 |
Shirjil Ahmad Chohan |
|
Shirjil Ahmad Chohan |
Denna sida tillägnas vår vän Shirjil Ahmad Chohan.
|
|
 |
| "Ord på vägen" från släkten: |
| Till Shirjil Ahmad Chohan | ||
| Första gången jag ens hörde om katastrofen var när min kusin i Tyskland (som jag
var hos när det hände) berättade att det hade varit nån brand i Göteborg, och att 60
ungdomar hade omkommit. Jag blev ju givetvis förskräckt, men stötte bort det och
fortsatte mitt höstlov som vanligt i Tyskland. Dan därpå var det dagts för oss att
komma tillbaka, och på båten fanns det en extrautlaga av GP angående branden, och jag
ögnade igenom den. Det började bli pirrigare och pirrigare, och när vi närmade oss Göteborgshamnen kände man en slags tjock, osynlig dimma som låg över staden, som innehöll mycket sorg, oro och förskräckelse. Mina föräldrar hade kommit för att hämta mig, och de berätade för mig i blien att Shirjil saknades, och att han hade varit på samma fest som branden hade varit i. Jag stördes lite av tanken, men det var ju självklart att han hade klarat sig, det var det helt enkelt ingen fråga om. Omöjlit att han också hade omkommit, jag sörjde bara med dom som hade dött, men var glad att Shirjil var ok....för han kunde ju inte vara nåt annat än ok.............. |
||
 |
||
| När vi kom hem, ringde min mamma för att kolla hur läget var, och då fick vi
beskedet....Shirjil fanns på ett sjukhus.........fast han hade inte klarat sig......... Det har nu gått 9 månader och 7 dagar sen du försvann ur våra liv för evigt, men inte en dag har gått förbi utan att man tänkt på dig, våra minnen ihop, I början var det väldigt oklart, och man gick runt utan några tårar, och var som vanlig för att allt helt enkelt var så ofattbart. Jag kunde inte fatta något, jag hade varit bombsäker på att du skulle dyka upp när som helst, och allt skulle fortsätta att vara vanligt. Jag älskar dig Shirjil, och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, minnet av dig kommer ALDRIG att vara ett minne blott, utan ett minne FÖR EVIGT, och jag kan skatta mig lycklig som i allafall fått behålla dem för mig, och att du inte tog med dig dem.......tack kanske jag ska säga då.........tack för ingenting..........eller jag vet inte........... ALLAH TUMHE JANNAT MEIN JAGA DE, AUR TUMHARE SAARE PYARE TUMHARE SAATH HO....AMEEN! En kusin som skulle göra allt för att få se dig i livet nu, som saknar dig skitmycket! Det gör så jävla ont bara. |
||
|
||
 |
| Nåt saknas! | ||
| Göteborgskalaset är i full gång nu Shirjil, alla har skitkul och stan är upp och
ner vänd igen som du själv brukar säga. Men killen som verkligen höll igång grejer
på kalaset är borta, och kalaset kommer nog aldrig att bli densamma utan dig Shomail. Inte heller kommer mångas glada miner vara desamma som tidigare. Din mamma, pappa, storasyster och lillebror som kommer främst i den kategorin är minst sagt de som lider mest. Din vackra nyfödda systerdotter som knappt hann se dig tre veckor av sitt liv, som du hade glatt dig så mycket åt har förlorat en värdefull morbror, som hade gett henne många glada skratt i hennes liv. Jag vet att det här är inte vad du vill, du hade nog inte velat att jag satt här och jämrade mig över sorg, du hade hellre velat att vi skrattade och hade roligt och att vi skulle ta sorgen efter dig på ett annorlunda sätt, och jag skall göra mitt bästa för att uppnå det, men det kommer att ta tid kära Shomail, det kommer att ta tid......... Allah Hafiz |
||
|
||
 |
| Solförmörkelse | ||
| Det var solförmörkelse för ett par dagar sen Shirjil, men för många av oss har
solen inte varit vidare ljus sen den natten till den 29:e oktober 1998. Var vid din grav
för en liten tid sen, nån hade ställt en bänk precis vid graven, och det låg en röd
ros på din gravsten som smyckas av ditt namn i gyllene färg.......gyllene
färg....precis som din gyllene personlighet. Drömde om dig igen, det var en väldigt konstig dröm. Jag har ju ångrat väldigt mycket att jag inte såg dig innan du skulle begravas, så det är möjligt att den önskan uppfylldes. Vi var väldigt många männsikor vid din grav, kommer inte ihåg vilka, men din mamma och pappa såg jag. Din grav var halvöppen, och på ditt bröst låg det något väldigt tungt. Tyngden gjorde att din kropp lyfts upp något, och därmed kunde man se ditt ansikte klart och tydligt. Du hade öppna ögon, och stirrade rakt ut i tomma intet....... du såg ut att må väldigt bra. Sen slutade drömmen...... vad betydde den? Är det nåt du vill säga till mig Shomail? |
||
|
||
 |
| "Du föddes 7 dagar efter mig........." | ||
| Det var så mitt tal började när jag stod där i Angeredsgymnasiets gympasal den 2:a
November 1998, i mörkret framför hundratals kamrater, och skulle uttrycka mina
känslor....jag blev inte kvar på podiet länge. När jag nu tänker tillbaka på den dagen, så känns det väldigt obehagligt. Alla bilder dyker upp framför mig nu när jag sitter här och skriver, alla tårar, alla miner, allas kommentarer och beklagelser. När jag hade sagt mitt, så sprang jag bara upp för läktaren och satte mig högt upp. Det var då jag bröt ut, det var omöjligt att hejda tårarna, och runtomkring mig samlades snabb alla mina vänner och till och med såna som jag inte ens kände, eller hade talat med tidgare, och kramade om mig. Därefter sattes låten "Everybody hurts" av R.E.M på i gympasalen, vilket kanske också är skälet till att jag alltid associerar den låten till katastrofen och sorgen. Gud vad hemskt det var............ Jag är iallafall väldigt glad över att din mamma nu har börjat med restaurangen, och att hon äntligen kan styra sin tankar åt ett annat håll, må Gud hjälpa henne komma över detta till den gränsen att hon kan leva sitt normala liv, och kunna ägna sig åt Tajdar på ett sätt som även han förtjänar, och detsamma gäller din pappa och Sumaira. |
||
|
||
|
| Kan inte...... | ||
| Shirjil, Hoppas att det är ok att jag inte kommer till din grav idag.....spelar egentligen ingen roll... behöver ej gå till nån grav för att minnas dig, du finns här......alltid! |
||
|
||
 |
| Till Shirjil | ||
| Det händer igen!!! Det blir nu värre, det känns helt plötsligt som om allt händer
på nytt igen, Branden, olyckan, kylan, tårarna, skriken, minnen.........det händer
verkligen igen! Shrijl, det hade inte behövt vara så.. DET HADE INTE BEHÖVT VARA SÅ, DET KOMMER FRAM IDAG!!!!!!!!!!! IDAG!!!!!!!!!!!!!!!!!! Efter nästan TVÅ ÅR!!!!!!! Branden var ANLAGD................ Många antydde på det redan från början, men jag trodde inte på det, inte det, det kunde helt enkelt inte vara sant, ingen kunde vara SÅ GRYM, SÅ HJÄRTLÖS....så hjärtlös, så hemsk..........det kan inte vara sant. Jag kan inte uttrycka min ilska just nu...ingen kan det, ingen.....INGEN!!!!!! Det är en ilska som går över gränsen för var vad människan är kapabel till..........JAG VILL-----JAG VILL HA RÄTTVISA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Och den rättvisan finns ingenstans än i MIN DOMSTOL........... Herregud.....det är inte sant...det är inte sant, snälla, nån, säg att detta är FALSKT, och att det bara är en MARDRÖM.....snälla.................. |
||
|
||
 |
| Till Shirjil | ||
| 10 år........ Man blinkar tio gånger i en långsam takt, och det är över, och då har man alltså "sonat" för att ha varit skälet till 63 ungdomars liv.........63 människor!!!! Sen är bara till att gå ut i det vardagliga livet, gå ut på stan precis som innan, gå ut på fest precis som innan, gå på restaurang precis som innan, gå på semester när man känner sig utmattad.....PRECIS SOM FÖRR!!!! Även 100 år hade inte kunnat få dig tillbaka, Shirjl, men det hade iallafall kunnat bli ännu en stark pelare bland de andra pelarna, pelarna som står som stöd för oss kvarlämnade, evigt sörjande människor. Men nej, det kan inte ens kallas som en tröst, det är ingenting, ingenting... Hur har du det däruppe då kompis? Du har det säkert bra, det vet jag, du förtjänar det........... |
||
|
||
 |
| Till Shirjil | ||
| Åren har nu börjat passera. Passera som ett tåg förbi vägkorsningen. I år tillbringade jag tolvslaget hos dig. Det var en mycket annorlunda upplevelse, samtidigt ganska harmonifullt. I mörkret såg man tända ljus lite varstans, och när klockan slog midnatt blev det ännu vackrare. Där stod vi, och runtomkring oss föll det regndrppar av utbrända rakter, som föll som stjärnfall genom trädkvistarna i björken framför oss. Som ett hav av glädje hördes skratt och glada människor från bostäderna som ändå låg en bra bit ifrån oss. Jag vet att du har det bra Shirjil, och det känns skönt, önskar att vi också gör goda gärningar, så att vi kommer till samma ställe som du, och kan få se dig igen. |
||
|
||
 |
| "Du föddes 7 dagar efter mig..." | |||||||||
| Har den äran...där du är idag. Jag vet att det är ett mycket vackert
ställe, och att du är väldigt lycklig där. Jag ber för
att du alltid skall vara det. Men du skall ändå veta att du är mycket saknad här...du kan nog inte själv ana.Så mitt i dina lyckliga, vackra stunder däruppe, tänk på oss här hemma också... |
|||||||||
|
|||||||||
|
