Paniksyndrom

Aktuellt

Om ÅSS i Borås

Bli medlem

Att vara anhörig

Att leva med paniksyndrom

KBT

Om ...

Ångest hos barn och ungdom

Hitta rätt

Länkar

Diagnoskriterier

Mediciner

Landstingsinformation

De som stödjer vår verksamhet

Litteratur tips

Panikångest

eller paniksyndrom som det också kallas , är en åkomma som 2 - 5 procent av befolkningen lider av.

Den första panikattacken brukar komma "som en blixt från klar himmel".

Panikattack kan vara väldigt hotfull och obehaglig upplevelse, men den är absolut inte något farligt. Det kanske kommer som en överraskning för dig, att panik är en helt enkelt en mycket naturlig fysisk (=Kroppslig) reaktion, det är bara det att den uppstår på fel ställe och vid fel tillfälle.

Fantisera bara att din bilmotor skulle lägga av mitt på järnvägsövergångsställe, precis när tåget kommer si så där hundra meter ifrån. Då skulle du få en akut adrenalinspruta, därefter nästa känsla är panikkänslorna och du kände av stark och vettig känsla att du måste fly från denna situation. I din kropp skulle en riktig reaktions kedja ske :

* Hjärtat slår fortare

* Man andas fortare

* Musklerna späns

* Blodkärlen dras ihop och blodtillförsel till armar och ben minskas

* Musklerna fylls med blod

* Socker som lagrats i lever utsöndras till blodomloppet

* Svettningen ökar

Det faktum att reaktionens väldiga styrka och den enorma flyktkänslan en människa får garanterar överlevnaden.

Adrenalinkicken och blodets ökat flöde till muskler ökar vakenhet och fysisk styrka.

All energi sätts i fart och används till flykt. OM reaktionen skulle vara mindre stark och saktare, du skulle kanske inte hinna undan tåget i tid.

I ditt liv har det förmodligen varit tillfällen där flyktreaktion har fungerat på rätt ställe och hjälpt dig.

I kroppen sker det i den spontana panikattacken exakt samma fysiologiska reaktions kedja som i det verkliga hotfulla tillfället. Panikattack, som väcker dig på natten eller som slår ner på dagen som från ingenstans, är fysiologiskt alldeles omöjlig att skilja från en reaktion som sker

T.ex. Då när din bil stannar på rälsen eller när du vaknar av ljudet av en inbrottstjuv i ditt hem mitt i natten.

Panikattack är vansklig att hantera p.g.a. de starka kroppsliga reaktionerna sker utan någon som helst till synes orsak eller hot. Om det rör sig om agorafobi, så kan en attack komma under ett tillfälle där det till synes inte sker något hot om liv. T.ex. I kön på Ica eller när man är ensam hemma. Varför attacken sker kan man inte veta i något av de tillfällena. Och det att man inte vet – att man inte hittar någon vettig förklaring till varför man känner dessa starka känningar –gör att hela situationen blir ännu er hotfull. De starka och oförklarliga ”känningarna” orsakar ännu större rädsla och framhäver hot känslan.

I dagsläget kan man inte exakt säga, varför de spontana panikattackerna framkommer – varför våran kropps naturliga flyktmekanism kan sättas i gång utan någon till synes orsak eller varför de sker ”vid fel tillfälle”. Enligt vissa så föregås en panikattack av någon form av retnings orsak även om den inte skulle vara synlig. Vissa andra tror i sin tur på att attackerna orsakas av fysiologisk störning. Det man vet, är att de som har haft en betydande förlust bakom sig eller som har upplevt en långvarig stress, ligger i större riskgrupp än andra.

Av dessa är inte alla som får panikattacker och några av dem får kanske kraftig huvudvärk, magsår eller reaktivt ångest. Man vet också att på ett ställe i hjärnan - locus caeruleus framhävd störning är en bidragande orsak till panikångestattack, men den är uppenbarligen bara en reaktion i den långa reaktionskedjan och inte den främsta orsaken. Förklaringar för orsaker till panikattacker bör vidare forskas.

Då inga omedelbara eller tillsynes utifrån riktad hot finns, så kan det hända att man skapar fram orsaker till dessa starka kroppsliga ”känningar”. Då inget på riktigt hotar ditt liv, kan du i ditt stilla sinne tolka det som hotfullt som händer inom dig. Ganska snabbt galopperar dina tankar iväg på det här sättet: "När jag nu mår så här dåligt, måste jag vara i någon slags fara". När nu inget yttre fara finns så måste det finnas något inuti mig".

I förlängningen kan man bli rädd för att gå ut,vara ensam ,stå i kö eller vara på otrygga platser för att man inte vågar riskera att drabbas av en attack där det skulle uppfattas som olämpligt. Då kan man ha drabbats av agorafobi i kombination med panikångest, vilket är mycket vanligt.

Panikångest är något som är mycket vanligt.

Den som får problem med panikångest upplever oftast, att vid första tillfället "dyker det plötsligt upp" mycket obehagliga kroppssymtom, som personen får en stark oro för därför att de tror att något allvarligt händer dem ex: att de håller på att dö, blir "tokiga / sinnesjuka", eller blir oroliga att de "tappar kontrollen".
Många blir förvånade över att det dyker upp när de väl kopplar av eller skall ha semester, ta det lugnt. Det är i detta skede som man känner av kroppens reaktioner på stress. Om man feltolkar dessa symtom och blir rädd för dem har man kanske snart en panikångestattack.

Några vanliga kroppssymtom kan vara:

• Spänd / värk
• Ökad puls
• Hjärtklappning
• Svettningar
• Fryser
• Värmekänsla
• Magont
• Yrsel
• Darrig
• Stickningar i armar /ben
• Tryck över bröstet
• Overklighetskänsla (upplevelse att rummet faller på mig,
att jag inte känner av kroppen, golvet gungar etc.)

Upplevelsen av att:

• jag inte kan andas
• jag tappar kontrollen och inte vet vad jag gör och håller
på att bli tokig eller galen
• jag gör tokiga saker
• mitt att hjärtat skall spricka
• kroppen inte skall klara av det.. etc.

Då personen upplever detta, blir de oroliga vilket i sig ökar symtomen. Man har kommit in i panikångestcirkeln. Snart blir man orolig att symtomen skall dyka upp igen och då gärna i samma eller liknade situationer. Detta kallas för förväntansångest.
Den leder till att personen börjar undvika dessa situationer eller försöker hantera dem på olika mindre bra sätt - det blir ett säkerhetsbeteende. Dess värre leder detta till ökad ångest. Man behöver därför oftast hjälp för att förstå mekanismerna som påverkar ångesten för att kunna ta sig ur den och bli fri från den.

Paniker – en extra känslig sort

De gemensamma drag som jag kan se hos mig själv och hos de hundratals paniker jag pratat med under åren är många.

Vi är en extra känslig sort;
fantasifulla, kreativa och intensiva.
Vi har höga krav på oss själva och andra;
är konstant rädda för att inte duga, göra ”fel”, vara till
besvär, göra bort oss.
Vi är experter på dåligt samvete;
uttryck som ”borde ha” och ”måste” ligger ständigt på våra läppar.
Vi är rädda för att visa ilska och säga nej;
”om jag säger vad jag tycker så tycker de kanske inte om mig”.
Vi kan verka tuffa på utsidan men är mjuka som bomull inuti;
vår självkänsla är låg och vi har svårt för att ”ta plats”.

Om man ägnar hela sitt liv åt att undra vad andra människor tycker, vad andra människor vill, hur man på bästa sätt kan passa in i andra människors liv, så gör man ingen lycklig – vare sig sig själv eller andra. Man trampar på sig själv tills det bara finns slamsor kvar och man är aldrig riktig ärlig mot sina medmänniskor. ”Javisst kan jag handla åt dig också!”, säger vi till grannen och ler vänligt. Men inuti oss frodas stress och ilska. ”Varför ska jag alltid gå med på allting när jag redan har så mycket att göra?”, undrar vi irriterat och riktar ilskan inåt. ”Varför kan hon inte handla själv?”, tänker vi, och kinderna bränner av arghet. Men vi säger ingenting. För då kanske grannen blir arg. Och det är det värsta som kan hända. Att någon blir arg på oss. För då gillar de oss kanske inte. Och då får vi kanske inte vara med längre.

Vi som lider av paniksyndrom hamnar lätt i ett konstant spänningstillstånd - en Förväntansångest - som kan vara nog så nedbrytande som panikattackerna i sig. Kombinationen panikattacker / förväntansångest är oerhört tung att leva med. För att slippa så mycket ångest och panik som möjligt är det lätt hänt att man anpassar sitt liv efter paniksyndromet. Ungefär hälften av alla människor som lider av paniksyndrom drabbas av så kallad

Agorafobi ("torgskräck"). "Agora" är grekiska och betyder "torg". Med grekiskans "torg" menas inte en stor öde plats, utan en marknadsplats full av folk och med en intensiv handel - ungefär som dagens stormarknader. Den som lider av agorafobi är rädd för att lämna tryggheten i sitt hem (eller någon annan trygg plats) och utsätta sig för situationer som är svåra att ta sig ur ifall paniken skulle dyka upp. Många agorafobiker är rädda för att åka buss, tunnelbana, spårvagn, tåg, båt och flygplan. Det är också vanligt att agorafobiker är rädda för att gå i affärer, åka hiss, åka genom tunnlar, över broar och på motorvägar. Agorafobi kan även förekomma på stora öppna platser och går ofta hand i hand med klaustrofobi.

Klaustrofobi innebär att man är rädd för att känna sig instängd och blir man instängd så är det förstås svårt att fly och ta sig till en trygg plats. Det är bra om man klarar att träna sig på att göra sånt som man är rädd för, till exempel åka buss eller gå på stan. Men det är viktigt att man inte försöker vara "duktig" och pressar sig så hårt att man brister i gråt varje gång man kommer hem och stänger dörren om sig. All "fobiträning" eller så kallad exponeringsträning ska planeras noggrant och vara "lagom svår". Den som ska lära sig tyska börjar inte med att läsa en tysk roman på femhundra sidor. Och den som ska lära sig att våga lämna tryggheten i sitt hem ska inte börja med en resa till Afrika. Så kallade kognitiva beteendeterapeuter kan hjälpa till med exponeringsträning, men tyvärr räcker dessa inte till åt alla. Ett alternativ är att du läser en bok som beskriver exponeringstekniker och ber en anhörig om hjälp med träningen.

Om din agorafobi är mycket handikappande kan du, förutom behandling, även söka stöd från din kommun i form av färdtjänst (enligt Färdtjänstlagen och ledsagning (enligt socialtjänstlagen) eller lagen om stöd och service, LSS). Ledsagning kan innebära att någon från din kommuns boendestöd kommer hem till dig några timmar i veckan och till exempel går med dig till affären eller till tvättstugan. I vissa kommuner kan man också få en så kallad "hemma - hossare", som finns med dig i hemmet några timmar varje dag om du till exempel är mammaledig men är rädd för att vara ensam. Om du på grund av agorafobi är beroende av en bil för att kunna arbeta eller ta hand om dina barn, kan du dessutom söka så kallat bilstöd (ekonomiskt bidrag för att du ska kunna köpa en bil) hos Försäkringskassan. På Försäkringskassan och socialkontoret är man inte alltid så insatt i vad fobier och ångestsjukdomar innebär. Kanske har din handläggare aldrig tidigare varit med om att förmedla boendestöd till någon som lider av agorafobi.

Det är vanligt att människor som lider av paniksyndrom drabbas av så kallade Tvångstankar. Tvångstankarna handlar ofta om en rädsla för att man ska "råka göra något knäppt" (som att springa ut naken på stan) eller skada någon (till exempel sitt barn eller sin partner).

Det bästa sättet att bli av med tvångstankar är att försöka acceptera dem och låta dem vara. Tvångstankarna kommer oftast när man är extra spänd och stressad och är förmodligen ett sätt för oss att hantera vår ångest.

Kom ihåg: man gör aldrig det man är rädd att göra.

Och: vi som lider av panikångest behöver lära oss att släppa efter på kontrollen - inte skaffa oss mer kontroll!

En annan sorts tvångstanke som ofta drabbar en paniker är oron för att lida av någon allvarlig fysisk eller psykisk sjukdom. Ångestens symptom är så många och skrämmande att man ibland undrar om de verkligen "bara" är symptom på ångest.

"Tänk om jag trots allt har en hjärntumör".

Så tänker kanske den som lider av ångestsymptom som dimsyn, huvudvärk och yrsel - trots att han eller hon redan har genomgått hjärnröntgen fler gånger.

Hypokondri och paniksyndrom hör tätt samman och det är inte så konstigt med tanke på ångestens förmåga att dyka upp i så olika skepnader. Rädsla för till exempel hjärntumör, hjärtinfarkt, en allergisk reaktion som ska få svalget att svullna igen eller allvarligare psykisk sjukdom som till exempel schizofreni eller mani är vanligt hos paniker. Detta är ganska logiskt med tanke på de vanliga ångestsymptomen dimsyn, yrsel, bröstsmärtor, domningar och overklighetskänslor.

Se till att din läkare tar din rädsla på allvar och skäms inte över den! Det är faktiskt normalt att du reagerar när kroppen spelar sig ett spratt - även om det "bara" är ångestspratt. När du väl fått besked om att du är fysisk helt frisk så gäller det för dig att våga lita på detta! Låt de hypokondriska tankarna komma, notera och acceptera att de finns där och påminn samtidigt dig själv om att dessa skräcktankar hänger ihop med din höga ångestnivå och inget annat.

Människor som lider av paniksyndrom löper extra stor risk att drabbas av Depression eller depressionsliknande tillstånd. För en del människor har depressionen kommit först och ångesten och paniken som ett inslag i depressionen. För andra har depressionen kommit som en följd av paniksyndromet. Också risken för missbruk är ökad hos den som lider av paniksyndrom