Disclaimer: Xena och Gabrielle tillhör Argo.

Våld: Jag vill varna känsliga läsare om att Xena kommer att använda sin chakram i denna fanfic och resultatet kommer inte att bli vackert! Eller, jo förresten, ganska vackert ändå när man tänker efter...

Sex: Nja, snarare sju...

Grovt språk: Ordet brasan förekommer upprepade gånger i denna fanfic. Dock aldrig i kombinationen Ta dig i brasan, så det är inget att uppröras över.

Varning: Du klickar på länkarna i texten på egen risk.

En Chakram har många Användningsområden
eller Om Argo bara visste...
Av Sarah

Argo lade märke till att det hade börjat skymma. Hon noterade även att en liten brasa brann en bit bort och hon gick ett par steg framåt, lagom nära för att värmas lite men ändå så pass långt ifrån att hon slapp paniken som välde upp inom henne varje gång hon kom för nära något som på minsta sätt liknade eld. När Argo flyttade sig närmare elden kände hon att hennes ena sko klämde på ett ställe den inte skulle klämma på och hon svor till; oborstade svansar också! Nåja, hon fick skicka sina människor efter nya skor nästa gång de passerade en by, det var inte mycket annat hon kunde göra åt saken. Hennes människor ja...Argo kastade en blick på två kvinnor som satt på varsin fäll alldeles för nära brasan. Hennes människor envisades alltid med att sitta för nära elden, endera dagen skulle de ta eld och brinna till döds, det var Argo säker på och hade också upprepade gånger varnat Svartmanen (det var vad hon kallade sin favoritmänniska) om detta, men hon hade bara skrattat och smekt henne på nosen och Argo hade suckat inombords. Svartmanen förstod givetvis aldrig ett ord av vad Argo sa, vilket förvisso inte förvånade hästen men hon kunde ändå inte låta bli att känna ett hugg av besvikelse. Man visste inte säkert med människor; ibland verkade de nästan intelligenta och ibland lyste deras dumhet så tydligt igenom - som att de inte ens förstod den enklaste grekiskan...Nåja, de var ju ganska söta i alla fall...Argo såg att munnen rörde sig på Gångaren, människan med den blonda manen, och undrade för en sekund om hon kanske pratade med Svartmanen, men slog sedan bort den befängda tanken; de andra hästarna skulle skratta åt henne om de hörde henne fundera över att människor kanske hade ett språk...

-Aaagh, Gabrielle gäspade så stort att Xena befarade att den blonda kvinnans käke skulle gå ur led. Gudars, vad trött jag är...Hon lade ifrån sig pergamentrullen hon skrivit på en stund tidigare och sträckte på sig.
-Så varför tar du dig inte ett dopp?
-Ursäkta?
- Ja, ett friskt dopp i sjön därborta. Xena pekade i riktning mot en liten stig som av allt att dömma ledde ner till just en sjö. Jag garanterar att du blir klarvaken på fem röda sekunder.
-Nja, jag vet inte...Gabrielle lät ohågad. Det hade börjat skymma, hon kände sig lite dåsig och till råga på allt var det rätt kyligt.
-Jo, kom igen nu! Ett bad är precis vad du behöver. Gabrielle, jag vet inte hur jag ska säga det här men...du stinker! Xena rynkade på näsan för att verkligen föra fram sin poäng.

Två kinder blev röda med en förvånansvärd hastighet. (Jaha, nu blir Gångaren alldeles varm i ansiktet ser jag. Argo skrapade lite med ena hoven på marken. Nåja, så går det när man sitter för nära elden, tänkte hon skadeglatt)
-Ja, det kanske inte vore så tokigt med ett dopp ändå, mumlade Gabrielle och gick med snabba steg fram till den lilla sadelväskan som hon en stund tidigare hade ställt mot en sten i närheten och började rota i den. Snart fann hon vad hon sökte efter; en bit tyg som hon brukade använda som handuk. Hon lade ifrån sig sin stav och rullade ihop tygbiten under armen.

Xena stod en bit bort och visslade på "Joxer the Migthy", innan hon förskräckt insåg vad det var hon gjorde och slog handen för munnen. Hon pustade ut när hon märkte att Gabrielle inte verkade ha lagt märke till den pinsamma incidenten.

-Ja, då går jag väl då, sa Gabrielle och tog ett tvekande steg framåt.
-Vänta!
- Ja? Två hoppfulla ögon riktades mot krigarprinsessan.
- Varför tar du inte och klär av dig här och tar bara handduken ner till vattnet? Det är mycket smidigare.
-*suck* Nja, jag vet inte...
-Jo, kom igen nu! Så slipper du riskera att blöta ner kläderna när du ska ta tillbaka dom. Du bara; vips ner i vattnet och sen upp, torkar dig och så tillbaka hit. Och här ligger dina kläder varma och sköna nära elden och väntar på dig. Vad sägs? Xena kände att hon pratade lite för fort och lite för mycket och brände av ett charmerande leende i hopp om att distrahera barden från detta faktum. Det lyckades.
-Varma kläder...Ja, du har rätt, det kanske inte vore så tokigt ändå...Gabrielle började lirka loss snörningen på sin mossgröna top, eller som hon själv föredrog att kalla det; "skjorta".

Xena slog sig ner på sin utlagda sovfäll invid elden och försökte se ut som om hon inte brydde sig det minsta om den strippande barden men det var tydligen inte en av hennes många färdigheter då Argo, som i vanliga fall inte uppfattade vad som pågick mellan krigaren och barden eftersom hon helt enkelt förutsatte att inget spännande inträffade och alltså inte brydde sig om det, fnös för sig själv och sa: "Xena, Xena, Xena, hur uppenbart är inte det där!?"

Gabrielle lade den avtagna toppen över en sten på lagom avstånd från elden så den skulle vara behagligt varm när hon kom tillbaka från badet. Hon drog av sig sin kjol, en brunaktig kreation med ett brett band runt midjan på vilken man kunde skönja diverse mönster, lade den ovanpå toppen och drog handduken hårt om sig. (Vad hon gjorde med skorna? De behöll hon på, tackar som frågar. Nån måtta får det faktiskt vara. Men du kanske tycker att hon skulle ha tagit av dem också och sen gått ner till sjön på den kalla steniga stigen och fått skärsår på sina fina små fötter av vassa stenar som skar in i hennes oskyddade hud och sen skulle hon sätta sig ner på stigen och titta på sina nerblodade fötter, gråtandes medan hon skulle skrika ”Varför? Varför behöll jag inte skorna på?? Åh Gudars, Varför!?”? Det är kanske din uppfattning av en bra berättelse? Lite blod, lite action, vad bryr du dig om sådana fjantiga saker som folks känslor? Sadist!)

- Ja, då går jag väl då, sa Gabrielle. Hon blickade ner mot stigen. Hon såg på den sprakande brasan. Hon rörde sig inte ur fläcken.
- Ja, gör det du! Xena lät entusiastisk.
-Jaa...Gabrielle fortsatte att inte röra sig ur fläcken. Hon betraktade den lilla stigen med ett uttryck av yttersta motvilja i ansiktet.
-Ju fortare du kommer iväg desto fortare kommer du tillbaka! Kom igen nu, det kommer att bli härligt. Xena lät hurtigare än Susanne Lanefelt i en gammal workout-video från 80-talet.

Det ser ut som om de pratar med varandra. Det gör det faktiskt...Argo viftade bort en fluga med svansen medan hon betraktade de båda kvinnorna. Mot sin vilja blev hon mer och mer intresserad av de två människornas förehavanden.

-Mmmm…Gabrielle bet ihop och började gå längs den steniga smala stigen som ledde ner till den lilla skogssjön.
Xena satt och stirrade in i elden och låtsades oberörd, men så fort Gabby kom utom synhåll sprang hon upp och fram till högen av kläder. Kjolen lät hon ligga men toppen slet hon ivrigt åt sig. Sedan gick hon fram till sadelväskan Gabrielle en stund tidigare rotat i, tog fram nål och tråd och gick raskt tillbaka till sovfällen vid lägerelden. Hon bredde ut toppen på en sten framför sig, hakade av sin chakram från fästet vid höften och började med stor precision skära bort den yttersta kanten längst hela plagget. Xena höll upp den nu lite mindre toppen framför sig och inspekterade den; hon nickade nöjt för sig själv. Perfekt! Nu gällde det bara att finputsa arbetet med nål och tråd. När krigarprinsessan var helt tillfreds med resultatet lade hon tillbaka klädnaden ovanpå kjolen, lät nålen och tråden slinka ner i sadelväskan igen, gick på nytt till sovfällen och skopade där upp spillet från toppen, vilket hon kastade i elden. Det sprakade till och så var beviset borta. Xena lade sig ner på fällen med armarna under huvudet och ett belåtet leende på läpparna.

En bit bort stod Argo och trodde inte sina ögon; vad gör människan?

I det ögonblicket valde Gabrielle att komma tillbaka från sitt lilla möte med ”förbannade-skit-jag-skulle-inte-bli-förvånad-om-jag-såg-ett-isflak”-sjön. Hon gick hutttrande fram till elden och sträckte fram sina händer mot de värmande lågorna.
-Kallt?
-Om! Jag t-t-tror jag håller på att f-f-frysa ihjäl, pressade barden fram mellan ett par blålila läppar. (Och, det kanske bör sägas, det var mellan bardens egna läppar detta pressades fram)

Gabrielle stod en stund vid den livgivande elden innan hon böjde sig ner och tog upp kjolen och satte den på sig. Hon böjde sig även ner efter toppen och tog upp den.
-Hmm...Gabrielle såg konfunderad ut. Är inte den här...mindre än den brukar vara? Hon fingrade lite på den, vände och vred och höll upp den mot ljuset från brasan.
-Mindre? Var inte dum, hur skulle den kunna vara mindre? Xena skrattade lite för högt och intensivt för att det skulle låta helt normalt. Gabrielle verkade dock inte lägga märke till det utan tog på sig toppen med ett tankfullt uttryck i ansiktet.
-Hmm...vill du höra något dumt?
-Visst...
-Jag tycker alltid att den här skjortan är mindre när jag har badat. Är det inte fånigt?
Xena hostade till vilket medförde att hon satt i halsen och blev tvungen att hosta ännu häftigare.
-Jo, verkligen, pep hon fram mellan hostattackerna. Verkligen fånigt...

Argo stod och tuggade på ett par extra saftiga grässtrån medan hon försökte få ordning och reda på sina tankar. Svartmanen och Gångaren pratar med varandra. Svartmanen har heta känslor för Gångaren men vågar inte yppa något om dem. Däremot vågar hon tydligen förminska Gångarens anskrämliga överkroppsklädnad medan hon kilar ner och badar, men låtsas sen som ingenting. Otroligt, helt otroligt! Argo frustade plötsligt till; hur livlig fantasi fick man egentligen ha? Jag måste verkligen vara uttråkad för att hitta på något sånt här, tänkte hon och skrattade för sig själv; det hela var ju bara för dumt...

Disclaimer:
[Gabrielles BGSB hade åkt till Karibien och låg på playan och solade med en drink i ena handen under skrivandet av denna fanfic och plågades därför inte på något sätt av Xenas okänsliga slajsande. Däremot fick dess stand-in bestående men...]