1983 november Sonet SLP-2744
1989 Sonet SLPCD-2744
Sid A
1. SMART SIDE OF TOWN
(Ronnie Harwood - Nigel Jenkins)
2. I'M IN LOVE WITH AN ANGEL
(Ronnie Harwood)
3. BLUE MOON OF KENTUCKY
(Bill Monroe)
4. ROCKSHOP
(Nigel Jenkins)
5. ONE MORE NIGHT
(Nigel Jenkins)
6. TEAR STAINED LETTER
(Ronnie Harwood)
Sid B
1. IF YOU WANT MY LOVE
(Ronnie Harwood - Bill Parkinson)
2. FOOLS LIKE ME
(Clement - Maddox - Murphy)
3. FEEL SO BAD
(Nigel Jenkins)
4. BODY AND SOUL
(Roger Dexter)
5. BIRD OF PARADISE
(NigeI Jenkins)
6. I'M GOIN' HOME
(Roger Dexter)
Musiker:
(vet ej men en hyfsad gissning kanske...)
Nigel Jenkins: bas, gitarr
Roger Dexter: keyboards, gitarr
Andy Pask: bas
Brett Morgan: trummor
Gavin Povey: keyboards, dragspel
Studio: CTS Studios Wembley England
Tekniker: Kenny Denton
Producent: Kenny Denton
Eftersom förra plattan sålde mindre än väntat så moderniserades soundet något, bl.a. med det
så 80-talstypiska synthblåset...(suck...). Personligen tycker jag att detta är en av Jerrys sämre plattor.|
Tidningsrecension från Svenska Dagbladet?
Jerry Williams kallar sin nya LP "2 Faces". Varför lyckas jag inte klara ut. Kanske är det för att det finns ett par ballader och att resten är uptempo eller däromkring. Eller är det för att några icke rock-ortodoxa synthezisers tränger igenom på några ställen.
Under alla omständigheter är det inte för oss någon okänd Jerry Williams som träder fram på denna LP inspelad i England.
Det är må-gott-rock gjord på material med hyfsad jämnhet och styrka. Ett dragspel här och några reggae-takter där ger variation. Men i särklass bäst blir det när Jerry ger sig hän åt ordentligt ös, som exempelvis i "Fools like me".
Lars Wallrup
Tidningsrecension från ?????
Ge Jerry medalj!
Inte ens Jerry själv vet väl hur många plattor han har gjort vid det här laget. Men lika säkert som det blir snö på vintern kommer det en Jerry Williams-LP varje år.
Och 1983 är ett gott år för den gamle. Han har varit i London och spelat in och "2 Faces" blir i sina bästa stunder något som varken Shakin' Stevens eller Dave Edmunds skulle ha skämts för.
Jag gillar det feta och flåsiga kompet i "One more night" och "If you want my love" och i "Tear stained letter" (där Jerry sjunger övertygande) har han en säker hit.
Invändningen blir den gamla vanliga. Det är varken speciellt orginellt eller eget och "2 Faces" kommer att vara bortglömd om några veckor.
Men det hindrar inte att jag har respekt för hans outtröttliga slit i rockens lumpbodar och skräpkamrar. Nån borde ta mig fan ge Jerry Williams en medalj för det! Mats Bråstedt
|