Linda Angelica Skog

Lycklig

Solens sista strålar letar sig in mellan träden.
Havet glänser inbjudande som om det ville säga:
Kom hoppa i, det är inte farligt.
Skymningen faller sakta, sakta.
Som en vaggvisa viskar gräsets strå.
Älvorna dansar barfota över ängen där blommorna för
längesedan somnat.
Plötsligt sluts mina ögon.
Jag svävar iväg i en dröm.
När jag vaknar igen är all ondska borta från jorden.
Jag förstod att jag aldrig vaknat.
För solens strålar börjar glänsa och
alla djur börjar dansa.
Jag är borta för alltid i en värld utan slut.
Utan kyla och utan ondska.
Varför? Varför?
Fågeln flyger upp ur vassen men ingen jägare kommer och skjuter den.
Ett träd skjuter upp ur marken, men ingen kommer och sågar ner det.
Ett rådjur springer lyckligt inne i skogen.
Men ingen kommer och dödar det.
En räv springer efter en hare, men ingen kommer och tar hans päls.
Då förstod jag. Jag vaknar aldrig igen.
Men jag är lycklig. Lycklig.
Ensam i en värld i fred. Där ingen ondska finns.
Ensam i de lyckligas land.
Där ingen hör mig.
Där ingen ser mig.
Där ingen skadar mig.
Ja, jag är lycklig.

96-06-11

Barnet

Blommornas vackra melodi, gräsets strå vaggar det lilla barnet. Plötsligt
vaknar det lilla barnet.
Rådjuren som stått o tittat på försvinner in i skogen,
fåglarnas kvitter tystnar.
Blommorna slutar att sjunga och gräset slutar att vagga.
Men när barnet sover igen vågar dom sig fram.
Dom vet att en dag kommer barnet att växa upp och förvandlas till en mördare
Precis som alla andra människor.
Kanske en dag kommer människorna att förstå, kanske inte.
Kanske kommer det här barnet hjälpa dem att förstå, innan fågelsången
för evigt tystnar och rådjuret slutar springa

1995

Kunskap

De trodde att de gjorde något gott,
men i själva verket gjorde de något mycket ont.
De trodde de lärde fågeln flyga men
egentligen tog dom bort den kunskapen.
Fågeln sparade sina sista krafter för att försöka fly.
Fly undan från barnen.
Men barnen sprang bara efter.
Till slut var allt slut.
Men de små barnen förstod inte vad de hade gjort.
De klappade försiktigt den lilla fågeln o tårar rullade ner för deras kinder.
De ville bara att fågeln skulle flyga.
De tog honom i sina händer o hystade upp den lilla fågeln i luften,
i hopp om att den skulle flyga.
Flyga högt över molnen.
Men vad dom inte förstod var att
den lilla fågeln redan hade gjort sin resa.
Resan till evigheten.

98-09-17

Mamma

Du har lärt mig allting som jag behöver veta.
Jag ska alltid hålla det inom mig.
Du var där för mig för att älska och bry dig om mig när himlen var grå.
När jag gjorde något fel, var du alltid där för att göra det rätt.
Mamma, mamma du vet att jag älskar dig.
Mamma du äger mitt hjärta, din kärlek är som tårar från ett hav.
Jag vill bara att du ska veta att du är den bästa.

98-07-13

Om en gammal häst vid namn Nanna som Linda älskade

Jag vet att det inte är långt kvar tills du försvinner från mig.
Men du kommer alltid vara kvar i mitt hjärta.
Jag vill försöka ha en bild av dig i min hjärna, när du tittar på mig med din varma blick.
När du gnäggar åt mig när jag kommer.
Din fina fuxfärg som blänker i solen som guld.
Dina varma ögon som glänser av glädje när jag säger att jag älskar dig
Du lärde mig allt jag kan och jag kommer att vara dig evigt tacksam,
Någon gång kommer vi nog att ses igen.
Och jag kommer alltid att älska dig

96-04

Det käraste

Jag heter Annica och jag miste det käraste jag hade i brandkatastrofen, min dotter:

Linda Angelica Skog. Jag vet att hon är älskad och saknad av många, för som mamma känner jag att jag i alla fall lyckades prägla henne till den person hon var.

Jag hoppas att hon är i sitt Trapalanda nu och att hon väntar på oss alla en dag. Linada skrev en massa dikter. många handlade om vad som fanns bortom livets horisont, Jag hoppas av hela mitt hjärta att det var så som hon skrivit.En stor del av mig själv har dött samtidigt,och jag vet att den biten aldrig kommer tillbaks igen, Hon finns i mitt hjärta dag som natt varje sekund o minut.

Jag hoppas att ni som var med en dag åter ska kunna se ljuset och någon
mening med livet.

När ni får egna barn tex vet jag att ni kommer att upptäcka en helt sorts ny kärlek som ni aldrig upplevt förut.Och ni kommer åter att känna en obeskrivlig lycka. Barnet växer inuti mamma och blir på så sätt en förlängd arm av en själv.När ens barn dör dör man även själv,fast konstigt nog stannar inte bara hjärtat så man fick följa med på deras färd. Jag kommer aldrig att glömma någon av er som var inblandade denna hemska natt.

Min tankar går ofta till er som fått överleva saker man borde få vara skonad från. Det enda man önskar är att få dra tillbaks tiden. men det är det enda som inte går. LINDA Angelica Skog du vet att du för alltid finns i mitt hjärta.

Och som du själv diktat så fint om till mig på dagen 4 månader innan din begravning att:

Bl.a : Din kärlek är som tårar från ett hav och jag vill att du ska veta att du är den bästa.

Nog hade du rätt min kärlek är som tårar från ett hav. Älskade barn jag älskar dig i evinnerlighet.

MAMMA

99-01-06

Linda Angelica Skog

När kvällen kommer kan friden för en liten stund infinna sig.
Jag har klarat en dag till och på så sätt kommit närmare målet.
Målet att få komma till Trapalanda och åter få träffa dig.
En dag till är jag närmare dig, och det känns skönt.
Men så länge jag är tvingad att vänta så ska jag försöka tänka på dig
som du var innan den hemska dagen på bårhuset.
Alltid skrattande o glad, alltid eldigt engagerad i flyktingöden.
En retsticka, som gärna gömde mina cigaretter.
Dina kärleksbetygelser varje dag genom att säga till mig att du älskade mig.
Dina små lappar o dina dikter.
Din glädje över allt jag gjorde för dig i stort o smått.
Alltid med dig i tankarna i första hand.
Men jag kan ändå aldrig förstå, hur något kunde skilja oss åt.
En dag närmare...............

Mamma

99-02-12

Älskade Linda

Mitt hjärta är numer bara halvt, den andra delen tog du med dig.
Den delen som finns kvar känns frusen o stum.
Den vill skrika NEJ varje sekund, varje minut men det kommer inte ett ljud.
Vad tänkte du? Vad kände du? Innan du somnade bort?
Visste du att du var på väg till Trapalanda?
Frågor som finns men som aldrig får svar.
Svaret på varför det började brinna, kanske vi får veta en dag.
Men det förändrar ingenting. Du är borta och kommer aldrig mer tillbaka.
Vad skulle hända om dom kom fram till att branden var anlagd?

Jo ovanpå all smärta, skulle dessutom hatet komma.
Hatet över att någon/några har MÖRDAT min dotter och 62 andra fina ungdomar som hade så mycket kvar att leva för.
Klarar mitt halva frusna hjärta både sorgen o hatet i så fall?
Jag vet inte.
När jag tycker att det är så svårt att leva med de andra frågorna, som inga experter i världen någonsin kommer att kunna svara på.
Jag hoppas i djupet av mitt hjärta att branden inte är anlagd utan att det är
en olycka.
Den enda tröst som finns för mig idag, är att både Linda o jag visste att vi
älskade varandra så mycket så mycket.

Mamma

99-03-24

Till Linda från mamma

Visst önskar jag att jag skulle kunna använda min energi till något annat än att sörja, men det fungerar inte så. Jag gav dig ditt liv, vi har delat blodomlopp.

Du är en bit av mig själv. Jag singlar runt som ett löv i ständig motvind. Så har det i och för sig alltid varit, men då fanns du och det fanns ett mål i stormen. Jag sörjer dig o saknar dig varje dag o natt och det enda jag väntar på är att vi någon gång ska få återförenas i "Trapalanda".

Jag Älskar dig.

Mamma

99-04-03

Du vet att du kan lita på mig

Oavsett vår nationalitet,kultur eller religion,så har vi ändå en sak gamensam. Vi saknar våra älskade barn,mer än något annat.
Sorgen är så svår,att man stundtals nästan blir förlamad.

Att skriva har varit en del av min terapi för att överleva helt enkelt.
Att använda ordet glad är så fel,men jag känner en stor tacksamhet över att fler mammor har skrivit. Jag blev särskilt rörd av dig mamma som miste 2 av dina döttrar kroppsligt och 1 själsligt. Jag upplevde när jag såg dig på TV att du var så stark, att jag kände mig annorlunda.
När jag nu har läst dina fina ord om dina döttrar har tårarna runnit oavbrutet.

Jag saknar min dotter Linda, för hon var mitt livsljus.
Jag kan fortfarande känna hennes hand stryka mig över kinden och säga just det ordet du säger, min lilla Habibe. Jag visste inte vad det betydde och jag vet det inte nu heller,men jag förstod att det var något fint och det har du nu också bekräftat för mig.

I går var det 6 månader sedan. Dessutom Valborgsmässoafton, jag kan se henne så tydligt framför mig. Jag kan också höra hennes ord: Lilla mamita du vet att du kan lita på mig. Jag svarade: Jag litar på dig till 100% men jag litar inte på allt o alla andra. Så skulle det också bli natten mellan 29-30/10-1998

mamma

99-05-01

Tro inte att jag glömt

Först o främst vill jag skicka många många kramar till er som sköter sajten.

Nu när jag har en egen förstår jag vilket oerhört arbete ni lägger ner. Tack
Ni har varit till stor hjälp för mig genom att jag kunnat skriva hit. Jag tycker det är lite synd att inte alla 63 finns foto på, men alla kanske inte
orkar. Kanske någon kompis kan hjälpa till. Alla har naturligtvis inte heller någon dator.

Jag har ordnat med en minnessida åt min dotter Linda men jag vill att alla ska veta att för den sakens skull har jag inte glömt helvetesnatten i oktober som tog 63 unga liv. 63 unga liv fyllda av drömmar o förhoppningar.Alla 63 var hjältar. För alla dessa ungdomars skull går jag in på denna sidan 1 gång om dagen. För aldrig kommer jag att glömma någon av de andra 62 även om jag gjort en egen sida åt min dotter.

På återseende

Annica Skog, Lindas mamma

99-05-08

snart 7 månader

7 månader är egentligen en lång tid. Men inte för vissa av oss, för många känns detfortfarande som det var 1 månad sedan.

Jag kommer på mig själv med att be Linda hålla en sak för mig tex. men innan orden är uttalade förstår man attd et är ingen ide. Jag tror inte att tiden läker alla sår, möjligen gör tiden att det bildas en skorpa på såret så gör det lite mindre ont. Men så slits skorpan av ibland av olika anledningar och då är såret lika djupt under skorpan.

Det är svårt, det är fruktansvärt svårt. Särskilt nu när det blommar ute, solen skiner och det är snart skolavslutning.Vi är många vars barn inte får gå på någon skolavlutning i år.Av någon anledning kan jag inte heller uppskatta solen och det man förrut tyckte var underbart. Det är plågsamt att veta att våra älskade inte är med oss denna sommar.

När skolan slutar för i år skulle jag önska att vi alla som förlorat någon kär kunde stanna upp bara för en sekund och att vi gemensamt tänker på varandra.

Lindas mamma

99-05-28

Boken "Göteborg i sorg"

Jag skulle på detta sätt, det enda jag kan komma på tacka dom som har ställt upp med ett otroligt engagemang för att kunna göra denna bok.

Ingen glömd men med Angelica o Aida i täten. Tack Angelica för din förståelse och er vilja att hjälpa mig när just mitt problem blev så stort för just mig. Jag kunde sova hela natten efter att ha talat med Angelica igår och fick dessutom telefonledes flera samtal där dom tänker beställa boken när det vi talade om gick i uppfyllelse.

STORA O MÅNGA KRAMAR TILL MÄNNISKOR SOM HAR HJÄRTAT PÅ RÄTTA STÄLLET

Från Annica Skog

99-06-04

Ledsen

Boken är klar, 2000 ex har delats ut. Först miste jag min dotter, mitt livsljus mitt allt. Som jag försakat hela mitt vuxna liv för. När pappan berättar om Linda säger han att Linda alltid bott hos honom och hans fru/sambo.

När sanningen är att Linda levde hela sin barndom med båda sina biologiska föräldrar. 1996 togs skilsmässa ut från pappa och Linda tyckte det var kul att bo i centrala gbg. Dock gick hon kvar i skolan här uppe hos mig i Ale kommun. Hon hade ju även sin häst här som behövde omvårdnad. Den 17/7 ville hon flytta tillbaka till mig trots att det var "på landet".

Det räcker o blir över att förlora sin dotter i katastrofen, nu har jag även i bokform tagits ifrån att vi levt tillsammans i 12 av hennes 14 år och skorpan som jag nämnt förrut har åter slitits av. Det är svårt att förstå att någon vill en så illa. Rättelse har blivit lovad i nästa tryckning, men hur många har redan läst den då? Blir det någon mer tryckning?

Jag är mycket ledsen. Jag tror att alla mammor förstår min känsla när det i en bok står att hon aldrig levt med sitt barn och det är lögn.

Annica Lindas mamma

99-06-05

Midsommarafton

Älskade Linda varför är du inte här? Mina kransar som jag bundit till ditt hår varje år fick i år bli ett roshjärta. Visst finns det tusentals vackra minnen att tänka på. Men jag kan inte tänka på dem utan att bli ledsen o gråta.

Jag saknar dig så otroligt mycket, att jag knappt vet hur jag ska klara detta. Folk tror många gånger att jag är stark men mitt hjärta är i tusen delar, min kropp o min själ värker ständigt. Jag undrar blir man någonsin människa efter detta.

Linda mitt älskade barn, jag önskar så innerligt att du vore här.Jag lever från timma till timma det är allt jag klarar. Du vet att jag älskar dig, jag tror aldrig du har tvivlat och jag älskar dig nu och till evigheten.

Din mamma

99-06-24

Åtta månader

Har det gått fort eller har det gått långsamt?
Jag vet inte, ena stunden kändes det som förra veckan som katastrofen var. En annan stund har det gått lång, lång tid. Lång tid att inte möta den man älskar.

Folk runt om som inte är inblandade har tappat intresset nu. För dem har det definitivt gått lång tid. Många tror att man blir som man var innan igen men det blir man aldrig mer. Det kan dom aldrig förstå, därför har den gamla bekantskapskretsen minskat en aning. Nya har dock kommit till som man gärna hade velat lära känna under andra omständigheter än dessa.

När Linda var liten sa hon alltid att hon skulle bli berömd, inte som filmstjärna eller så, något annat som hon inte riktigt visste. Alla 63 ungdomarna blev berömda på sitt sätt, dom byggde broar mellan kulturer o religioner som vi vuxna aldrig klarat av i fred. Men priset vi fick betala var alltför högt.

annica Lindas enda mamma

99-07-02

Faster Linda

Älskade Linda, du blev faster i natt.

Men det visste du tydligen redan. Hur kunde du veta det? Hur kunde du veta alla andra saker som blivit som du sagt? Du och dina alla 62 vänner måste finnas runt oss på något sätt. Jag vet inte hur, men det måste vara så. Blir jag tröstad av det? Kanske, eller så längtar jag ännu mer.

Mina ord är slut, längtan har tagit över. Få orkar lyssna längre men jag bär på min längtan i mitt hjärta tills jag möter dig igen. Linda, det är så svårt. Jag sover i ditt rum numera, jag kan fortfarande känna din doft där. Jag lånar bara din säng, häromkvällen stod jag på altanen och tittade ut över sjön.

Jag skrek det högsta jag någonsin skrikit rakt ut över den blanka tysta sjön. Jag skrek ditt namn men jag fick inget svar. Älskade Linda var hos mig.

Mamma

99-08-08

Att ta farväl

Ibland har tanken slagit mig och jag vet fler med mig, om att tänk om man bara kunde få ta farväl medan dom levde, ge en sista kram, säga att man älskar dom osv. Men hur svårt hade inte detta varit, att inför sitt barn sin släkting eller vän säga adjö och veta att man gör det för sista gången?

Jag skulle önska att alla människor lever ett sådant liv tillsammans att alla ord redan är sagda, såsom jag älskar dig, kunna säga förlåt osv. Min sorg efter Linda är inte mindre men jag slipper att fundera på saker som aldrig blev sagda.Vi hade ingenting otalt emellan oss och vi sa varje dag hur mycket vi älskade varann. Jag skulle önska att alla hade det så. Men ifall dom kan läsa vad vi skriver så skriver jag iallafall Linda,jag älskar dig nu och till evigheten.Även om du vet det.

Mamma

99-08-13

Linda

Linda Angelica 15 år den 7/9

Ingen lång önskelista ligger längre på mitt bord. Ingenting finns att köpa för att ge dig i present.

Kommer du i håg Linda hur vi älskade att ge varandra presenter? Man fick nästan inte vänta till rätt dag. Gode gud. vad jag saknar det, vad jag saknar allt du hade att ge framför allt av dig själv. Hur ska man kunna leva ett liv med en sådan förlust.

Mitt enda hopp är att ditt "trapalanda verkligen finns och att vi åter kommer att förenas där. I dag på din 15-årsdag hade jag så gärna velat krama dig och berätta hur roligt jag själv hade det när jag fyllde 15. Jag fick aldrig den möjligheten, du försvann från oss innan.

Ikväll kommer det att komma olika vänner till din grav, fika o tända marchaller jag vet att du på ett eller annat sätt är med oss och det är en liten tröst.Men jag saknar hela dig.

Förstår du det mitt älskade älskade barn? Ja jag vet att du förstår
Jag älskar dig från andevärlden till evigheten

Din mamma

99-09-07

Linda

Nu vet vi att det snart gått ett år. Vad spelar det för roll när det känns som i går?

Jag lever i en egen värld utanför alla timmar, dagar o minuter. Ibland vet jag inte ens vilken veckodag det är. Allt beror på smärtan,tankarna, minnena, längtan o frågorna.Dom upptar min hjärna mer än att veta om det är måndag eller onsdag. En timma högst vågar jag se framåt åt gången.

Att alltid komma hem till ett hus utan ljud o mänsklig kontakt är svårt. Jag tror heller inte att det blir lättare. Hur många orkar sätta sig in i sorgen nu? Som inte själv var drabbad? Vart tog ni alla vänner vägen som för ett år sedan dök upp ur mitt förflutna och lovade all stöttning?

I dag är det inte många kvar. Era andras liv har rusat vidare, mitt har stannat. För alltid kommer det för oss att bli livet före branden och livet efter branden. Som en mardrömsnyår, som aldrig vill ta slut.

Min tro o mitt hopp står till att det finns ett himmelrike och att vi där får möta våra älskade igen. Det bara måste vara så.

Mamma

99-10-04

Igår var jag på världens dyraste fest

Jag gick på festen i Angered. Med all respekt för dessa 4 mammors sätt att hantera sitt sorgearbete, alla har vi olika.

Så var det en fasansfull kväll för mig som mist min dotter. Jag såg inga andra föräldrar där, kanske dom varit mer förutseende än mig. Hur vi än vänder o vrider på motiven till festens tillkomst så kan vi ändå bara komma fram till slutsatsen att den aldrig blivit av om vi inte fått offra 63 unga liv först. Jag umgås mycket mer med ungdomar än äldre, det går alldeles utmärkt och jag vill ha det så.

Men detta var en påkostad fest,där dom hade tagit på sig sina finaste kläder. Något Linda hade älskat men aldrig fick uppleva. Pessimist som jag är tror jag inte att detta ger politikerna en spark där bak om att göra liknande saker, Då är nog motorvägar mer prioriterade.

Dagen i dag är en tyngre dag än den i förrgår.

Annica

99-10-17

Min älskade Linda

Jag önskar att allt är en enda ond dröm och att jag ska vakna och allt är som förrut.Det blir aldrig så.

Kommer du ihåg när jag sa till dig att jag litade på DIG till 100% men inte på allt o alla som fanns runt omkring dig. Det blev precis så. Inte en dag inte en timma inte en minut finns när mina tankar inte är hos dig.

Jag har inte längre några ord för saknaden, den är total. Ändå måste jag försöka vara tacksam att jag fick ha just dig som min dotter. Jag har alltid älskat dig när du fanns på jorden, nu och till evig tid.

Mamma

00-02-28