Pressklipp från GP

Text: Martin Röshammar

Avskrivet av: Råttan i Pottan - Anders
Lite extra info från Råttan: några detaljer ang artikeln jag skickade in som jag glömde att säga. till artikeln hörde 3 bilder också, en stor skugg-bild där han sitter och röker, en liten ansikts-bild och en liten bild på hans bokhylla där några av hans kassetter står. vet inte om detta spelar nån roll men tänkte att du kanske ville veta. har tyvärr ingen scanner i så fall hade jag scannat in alltihop istället för att skriva av den så hade du fått även bilderna.

(Jag tackar väldans mycket för bidraget)

Har: Skuld till Kronofogden på en halv miljon.

Har också: Gett ut sina senaste samlingsskivor på Ultima Thules bolag. "De är inte heller nazister. De var det när de var 20 år".

Längtar efter: Att få klart huset så att hans tre barn kan komma och hälsa på lite oftare.

Lever på: Stimpengar (för sålda skivor, han spelas MYCKET sällan på Radio).

Om sitt musicerande: -Jag åker faktiskt ut och turnerar bara för pengarna. Mina fans får mycket mer valuta för pengarna om jag kan spotta ut cd-skivor lite oftare i stället för att se mig i parken en timme, en gång om året. Jag skulle kunna göra minst en låt om dagen som är hållbar. Nä, jag skulle kunna göra fem-sex låtar om dagen om jag var riktigt effektiv. Jag skulle kunna ge ut en cd i månaden med olika artister som är jag (Eddie Meduza gör låtar under en mängd alias).

Om Per Bjurman, rockrecensent på Aftonbladet: -Jag tycker förresten att han är en väldigt bra recensent, men jag vägrar tro att han tycker att jag är dålig. Å andra sidan skulle jag få en hjärtinfarkt om jag en gång läste "Förlåt Eddie, du är så jävla bra".

Om att vara den optimala outsidern: -Det är jag det. Men det finns många som skulle vilja vara som jag om de vågade.

Om vad folk i trakten tycker om honom: Äh, de i kassan i livsmedels-affären säger precis samma sak till de före och efter mig. Jag bor ju här och är en vanlig bonnjävel som inte ska tro att jag är nåt. De har ju rätt.

Snusk och Förvirring

Eddie Meduza alias Errol Leonard Norstedt är raggarnas hjälte. Hans sägner framkallar nog fortfarande fniss hos killar i mellanstadiet. De handlar om kuk, knulla och fitta. Ja, ni förstår nog.

Men hur är mannen bakom? Aveny begav sig till de småländska skogarna för att hitta svaret. Han kommer in på Sabrinas pizzeria i Tingsryd, en prydlig man med bakåtslickat grått hår och en välansad mustasch. Det är något med honom, det kan vara hans stora röda Opel, det kan vara hans hus mitt ute i ingenting som gör att tankarna går till en ensamvarg i någon amerikansk film. Han börjar direkt, som på beställning, dra historien om sitt liv. Han flyttade till huset i det småländska ingentinget med sin dåvarande kvinna. Det var 1983. Sedan dess har han bott i huset som just nu ser ut som en byggarbetsplats på bottenvåningen. Eddie Alias Errol har tre barn, en kille i Falköping som fyller 30 snart. Han kör taxi. Han har en tolvårig dotter i Skåne och en treårig son på Södermalm i Stockholm. Eddie Meduzas liv har inte varit någon lek. Han söp bort sitt företag och hans före detta stack med dottern 1989. "Jag drack öl varenda dag." Barndomen var inte bättre. Hans styvfarsa misshandlade både honom och mamman. Sedan blev han mobbad i skolan. –Jag var nog en lite retlig typ. Om de andra gjorde något dumt så påpekade jag det. Det retade dem. Jag såg att de andra var dumma i huvudet, då blev jag arrogant. Jag kunde exempelvis läsa felfritt när jag var fyra år.

Blicken svartnar

Den där känslan av att vara missförstådd finns kvar hos Eddie Meduza. När han pratar om musikrecensenter som Per Bjurman och Mats Olsson så får han något mörkt i blicken. Hans teori är att de en gång bestämt sig för att Meduzas musik är dålig och att han inte kan göra någonting rätt. När de sen insett att musiken faktiskt är genialisk så kan de inte ändra sig för att de då skulle framstå som rena vindflöjlar.

-Jag säger saker som alla vill säga men inte vågar. Jag är ett vapen mot verkliga och inbillade fiender. Ja, alla de som inte tycker exakt som jag, säger han och lägger av ett bullrande skratt innan han fortsätter:
-Fienden ska alltså överösas med flera obscena alster, ju slibbigare desto bättre. Eddie Meduza eller vad vi nu ska kalla honom är svår att beskriva. Inte minst för att han byter dialekt som andra byter, nä, det finns inga bra liknelser, för vi pratar om killen som växlar mellan västgötska, småländska, skånska och rikssvenska. Och jag tror inte ens att han gör det medvetet. Det handlar inte om en motsvarighet till fotbollsspelaren Robert Prytz. Han blandade skånska, engelska (skotska), tyska och italienska till en enda rotvälska. Så gör inte Eddie Meduza. Han växlar dialekt i stället.

Precis som med dialekterna växlar Eddie Meduza sätt och humör. Det första intrycket där på pizzerian är att vi har att med en artig man som är intresserad av bilar. Resten av dagen med Eddie Meduza blir bara ett virrvarr av intryck. Han är bitter, så inihelvetes bitter ena stunden för att i nästa stund bränna av några "era kukrunkare" eller "kuk, fitta, runka" eller någon vansinnesdrapa om judar och negrer. Som han sedan försvarar med att han aldrig skulle säga att judar är sämre än svenskar, bara att judarnas ekonomiska sinnelag faktiskt är dagens sanning. På samma sätt försöker han också förklara att kvinnor mest finns till för att knulla, "även om de förstås kan vara trevliga att umgås med".

Här har jag och fotografen sedan länge tappat bort Eddie Meduza. Vi förstår inte hans åsikter eller ens vad han menar. Åter till Eddie:
-i stället för att slå ihjäl någon så skriver jag av mig. Jag blir alltid misstänksam när folk försöker beskriva sig själva. Det finns ingen som är så medveten om vem man är. Vore man det så skulle man ta livet av sig. Vi får väl se. Jag hoppas bara att jag får vara frisk och slipper ha ont, att jag slipper frysa och att jag får äta mig någorlunda mätt, då behövs det inte så mycket mer.

Filosoferar i mörkret

Eddie Meduza är plötsligt inne i en mer eftertänksam fas nu när mörkret har lägrat sig över Småland.

-Om jag inte visste att det fanns folk som lyssnade på min musik då skulle jag lägga av. Det funkar ju så att ju jävligare folk har det, desto mer skrattar de åt mig. Livet skulle inte behöva vara ett sånt helvete, eller förresten om man jämför så inser jag hur bra jag har det. Jag kan sitta och runka samtidigt som jag sjunger.

Jaha, då var vi där igen. Jag frågar honom vad han tror att folk tycker om honom. Då menar jag inte hans närmaste fans, utan de andra, de med en vag koll på artisten och personen Eddie Meduza. –Jag tror att de tänker att det är han som skriver motbjudande och kvinnoförnedrande texter. Och det är ju jag det. De kanske tror att jag är nazist och rasist och hela köret. För det första är jag inte nationalsocialist (här försvinner han ut i en lång utläggning om socialism och att inga politiska system fungerar). Internet är utvägen och till slut kommer vi inte att ha något höger, vänster eller socialism hit och konservatism dit. Det är faktiskt så att det hos alla människor finns ett intresse av att alla människor mår bra. Jag tror det. Även hos den värsta torterare finns ett samvete. Jag och fotografen lämnar honom i huset där de flesta av hans kassetter står prydligt sorterade i bokhyllan och där väggarna är tapetserade med tidningspapper. När vi ska köra därifrån så kommer en stor van körande. I förarsätet sitter en stor man, han sluddrar något om Meduza och går ut ur bilen. Vi lämnar Tingsryd och den där känslan av amerikansk film om en udda ensamvarg med konstiga vänner kommer tillbaka och sitter kvar ett bra tag.