Den aktuella helgen skulle egentligen tas upp i den kommande generationens historieböcker. I alla fall i "Sport vi minns"; Den 16 september 2000 är nämligen den dagen som ska minnas i många år framöver, som vi ska flagga över, äta smörgåstårta för att hedra och fira... Detta är den dagen då en Volvo 740 tar den första klassvinsten i Grupp E i Sverige...Ja, förmodligen hela världen...

Wäxjö MS tävling "Dackefejden" bjöd på 5.5 mil SS fördelat på nio sträckor...Nästan som ett litet SM, och strålande väder mötte oss när vi äntrade servicebil med kärra på morgonen. Som vanligt lite nervöst inför besiktningen, men den gick elegant, som alltid. Uppmärksamheten över en 740 i Grupp E var större denna gång än i Vetlanda för en månad sen. Många kom fram och pratade och frågade. En man stod och "illglodde" fem meter bort innan han kom fram och erkände att det var hans gamla bil vi hade byggt om.

I vilket fall, startramp på torget med en pratsjuk speaker, och sedan var vi på väg. Kombattanterna för dagen hette Claes Engwall, Nässjö MK och Tobias Svensson, Norrahammars MK. Trodde vi... Tobias, som är mycket snabb, rullade på SS1 och var därmed borta. Kvar var Engwall, och det med besked. Med sin Golf tog han fem sekunder på första sträckan, och visst, det gick knackigt för oss. Men på SS2 var vi i form och stal tillbaka varenda sekund. Och sedan var striden i full fart. Senast jag mötte Engwall var i Novemberskölden 1998...Där vann han med 8 sekunder... Det ville jag inte återuppleva... Ökade tempot ytterligare och höll på att ända dagen i målsvängen på SS4... Men ett ryck fick vi, och inför SS6 ledde vi med 4 sekunder. Jämt så det förslog...

Och det kan jag lova, fortare än jag, och förmodligen Engwall också, körde, det kan ingen göra... I alla fall inte med likvärdiga bilar. Det slog gnistor i skogen. Jag höll på att köra förbi målbilen på SS7, och Engwall STOD upp & körde bitvis. På två av sträckorna körde vi lika, på en tog vi tre sekunder, och på den sista tog Engwall en sekund på oss. Dessutom var den sista sträckan smockad med folk, och jag höll på att träffa en kärring som stod i mitt spår i innersväng och fick för sig att JAG skulle köra RUNT henne... Hon flyttade på sig när hon insåg att jag förmodligen tänkte hålla mitt spår...

Summa av kardemumman blev ett litet gap på sex sekunder. Sportmannamässigt stannade Engwall till vid min bil på servicen efter sista sträckan och gratulerade till segern. Vi trodde knappt vad vi hörde. Första bil efter oss var 45 sekunder efter, och sedan ytterligare någon halvminut ner till fjärde platsen. Min flickvän Anna sa att jag var vinröd i ansiktet i en timme efteråt...minst...

Synd bara att prisutdelningen drog ut på tiden. Men, det gick fort & lätt att åka hem med fin pokal och första segern för året...

Tillbaka