 |
Sofia Charlotta Nilsson |
|
Sofia Charlotta Nilsson |
Denna sida tillägnas vår vän Sofia
Charlotta Nilsson.
|
|
 |
| Här kommer två bilder till på Sofia med sina olika älsklingsdjur. Hästen är hennes skötarhäst på Storås stallet när hon red där. |
|
||||||||||
|
Hunden är hennes egna den smått berömda FILA. Den var hon väldigt glad för att hon kunde köpa sommaren 98. Den var van att resa tåg, vilket dom gjorde varje fredag och måndag när skolan var över eller började. |
| Som ni förstår var Sofia en stor djurvän. Hon var även en fröken hundra procent. Allt hon gjorde var alltid max av förmågan. Det gällde i alla lägen, likaväl i glädje som sorg. Sofia var en ung dam med bestämda åsikter och hon ställde stora krav på sin omgivning. Hon tog väldigt mycket kraft ifrån oss men gav igen väldigt mycket. Hon pratade aldrig skit om kompisar, vad jag vet. Som jag känner Sofia var hon väldigt mjuk och underbar som människa. Visst kunde hon som alla andra tonåringar vara lite "bitchig" men det var bara en fasad som det är på dom flesta tonåringar. | |
|
| Sofias mors man Peter |
|
|||||||||
| Sofia och hennes sista skötarhäst Svenne på Storås. |
| "Ord på vägen" från familjen och släkten: |
| SOFIA | ||
| MERIAM,MICHAEL,AMANDA och JASMIN. Ni var visst sju stycken som gick dit, det var endast två som gick där ifrån. Jag är väldigt ledsen för er som dog. Jag är väldigt ledsen för oss som ska leva vidare med denna sorg. Vi kommer att klara av det men med djupa ärr som inte syns. Jag saknar er alla. Tyvärr fick jag inte en möjlighet att lära känna er som var Sofias kompisar. Nu är det försent. Jag saknar dig Sofia. För att hjälpa alla som ska leva med sorgen efter en avliden vän, älskade, son eller dotter vill jag sända med denna dikt av okänd. Döden betyder ingenting.... Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum. Jag är jag och du är du. Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande. Nämn mig vid mitt vanliga namn familjära namn. Tala till mig, på samma sätt som du alltid brukade. Ändra inte ditt tonfall, håll sorgen borta från din röst. Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade. Skratta åt vardagens små ting. Var med mig, lev med mig. Tänk på mig, bed för mig. Låt mitt namna fortsätta vara en del av din vardag. Livet betyder detsamma. Livet går vidare, därför att det måste gå vidare. Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap. Vaför skulle du sluta tänka på mig, för att du inte längre kan se mig. Jag väntar på dig, för en kort stund alldeles i närheten. |
||
|
||
 |
| Sofia | ||
| Dina skor stod inte i hallen på morgonen den 30
oktober. Dörren till ditt rum var öppen och din säng
var tom. Jag ringde din mobil men du svarade inte. Inte Merjam heller. Sedan fick jag höra att Michael och Amanda inte heller kommit hem. Då visste jag... Vi passade din hund Fila den kvällen. Vi passar henne fortfarande... Vad bra att du ville ha hund, men vad synd att du inte fick glädjas åt henne så länge.För du var en glad tjej, med lust till livet. Är det därför vi gråter över dig nu? Det är så många som gråter Sofia, över dig och alla de andra. 63 döda. Hur många blir det då som gråter... Och vem orkar trösta vem? Vi som finns kvar, vi måste gå vidare, men det blir inte lätt. För ni tog även våran framtid med er när ni gick över till andra sidan. Vi som skulle köpa hästgård. Du skulle ha ett föl, för den kunde mamma passa medans du gick på Plönninge hästgymnasium. Och Fila skulle få springa fritt. Och tänk vad Jonas, din bror hade skämt bort dig nu när han har jobb. Du hade väl köpt värsta kläderna. Och vad skall vi med dragkroken på bilen nu? Inga mer hästtransportvagnar att dra. Ingen som belamrar telfonen och toan på fredagskvällar. Ingen som spelar Tupac på högsta volym och inget gnabb mellan dig och din bror. Fast ni var mycket goda vänner den sista tiden. Gud vad jag saknar detta! Och Sofia, jag som skulle göra pannkakor till dina barn, precis som mormor gjorde till dig. Det är så mycket som fattas oss, för du var så mycket! Men jag tänker på de orden du skrev i ett brev från skolan: Vad som än händer mamma, så kommer jag alltid att vara din lilla tös. |
||
|
||
 |
| Till minne av Sofia Nilsson | ||
| SOFIA Det har gått 6 månader sedan vår telefon ringde klockan halv sju på morgonen. Det var din mamma som ringde, det hade brunnit på ett disco, du hade inte kommit hem. Vi förstod nog inte riktigt vad som egentligen hade hänt. Jag sa till din mamma att vi kommer under dagen, vi måste bara åka och handla först! Vi skulle köra Anneli till tåget, hon skulle till arbetet. Men vi åkte aldrig och handlade, vi lämnade Anneli på hennes arbete, sedan åkte vi runt till sjukhusen, för vi hoppades ju att Du Sofia, fanns där någonstans, skadad, och inte kunde ta kontakt. Vi ville så innerligt hitta dig, för din mammas, Peters och Jonas skull. Att dom skulle kunna komma till dig och sitta vid din sida. Men Du fanns ingenstans. Du hade redan gått till den andra sidan, till morfar. När vi åkte genom sta´n, hem till Fjällbruden,tyckte vi att vi såg Dig lite överallt, på någon bänk eller på vägen. Men det var aldrig Du. Vi var hemma hos Dig hela helgen, hos din mamma, Peter och Jonas. Och vi kommer alltid att finnas till för dom. Men vi vet att Du har det bra hos morfar, vi vet att han tar hand om Dig, och att Du tar hand om honom. En dag kommer vi alla att vara tillsammans igen. VI SAKNAR DIG SOFIA. |
||
|
||
 |
| Kära Sofia | ||
| Nu har det gått 6 månader sedan du gick hemifrån,
och du kom aldrig tillbaka.Vad vi vänta och undrade. Jag låg hos er några nätter, och jag lagade mat till Mamma, Jonas och Peter. Farmor var där. Din pappa, Mari och dina småsyskon var hemma hos er.Rune och Britt-Mari med familj kom och stannade. Rune svarade i telefonen det var många som ringde.Det kom grannar och dina kamrater kom, det var de som ringde och fråga efter dej. Detta som hände kunde inte vara sant, men så var det. Det är nio månader sedan Morfar gick bort, jag hoppas att ni har träffats, Morfar var sjuk och skulle inte bli bra.Men du hade så mycket som du skulle göra, hela din framtid låg framför dej, det är svårt att tänka att du inte finns. Jag saknar dej, ingen dammsuger för mej, Anneli kommer ibland, och inga pannkakor blir gjorda. Vi älskar dig Sofia och Morfar också. Vi går till graven med blommor. Jag säger God Natt till er båda, går och pratar med er. Många tårar kommer, de bara kommer. Hoppas att vi möts en gång, |
||
|
||
 |
| Livet går vidare | |||||||||
| Livet går vidare är det många som säger. Gör det
? Det är en fråga om att överleva eller att leva.
Livet är något som pågår under tiden du gör andra
saker. Vad vill jag mitt i denna sorg? Jag vill inte bara
överleva jag vill leva fast det gör så ont. Jag vill
hitta tillbaka till drömmarna vi hade innan Sofia gick
på festen. Det är inte lätt att göra det. Men på
något sätt ska det gå att hitta dit igen. Det som inte
omgivningen riktigt förstår är att det måste få ta
tid att sörja. Tiden läker alla sår, sägs det. Den som hittade på det uttrycket måste vara känslokall eller en bra lögnare. Idag när det har gått lite mer än sex månader så gör det mer ont. Att inte få se Sofia eller en annan man tycker mycket om, är mycket tungt att leva vidare med. Men omgivningen som inte lever mitt i det tycker att nu får DU glömma och gå vidare. Men jag måste göra dom besvikna med att säga. JAG vill inte glömma. Den dagen jag skulle glömma anser jag mig väldigt fattig. JAG gör allt för att komma ihåg. Hur Sofia var, vad hon tyckte, vad hon gillade m m. Sofia varför gick du, kan man fråga sig fast jag vet redan svaret. Du ville ha skoj med polarna vilket du hade. Tyvärr blev det ända in i döden. Varför var ni utvalda att vandra över till andra sidan? Jag hade varit gladare om ni hade varit här, men hur hade ni mått? Som förälder är man ibland egoistisk i sina tankar. Jag vet att du Sofia hade varit mycket ledsen om du hade fått vara kvar hos oss. Nu är det bara vi som är ledsna när vi sörjer dig och dina kamrater. Jag har en dikt som jag vill ge er alla som behöver den. Mejla gärna om ni vill. pax4331@hem3.passagen.se |
|||||||||
|
|||||||||
|
|||||||||
|
|||||||||
|
| Till Minne av Sofia Nilsson | ||
| Till minne av Sofia, Meriam, Jasmin, Amanda, Michael
och alla andra som förlorade sina liv denna fruktansvärda natt, vila i frid. Våra tankar är hos er alla som sörjer. Varför skulle du så tidigt ryckas ifrån oss, du hade så mycket kvar i ditt liv? Varför? |
||
|
||
|
||
 |
| Till minne av Sofia Nilsson | ||
| Den 29 oktober är en speciell dag för mig. Det är
nämligen min födelsedag men från och med förra året
så är det något mer än så. I fortättningen vet jag
inte hur eller Om jag skall fira min födelsedag. Den 29
oktober så förlorade jag min kusin Sofia Nilsson. Trots att vi inte hade träffats på ett tag så betydde Sofia oerhört mycket för mig. Jag tyckte hemskt mycket om Sofia för hon var väldigt speciell.Vi hade samma intresse, nämligen hästar. Jag tyckte det var hemskt roligt att hon hade samma intresse som mig .Och jag hoppades att vi någon gång skulle träffas och kunna rida ut tillsammans.Men det blev aldrig av.... Jag hoppas att hon får fortsätta och hålla på med hästar där hon är nu. För det skulle hon säkert vilja. Vi kusiner umgicks rätt mycket när vi var mindre, vi åkte bla till fjällen tillsammans där vi hade jätteroligt. När mina fyra bröder och Sofia´s bror Jonas lekte dom mest vilda lekar (som killar brukar göra) så tog jag och Sofia fram våra barbiedockor och våra ritblock och tuschpennor.Vi hade jätteroligt minns jag. Och det är så jag minns Sofia, som en söt liten flicka med långt ljust hår, som gillade att leka med barbie dockor. |
||
 |
||
| Eftersom jag nästan aldrig träffade Sofia i "vuxen" ålder så blev detta min bild av henne. Som sagt var, trots att jag inte hann träffa Sofia innan hon for till himmlen så saknar jag henne oerhört mycket. Jag har fortfarande svårt att tro att Sofia inte lever längre, men än sak är jag säker på hon finns i mitt hjärta och mina tankar och det kommer hon alltid att vara. Jag hoppas att hon har det bra där hon är, och att hon får lyssna på Puff Daddy och 2pac och att hon får dansa och rida på sina hästar så mycket som hon vill. | ||
| Vad är älven utan sitt vatten Vad är vinden utan sin blåst Vad är solen utan värme Vad är hjärtat utan sitt slag Vad är världen utan Sofia? Jo, en bit fattigare av medmänsklighet men ett fint minne av en underbar tjej Sov sött lilla ängel |
||
|
||
 |
| Sofia, min älskade och saknade dotter! | ||
| Hur skall jag formulera en längtan och saknad som
varje dag gör sig påmind inom mig ? Orden, som jag
oftast formulerar tyst inom mig, syns och märks inte
utåt... Men det är inte tyst och lugnt inom mig. Hur skulle det kunna vara det ? Du min enda dotter finns inte hos oss mer. Du som var livsglädjen personifierad som hade så fina egenskaper som jag fullt ut förstod först efter det att Du slutit Dina ögon för alltid. Jag som var Din pappa på halvdistans hade så gärna velat känna Dig bättre än vad jag gjorde...... Vi, Marie, din småsyskon Johan och Simon saknar Dina besök hos oss. Både Johan och Simon återkommer ofta till branden och undrar ibland om Sofia aldrig kommer tillbaka...men det gör Du ju aldrig... Vi älskar Dig och saknar Dig allesammans. |
||
|
||
 |
| Länge sedan? | ||
| Ibland känns det som det aldrig har hänt någon
brandkatastrof i Göteborg. Men så vaknar jag upp och
det är ett faktum att ni har varit döda i snart nio
månader. Jag vill inte vakna till det som belastar oss som är kvar på denna sida. Jag kan inte styra dom tankarna de kommer bara när de vill. Nu har det gått en tid som jag har mått bra, så bra vi nu kan må. Jag har haft energi att göra saker tränat Fila som du lämnade kvar här hos oss Sofia. Då är det okej. Nu har det tyvärr blivit sämre igen. Med sämre menar jag att energin vill inte komma. Jag försöker att få något gjort nu när det är sommar och sol men fy fan var det är svårt. Jag och din mamma var och tog passfoto idag. Men våra ögon är så tomma på kort. Det har jag även sett på några andra som har varit med i katastrofen. Alla vi skrattar kanske någon gång men våra hjärtan gråter hela tiden. Det är tungt att andas och vakna till varje ny dag. Helst vid denna period Sofia för det är så många kompisar fyller år. Amanda och Merjam skulle fyllt år. Vilka fester ni skulle haft. Morfar dog också vid denna period. Du förstår Sofia att nu är det jobbigt för oss som finns kvar.Det som är mest jobbigt är att inte få höra din röst, dina krav, och ditt tjat. Vi är en ny gäng här på denna sidan. Wanda, Marina, Iman, mamma och jag som umgås. Du kan hälsa Michael att jag har tagit över hans roll, ensam kille bland massa tjejer. Vi håller på att förbereda för ett jättedisco med uppträdande till Erat minne och alla andra drabbade. Det kommer att bli den16 Oktober 1999 i Angereds sporthall. Det är ett av alla projekt som håller oss uppe och se framtiden an. Jag hoppas att Du kommer dit Sofia. Jag saknar dig så mycket. Många gånger har jag tänkt om jag bara fick ....... men det är ju omöjligt. Du har gått över till den andra sidan så när vi träffas så är jag också där. Det är som det är och inget kan få det ogjort även om jag önskar det. |
||
|
||
 |
| Lyckan kommer, lyckan går | ||
| Det är en varm och solig sommardag. Jag ser ut över
trädgården där citronfjärilarna flyger mellan rosor
och lavendeln. En riktig idyll kan man tycka. Fila,
Sofias hund ligger i skuggan under bordet vid mina
fötter. Så lycklig jag kunde ha varit. Men Sofia tog
livet och framtiden med sig när hon gick över till
andra sidan. Livet finns där ute någonstans, jag har
sett det. Men jag är bara åskådare. Jag vet vad lycka är för jag har varit mycket lycklig. Att få barn är höjden av lycka,och jag fick två,en av varje. Vilken lycka ! Att ha varandra det är lycka, för det är här och nu i möten med dem du älskar. Men vad gör jag nu när vi inte har varandra längre? När det man älskar mest tas ifrån en, är det kärlekens pris att sörja? Att gråta och känna smärta kan jag stå ut med, men att Sofia inte kommer hem mer DET kan jag inte stå ut med. Att leva resten av mitt liv utan henne känns otänkbart. Att vakna varje morgon till en ny dag är att behöva stå ut en dag till. Är detta livet? På något sätt går dagarna. Livet går vidare. Jag vet inte hur. Ingenting känns viktigt längre. Jo, en sak.Mina nära och kära som gör livet värt att leva vidare. |
||
|
||
 |
| Fest | ||
| Hej alla ungdomar som är berörda på ett eller
annat sätt. Nu ska vi försöka ha så roligt vi kan
igen. Vi som är kvar kan ju bara välja antingen
överleva eller leva vidare. Jag har bestämt mig för
det senare. Det betyder inte att jag någonsin kommer att
glömma något om denna tragiska händelse. Den som snart
hände för ett år sedan. Hur kan det vara sant att det
har gått så lång tid! Fortfarande vill jag inte tro
att det är sant att Sofia dog den hemska natten. Vad har hänt efter? Jag vet inte, men vi är fyra familjer som håller på att fixa Minnesfesten i Angered den 16/10-99. Jag hoppas att ni kommer med ett så glatt humör man kan ha efter ett sådant här år. Vi har anordnat festen för att vi är glada att ni är så många ungdomar som överlevde. Det är alltså ingen fest för att fira våra döda barn utan för att hedra våra ungdomar hos oss. Jag tror oxå att dom flesta har hört talas om festen. Ni ska veta att det har varit ett underbart sätt för oss föräldrar att bearbeta våran sorg, samtidigt som vi gör något för våra ungdomar och våra barns kamrater. Jag kan oxå släppa att Blues och Navigator kommer till festen. Det är en stor glädje för oss att dom vill ställa upp på alla ungdomar. |
||
 |
||
| Jag vet att vi kommer att få bakslag i vårat liv
när vi tänker på våra barn och när dom skulle fylla
år. Alla andra dagar på ett år kommer oxå att
påminna oss om våra kära barn och alla andra som dog
eller blev skadade den hemska natten. Det är som min
hustru säger att bestiga Mount Everst är lättare än
att gå igenom det som vi alla håller på att gå
igenom. För dom som bestiger berget är åtminstonde
tränade för uppgiften. Det finns ingen som är tränad
för en sådan här uppgift. När en kompis en älskade
eller ett barn plötsligt rycks bort från oss. Men vi
måste försöka hitta ett sätt att fortsätta vårat
liv så vi kan leva. Med leva menar jag att kunna känna glädje, kärlek och allt annat som tillhör livet. Jag kan inte själv skratta med glädje idag men jag hoppas att det kommer tillbaka. Glömma kommer jag aldrig att göra. Den dag jag skulle glömma är jag väldigt fattig. så jag gör allt för att komma ihåg Sofia. Jag spelar hennes musik och är i hennes rum. Vi kallar det fortfarande Sofias rum, det kommer det alltid att bli. Med alla dessa ord vill jag att vi kommer att hitta tillbaka till livet, med den stora saknad vi alltid kommer att ha med oss. Kram på Er alla. |
||
|
||
 |
| ETT STORT TACK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! | ||
| Vi vill tacka alla ungdomar för att ni gjorde festen
till en underbar kväll. Detta var en underbar period
för oss att förbereda en fest för er ungdomar. Vi
hoppas att ni hade en bra kväll. Vi tycker att det var
en jättebra kväll med den förutsättningen vi hade. Vi
vill att ni ska våga gå vidare och vi vet att vi har
hjälpt en del att klara av resten av uppförsbacken.
För ni ska veta att glömmer gör vi aldrig. Men vi
måste lära oss att gå vidare. Vi kommer alltid att
finnas för er om ni vill prata, våra öron kommer
alltid att vara öppna för er. Vi tycker oxå att det
finns hopp om framtiden efter att vi träffade så många
fina ungdomar. Vi är ledsna för er alla som inte kom in. Men för våran och alla andras säkerhet kunde vi inte släppa in fler personer. Vi hoppas att ni förstår det. Vi fick många trevliga möten under kvällen. Tyvärr hade vi väl inte tid att sitta ned och prata med alla man ville. Så tänk på det ni som vi inte hade tid att tala med. Kvällen var mycket stressig men positiv ur våran synvinkel. Mejla om ni vill peteraxman@privat.utfors.se |
||
|
||
|
| Sofia | ||
| Nu är det snart ett år sedan som du gick bort från
oss. Men jag vet att du inte är långt borta. För att FÖRSTÅ så läser jag allt som står i tidningarna, igår kväll läste jag en minnesupplaga i GT, även om det är jobbigt så läser jag just för att FÖRSTÅ. Men jag vet att du har det bra…Jag drömde en dröm för ett par månader sen. Jag gick på Avenyn och bestämde mig för att åka hem till din mamma (min moster). Vi satt i vardagsrummet vid ett bord du satt på andra sidan bordet, jag såg dig och jag frågade om du hade det bra… Och du svarade JA allt är bra… Vaknade av att tårarna rann men jag kände en lättnad för att nu vet jag att du har det bra. Jag vet att du är med morfar och det känns bra att veta att ni tar hand om varandra. Saknar Er båda väldigt mycket. |
||
|
||
 |
| Like a bridge over trouble Water | ||
| Mitt i all sorg all smärta och all längtan smyger
det fram en annan känsla. En stor varm känsla av
kärlek. Det känns väldigt kostigt! Men den finns
där.Den kändes på minnesstunden på Angeredsgymnasiet,
den kändes på Backaplan i helgen. Det var alla kramar
som jag fick av kända och okända som tack för att vi
ordnade minnesfesten. Dom värmer fortfarande! Tack allihop,jag känner mig väldigt rik. Rik på kärlek och mänsklig värme.Det hjälper mig att gå vidare. |
||
|
||
 |
| Sofia | ||
| Det är över ett år sedan jag hörde din rappa
röst. Inte vet jag hur fort detta år har gått. Vi
måste ha varit i någon typ av dvala. För ett år kan
inte gå så här fort. Att vi har klarat av året på
denna sida är konstigt. Jag vet att det är många
människor som gråter för dig och alla dina vänner som
dog med dig. Ni ska veta det att här hos oss skrattar
våra munnar ibland. Men hjärtat gråter hela tiden. Idag var vi i Hammarkullekyrkan och deltog i gudstjänst över det hemska minnet. Jag har aldrig gråtit så mycket i en kyrka förut. Roberto Morales spelade en underbar visa han hade skrivit efter branden. Jag vet inte hur morgondagen kommer att vara. Men jag vet att du Sofia och alla andra 62 ungdomar kommer att vara i mina tankar varje dag. Jag bara önskar att vardagen skulle kunna återgå till det vanliga. Men det går ju inte för du kommer inte tillbaka. Vi måste lära oss att leva med denna stora sorg. Ta vara på dina nära och kära. Älska varandra. |
||
|
||
 |
| Sofia | ||
| Idag skulle du ha fyllt 18 år.Du såg fram emot den
här dagen. Att fylla 18 är något speciellt,då öppnar
sig världen och man får göra saker man inte fått
göra förut. Att fira din födelsedag utan dig känns väldigt konstigt,men fira skall vi. Det kommer vi alltid att göra. För det är som du skrev i ett brev, vad som än händer mamma kommer jag alltid att vara din lilla tös. Det kommer du att vara så länge jag lever! Och jag vet att du är med oss idag, fast vi inte kan se dig. Men älskade tös, jag hade gett vadsomhelst för att för en kort stund få hålla om dig, känna din doft,kamma ditt hår,få prata med dig.Varje dag utan dig är en ständig längtan. En längtan utan slut. Men jag skall omsluta den med kärlek och stoppa den i mitt innersta rum så att längtan inte blir till en plåga. Jag vill känna glädje istället för smärta när jag tänker på dig. För du har gett mig mycket glädje i livet. Och det kommer jag att bära med mig varje dag hela livet. Älskar dig! |
||
|
||
 |
| Sofia | ||
| Du har gett mig en rikedom jag helst hade fått på
ett annat sätt. Efter din död har jag fått så många underbara nya människor i min bekantskapskrets. Dom har stöttat och tröstat oss mer än en gång, och vi dem. Tyvärr var du tvungen att dö för att jag skulle få träffa dessa underbara människor. Det hade varit bättre att få träffat dom med dig i livet. Jag vet att du har det bra där på andra sidan. Men vårat liv här är tungt. Framförallt nu inför dom stundande högtidsdagarna. Ibland känns det som att jul och nyår kan kvitta. Men samtidigt måste vi försöka att fira de dagarna. Men den riktiga glädjen vill inte infinna sig. Det är svårt att behöva vänta på att få träffa dig. På återseende. |
||
|
||
 |
| Till minne av Sofia Charlotta Nilsson | ||
| Nytt Millenium Årtusenden komma och årtusenden gå, oavsett detta känns saknaden efter Dig lika stor. Hur skulle Din Nyårs- och Millenium- fest varit ? Förväntsfull och glad skulle Du säkert ha haft planerat den tillsammans med Dina vänner. Vi, jag Din pappa, Marie, Johan och Simon stannar upp och håller om varandra till tröst och tänder ett ljus och tänker på Dig för alltid. |
||
|
||
 |
| Student | ||
| Idag den 9/6-00 skulle Sofia ha tagit studenten.
Tyvärr fick hon inte uppleva den dagen. Hennes drömmar
var så stora men ändå balanserade i våra öron. Hon
skulle gått vidare inom hästsporten. Men jag undrar om inte vi har mest ont av att du inte tar studenten idag. Jag inte bara undrar utan jag vet. Idag har jag gråtit många extra tårar över dig. Det är en svår dag. Jag vet oxå att denna dagen kommer för många utav oss anhöriga. Jag är sorgsen över alla andra bakslag som kommer för oss alla berörda. Angående domen så tycker jag att den är så bra den kan vara i Sverige. Vi måste se att det är en mycket hård dom med svenska mått. Det kan jämföras med många andra domar. Men vi har tyvärr dessa lindriga domar. Det värsta är väl att det mest troligt kommer att överklagas utav försvarsadvokaterna. Jag vet inte om jag orkar en rättegång till. Men det blir väl så att vi inte kan låta bli att vara på plats. |
||
|
||
 |
| Vardagen | ||
| Vardagen närmar sig med stormsteg. Vågar jag ta
emot den. Vågar jag se den i vitögat. Jag är inte
rädd för att se någon av dom fyra som har ställt till
med min o alla andras sorg i vitögat. Men jag vet inte om jag klarar av att se vardagen i vitögat. Jag är rädd för att vardagen ska göra ont. Rädd för att den ska göra mig illa. Men egentligen behöver jag inte vara rädd för allt detta. För det finns inget jag kan stoppa. Det är bara att glida med o känna det man känner. Känslorna är ömsom vin o ömsom vatten. En del tror att allt ska vara över nu. Jag undrar vad är det som ska var över. Det är först nu när alla rättegångar är över som det börjar. Om inte dom kommer att överklaga till HD. Jag hoppas bara att HD inte tar upp fallet till prövning isåfall. Nu till det positiva. Det blir en ny minnesfest till hösten. Närmare bestämt Lördagen den 14/10. Biljetter kommer att säljas på alla officiella försäljningsställen vilket innebär att det bara kommer finnas förköp. Vi kommer tillbaka när biljetterna släpps. |
||
|
||
 |
| Varför | ||
|
||
|
||
 |
