1982 oktober Sonet SLP-2714
1989 Sonet SLPCD-2714
Sid A
1. GOD BLESS ROCK'N'ROLL
(Ronnie Harwood - Nigel Jenkins)
2. YOU WIN AGAIN
(Roger Dexter)
3. BIG BLACK CHEVROLET
(Ian Smith)
4. I'LL NEVER BE LONELY
(Ronnie Harwood)
5. PARTY
(Roger Dexter)
6. ROCK'N'ROLLIN' MAN
(Ronnie Harwood)
Sid B
1. BABY JUMP
(Ray Dorset)
2. CRUISIN' ON A SATURDAY NIGHT
(John Spencer)
3. HITCH HIKER
(Nigel Jenkins)
4. COME A LITTLE CLOSER
(K. Gebhardt)
5. PICTURE SHOW
(John Spencer)
Musiker:
Nigel Jenkins: gitarr, bas
Roger Dexter: gitarr, keyboards
Simon Climie: gitarr, keyboards
Andy Pask: bas
Glyn Thomas: trummor
Brett Morgan: trummor
Ken Freeman: keyboards
Geraint Watkins: dragspel
Augie Meyers: dragspel
Alan Wakeman: sax
Barry Evans: sax
Kenny, Rita, Piky, Mike: sång
Studio: The Music Centre Middlesex England, Pye Studios London England juni-augusti -82
Producent: Kenny Denton
När Caj Högberg hoppade av Roadwork så sprack ju låtskrivarteamet Högberg/Lawton, så även
om Roadwork, (med Kay Söderström istället), fortsatte att spela live med Jerry så åkte han
till England för att spela in nästa platta. Där tog han hjälp av musiker & låtskrivare som bl.a. också har
samarbetat med Shakin' Stevens. Resultatet blev en toppenbra platta, som trots mycket fin
kritik i tidningarna inte sålde så mycket som Jerry & Sonet hade hoppats...|
Recension från Svenska Dagbladet:
Jerry Williams hyllar rocken på ett för honom nytt men inte helt oväntat sätt på sin nya LP "God Bless Rock'n'Roll" (Sonet). Live fungerar han fortfarande förnämligt med sin kompakta kompgrupp Roadwork, men samarbetet på skiva har succesivt kört fast. Jerry tog konsekvenserna av detta och drog till England och hyrde istället in engelska musiker.
Här finns blås, ilskna gitarrinlägg, körer, gästspel av Geraint Watkins och Augie Meyers på dragspel. Några av spåren har mer karaktären av länkar i den numera mycket långa kedjan av Jerrys ganska osjälvständiga kärleksförklaringar till musikformen där det är svårt att värdera dem som annat än sådana.
Men "God Bless Rock'n'Roll" innehåller också en hel del god rock, känsligt utförd, som lever ett eget liv utan att förneka ursprunget.
Lars Wallrup
Recension från Hifi & Musik:
Jerry Williams bränner vidare
Sedan Jerry Williams slog sig ihop med gruppen Roadwork för några år sedan har han släppt en jämn ström av kompetenta, men kanske ibland något fantasilösa rockplattor. Svetten har varit lika påträngande och äkta som den var i början på 60-talet, men longörerna har väl periodvis hotat att ta över det nog så maffiga helhetsintrycket.
Tillfälligtvis har Jerry dock gett Roadwork permission, och i somras begav han sig över till England; och när han var färdig med inspelningssessionerna där så blev resultatet möjligen den mest skarpslipade rockplatta som Mr Williams någonsin har tillverkat. Så kan det gå, som Kurt Vonnegut stillsamt brukar säga, men därmed ingen skugga lagd över de frånvarande Roadwork.
Med hjälp av bland andra Geraint Watkins på piano och Augie Meyers på dragspel har Jerry Williams pumpat fram en adrenalinflödande flod av pricksäkra rocknummer. Låtarna är nya, men de har naturligtvis lånat drag av 50-talets studsande pulsar, och i denna cocktail av gammalt och nytt trivs Jerry tydligen utomordentligt. Han vinner på knockout genom att hojta sig igenom musiksluggerfester som "Rock'n rollin' man", "Party" och "Baby jump", och man kan känna hur lack kolliderar mot hjärtkamrar i "Cruisin' on a saturday night" och "I'll never be lonely".
Jerka behövde nog den isvattenstranfusion av engelskt rock-kunnande som finns på "God bless rock'n'roll", för att orka ytterligare en dust i den karriär som han med en slitvargs envishet nu har upprätthållit i över tjugo år, och just så mycket mera att tillägga än "God bless Jerry Williams" finns det egentligen inte.
Rolf Nilsén
Recension från ??????:
Ypperligt ljud (inspelningen är gjord i London). Utmärkt rockkänsla hos dom engelska musikerna ("Big Black Chevrolet" är t ex så perfekt 50-talsrockabilly att den nästan blir en pastisch). Och en producent, Kenny Denton, som tagit hand om, lyft fram och "förbättrat" Jerrys röst.
Vill du ha rock & roll och Jerry Williams som dom alltid har låtit - så är allting som det ska vara, t o m bättre än på många av Jerrys plattor. Men om man som jag tror att Jerry kan mycket mer än så och därför borde vilja mycket mer - då muttrar man för jag vet inte vilken gång i ordningen: Svenska, Jerry! Ska du aldrig våga sjunga rock på svenska!?
Bengt Eriksson |