Snuskkungens återkomst

Det var någon gång på 80-talet.

Det var lunchrast i Äsperedsskolan och storebror som gick två klasser över mig kommer springande över skolgården med sin svarta gamla kassettbandspelare slängandes i högra handen.

"Lyssna här", sade han och tryckte ivrigt på playknappen så att den slitna gamla BASF-kassetten rullade igång. Det var antagligen en kopia i tio led och batterierna var trötta. Musiken var i det närmaste ohörbar. Men vi var tysta som tioåriga pojkar aldrig är, och långt där nere i högtalaren rasslade den otämjbara spritdrickaren från Småland igång i vad som skulle komma att bli årets soundtrack på vischan.

"Fruntimmer sa en ha å knulla mé och Fruntimmer di é madrasser mé höl i", sjöng han för att direkt efteråt dyka ännu djupare ner i det allra djupaste av de runda ordens träsk.

Kvinnoförnedrande prosa och oredigerade hyllningar till brännvin och envägskommunicerande sex.

Vi fnissade oss blåa i ansiktet, och vi var förstås långt ifrån ensamma om vårt intresse för raggarnas regalfigur.

Errol Leonard Nordstedt.

Han föddes faktiskt i Varberg 1948, men flyttade sedan runt i Västergötland och Småland under hela sin uppväxt.

Den var för övrigt inte speciellt bra.

Han var mobbad i skolan och en styvfarsa hade den dåliga vanan att ge sina familjemedlemmar stryk då och då.

Femton år gammal köpte Errol i alla fall sin första gitarr och snart var han igång med att spela in andras och egna låtar på en gammal 2-kanalsbandspelare.

1975 kom första egna plattan Errol som bland annat innehöll låten 13 år som hamnade på Svensktoppen.

Samma år spelade han i två kassetter som så sakteliga började att sprida sig över landet och inte lång därefter bytte han namn till Eddie och Meduza i efternamn efter en bottenfast polypmanet han sett i ett naturprogram.

1978 släppte artisten Eddie Meduza sin första singel Punkjävlar där bland andra 14-årige John Norum återfinns som sologitarrist. Ett år senare kom debut-LP:n Eddie Meduza & The Roaring Cadillacs.

Plattan totalsågades av musikjournalisterna, framförallt av Expressens Mats Olsson. Eddie hämnades givetvis detta tilltag senare genom att skriva låtarna med de försiktiga titlarna Mats Olsson Runkar Kuken, Mats Olsson E En Jävla Bög och Kuken Står På Mats Olsson.

1981 kom det stora genombrottet med plattan Gasen I Botten som sålde guld med klar marginal. (Då var guld lika med 50 000 ex). När skivans hitlåt Mera Brännvin spelades i radio resulterade det i en anmälan till radionämnden..., mera uppmärksamhet i media och givetvis ett ännu större intresse för Eddie.

Men parallellt med sin skivkarriär producerade Errol också kassetter med om möjligt ännu mer vågat material.

I skepnaden av E. Hitler gjorde han den totala smaklösheten till sitt levebröd genom att spela in diverse massivt vulgära "sketcher" och sedan sälja runt om i Sverige. Kassetterna var hårdvaluta i småskolorna i mitten av 80-talet.

För pengarna han tjänade på både skiv- och kassettförsäljning köpte han sig sedermera ett hus i Småland och i uthuset byggde han sin egen 16-kanalsstudio som han på typiskt Meduzamanér döpte till Studio Ronka. Där kunde han spela in hur mycket skit som helst, och ingen kan klaga på att han var improduktiv. På ett hängivet fans hemsida finns över 20 kassetter och närmare 30 skivor.

Framgångarna gjorde givetvis en av Sveriges penningkåtaste skivbolagsdirektörer intresserad och snart gavs Eddie Meduzas alster ut på Bert Karlssons skivbolag Marianne Records.

Meduza själv åkte land och rike runt och bjöd på storslagen raggarrock i allehanda folkparker.

Turnén blev en vrålsuccé och året efter kom live-plattan Dåren E Lös. Också på den plattan lirar John Norum gitarr och på Europes första platta från -83 så hittar man låten Boyazont av kompositörduon Norum/Meduza...

Men snart blev raggarkungen större än livet och Errol tappade kontrollen.

Meduza talade ut

Under några stormiga år på 80-talet lyckades han supa bort både sitt företag och sin flickvän. Dessutom "glömde" han att sköta bokföringen och att betala vissa skattepengar, vilket innebar sköns-taxering och så småningom en enorm skatteskuld...

Därifrån har det varit upp och ner (främst ner) med karriären för Eddie Meduza och hans övriga karaktärer.

Bland de mer anmärkningsvärda projekten återfinns en turné tillsammans med Svullo (Gristurnén) där han hällde i sig så mycket sprit att hjärtat och därmed kroppen klappade ihop totalt.

Efter ytterligare några år i skymundan återhämtade han sig dock och i mitten av 90-talet hittade han en ny dam som uppenbarligen kunde se bortom den kvinnoföraktande fasaden.

Förra året talade han ut i både Slitz & Hänt-Extra... där han hävdade att han faktiskt faktiskt blivit nykterist och under hösten gjorde han ett uppmärksammat framträdande i dokusåpan Baren i TV3.

Tidigare i år släppte han plattan Scoop och nyligen lyckades någon nostalgisk radiolyssnare att få Meduzas låt Epatraktorn spelad i P4:s program Ring så spelar vi, vilket givetvis resulterade i lyssnarstorm direkt. Och på lördag står han alltså på scen i Boråsparken framför några hundra fulla raggare och en och annan nostalgisk kille som minns den där sejouren på skolgården, framför kassettbandspelaren, i början av 80-talet.
Text: Anton Hedberg