Kung I Blodet

1998 Sonet 557 333-2

Inspelad 1997-98

---

1. KUNG I BLODET
(Plura Jonsson)
2. YVONNE
(Peter LeMarc)
3. SJU ÅR PÅ HALL
(Peter LeMarc)
4. SISTA SKEPPET TILLBAKA
(Peter LeMarc)
5. ALLT SOM JAG BEHÖVER
(Peter LeMarc)
6. BARA REGN SOM FALLER
(Peter LeMarc)
7. BULLDOZER
(Nisse Hellberg)
8. MENINGEN MED ALLT
(Peter LeMarc)
9. NÄR NÄTTERNA FICK NAMN
(Peter LeMarc)
10. SÅNGER INNAN HIMLEN FALLER NER
(Mikael Rickfors - Plura Jonsson)
11. DEN ENDE SOM KÄRLEKEN GLÖMT BORT
(Plura Jonsson)

Musiker:

Ola Gustavsson: gitarr, bas, handklapp, sång
Tony Thorén: bas, sång
Christer Jansson: trummor, slagverk, soptunna, handklapp
Peter LeMarc: keyboards, sång
Stephan Forkelid: keyboards
Niklas Medin: keyboards
Erik Häusler: sax
Magnus Johansson: trumpet
Mattis Cederberg: trombon

Studio: Decibel nov 97 - feb 98
Tekniker: Tony Thorén, Adam Kviman
Mix: Tony Thorén, Dagge Lundqvist
Producent: Tony Thorén

Betyg: 1 plus

Efter 35 år som nationens rock 'n' roll-kung gör Jerry Williams sin första platta på svenska.
Och plötsligt blir han Erik Fernström igen. En anonym lirare från Solna som möjligen
är i stånd att dra några hyggliga covers på den lokala pizzerian en fredagkväll, men inte mer.
Jag beklagar verkligen - Jerry kan man bara vilja väl - men just så kass känns det här.
Själva låtmaterialet håller visserligen acceptabel klass. Peter LeMarc har levererat sju av dem,
Plura Jonsson tre och Nisse Hellberg en, och även om ingen av herrarna precis briljerar finns
det ett slags grundkvalitet i alla sånger utom LeMarcs mycket torftiga "Sju år på Hall".
Men framförandet klickar big time.
Framförallt sjunger Williams undermåligt. Jag visste sedan tidigare att han inte är någon
Otis Redding, men att rösten blivit så platt och färglös och endimensionell kommer
som en överraskning. Inte en enda gång lyckas den gamle bolsjeviken uttrycka en textrad
som om den betydde något. Tyvärr är Tony Thoréns produktion påfallande andefattig den också.
Vilket förvånar. En satsning av det här slaget borde rimligen åtföljas av påkostat och rikt sväng,
av snits och elektricitet och ramalama. Men "Kung i blodet" låter mest grå och osvängig.
Hoppas Jerry glömmer det här magplasket till sommaren och istället åker ut och
skrålar "I can jive" igen. Det funkar oerhört mycket bättre.

Per Bjurman

Rockkung Jerka debuterar med en helsvensk platta och det känns helskumt.
Det är inte ofta man hör honom på svenska.
Som tur är har Jerry Williams inte lämnat sina rötter, det handlar fortfarande om
rockabilly och rock?n?roll även om det bitvis är långsammare och sofistikerat.
Han suger upp materialet, gör det till sitt men förlorar lite av sitt gamla jag på kuppen.
Texterna är fina, liksom musik och arrangemang, och ändå känns det så främmande.
Borta är rivbluesige, tunge och lagom spånige Jerry Williams.
Blajtexter på engelska kan man tydligen smälta utan att grunna över,
bara det är röj i gunget.
Jag gillar samarbetet med Peter LeMarc som ju är pappa till de flesta låtarna, däribland
Sju år på Hall som Peter inte kunde ha sjungit själv men som passar Jerry utmärkt.
Nye Jerry tål att tänka på, Kung i blodet är rätt okej.

SYLVIA KADRI

Jerry Williams på extrapris

Den gamle rockkungen sjunger på svenska och är producerad av Tony Thorén men det
hörs ingen skillnad. Det är samma schlagerrockabilly som varit hans signum under många år.
Det rockar ibland på riktigt hyfsat, som t ex i inledande titellåten, men blir aldrig tungt.
Det är ett par decennier sedan Jerry Williams musik hade verklig energi.
Låten är skriven av Plura Jonsson. De flesta övriga av Peter Lemarc. Nisse Hellberg
har gjort en låt och Mikael Rickfors har hjälpt Plura med en annan.
Men den imponerande laguppställningen har kommit på fel ställe.
För Jerry Williams är ingen stor sångare som kan bära berättande texter
med titlar som Sju år på Hall eller Meningen med allt.
Det är svårt att komma ifrån intrycket av att de kändisar som hjälpt Jerry
arbetat med vänster hand. Hela plattan har ett tråkigt skimmer av extrapriskänsla.
Ännu värre är att det är svårt att räkna ut vad Jerry Williams överhuvudtaget skulle kunna
tillföra svensk musik 1998. Han var en härlig rockare en gång men det var väldigt länge sedan.

PER DAVIDSSON

Betyg: 1

Vi människor vill gärna känna igen oss utan att det behöver betyda upprepning.
Inom vissa ramar kan vi ta nymodigheter, uppleva myter spricka och flytta gränserna för det
omöjliga. Det kryddar ofta tillvaron, gör livet värt att leva och som recensent kan det
ibland varit nyttigt att överraskas.
Att Jerry Williams, det mest amerikanska vi har i Sverige, nu sjunger på svenska gjorde
mig inte skeptisk eller fick mig att hissa varningsflagg.
Med Tony Thorén som producent och Peter LeMarc som huvudsaklig låtskrivare förutsåg
jag Jerkas karriär utvecklas tämligen naturligt på svenska.
Men det var innan jag hört skivan, innan jag med facit i hand tvingas konstatera att Jerry
låter så förtvivlat pretentiös på svenska. Så onaturligt tillgjord som någon någonsin
låtit på vårt kära modersmål.
Visst, jag erkänner att jag är fast i gamla uppfattningar men jag tycker det är fel att ge
Jerry en musikalisk omgivning som vore han en av kandidaterna till schlagerfestivalen.
Snällt på gränsen till mesigt.
Mer rebellisk än så blir aldrig "Kung i blodet". Inte ens textrader som "Det känns som om
jag funnits i femhundra år" känns naturliga i Jerrys mun. Hans kända darr på rösten låter
just darrigt - och osäkert.
Med fyra av Sveriges garanterat säkraste låtskrivare, LeMarc plus Plura Jonsson, Nisse Hellberg
och Mikael Rickfors, som ansvariga för materialet vilar det en märkvärdigt anonym
lagom-känsla över majoriteten av låtarna.
Naturliga ekon av John Fogerty, blues, Tony Joe White, "Dock of the bay" och "Jackson"
blir inte till den hemtrevliga kompott som skulle sätta fart på en sömnig karriär.

HÅKAN PETTERSSON
(1998-04-03)

Betyg: 2

Jerry Williams på svenska kan det va nåt? En stor del av Sveriges rockelit, Plura, LeMarc, Hellberg,
Rickfors, har slutit upp som låtskrivare och visst rockar det, riktigt bluesigt i vissa lägen.

LeMarcs sju bidrag är ytterst ojämna. Singeln Sista skeppet tillbaka är helt okej men bäst är
ändå Meningen med allt - en låt som Williams verkar känna sig väl till mods med.
Annars verkar rätt mycket vara tillrättalagt. Titellåten Kung i blodet av Plura är också
värd poäng och vad ska man säga om Nisse Hellbergs bluestunga Bulldozer? Ett stort Ha!
Låtskrivarna har tydligen haft fria händer och producenten Tony Thorén har haft ett tufft
jobb för att få dessa elva låtar att falla på plats.
Faktum är att JW visst kan sjunga på svenska men vissa ord och meningar verkar helt malplacerade
i hans mun.

Kristian Ferm