Gamle raggarkungen lever. Det är "pink Cadillac", "c'mon everybody" och andra rockkliche'er som staplas på hög
i småtrevliga rockabillybagateller. Ett besvärande faktum är att flera spår låter dansband. Det var väl inte meningen?
De tokroliga inslagen som förr om åren gjorde Eddie till kultfigur är dessutom borta.
Titelspåret och "I'm Not Gonna Fight" räddar ett plus.
Ronny Olovsson
1995-12-22
Inte särskilt roligt, Eddie Meduza
Rattens riddare Eddie Meduza är tillbaka efter några lugna år som nykter och städad familjefar.
Som vanligt häcklas makthavare och byråkrater och stående teman är fortfarande alkohol och
den sysselsättning som sägs ge håriga handflator.
Men ärligt talat har Eddie Meduza aldrig varit särskilt rolig, karaktäristiska
tungspetsärr och
"äääh" i slutet av varje mening till trots. Skillnad är det med de verk
Errol Nordstedt
(Eddie Meduzas riktiga namn) har gett ut under namn som E Hilter och liknande,
där finns en kulturskatt för den oinvigde att upptäcka.
TOBIAS PETTERSSON
I gott sällskap med Onkel Konkel och Björn Rosenström står Eddie Meduza för den del av svensk
musikkultur som innehåller mest runda ord. Jag sparar detaljerna men köper du Eddie Meduzas Väg 13
"lär" du dig mer om såväl onani, "feta fula amerikaner", brännvin och Göran Perssons bakdel.
Dra dina egna slutsatser. Eddie Meduza står för allt det där vi knappt vågar tänka. Kanske är
det därför hans låtar är så uppskattade på vissa förfester. Att på fredagskvällen få
kräka lite galla i allsångsform. Vad vet jag? I en av låtarna med på tok för snuskig titel
finner jag textraden "av sura recensenter får jag ingen sympati". Ja du Eddie, med en låt
som heter Jävvla Jorrnalist? Hmmm vad kan det bero på?
Den kult-status Eddie Meduza hade under 80-talet är väl idag
mer eller mindre obefintlig.
Kanske inte kult-statusen, men
väl populäriteten och försäljningssiffrorna.
Det utkommer
dock fortfarande skivor och den senaste heter Väg 13.
Väg 13 är inspelad i studio Valhall och utgiven av Ultima Thule
records.
Musikaliskt låter den som en blandning mellan 80-
talets singelklassisker (Mera brännvin, Gasen i botten,
Torsten
hällde brännvin i ett glas år Karin Söder med flera) och de mer
udda kassettutgåvor som gavs ut
under namnet E.Hitler (med mera
udda titlar som Slicka en fitta och Fruntimmer ska en ha till å
knulla med).
De flesta låtarna håller dessvärre relativt låg klass och är
mest för de redan invigda.
En blandning mellan dansbandsmusik,
country och renodlad rockmusik till svenska texter.
Den
innehåller dock några godbitar som 'Jobba som en hund' och
'Jävvlla jorrnalisst' (jo, den stavas så).
Ett extra plus också för att alla texter finns med i skivan,
och att herr Meduza återigen sjunger på svenska.
Eddie Meduza har på nya plattan krupit in i skinnet av sin pseudpseudonym Bob Lewis.
Därav är 13 av plattans 15 spår på engelska, vilket lär få de svordomstörstande att avvika.
Ragga runt är enda låten av det klassiska Meduzasnittet man minns från tonåren. Ett kraftigt
rock 'n' roll-gung får istället stå före könsordsrevyerna och skrevskämten.
Men ett och annat "visa röven här och där" lyckas han smyga in.
Visst lyser de gamla vitsarna med sin frånvaro. Men det kommer tvivelsutan att bli en hel
del plåtdunkning till Scoop i sommar.
Så är den äntligen här, samlingsskivan med Eddie Meduza. Denna dubbel-cd innehåller alla hans gamla
hits, dels ganska okända låtar från hans postorderkassetter samt några tidigare helt outgivna låtar.
Den första CD:n är den svagaste, trots att den bl.a. innehåller alla hans gamla hits; Mera brännvin,
Punkjävlar, m.fl. De är av kontraktsskäl tyvärr inspelade i nya, oinspirerade och bullriga versioner
som är mycket sämre än originalen!
Men CD 2 väger mer än väl upp detta. Här finns nämligen många låtar från hans svåråtkomliga kassetter
nu för första gången på CD för den breda allmänheten.
Här finns många guldkorn och positiva överrraskningar
som visar på Eddies bredd: Snusklåtar som Runke ball och Spårvagnschauffören, roliga låtar med
underfundiga texter som Eleganten från vidderna, svängiga rocklåtar på engelska, en härlig live-version
av Leader of the rocker (med en textrad om Usama bin Laden!), det Abba-doftande titelspåret och många fler.
Det här är en skiva som växer för varje lyssning och som kanske leder till att fler upptäcker vilken
mångsidig och duktig musiker Eddie Meduza var. Förhoppningsvis kommer det också fler skivor som denna,
för på Eddies kassetter finns massor med bra låtar som förtjänar att nå ut till en större publik.
Men låt oss då slippa fler nyinspelningar av gamla hits, tack!
Daniel Pettersson