Taktik blev dramatik... Så skulle man kunna sammanfatta dagen i de djupa Småländska skogarna... En solig sensommardag rullade sålunda ekipaget nedåt Växjö för att åter köra återuppstådda Dackefejden. Förra året var detta andra tävlingen med 740:in och tillika den första segern... Även då stod Engwall vid startbilen, och även Åkesson, fast då i en något långsammare version. Seger i klassen skulle innebära att DM-et i praktiken var klart, men en andraplats skulle ju också sitta fint i den totala tabellen...
SS1 inleddes med högt tempo för att ta de andra på
pulsen och det räckte till sträckseger med 2 sekunder mot
Engwall och fem på Åkesson... Det var för
övrigt den enda sträckan vi fick reda på Engwalls
tider under tävlingen. SS2 var en mycket rolig sträcka och
vi nöp även där ett fåtal sekunder på
Åkesson. Vi trodde oss också kunna ha Engwall något
lite bakom oss också... Vi fortsatte med samma tempo, tyckte
oss köra på rätt sida marginalen och kom allteftersom
överrens med Martinssons noter, vilka vi aldrig hade åkt
på innan. Sakta men säkert utökade vi
försprånget till Åkesson så att vi inför
SS6 låg ungefär 15 sekunder före... Men vart fanns
Engwall ??? Våra tider gentemot de andra i klassen sa oss att
Engwall förmodligen var mycket nära oss, och vi vet
ju vad den karl´n kan prestera...
4-5 km in på SS6 hände det som inte fick hända; Vi kom alldeles för fort över ett högerkrön (fullt treans växel) och vägen försvann 90 grader vänster 20 meter längre fram... Något i vår notkommunikation fungerade inte. Vi vet inte än idag vad som inte stämde, om det var jag eller Micke som missade men alldeles för fort gick det. Jag släppte bilen rakt fram i det tillsynes mjuka diket, men något högg tag i höger framhjul och förpassade det in i hjulhuset. Inga allvarliga skador, men en avhoppad jordkabel till bilens styrbox satte definitivt stopp för vidare framfart, vilket också hjulet i sig också gjorde... Åkesson åkte förbi och vinkade glatt och vi satt vid vägkanten och kuckilurade... Då hörde vi Engwall komma vinande i skogen, och Micke sprang för att vinka ner honom men hann inte fram till svängen. Ut i en stenhög for far & son Engwall med en vidunderlig smäll, och tillintetgjorde alla chanser att fortsätta...
Vid vår lilla sammankomst i skogen kom vi fram till att Engwall
hade jagat sig blå efter våra tider och ledde inför
sträckan med cirka 3-4 tiondelar... Istället stod
Åkesson som segrare äntligen (som han har kämpat) och
Melin från Nässjö belade en
välförtjänt andraplats. I DM-tabellen hoppade
Melin tack vare detta upp en hel massa poäng och ligger nu bara
ett poäng efter oss inför TV-svängen i Hörby den
8 september... Själva byter vi hjulupphängning och lite
annat smått & gott på bilen för att kunna
vara med där nere...