Den 4/11 skulle anrika Novemberskölden i Nässjö gå av stapeln, vilket den också gjorde. Skönt att köra på hemmaplan med endast en mil in till stan. Ingen kärra att släpa iväg på klockan fem på morgonen. Nä, nu låg man och sov till klockan halv åtta... Gott...
Hård konkurrens för dagen skulle Engwall, från arrangörsklubben, och Olsson från Vänersborg stå för. Det visade sig bli mångt fler vi fick tampas med...
Vi brukar ha lite svårt att köra riktigt fort på
första sträckan, men vi hade inget val; Vi var tvungna att
öppna till 110% och sedan bara öka... Engwall gjorde
detsamma, men vi klippte honom med 7 tiondelar. En tid som
förresten på den sträckan placerade oss riktigt
högt upp i listan, framför stora delar av startfältet
med sina betydligt snabbare bilar. Olsson var 7 sekunder efter. Inte
likt honom, men ingav oss ett litet hopp...
SS2 vill jag glömma, men den är nog så viktigt i sammanhanget. I början av sträckan var ett farthinder inlagt i form av en liten skogsväg som vi körde in på för att 50 meter längre fram dyka upp på den normala vägen igen... Vad ingen upplyste om var att det var snorhalt där inne, så vi med några andra gled helt enkelt av vägen därinne. Vi tappade en halvminut på stående fot, och därmed ramlade vi ner till en klar sistaplats. 13-14 någonting...Besvikelsen var oerhört stor, för vi insåg ju att segerchansen var längre bort än Vladivostok. Förmodligen även en pallplats... Men, vi skulle försöka, och det mina vänner gjorde vi verkligen...
Vi pressade oss och bilen till det yttersta, och slog till med sträckseger på SS3, SS4 och SS5. Dock tog vi inte mer än någon eller några få sekunder till Engwall & Olsson, men desto mer till de andra i klassen. Vi hade klättrat upp till en fjärdeplats inför sista sträckan... Kunde vi kanske köra in de tre sekundrarna som saknades för att belägga sista pallplatsen ???
Jag trodde att det var kört när vi höll på att glida ut på en plöjd åker i ett hårnålsvägbyte, men vi tappade nog inte mer än 3-4 sekunder, vilket inte var mer än att vi i sista änden fick en liten marginal på 6 tiondelar ner till fjärdeplatsen... Tredjeplatsen var i alla fall bärgad...
Säsongen avslutades i alla fall med en pallplats, vilket var
vårt realistiska mål. Inte vad vi verkligen ville, men
med tanke på vad Engwall & Olsson presterar så var
det innan tävlingen ganska klart att det var vi tre som skulle
ta hand om pallen. Men i vilken ordning vet man aldrig innan
tävlingen är slut...
