Diagnoskriterier för social fobi enligt DSM-IV

Paniksyndrom med agorafobi

ICD-10-kriterier för PTSD-diagnos

Depression

SPECIELLA DEPRESSIONSFORMER

• Dystymi

• Begreppet dubbel depression

• Depression med atypiska symtom

• Årstidsrelaterad depression

• Intermittenta kortvariga depressioner

• Postpartumdepression

• Depression relaterad till hjärnskada eller hjärnsjukdom

• Depression relaterad till kroppslig sjukdom

• Depression relaterad till läkemedelsbehandling

• Depression relaterad till missbruk eller tillstånd efter missbruk

• Depression relaterad till barnpsykiatriska syndrom såsom ADHD, Gilles de la Tourettes syndrom och autismssyndrom

• Bipolär sjukdom med depressiv episod

• Premenstruell dysfori (PMD)

• Utmattningsdepression

Diagnoskriterier för social fobi enligt DSM-IV

A. En uttalad och bestående fruktan för en eller flera olika sociala situationer eller prestationssituationer som innebär exponering för okända människor eller risk för kritisk granskning av andra. Detta grundar sig i en rädsla för att bete sig på ett förödmjukande eller pinsamt sätt eller visa symtom på ångest.

B. Exponering för den fruktade sociala situationen framkallar så gott som alltid ångest, vilket kan ta sig uttryck i en situationellt betingad eller situationellt predisponerad panikattack.

C. Insikt om att rädslan är överdriven eller orimlig.

D. Den fruktade sociala situationen eller prestationssituationen undviks helt, alternativt uthärdas under intensiv ångest eller plåga.

E. Antingen stör undvikandet, de ångestladdade förväntningarna eller plågan i samband med de fruktade sociala situationerna eller prestationssituationerna i betydande grad ett normalt fungerande i vardagen, i yrkeslivet (eller studier), i sociala aktiviteter eller relationer, eller så lider personen påtagligt av att ha fobin.

F. Hos personer under arton år ska varaktigheten vara minst sex månader.

G. Ångesten eller undvikandet beror inte på den direkta fysiologiska effekten av någon substans (t ex missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada, och förklaras inte bättre med någon annan psykisk störning (t ex paniksyndrom med eller utan agorafobi, separationsångest, dysmorfofobi, en genomgripande störning i utvecklingen eller schizoid personlighetsstörning).

H. Om det samtidigt föreligger någon somatisk sjukdom/skada eller någon annan psykisk störning eller sjukdom så har inte rädslan enligt kriterium A något samband med denna; t ex rädslan gäller inte talsvårigheter vid stamning, skakningar vid Parkinsons sjukdom eller uppvisande av onormalt ät beteende vid anorexia nervosa eller bulimia nervosa.

 

 

 

 

 

 

Diagnoskriterier för paniksyndrom enligt ICD-10

Paniksyndrom (episodisk paraxysmal ångest)

Diagnoskriterier för generaliserat ångestsyndrom enligt DSM-IV

Diagnoskriterier för generaliserat  ångestsyndrom enligt ICD-10

 

Utmattningssyndrom Enligt ICD-10

DSM-IV  Diagnostiska kriterier för utmattningssyndrom

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

---

Specificera

generaliserad, om oron innefattar de flesta sociala situationer (t ex att inleda eller upprätthålla konversation, delta i smågrupper, ha en träff med någon, tala med auktoritetspersoner, gå på fest). Överväg också tillägg av diagnosen fobisk personlighetsstörning.

 

B. Ej agorafobi

C. Panikattackerna beror inte på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t ex missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada (t ex hypertyroidism).

D. Panikattackerna förklaras inte bättre med någon annan psykisk störning som social fobi (t ex inträffar i sociala situationer som upplevs obehagliga), specifik fobi (t ex inträffar i en specifik fobisk situation), tvångssyndrom (t ex inträffar vid exponering för smuts hos någon med tvångsföreställningar om att bli förorenad), posttraumatiskt stressyndrom (t ex inträffar som respons på stimuli förknippade med något allvarligt trauma) eller separationsångest (t ex inträffar som respons på att vara borta från hemmet eller anhöriga).

Paniksyndrom med agorafobi

Som ovan, med undantag för att villkor B inte skall vara uppfyllt, dvs. agorafobi ska finnas.

Upp

 ICD-10-kriterier för PTSD-diagnos:

Fem grupper av kriterier, A – E, har uppställts som krav för diagnosen PTSD.

 

• A. Exposition för en belastande händelse eller situation (kort- eller långvarig) av exceptionell hotande eller katastrofal natur, som mest troligt skulle orsaka allvarlig stress hos de flesta människor.

• B. Det måste finnas att ihållande minne eller återupplevande av den belastande händelsen såsom återtrippar (Flashbacks), levande minnen, återkommande drömmar eller upplevelse av stress vid omständigheter eller händelser, som påminner om den belastande händelsen.

• C. Patienten måste uppvisa ett verkligt eller önskat undvikande av omständigheter som påminner om eller associerar till den belastande händelsen. Detta beteende skall inte ha funnits före expositionen för belastningen.

• D. Något av följande måste finnas:
  • Oförmåga att minnas, partiellt eller totalt, några viktiga aspekter av tidsperioden då den belastande händelsen inträffade.
  • Ihållande symtom på ökad psykologisk sensitivitet och arousal, som inte fanns före expositionen och som visar sig enligt två av följande:
    • sömnsvårigheter
    • irritabilitet eller utbrott av ilska
    • koncentrationssvårigheter
    • hypervigilans (vara på sin vakt, i spänd uppmärksamhet)
    • förstärkt "startle response", skrämselreaktioner

  • E. Kriterierna B, C och D måste alla vara uppfyllda inom sex månader från den belastande händelsen. Vid några tillfällen kan man även inkludera tillstånd med fördröjd debut, mer än sex månader, men då skall detta klart specificeras.
    

• Våld. Fysiskt våld. Angrepp. Svåra hotfulla situationer. Missbrukare och psykotiska personer som hotat och eller fysiskt angripit personen. Sexuella övergrepp, främst våldtäkt. Kvinnomisshandel. Rån. Kidnapping. Gisslansituationer.

• Terroristattack

• Tortyr

• Koncentrationslägervistelse

• Krigsupplevelser

• Svåra trafikolyckor

• Svåra upplevelser i samband med sjukhusvistelse, smärtor och skräck under vård, besked om livshotande sjukdom, besked om HIV-AIDS, besked om malignitet

• Naturkatastrof

• Bevittnande av angrepp mot annan person

• Övergrepp i arbetslivet

• Upplevelser av våld, sexuella övergrepp, smärtupplevelser i barndomen.
  
  

• Återupplevande av den traumatiska händelsen
  • Persistenta påträngande levande minnen av traumasituationen
  • Vardagsupplevelser som fungerar som triggerfaktorer för att minnena skall dyka upp. Upplevelserna är starkt känsloladdade och kan vara av typ "flash backs", mardrömmar om händelsen, ångestfyllda uppvaknanden och störd sömn.
  • Fysiska och psykiska reaktioner på vissa signaler som associeras med traumat

• Undvikande av stimuli som associerar till traumat

• Försök att undvika tankar och känsloreaktioner associerade till traumat
  • Undvikande av känsliga saker, situationer och personliga relationer, eftersom de kan väcka de obehagliga känslor, som ingår i PTSD. Dessa känslor kan förnimmas som ett ständigt hot. Känslorna kan vara aggressiva till sin karaktär, kan väcka avreaktionsbehov och eventuellt avreaktionshandling.

• Minnesluckor för den traumatiska händelsen
  • Problem med minnet även för andra saker än traumat

• Överspändhet
  • Undvikande av nära emotionella band med andra personer, förlust av positiva känslor
  • Man ägnar sig endast åt mekaniskt rutinbetonade aktiviteter med föga engagemang
  • Ibland växlingar mellan oförmåga att uttrycka känslor och att drabbas av överflödande känslor, så att självkontrollen förloras och känsloutbrott utlöses
  • Oförmåga att känna och ge uttryck för den traumatiska händelsen
  • Sömnstörningar
  • Irritabilitet
  • Vredesutbrott och explosivitet
  • Överdriven vaksamhet och lättskrämdhet, som om faran är nära och som om personen lever under ständigt hot av att drabbas av det trauma som en gång i tiden utlöste PTSD
  • Uppgivenhet inför livet
  • Förlust av optimism och hopp
  
  

  
  

• E: Event, experience, threat to life or physical condition
• R: Re-experiencing (flash-backs, nighmares etc.)
• A: Arousal (anxiety, startle, hypervigilance, irritability)
• A: Avoidance (of things, places, images)
• D: Duration of plus one month
• D: Disability
  
  

• Främst, akut stressreaktion
• Anpassningsstörning
• OCD (tvångssyndrom)
• Depression
• Paniksyndrom
• Missbruk

Simulation i syfte att få ut ersättning för lidande eller erhållande av andra fördelar

• upp

• A. Minst ett av symtomen nedstämdhet eller minskat intresse/glädje måste föreligga. Förutom något av eller båda dessa symtom måste minst fem av de övriga symtomen föreligga för diagnosen egentlig depressionsepisod.

• B. Övriga symtom är:
  • betydande viktnedgång utan bantning, viktuppgång, minskad eller ökad aptit nästan dagligen
  • sömnstörning (oftast minskad sömn, men ibland ökad)
  • observerbar psykomotorisk agitation eller hämning
  • svaghetskänsla eller brist på energi så gott som dagligen
  • värdelöshets- eller skuldkänslor (obefogade)
  • minskad tankeförmåga, koncentrationssvårigheter eller obeslutsamhet
  • återkommande tankar på döden, självmordstankar, planering för självmord eller utfört självmordsförsök

• C. Symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden

• D. Symtomen beror inte på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t ex missbruksdrog, medicinering) eller av somatisk sjukdom/skada

• E. Symtomen förklaras inte bättre med sorgreaktion, d v s att den depressiva symtomatologin har varat längre än två månader efter närståendes bortgång
  
  

• förmågan att känna lust eller glädje i aktiviteter har helt eller i stort sett försvunnit

• personen reagerar inte på vanligtvis positiva stimuli (känner sig inte ens tillfälligt särskilt mycket bättre när något roligt inträffar)
  
  

• nedstämdheten har distinkt kvalitet, upplevs helt annorlunda än en annan känsla, exempelvis sorg

• nedstämdheten är värst på morgonen

• tidigt uppvaknande (minst 2 timmar före den vanliga tiden)

• stark psykomotorisk hämning eller agitation

• betydande aptitlöshet eller viktminskning

• överdrivna eller obefogade skuldkänslor
  
  

• bipolär sjukdom, lindrig eller medelsvår depressiv episod (man har här lagt båda svårighetsgraderna inom en diagnos)
• bipolär sjukdom, svår depressiv episod utan psykotiska symtom
• bipolär sjukdom, svår depressiv episod med psykotiska symtom

• lindrig depressiv episod
• medelsvår depressiv episod
• svår depressiv episod utan psykotiska symtom
• svår depressiv episod med psykotiska symtom (under F32-gruppen)

• Den depressiva episoden skall vara minst 2 veckor
• Det har inte någon gång under individens liv förekommit några hypomana eller maniska symtom, tydliga nog för att uppfylla kriterierna för hypoman eller manisk episod (F31)
• De vanligaste exklusionskriterierna är att episoden förklaras av bruk av psykoaktiva substanser (F10-F19) eller av något organiskt psykiskt syndrom (såsom vid F00-F09).

• A. Generalkriterierna är uppfyllda.

• B. Minst två av följande tre symtom måste finnas:
  • sänkt grundstämning till den grad att det definitivt kan anses onormalt för individen i fråga, närvarande större delen av dagen, nästan varje dag, knappast påverkbart av omständigheter och med en duration av minst 2 veckor
  • brist på intresse för eller glädje av aktiviteter som normalt upplevs som lustfyllda
  • minskad energi eller ökad utröttbarhet

• C. Ett eller flera ytterligare symtom skall finnas för att ge ett totalt antal av minst 4 symtom:
  • brist på självtillit eller självförtroende
  • omotiverade känslor av självförebråelser eller svåra och inadekvata skuldkänslor
  • återkommande tankar på döden eller självmord eller självmordsbeteende
  • klagomål eller bevis på försämrad förmåga att tänka eller koncentrera sig, såsom obeslutsamhet eller tveksamhet
  • förändrad psykomotorik med agitation eller retardation (subjektivt eller objektivt)
  • sömnstörningar av någon form
  • förändrad (minskad eller ökad) aptit med åtföljande viktförändring

• A. Generalkriterierna skall vara uppfyllda

• B. Minst 2 av de tre symtomen listade ovan för lindrig depression

• C. Ytterligare symtom från kriterium C (se lindrig depressiv episod) måste finnas för att ge ett totalantal på minst 6 symtom

• A. Generalkriterierna skall vara uppfyllda

• B. Samtliga tre kriterier under B skall vara uppfyllda

• C. Ytterligare symtom från kriterium C måste finnas så att det totalt föreligger minst 8 symtom

• D. Hallucinationer, vanföreställningar eller depressiv stupor får inte föreligga

• A, B och C som vid svår depressiv episod utan psykotiska symtom

• D. Stämningskongruenta psykotiska symtom (vanföreställningar om skuld, värdelöshet, kroppslig sjukdom, väntande katastrofer, hånfulla eller fördömande hörselhallucinationer) eller stämningsinkongruenta psykotiska symtom (vanföreställningar om förföljelse eller hänsyftning utan affektivt innehåll) tillkommer

• tydlig brist på intresse eller glädje för aktiviteter som normalt uppfattas som lustfyllda
• brist på emotionella emotioner vid händelser eller aktiviteter som normalt ger upphov till emotionell respons
• tidigt morgonuppvaknande; minst 2 timmar tidigare än vanligt
• de depressiva känslorna är starkast på morgonen
• objektiva bevis på uttalad motorisk förlångsamning eller agitation (uppmärksammat eller rapporterat av personer i patientens omgivning)
• uttalad aptitförlust
• viktförlust (viktnedgång med 5% av kroppsvikten under den senaste månaden)
• uttalad förlust av libido

• upp

• gastrointestinala symtom

• kardiovaskulära symtom

• urogenitala symtom

• hud- och smärtsymtom

• pseudoneurologiska symtom

Dessa symtom kan vara uttryck för depressiv ångest eller ett depressivt symtom- och sjukdomsupplevande.

Ospecifika muskuloskelettala symtom, smärtor och upplevd, men ej somatiskt verifierad funktionsnedsättning, huvudvärk och ryggsmärtor kan ingå i depressionssymtomatologin och dominera sjukdomsbilden. Omfattande studier visar att multipla icke somatiskt, men psykiatriskt-diagnostiskt förklarbara symtom är vanliga vid depression. Data finns också som visar att patienter med återkommande depressiva episoder ofta gör fler besök hos läkare än andra.

En svår depression är lika funktionsnedsättande som en invalidiserande kroppslig sjukdom. Icke depressionsbehandlade patienter använder mer sömn-, ångestdämpande- och receptbelagda läkemedel än andra.

Aggressivitet ingår i hälften av fallen av depressioner. Ofta yttrar det sig som
grinighet, grälsjuka och affektutbrott. I svårare fall av depression med agitation kan aggressionen övergå till kroppsligt våld, särskilt efter alkoholförtäring. I amerikansk psykiatri har uttrycket hostile depression präglats.



 

• UPP

• minskad energi eller aktivitet
• sömnstörningar
• brist på självförtroende eller känslor av otillräcklighet
• koncentrationssvårigheter
• ofta gråtmild
• libidominskning eller brist på intresse för andra njutningsfyllda aktiviteter
• känslor av hopplöshet eller förtvivlan
• upplevd oförmåga att klara av rutinmässiga ansvarsområden i det dagliga livet
• pessimism om framtiden eller grubbel om det som varit
• social tillbakadragenhet
• minskat talflöde
  
  

• minskad aptit eller för stort intag av mat
• för lite eller för mycket sömn
• brist på energi eller svaghetskänsla
• nedvärderande av sig själv
• koncentrationssvårigheter eller obeslutsamhet
• hopplöshetskänslor

• Upp

• Ett depressivt tillstånd, där grundkriteriet är att förmågan till känslomässiga reaktioner finns (sinnesstämningen höjs av positiva eller potentiellt positiva händelser)

• betydande aptit-eller viktökning
• ökat (för mycket) sovande
• "blytyngdkänsla" i armar och ben
• långvarigt (således ej enbart under depressionen) mönster av känslighet för att bli avvisad av andra och som resulterar i signifikant funktionsnedsättning socialt eller i arbetslivet (d v s socialt fobiska och sensitiva drag)

• Upp

• Vintermörkersdepression. Kommer regelbundet med höstmörkret och slutar på våren under flertalet år. Ofta ingår atypiska depressiva symtom

• Vår- och höstdepression, som kommer när dagsljuset förändras snabbast under dygnet.
  
  

• Upp

• post-stroke-tillstånd (post-stroke-depressioner)
• Parkinsonsyndrom
• Alzheimerdemens
• vaskulär demens
• traumatiska hjärnskador
• multipel scleros
• amyotrofisk lateralscleros

Vid post-stroke-tillstånd och demenssyndrom kan blödighet och affektiv inkontinens (okontrollerade plötsliga känsloreaktioner) förekomma, även utan tydlig depressionsdiagnos. Intressant är att antidepressiva läkemedel även dämpar lesionell affektinkontinens.


 

Upp

• Kortisonbehandling ökar risken för affektiva syndrom, ångestsyndrom och psykotiska tillstånd. Riskökningen korrelerar till dos.

• Interferonbehandling innebär risk för affektiv sjukdom eller psykotiska tillstånd

• Adrenerga betablockerare anses ha en begränsad, depressiogen effekt
  
  

Upp

• Upp

1. Nedstämdhet eller dysfori (dysterhet)
2. Oro, ångest eller spänning
3. Affektlabilitet (hastigt växlande sinnesrörelse som även kan påverka kroppsliga funktioner)
4. Irritation
5. Minskat intresse för vanliga aktiviteter
6. Koncentrationssvårigheter
7. Påfallande brist på energi
8. Påfallande förändring i aptit, ökat matintag eller matbegär
9. Hypersomnia eller insomnia
10. Känsla av att vara nedtyngd
11. Andra fysiska symtom exempelvis spänningar i bröst, uppsvälldhet

• Upp

Diagnoskriterier för paniksyndrom enligt ICD-10

Paniksyndrom (episodisk paraxysmal ångest)

A. Individen upplever återkommande panikattacker som inte konsistent är associerade till en specifik situation eller till ett specifikt objekt utan ofta uppträder spontant (dvs episoden är oförutsägbar). Panikattackerna är inte associerade med stark utmattning eller med att man utsatts för fara eller livshotande situation.

B. En panikattack karakteriseras av allt följande:

(1) det finns diskret episod av intensiv rädsla eller obehagskänsla;

(2) den startar abrupt;

(3) den når sitt maximum på några få minuter och varar åtminstone några minuter;

(4) minst fyra av symtomen listade här nedan måste finnas, ett av dem måste vara från (a) till (d):

Autonoma (arousal) symtom

(a) palpitationer eller hjärtklappning, ökad hjärtfrekvens;

(b) svettningar;

(c) darrar eller skälver;

(d) torr mun (ej beroende på medicinering eller uttorkning);

Symtom som involverar bröst eller mage

(e) andningssvårigheter;

(f) kvävningskänslor;

(g) smärtor eller obehagskänslor i bröstet;

(h) illamående eller magbesvär (såsom uppkördhet);

Symtom som involverar det psykiska tillståndet

(i) yrsel, ostadighetskänslor, svimningskänslor;

(j) upplever att föremål är overkliga (derealisation); eller att man själv är långt borta eller "inte riktigt med" (depersonalisation);

(k) rädsla för att förlora kontrollen, "bli tokig" eller svimma;

(l) rädsla för att dö;

Upp

Diagnoskriterier för generaliserat ångestsyndrom enligt DSM-IV

A. Överdriven rädsla och oro (förväntansångest) inför ett antal olika händelser eller aktiviteter (t ex skol- eller arbetsprestationer) flertalet dagar under minst sex månader.

B. Svårigheter att kontrollera oron.

C. Rädslan och oron förknippas med tre eller fler av följande sex symtom (av vilka några funnits med i bilden flertalet dagar de senaste sex månaderna).

(1) rastlös, uppskruvad eller på helspänn

(2) lätt att bli uttröttad

(3) svårt att koncentrera sig eller "tom i huvudet"

(4) irritabel

(5) muskelspänning

(6) sömnstörning (svårt att somna, täta uppvaknanden eller orolig och otillfredsställande sömn)

D. Fokus för rädslan och oron är inte enbart begränsat till symtom på någon axel I-störning, t ex rädslan och oron gäller inte panikattacker (som vid paniksyndrom), social genans (som vid social fobi), förorening (som vid tvångssyndrom), att vara ensam borta från hemmet eller anhöriga (som vid separationsångest), viktökning (som vid anorexia nervosa), olika somatiska besvär (som vid somatiseringssyndrom), eller allvarlig sjukdom (som vid hypokondri). Rädslan och oron föreligger inte heller uteslutande i samband med posttraumatiskt stressyndrom.

E. Rädslan, oron eller de somatiska symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

F. Störningen beror inte på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t ex missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjuk-dom/skada (t ex hypertyroidism) samt visar sig inte enbart i samband med ett förstämningssyndrom eller en psykos. Den diagnostiseras inte heller vid genomgripande störning i utvecklingen.

Upp

Diagnoskriterier för generaliserat  ångestsyndrom enligt ICD-10

A. Det måste ha funnits en period på minst sex månader med uttalad spänning, oro och känslor av osäkerhet kring vardagliga händelser och problem.

B. Minst fyra av de symtom listade nedan måste finnas, och minst ett ska finnas med från (1) till (4):

Autonoma (arousal) symtom

(1) palpitationer eller hjärtklappning, ökad hjärtfrekvens;

(2) svettningar;

(3) darrar eller skälver;

(4) torr mun (ej beroende på medicinering eller uttorkning);

Symtom som involverar bröst eller mage

(5) andningssvårigheter;

(6 kvävningskänslor;

(7) smärtor eller obehagskänslor i bröstet;

(8) illamående eller magbesvär (såsom uppkördhet);

Symtom som involverar det psykiska tillståndet

(9) yrsel, ostadighetskänslor, svimningskänslor;

(10) upplever att föremål är overkliga (derealisation); eller att man

själv är långt borta eller "inte riktigt med" (depersonalisation);

(11) rädsla för att förlora kontrollen, "bli tokig" eller svimma;

(12) rädsla för att dö;

Generella symtom

(13) heta blodvallningar eller kalla kårar;

(14) domningar eller klåda.

Symtom på spänning

(15) muskulär spänning, värk eller smärtor;

(16) rastlöshet och oförmåga att slappna av;

(17) känsla av psykisk spänning, "på gränsen";

(18) klumpkänsla i halsen eller sväljningssvårigheter;

Andra icke-specifika symtom

(19) överdrivet svar på små överraskningar, förstärkt orienteringsreflex;

(20) koncentrationssvårigheter eller tanketomhet pga oro eller ångest;

(21) ihållande irritabilitet;

(22) svårt att falla i sömn pga oro.

C. Syndromet uppfyller inte kriterierna för paniksyndrom, fobiskt syndrom,

tvångssyndrom eller hypokondriskt syndrom.

D. De vanligaste exklusionskriterierna är att ångestsyndromet beror på

somatisk sjukdom såsom hyperthyroidism, ett organiskt psykiskt syn-drom,

eller syndrom beroende på bruk av psykoaktiva droger såsom

överdriven konsumtion av amfetaminliknande substanser, eller bensodiazepinabstinens.

Upp