Ovan syns en drygt 20 år gammal autograf
|
Sven-Åke Högberg föddes den 12:e december 1944 i orten Sveg i Härjedalen. Han var tredje barnet, familjen hade två flickor sen tidigare. Båda hans föräldrar hade musikalisk bakgrund och hans musikintresse började tidigt, i två-årsåldern sjöng han sjömansvisor för alla som ville höra på. 1951 flyttade familjen till Brattmon och på den tiden var Carl Jularbo hans stora idol, och därför började Sven-Åke ta dragspelslektioner... 1955 började han intressera sig för hillbilly efter att ha hört skivor med Sven Stiberg och Cacka Israelson. 1956 flyttade familjen till Umeå och där upptäckte han Rock'n'Roll och spenderade mycket pengar i jukeboxar fyllda med Bill Haley & Elvis Presley. Hans första skivinköp var Elvis-singeln "Blue Suede Shoes". (Då ägde han faktiskt ingen skivspelare...) När han var 14, 1958, fick han sin första gitarr och startade snart sitt första band, Teddy & The Teddy Bears. 1959 slutade han skolan och koncentrerade sig alltmer på musiken. Den 23:e juli 1959 vann de en tävling inför 5000 åskådare och kunde titulera sig "Umeå's King Of Rock". Senare samma år splittrades dock bandet och Sven-Åke började spela sologitarr i The Little Johnny Combo. Efter ett tag bytte man namn till Little Johnny & His Red Dynamites och gjorde några demoinspelningar som dock aldrig gavs ut ordentligt. 1960 förlorade hans pappa jobbet och därför flyttade man strax före jul till Oxelösund, en liten stad, (idag knappt 11000 invånare), 12 mil söder om Stockholm och där bor Sven-Åke än idag. Han försökte starta ett nytt band där men hittade inga musiker som var tillräckligt bra. Han lånade två bandspelare och började spela in. Två år senare hade han råd att köpa en "sound-on-sound"-bandspelare och ungefär samtidigt gav han sin sista konsert. Han importerade Rock'n'Roll & Rockabilly-skivor från USA och skrev musik-artiklar i flera olika tidningar i Europa. 1966 skickade han en demotape till skivbolaget Blue Horizon i Warrington Florida och ägaren Larry Stevens blev imponerad och bestämde sig för att ge ut en skiva. Sven-Åke Högberg är ju inget internationellt gångbart namn , så han hade tänkt kalla sig för Scott Clay & The Hot Rocks, men skivbolaget döpte honom till Hank C Burnette efter hans idoler HANK Williams, Chet Atkins & Johnny BURNETTE. I februari 1967 släpptes då första singeln "Hank's Guitar Boogie Special" / "Hambone Shuffle" i USA. Det släpptes även en EP med fyra andra låtar i Sverige. Sen dröjde det två år innan nästa skiva släpptes, på bolaget Seagull, (Larry Stevens nya bolag). "Hank's Wildwood Flower" blev en radiohit i Nashville, och det resulterade i att Hank fick spela gitarr på några amerikanska artisters plattor. Han blev även erbjuden en anställning som "session-gitarrist" i Nashville, men han tackade nej. På den tiden fanns det en amerikansk fan-club, ledd av Lynn Sheffield i Fitzgerald Georgia, som erbjöd örhängen i form av gitarrplektrum till medlemmarna. I början av 70-talet blev han populär ute i Europa: England, Frankrike, Belgien, Holland... 1972 släpptes en singel på Hank's eget bolag, Wildcat Records, i Sverige. Har du ett ex av den så är den värd pengar... 1973 släpptes Hank's första album, "Multisided", och samma år blev han utsedd till "The King Of Rock'n'Roll" av en tidning i Holland. Dag Häggqvist från Sonet blev intresserad och så småningom skrevs ett kontrakt. Nu döptes han om till "The Legendary Hank C Burnette". Man gillade tydligen låten "Spinnin' Rock Boogie" som hade spelats in 72 och varit titellåt på en LP i England 74, så den kortades ner och släpptes på singel 76 och den blev en jättehit. Enligt vissa uppgifter såldes den i hela 8 miljoner exemplar... Tyvärr lyckades inte Hank följa upp den med fler hits och i början av 80-talet sålde han sin inspelningsutrustning och började syssla med annat, bland annat radio. I mitten av 90-talet fick han lyckligtvis ett litet ryck och började spela igen... |