Eddie Meduza har sin trogna beundrare bland raggarna
och det räcker för hans bevisligen vinnande koncept.
Det handlar inte om att vara bäst utan att spela
och sjunga det som publiken vill höra.
Raggarrock höjde trycket på yran"Mera brännvin" och en lång rad andra låtar som den motorburna ungdomen diggade för något decennium sedan gällde även för dagens motorburna ungdom, även om det var många gamla raggare med grå tinningar som trängdes framför scen när Eddie Meduza drog igång på Idreyran. - Jag har egentligen lagt av med turnerandet, men jag måste betala den här kostymen, förklarade och försvarade Eddie sitt framträdande i Idre.Tusen raggare jublade och ytterligare femhundra nyfikna väntade på att få höra en knippe kända raggarrock-låtar med texter hämtade en bra bit under bältet. Eddie Meduzas koncept är enkelt. Raka fräcka texter som går hem hos de redan frälsta som jublade okritiskt. Sanningen är tveklöst den brutala att Meduza är skit, för att använda ett betydligt mer anständigt ord än de han själv nyttjade. Men samtidigt drog han dubbelt så mycket folk som Charlotte Nilsson kvällen innan och det tryck han byggde upp hos sina beundrare går inte att bortse ifrån. Eddie Meduzas raggarrock såg till att det det blev tryck i Idre på lördagskvällen. Enkel rockmusik med texter som hälften av publiken kunde utantill och den andra hälften hörde inte alls vad han sjöng om och tur var säkert det i många fall. I drygt en timme höll Meduza publiken i gungning innan han avslutade framträdande med klassiska raggarlåten "Route 66", kanske den enda med anständig text tillsammans med "Evert", Fast det var "Mera brännvin" publiken helst ville höra. Text: NISSE SCHMIDT |