Disclaimer: Renpics äger XWPs rättigheter. Det här är en fanfic, skriven för att underhålla fans. Den här ficen är en uppföljare till Olav viking möter Xena och En skyddsängels dagbok .
Glöm inte att besöka Mickes Lucysite Lucy In The Sky: http://hem.passagen.se/dreamworker !
Gudarnas hemvist
av Micke Eriksson
Att Oden valt att skicka Svava för att plocka upp Olav Viking till Valhall gjorde henne stolt. Uppgiften var hedrande eftersom Olav var så viktig för Oden och de nordiska gudarna i Valhall. Svava kände sig stolt över att ännu en gång få befinna sig i händelsernas centrum. Hon hade varit en Valkyria, en dödens förlösare och hedersvakt för de tappraste själarna i många eoner. Men hon visste ändå att det här var en särskilt viktig dag. Det märktes på hela stämningen i Valhall. Därför så iaktog hon krigarkvinnan som slaktade Olav och hans män med största intresse.
Hon var enastående skicklig i konsten att döda. Svava iaktog det hela med en experts ögon. Hon hade själv varit en krigarkvinna för länge länge sedan och utmärkt sig så till den milda grad att gudarna uppmärksammat henne och givit henne en hedersplats i sitt säte. Den här krigarkvinnan var enastående. Svava visste att hon såg en form av kunskap som människor i vanliga fall inte var kapabla att nå. Hon var inte överraskad. Innan Oden och Tor och de andra i Valhall intresserade sig för en dödlig, och speciellt då en dödlig utanför deras egen intressesfär, så var det stora saker i görningen. Hon visste inte varför den här krigarkvinnan ansågs så intressant men hon visste att Olavs öde var beseglat för flera månader sedan då man börjat intressera sig för kvinnan. Det var Oden som styrt Olavs tankar. Det var Oden som fått Olav att plundra just det här kustområdet. Och Olavs öde var att som ett offerlamm helt ovetandes korsa denna kvinnas väg. Olavs död och hans resa till Valhall skulle ge Oden och de andra viktig information. Olav skulle få sitta vid deras sida och tala om dagen då han mötte sitt öde. Då han mötte Xena. Och alla skulle lyssna med stort intresse.
Nu var det över. Svava hörde den döde Olavs tankar då han lämnade sin döda kropp. Han älskade kvinnan som dödat honom. Han var glad och när han gled upp mot henne så visste hon att han snart skulle vara lyckligare än någonsin. Hon såg glädjen i hans ögon då han fick syn på hennes fridfulla gestalt och hon talade om för honom att det var en stor dag i hans liv, att han inte skulle vara rädd och att hon skulle föra honom till Valhall. Olav överlämnade sig, som alla andra, utan motstånd. Äran att få träffa alla gamla kämpar i Valhall och höra deras historier i gudars sällskap var för Olav hans livs största önskan.
Svava omfamnade honom och resan mot Valhall tog sin början. Den var inte lång. Hon kunde förflytta sig med tankens kraft över oändliga vidder på ett enda ögonblick. Men hon visste att det var Olavs lyckligaste stund i livet så hon bjöd honom på en fantastisk resa i tid och rum. Olav fick se planeterna i solsystemet, han fick se sin hemby och sina nära och kära och han fick höra dem tala om honom som en stor krigare. Han fick se Xena uppe på klippan högt ovanför byn där dagens strid ägt rum och han såg henne sjunga för honom och hans män när skeppet förvandlades till deras begravningsbål, och han han fick svaret på livets alla gåtor. Ett ögonblick var allt som behövdes.
Svava hade också sett Ares dyka upp, en gud från Olympen. Så hon visste att stora saker utspelade sig kring den här krigarkvinnan. Hennes utstakade väg hade med största sannolikhet något avgörande vid slutmålet, något som fick stora som små att notera hennes framfart. Då Svava närmade sig Valhall på gudarnas berg så undrade hon om även Xena skulle bli en Valkyria en dag. Hon visste att hon tyckte om tanken. I hennes inre tycktes det vara en självklarhet. Svava såg redan Xena som en bundsförvant. Men hon undrade vad Tor och de andra i Valhall skulle tänka då de hörde Olavs historia. Hon undrade vad de redan visste. De hade inte skickat henne utan orsak.