normal. Då är man ju bara en lönnfet Frank Black.
John Foxx - Metamatic

Och han hoppade av Ultravox och fortsatte sin mission med att sprida
iskall fullständigt sagolik analog elektropop och plattan ville ingen
köpa,ingen tycka om men den var bra och kom att avgudas av Sabres Of Paradise
på deras "Sabresonic" platta femton år senare.Cd´n innehåller 6 lika enastående
bonusspår från singlar och dylikt.
The Cure - Disintergration

Ok, fick rätt bra kritik då den kom men den måste helt
enkelt med då den är i mitt fall den bästa OCH mest betydelsfulla
skivan i mitt liv. Svindlande bra låtar. Texter om saknad,förlorad
kärlek och allt det där vanliga. Spela "Prayers For Rain" och titellåten
på hög volym och jag börjar gråta. Nästan iallafall. Minnen kommer tillbaka
och hon som vet hur mycket jag avgudade denna skiva förstår allting.
Inte så många andra kanske. Men det är ju det som är själva poängen
med musik. Att försvinna iväg. Att liksom flyta bort ett tag.
Jag betvivlar att någon skiva någonsin kommer att betyda mer än denna.
För mig.
The Smiths - Hatful Of Holow

Antagligen inte det mest självklara valet för en Smithsgalning.
Men i mitt fall den mest betydelsefulla. Skivan är sedan länge
sönderspelad. 16 låtar. De flesta från Radiosessions och ljuvliga
versioner av "This Charming Man","Still ill" "Handsome Devil".
Här finns också The Smiths mest intensivt mörka låtar som
"Reel Around The Fountain" och "Back To The Old House".
Köp hellre denna än aningen överskattade "The Queen Is Dead".
Fast naturligtvis köper Ni allt ändå.
Carter USM- 30 Something

I Början av 90-talet var dom här hur omtyckta som helst.
Två taniga lätt överåringar män som fortfarande trodde dom
var sexton och lirade punk med en frenetiskt jobbande trummaskin.
Dom skrev texter om krisen i England och vad många missade var
hur förbannat bra dom texterna var. Så underbart cyniska mot ett
England på väg mot förfall.
"Socialism" skulle en del sagt och naturligtvis var det så.
Dessutom kryddat med allsångsrefränger och ett hejdlöst ös.
En klassisk skiva och deras bästa utav tre rätt ok plattor.
Sedan tröttnade de allra flesta och de stackars märkliga frisyrerna
blev jagade med blåslampa ett tag innan dom nu verkat fått en ynklig
procent upprättelse igen med deras sista skiva.
Global Communication - Remotion

Extremt bortglömd skiva.
Global Communication, mina ambientfavoritnissar, även kända som Reload med
flummigt svävande ambientjazz och som Jedi Knight med lite hårda electrotongångar.
Den här skivan innehåller sju remixar av låtar som i början säkert lät rätt
förfärligt. Chapterhouse, The Grid, Jon Anderson samt Warp 69;s fantastiska
"Natural High". Dock är det remixen av The Grids bastard "Rollercoaster" som
känns allra mest som inledningsscenen i "Blade Runner". Vangelis ledmotiv till den
filmen putsas om till en epokgörande remix som kommer att kännas helt aktuell även
år 2004.
Sorteras in under futuristisk Cocktailambientjazz.
Ultramarine - Everyman And Woman Is A Star

Ultramarine förvandling under senare år har kanske bekymrat den insatta men
på denna smått klassiska, men likväl bortglömda, skiva känns det liksom som man
sitter i en flod någonstans mitt i Arizona, Solen är inledningsvis på väg ner
och avslutningsvis på väg upp och kanoten glider långsamt fram genom natten och
då det hela är över fattar man att det var den vackraste natt man upplevt.
I mitt fall lyssnade jag sönder skivan i en Walkman vid Ångermanälven en
sommar som känns alldeles för avlägsen.
Men vacker var den.