 |
Hanna Josefin Jarepalm |
|
Hanna Josefin Jarepalm |
Denna sida tillägnas vår vän Hanna Josefin Jarepalm.
|
|
 |
|
|
|
|
| "Ord på vägen" från familjen och släktingar: |
| Vad hände Hanna? | ||
| Jag heter Eva och jag är Hannas mamma. Det är första gången jag tar kontakt med
någon annan förutom Hannas bästa kompis Anita -som mirakulöst överlevde branden genom
att hoppa ut genom ett fönster -. Det har varit svårt att identifiera sig med katastrofen som totalt förändrade mitt och mångas liv. Jag behöver inte förklara för Er hur det känns att helt plötsligt inte ha sin dotter kvar i livet,det käraste man har, för det vet ni redan. Jag tänker mycket på alla unga människor som var med på festen och den närmaste tiden gick jag ofta nere i Nordstan och "sökte" dessa. Det hände aldrig att jag tog kontakt men jag skulle önskat fråga dem om de kände igen Hanna, hade träffat henne eller pratat med henne under kvällen. Det är en anledning till att jag skriver till Er och min fråga är - Finns det någon mer än Anita som vet något om vad som hände Hanna denna kväll, något hon gjorde, upplevde eller önskade sig. Detta vill jag för att få reda i mina tankar som kretsar mycket kring tiden strax före branden började. Varma hälsningar från eva.jarepalm@swipnet.se |
||
|
||
 |
| Hanna | ||
|
||
|
||
 |
| Hanna Jarepalm | ||
|
||
|
||
 |
| Hanna Jarepalm | ||
| Jag är moster till Hanna. Träffade henne inte så mycket som jag skulle velat. Vi
bor ganska långt bort men ändå är hon min flicka ja, hon är och kommer alltid att
vara. Närheten och känslor mellan oss när vi sågs är som om hon är min egen med vad allt detta innebär med ständig oro att hon inte skulle drabbas av något hemskt. Nu när hon inte finns längre kan jag ändå få dessa känslor. Jag kan inte inse att jag inte får träffa henne igen. För mig kommer hon alltid att sjunga och fnittra ihop med sina kusiner. En dag får jag krama henne igen |
||
|
||
 |
| Hanna Jarepalm | ||
| Vi saknar dig mycket, tänker på dig alltid Lyssnar på dina sånger, och tänder ljus vid ditt fotografi |
||
|
||
 |
||
| Jag saknar ditt sällskap i skogen vid "kojan", tänker på våra stunder med Krut där, det är svårt att åka dit nu. |
||
|
||
 |
| Din Dag! | ||
| Idag är det din dag din födelsedag. 9 december 1983 klockan 8 på morgonen föddes
du på Sahlgrenska sjukhuseet. Som jag längtat efter dig. Och när du äntligen låg där
på min mage så var min lycka obeskrivlig, jag hade fått den vackraste dotter man kan
få. I nästan 15 år fick jag leva nära dig och ge dig all den kärlek man kan ge en annan människa. Du gav också mig tillbaka så oerhört mycket kärlek. Du gav mig kraft att leva för dig och att orka sätta gränser. När du skulle fylla 7 år förlorade du din första och mycket efterlängtade lillebror. Det gjorde dig ännu mer ödmjuk för livet. Du kom ofta hem med skadade djur eller bara små djur som du tyckte hade det bättre hemma hos dig. Hanna, idag när du fyller16 år hoppas jag du får dansa och sjunga, att dina vänner har en stor fest för dig och att du har en fin klänning på dig. Det var så du alltid ville ha det. Åh min älskade Hanna vad jag saknar dig. Mitt bröst vill sprängas i bitar när jag tänker på att aldrig få krama och känna dig så nära som vi satt sista kvällen med varandra. Du sa till mig när vi pratade om framtiden att "Du är stark mamma, du kommer att klara allt" Det lovar jag att försöka Hanna. Tack för allt Hanna Du kommer att bevaras i mitt hjärta för evigt. Jag älskar dig! |
||
|
||
 |
| Idag | ||
| Idag, 9 december, är det Hanna´s födelsedag och det är den andra födelsedagen som
vi måste klara oss igenom med många tankar och undran om hur hon skulle ha firat den
här dagen. Hanna skulle ha fyllt 16 år idag och förra året vid den femtonde hade jag panik, hur skulle jag fira hennes dag, och hur skulle jag göra för att hon skulle få sina rosor till sig och varför fick vi inte hurra och sjunga i telefon som vi alltid brukade. Förra året skickade vi rosor till Hannas gravplats i Landvetter men i år vill vi att Hannas dag ska firas med er alla på denna sida. Grattis Hanna, på din födelsedag! Vi älskar dig i all tid och evighet! |
||
|
||
 |
| Hanna Jarepalm | ||
| Min älskade, saknade dotter och vän. |
||
| Jag hoppas att Du är omedveten om det totala kaos som rör inom mig. Jag väntar
fortfarande på att du snart kommer in genom dörren och säger -Hej mamma, nu är jag hemma. Jag är förvirrad och skjuter ifrån mig tanken på att du är död. För mig är du inte död, men folk säger att jag måste acceptera att du aldrig kommer tillbaka mer. Jag måste skriva detta nu för att tvinga mig gå vidare i livet utan dig. Jag måste för Ludvigs skull och även för din skull för jag vet att du tror på mig, att "jag klarar detta" som du brukade säga, men nu är det jag som frågar dig till råds och ber till dig som du bad till Gud. Jag hoppas att han finns där för dig och dina vänner. Jag har drömt om dig endast två gånger och då levde du och skulle ena gången ta studenten som du hoppades få göra en dag. Jag önskar du kunde komma till mig mer i drömmen. Varje kväll när jag lägger mig väntar jag på dig. Hanna, min älskling jag längtar så efter dig och Ludvig saknar och önskar du levde. När vi går till skolan säger han ibland på barns sätt. -Jag ville inte att Hanna skulle dö för då kunde jag få gå med henne genom hennes skola. Du var så mycket för Ludvig, du fanns alltid där och tröstade honom och försvarade honom när någon var dum mot honom. Du tog dig alltid tid på skolgården när du mötte honom. Du sprang in i hans bamba för att ge honom en puss innan du sprang vidare till dina kompisar. Ludvig hade inte bara en mamma, han hade två. Du är en stor förlust för väldigt många människor som älskade dig mycket. |
||
|
||
 |
| Min älskade Hanna | ||
| Varför blir inte saknaden efter dig mindre med tiden, nej den blir starkare och
starkare. Ibland finns Du så nära mig att jag nästan vill fråga dig om du är hungrig
eller skälla på dig för att du har varit borta så länge. Ja, det händer att jag blir arg på dig för att du dog ifrån mig. Jag står framför ditt foto och gråter samtidigt som jag klandrar .... någon men vem vet jag inte, mig själv - varför gav jag dig lov att gå på denna festen - varför hade de fyra killarna möjlighet att komma in. I alla fall borde ett par av dem suttit inne för länge sedan. Men någon sådan reaktion har inte kommit än. Jag bara tänker på dig hela tiden, i allt vad jag gör finns du med mig. Idag har jag varit på stan med en väninna och när vi går och tittar på kläder så är det kläder till dig jag vill köpa. Köper jag något till mig så tänker jag på att detta kommer Hanna att vilja låna. Du kommer att finnas hos mig under resten av mitt liv och den platsen i mitt hjärta är bara för dig. Jag älskar dig oerhört mycket och kan du - skicka en hälsning till mig eller till Ludvig eller pappa. Emma berättade att ibland är du med henne. Det kunde vara på bussen till stan eller när hon står och sminkar sig i spegeln. Det känns skönt att Du är med och vet vad som händer. Älskade Hanna, min lilla "kråkis" Jag finns här för dig! |
||
|
||
 |
| Till Hanna Jarepalm | ||
| Kan fortfarande inte förstå att Du inte finns här hos oss längre. Det känns
orättvist när andra mammor kommer med sina döttrar. Jag saknar så mycket att vi kunde
sitta och prata och fnittra ihop som man gör med sin bästa kompis men att jag ändå var
din mamma. Jag börjar tänka på när du var liten och lekte med dina kusiner. Jag hoppas du ser vad som händer här nere, då skulle du vara så stolt över Robin. Han har blivit vald till juniorlandslaget i hockey och han är otroligt duktig men fortfarande lika go och ödmjuk, precis det som du älskade hos honom. Lena och jag trodde aldrig ni skulle följa varandra i livet som ni gjorde, men ända till sista gången vi var i Arvika hos dem var det bara självklart att ni skulle sova i samma rum. Och han kämpade med att lyssna på dina kärlekar tålmodigt. Nu har han fullt upp med tjejer. Ola är den goaste som alltid finns vid min sida när han märker att jag är ledsen. Han var med här efter julen för Robin spelade i Skandinavium. De vann förstås. Jag tror nästan du var med och hjälpte honom skjuta in några mål. Han fick pris för meste målgörare. |
||
 |
||
| Sorgen och längtan efter dig är olidlig även om jag efter en jobbig tid mår ganska
bra nu. Jag vill att du ska veta att jag har ett bra jobb med fina arbetskamrater och
många andra vänner och vi försöker stötta varandra med våra olika bekymmer. Jag skriver detta för du var alltid noga med att alla skulle må bra omkring dig och jag lovade dig sista kvällen att vi skulle få ett bra liv tillsammans. Då trodde jag naturligvis att du skulle få leva. Men Du visste, det känner jag nu att det skulle hända något så du behövde ge mig den uppmuntran "Att du kommer att klara detta, Du är stark , mamma" sa du, vårt sista djupa samtal exakt ett dygn före du dog. All kärlek till dig! |
||
|
||
 |
| Till min barndomsvän Hanna Jarepalm | ||
| Just nu är det ännu en dag till då jag känner att allting är meningslöst och trist och orkar inte mer! Jag undrar hur länge till det ska behöva vara så, kan du inte bara ta upp luren och ringa och säga att allting kommer att ordna sig, allt kommer att bli bra. Hanna om du bara visste hur tomt allting känns utan dig. Kan du inte bara åka ner till Göteborg och hälsa på mig, jag lovar att jag ska be mormor laga pajer till dig som du älskade med chokolad på, tänker inte äta det igen utan dig. Jag är så glad att du fick äta det sissta gången innan vi gav oss iväg till festen. Ibland kan jag bara sitta och läsa det du skrev till mig i min agenda om och om igen, det är så vackert skrivet, men samtidigt sorgligt. | ||
|
||
| Jag och Dragana satt härom dagen och tittade på alla kort och pratade alla roliga
minnen ihop, hur kan man ha en sådan livlig fantasi och lekar som vi hade, jag glömmer
aldrig Eva då hon alltid bad oss gå ut och leka, vi satt ju bara inne hela dagarna och
lekte. Varför kan vi inte bara vara små igen, allt va så bra då. Hanna snart tar jag min student det är inte långt kvar nu, ännu en speciell dag för mig utan dig, önskar att du verkligen kunde stå där ute på skolgården brevid Dragana och vänta på mig. Men det vet jag att du gör ändå. Hanna du ska veta att vi alla saknar dig jätte mycket fastän vi inte pratar om det så mycket så vet du att det inte går en dag utan att du finns i mina tankar. Hanna jag överlevde och tror att jag har en uppgift kvar att utföra innan det är min tid att komma till dig, men först ska jag göra allt roligt vi igentligen skulle ha gjort ihop nu ensam, men du är med mig hela tiden det vet jag, ibland känner jag hur du tröstar mig och torkar mina tårar när jag är ledsen. Ta hand om oss alla. Hanna du lever inom mig. Din eviga bästis |
||
|
||
   |
| Till Hanna | ||
| Det största ,rödaste och varmaste Hjärta till Min älskade Hanna och lilla "Kråkis"! Jag sydde ett litet rött filt hjärta och fyllde det med vit varm ull. Jag ville ge det till den som betyder och har betytt mest för mig... ....till den som gav mig mest kraft och... ....till den som jag fick ge all kärlek och... ....till den som är den vackraste, goaste tjejen på denna jord... ....Det är DU, Hanna Josefin - Sörjd - Saknad |
||
|
||
 |
| Till Hanna Jarepalm | ||
| Älskade, saknade dotter! TRE ÅR.....utan DIG...utan att egentligen veta var DU är..vad DU gör..hur DU mår. Ja, jag vet att ett tag så var jag säker på att du levde vidare i en annan värld, dit inte ondskan nådde, där det inte fanns några bekymmer och där människor älskade varandra. Men ibland blir jag ändå orolig, om du fryser, är hungrig eller om du är ledsen och gråter men....kanske, som en vän sa till mig, "då skulle hon höra av sig. Så länge hon mår bra och är stark stannar hon kvar i sitt paradis". Det kändes skönt! Hoppas min vän har rätt. Jag vill så gärna tro det! Mycket längtan efter dig! Livet går fort...vi ses snart! |
||
|
||
 |
| Till Hanna | ||
| Dig vill jag minnas Dig har jag i mina tankar Dig ska jag aldrig glömma Du var så liten men så glad, omtänksam du tänkte på alla Du tänkte inte vilken hudfärd man hade Det fanns inte många som du, dig vill jag ha alltid i mina tankar Jag vet att du har det bra där upp i den blå himmel bland alla dina vänner och till och med skrattar du åt oss Men jag tänker mycket på dig min lilla vän Hanna Kärra Hanna Jag är väldigt ledsen för att jag lever vidare med denna sorgen efter alla er underbara 63 liv. Varför ni men inte jag? Hanna vill tala om för dig att jag var ganska nära att hälsa på dig. Men tyvärr min vän så blev det inte men du finns ändå i mina tankar. Ibland tänker jag på dig en lite tjej som var försiktig men som plockade mina rabattblommor sen så kom du och så de är till dig. Man kunde inte bli arg på dig du var så rar min lilla vän. Du kommer alltid att finnas i mina tankar. Många tårar kommer, jo de bara kommer när jag tänker på dig och alla de andra som finns omkring dig. Sov sött lilla ängel |
||
|
||
 |
