Moppekillarna var Meduzas folkJag har alltid undrat vem som skrev de där snuskvarianterna på populära slagdängor som var en så viktig del av barndomens kultur. "Isabella, lägg dig med buken opp". "Drömmar av silver, drömmar av plåt / vakna min älskling för nu är jag kåt." Eddie Meduza kändes alltid som en kandidat. Han verkade åtminstone i denna anda. Han sålde kassettband på postorder under den klatschiga pseudonymen "Dåren E Hitler". Han skrev låtar där "Punkjävlar" och "Torgnys svettiga ansikte" hörde till de mer tryckbara titlarna. Företrädesvis handlade de om brännvin och slagsmål och undantagslöst var de sagolikt plumpa; men det fanns en barnslig naivitet över plumpheten som (ofta, i alla fall) spred ett försoningens skimmer över det hela.Det fanns också en humor och en äkta verbal begåvning. I ett samhälle där outsiderskap är ett begrepp som används av insiders och där trendmedvetna kulturradikaler ur medelklassen vurmar för gangstarappare och brasilianska transvestiter, där var Eddie Meduza en poet för de i verklig mening missaktade. Om man växte upp på den skånska kusten så var moppekillarna hans folk: resterna av den ursprungliga fiskarbefolkning som villabebyggelsen trängt undan. Hans attityd var den klassiska bakrutesdekalens: "Skratta inte Svensson, din dotter kan ligga i baksätet." Det var lite patetiskt och därför sympatiskt: han var så uppenbart Svensson själv. Hans utfall mot punkare, feminister och socialdemokratiska skattmasar var del av en lite bortkommen och bortmånglad campingplatskultur. Häromåret ryktades det att han hade fått blodcancer och funnit Gud: det lät alldeles stilriktigt. Nu har han gått till den stora raggarhimlen, där det är Kiviks marknad året om och Gud Fader bjuder på hembränt.
|