Ett besök hos brobyggarna
Besöket hos rörelsen brobyggarna var för mig väldigt fascinerande. Det var intressant att se på skillnaden mellan vår kyrkliga gudstjänst och brobyggarnas, trots samma tro på kristendomen. Exempelvis var bönerna olika, då vi är vana vid att be trosbekännelsen i kyrkan, valde medlemmarna här att be öppet och i gemensam grupp för sig själva i stående ställning med armarna uppåtböjda. Många av personerna vinglade och var många gånger på väg att ramla ner på marken, dock lyckades de hålla sig stående. Själv försökte jag i bästa mån hålla mig så långt borta verksamheten som möjligt för att inte riskera att fastna i något.
När bönen var slut var det dags för det såkallade helandet. Då gick varje medlem fram till pastorn för att få känna på guds ”kraft”. Helandet gick till så att personen i fråga ställde sig med ansiktet mot pastorn med händerna uppåtböjda. Bakom denna person stod det en ”hjälpreda” vars syfte var att ta emot personen som skulle falla för guds kraft. Då pastorn bad för personen föll denna ihop baklänges och låg sedan en stund på golvet. När personen reste sig upp såg hon/han överväldigad och glad ut. Som om de äntligen mött gud.
En herre som satt på raden framför mig gick inte upp till prästen, utan reste sig helt plötsligt upp, och föll sedan ihop på golvet. Där låg han sedan i 10 minuter och det ända jag tänkte var SOS, är detta normalt.?
Under tiden sjöngs det lovsånger av fem medlemmar, som var och en avbröt sitt sjungande för att även de skulle bli helade.
Mitt intryck av hela gudstjänsten och rörelsen var att alla var väldigt glada och harmoniska. Det kändes som om de var lyckliga och att de hade funnit sitt.
Dock ändå kusligt på något sätt, då medlemmar satt och bad för sig själva under predikan, som om de vore i trans.
En annan anledning till att det kändes underligt var att jag inte fick några direkta svar av pastorn under vår pratstund efteråt. Veli pratade istället mycket runt ämnena. Kanske var detta för att jag inte skulle få reda på för mycket? Veli påpekade också att helandet och denna upplevelse inte kunde ske utan hans närvaro utan alla medlemmar var beroende av honom för att kunna uppleva gud. Avslutningsvis sade han: Skriv nu en bra uppsats om det här, så vare gud med dig! Som om att gud skulle försaka mig om jag var alltför kritisk.
|
|
|
|