Kapitel 2

---

Ivana öppnade sina blåa ögon strax efter ett. Trots att hon bara hade sovit i dryga fem timmar så kände hon sig fullt utvilad. Hennes syster, Tintin, satt på sängkanten och såg på henne.

"Hi Sleeping Beauty", sa den svarthåriga kvinnan och klappade sin syster på kinden. "Kan du inte gå upp nu? Vi ska gå och se filmen vid fyra, kommer du ihåg det?"

Ivana gnuggade sig lite i ögonen och satte sig sedan gäspande upp. Efter en stunds tänjande och knakande av leder vände hon sig mot sin syster. "Hej på dig själv. Kul att se dig. Ska vi gå eller tar vi Zoes bil?"

Tintin tittade oförståndigt på den brunhåriga kvinnan. Ivana hade för vana att alltid vara sur och grinig på morgonen.

"Är du inte riktigt frisk?"

"Jag är så frisk som jag kan bli", svarade Ivana och klättrade ur sängen. Hon traskade fram till garderoben och slängde fram lite kläder. Ivana, inte hade haft några trosor på sig under natten, hade istället sovit i en stor tröja. Hon började leta i en av lådorna efter ett par trosor, men eftersom inte hade tvättat dagen innan så fanns där inga.

"Ja ja, då blir det utan idag igen", sa hon och ryckte på axlarna innan hon vände sig mot Tintin. "Har du något emot att jag byter om?"

"Vill du att jag ska gå ut?"

Ivana ryckte på axlarna igen. "Nä, inte om det inte stör dig."

Även Tintin ryckte på axlarna, men satt kvar på sängkanten. Ivana som tolkade det som att hon inte hade något emot att hon bytte om gick efter sina byxor som nu låg på sängen. Hon började sakta kränga på sig de svarta jeansen som hon slängt fram. Hon hatade egentligen att inte ha några trosor på sig när hon skulle ha jeans, men just nu fanns det inte så mycket hon kunde göra åt saken. Hon gjorde en grimas när de sträva denimtyget raspa mot hennes bara ben och rumpa. För att vara ärlig tyckte hon inte så mycket om att ha jeans överhuvudtaget, i alla fall inte när de var nytvättade. Men hon tyckte att det var snyggt att hon nästan var tvungen, och sen var de ju rätt okej när man haft dem ett tag.

Tintin skrattade åt hennes grimas. "Du gillar inte jeans va?"

"Inte så värst mycket", svarade Ivana som nu var högröd i ansiktet.

När Ivana hade fått på sig byxorna drog hon av sig sin stora sovtröja och slängde den rakt på Tintin. "Här får du! Du kan få tvätta den om du vill."

"Nej tack", svarade Tintin med en grimas efter att ha luktat på tröjan innan hon la den bredvid henne i sängen.
"Men du har rätt i att den behövs tvättas."

Ivana himlade med ögonen och drog fram en sportbh ur sin låda med underkläder. Hon föredrog sådana framför vanliga bh:ar. Det kändes i alla fall nästan som brösten fick luft, som de inte var instängda i en varm bh. Och sen fick man ju bättre stöd med en sportbh.

"Jag ska bara gå och tvätta mig lite", sa hon till sin syster innan hon gick ut ur rummet.

Tintin la sig ner på sängen och knäppte händerna bakom huvudet. Det var lika bra, Ivana skulle nog ta en stund på sig. Det var nästan så att Tintin hade somnat i den sköna sängen när Ivana kom in nio minuter senare.

"Visst är den skön", suckade Ivana och log fånigt.

Tintin nickade utan att öppna ögonen. "Mycket."

"Den är bättre med trevligt sällskap", viskade Ivana och pillemariskt.

Sedan gick fram till sängen och tog upp tröjan som hon hade valt. Tintin hade nu öppnat ögonen och såg roat på henne. Hon drog den stora svarta munktröjan över huvudet. På framsidan hade hon skrivit "Sorry I missed church I've been busy practising witchcraft and becoming a lesbian" med stora röda bokstäver. Hon hade sett sådana tröjor på en marknad och velat ha en, men tyvärr så hade de inte haft några munktröjor. Så Ivana hade sagt att hon lika gärna kunde göra en själv, och det hade hon gjort. Och fick Ivana säga det själv så tyckte hon faktiskt att hennes tröja var finare än de t-shirtarna som man kunde köpa på marknaden för 200 kronor styck. När hon fått på sig tröjan satte hon sig vid sitt sminkbord för att ordna sin frisyr för håret låg som vanligt platt mot huvudet.

"Vilken film är det vi ska se?" frågade hon utan att vända sig om.

Tintin ryckte på axlarna åt Ivanas spegelbild som tittade på henne. "Jag tror att det var From Hell, men jag är inte säker. Det var Zoe som beställde biljetterna."

"Det är ju bra att vi ska gå på bio utan att ha en aning om vilken film det är vi ska se", skrattade Ivana och började kladda på sin sedvanliga mängd med smink.

Efter ett par minuter reste hon på sig då hon var klar med sin sminkning. Tintin reste också på sig och följde efter sin syster som gick in till köket för att fixa lite frukost. Ivana gick fram till skafferiet och plockade fram lite av varje som fanns där inne. Hon gjorde likadant med kylskåpet och ställde sedan allt på bordet. Sedan satte hon sig mitt emot sin syster som hade satt sig i soffan. Ivana skar upp tre stycken stora limpsmörgåsar och började lägga på en massa pålägg. Hon drog till sig en skål med mixad sallad som hon hade ställt på bordet och började sedan äta. Tintin såg på när hennes tjugofyraåriga syster satte i sig tre limpsmörgåsar med massa pålägg på, en skål mixad sallad, ett glas mjölk och ett glas juice.

"Jag tror inte att jag känner någon som äter så mycket som du gör", sa Tintin och skakade på huvudet. "Inte ens våran sextonåriga bror, som med all rätt, borde äta mer än sina systrar gör det."

"Vadå, jag är hungrig", svarade Ivana och klappade sig på magen. "Jag kan väl inte hjälpa att det här monstret aldrig än nöjt."

Tintin ryckte på axlarna och suckade, hennes syster var ett mysterium för henne större delen av tiden. Men det gjorde egentligen ingenting, för det var ju det som var Ivana.

När de båda kvinnorna var klara gick de ut för att gå och hämta Zoe. Deras tjugoettåriga syster satt i hallen och försökte få på sin då gråtande dotter en tröja när de två systrarna kom in genom dörren. Siennas ansikte sken upp och hon sträckte sin små knubbiga barnhänder mot dem.

"Tack gode gud att nu kom", sa Zoe och räckte över ungen till Ivana som glatt tog emot henne. "Ni kanske kan få på henne den är förbaskade tröjan. Magnus och jag har försökt hela morgonen."

Ivana och Tintin satte sig ner på golvet bredvid Zoe, Ivana satte den glada ungen i Tintins knä och började sedan försiktigt ta på det lilla barnet tröjan. Och till Zoes stora förvåning sträckte Sienna till och med upp armarna för att det skulle gå lite lättare.

"Det krävs två mostrars handlag för att lyckas med sånt här", sa Tintin och lämnade tillbaka barnet till Zoe.

Zoe nickade tacksamt och reste på sig för att gå in i vardagsrummet och överlämna barnet till Magnus. Efter ett par minuter var hon tillbaka igen. Tintin och Ivana stod nu i dörren, redo att gå. Zoe tog snabbt på sig skorna och gick sedan ut ur huset.

"Vi tar bilen", sa hon och styrde stegen mot garaget.

Tintin och Ivana, som hade räknat med det, bara nickade och följde efter sin syster. De märkte att Zoe var irriterad. Delvis för att hon inte sa något, men också för att hennes lockar hade en tendens att hoppa på ett visst sätt när hon gick om hon var sur och irriterad. Och det var precis det som de gjorde nu.

Hoppas hon inte tänker vara sån hela dagen, tänkte Ivana medan hon hoppade in i passagerarsätet framme i bilen. Fast det kan nog egentligen inte förstöra mitt humör idag! Ivana visste inte säkert, men hon hade sina aningar om varför hennes humör var så tipptopp just denna dag. Det kunde ju bero på en viss liten vacker blondin som hon hade träffat dagen innan. De åkte bilen under tystnad, Zoe var irriterad med skyllde på att hon var tvungen att koncentrera sig på körningen. Och Ivana bara satt där med ett fånigt leende på läpparna så Tintin hade inte hjärta att störa hennes tankar.

Efter cirka tio minuters bilfärd var de framme. Zoe hittade en parkeringsplats så nära bion man kunde komma, vilket fick henne på lite bättre humör. De tre systrarna hoppade ur bilen och gick in på Baronen som var ett stort köpcentrum. Det var ungefär en timme tills de skulle gå och hämta biljetterna så de tänkte gå och kolla lite i affärerna innan dess. Det var inte några Ivanas favoritaffärer direkt, men just idag hade hon ingen som helst lust att klaga. Hennes huvud var ockuperat av mycket viktigare tankar. Tankarna på den underbara blondinen som hade rubbat hennes värld, smugit sig in i hennes drömmar och fått henne att falla handlöst ut i ingenstans. Tintin och Zoe sa att de skulle gå in på JC för att se om de hade fått in något intressant så Ivana bestämde sig för att gå in i affären mitt emot som råkade vara Stadium.

När hennes systrar var färdiga gick de in i sportaffären för att leta efter henne. De fann henne ståendes vid boxningshandskarna och sandsäckarna som hon så länge hade funderat på att köpa. Ivana hade alltid gillat när de hade boxning i skolan, vilket var alldeles för sällan för hennes smak. Och hon hade alltid gillat tanken att vara stark nog att försvara sig själv oavsett vem man möter.

Tintin och Zoe gick fram till henne och la varsin hand på hennes ena axel.

"Glöm det syrran", sa Tintin och log enfaldigt. "Du har inte musklerna som krävs."

"Det skulle bara se fånigt ut", sa Zoe med ett lika dumt leende på sina läppar. "Kom så går vi."

Ivana skakade på huvudet, men följde i alla fall med sina systrar ut ur affären. Hon visste mycket väl att hon hade musklerna som krävdes och det visste hennes systrar också. De brukade alltid reta henne för att hon var så stark för att vara tjej. Inte för att de egentligen tyckte att det var något fel med det. Ivana anade till och med att det var avundsjuka. Ingen av dem var ju direkt några muskelknuttar. Men köpet av boxningshandskarna och sandsäcken fick i alla fall bli en senare fråga. Just nu skulle de gå och hämta ut biljetterna.

De tre kvinnorna gick upp för trappan till Biostaden som biografen kallades. De bestämde att Zoe skulle hämta ut biljetterna eftersom hon hade beställt dem medan Tintin och Ivana ställde sig i kön för att köpa popcorn. När alla tre var klara möttes de utanför Palladium som salen där From Hell skulle visas hette. Det var över en halvtimme tills filmen skulle börja, så systrarna sjönk ner på golvet för att vänta. När de sedan, en kvart innan filmen skulle börja, öppnade dörrarna reste systrarna på sig. Zoe som hade biljetterna lämnade fram dem till den lilla vakten som rev av en bit på varje och lämnade sedan tillbaka dem. Zoe, Tintin och Ivana tog snabbt sina platser, längst bak i mitten, så att de skulle slippa all trängsel som det brukade bli när alla skulle ta sin plats. Bara någon minut efter att de hade satt sig reste Ivana på sig igen.

"Ska bara gå på toa", sa hon och började gå mot utgången. Hon gick ner i gången och såg hur vakten släppte in de sista biobesökarna till From Hell. Ivana fann att det låg något bekant över den unga vaktens kropp och frisyr. Vakten hade ett par svarta byxor och en sån där tröja som det stod biostaden på. Hennes hår var blont och uppsatt i en konstig frisyr som fick det att se lite rufsigt ut. Hjälp, det är Jackie! Jag hade ingen aning om att hon jobbade här! Vad ska jag göra? Vad ska jag säga? Men Ivana hann inte tänka klart innan hon omedvetet hade gått fram till den unga kvinnan och stod nu bara någon meter ifrån henne.

Jackie, som hade ryggen vänd mot henne, såg henne inte utan var fullt upptagen med att riva biljetter. Ivana ställde sig så nära hon vågade och drog in den underbara, söta doften av den korta kvinnan framför henne. Jacqueline rev ytterligare en biljett, den sista för den här föreställningen. Just nu hade hon gett allt i världen för ett roligare jobb. Hon var lite sur just nu. Hon hade inte fått ha på sig sina egna kläder, fast det hade hon i och för sig fattat innan. Men hon fick inte ens ha kvar sitt smink, chefen sa att det kunde skrämma gästerna. Hon suckade tungt och tänkte precis börja gå när…

"Eftersom du är vakt på den film som jag ska gå på, kan man inte säga att du och jag går på bio tillsammans då?"

Jackie hörde den mörka, men feminina och melodiska röst som fick henne att vakna upp ur sitt monotona arbete.

Hon vände sig snabbt om och såg att bakom henne stod den person som hon hade hoppats på att se hela dagen. "Ivana", utbrast hon. "Vad gör du här?"

"Jag ska se en film", svarade Ivana med ett leende på läpparna. "Är det inte det man gör här? För i så fall så har jag kommit helt fel."

Jackie rodnade, men hennes ögon lämnade inte Ivanas. "Jag menar… äsch, jag är bara förvånad över att du är här."

Plötsligt kom det fram en lång svarthårig kvinna och la handen på Ivanas axel. "Ivana kommer du? Vi började nästan bli lite oroliga att du låst in dig eller något."

Ivana suckade och såg på Jackie.

"Gå du", sa Jackie och log mot henne. "Jag måste ändå arbeta, vi kan prata mera efter filmen."

Ivana nickade och följde efter sin syster tillbaka till deras platser, att hon tidigare behövde gå på toaletten hade hon fullständigt glömt bort. När de satt sig på sina platser stött Tintin armbågen i sidan på Ivana.

"Och vem var det där då?" frågade hon.

"En kompis från jobbet bara", svarade Ivana så nonchalant hon kunde.

Tintin skakade på huvudet. "Ni såg ut att vara lite mer än bara kompisar."

Zoe som satt på andra sidan om Ivana lutade sig åt Tintins håll för att höra vad hon sa. "Vad pratar ni om, jag vill också höra."

"Ivana har en flickvän", viskade Tintin till Zoe så tysta hon kunde så att inte Ivana skulle höra något. Men det gjorde hon självklart. Hon puttade undan sina syskon så att de satt ordentligt i sina stolar igen.

"Jag har inte alls en flickvän", sa hon och blängde surt rakt fram.

Till de två yngre systrarnas förvåning kunde de se hur färgen sakta steg i ansiktet på Ivana, hon rodnade faktiskt. Ivana brukade aldrig rodna när man pratade om tjejer med henne. Både Tintin och Zoe kände på sig att det fann mera här än deras storasyster berättade, men det verkade som om hon kände sig lite illa till mods med att prata om det. Så de yngre systrarna bara nickade till varandra i samförstånd, de skulle nog få ur Ivana var allt det här gällde sedan.

De tre satt sedan i tystnad i väntan på att filmen skulle börja. Som tur var så hade det här inte förstört stämningen mellan dem, men de hade gjort en slags tyst överenskommelse att inte prata. De visste ändå att filmen snart skulle börja så det var lönlöst ändå.

**********************************************************************

Alla tre var glada och upprymda när de kom ut från biosalen efter det att filmen hade slutat. Zoe och Tintin höll just nu på att få Ivana att erkänna att Johnny Depp var skitsnygg.

"Men kom igen nu", sa Tintin. "Jag kan ju säga när en tjej är snygg eller hur? Och jag är hetero."

"Ja, då kan väl du säga när en kille är snygg", sa Zoe och satte händerna i sidorna.

"Ja ja, " suckade Ivana. "Han ser bra ut, nöjda nu?"

Zoe nickade. "Japp, det var bara det vi ville höra."

När de gått ett par meter så att de kommit bort från den värsta trängseln vid dörren stannade Ivana. "Eh, tjejer?"

Zoe och Tintin stannade samtidigt och vände sig mot sin syster med frågande blickar.

"Jo, det är någon jag skulle vilja prata med innan vi åker", började Ivana. "Det går jättesnabbt. Jag menar, jag kommer snart igen."

"Det är lugnt, Ivana", svarade Tintin. "Vi väntar här, gå du till henne du."

För andra gången den dagen rodnande Ivana djupt. Hon log mot sina systrar och mumlade ett tack innan hon vände sig om för att gå in i trängseln. Ivana fann den lilla biovakten ståendes i ett hörn inne i biosalongen med en plastkasse där hon tog emot skräp från dem som gick ut ur salen.

"Jaså, du är tillbaka igen", sa Jackie och log glatt mot henne. "Kul att se dig."

"Det är kul att se dig med", svarade Ivana och gick lite närmare den blonda kvinnan för att inte stå i vägen för dem som skulle ut. "Jag hade ingen aning om att du jobbade här."

Jackie log och ryckte på axlarna. "Nä, det är väl inte så många som vet det. Det är inte något som jag brukar gå runt och skrika ut för hela världen. Jag brukar ju inte direkt skryta med det."

"Men det är väl inget att skämmas över att du jobbar här?"

Jackie såg på Ivana med ett pillemariskt leende på läpparna. "Skämmas? Vem har sagt att jag skäms över mitt jobb här? Jag brukar bara inte gå runt och berätta för unga tjejer vart jag jobbar, det är roligare att överraska dem."

Ivana skrattade och skakade på huvudet. "Jag kan lova att du överraskade mig."

Jackie började samla ihop plastkassen som hon höll i, det var inte längre någon kvar mer än dem i biosalongen.

Hon började sakta gå mot dörren. "Kommer du eller tänker du stå här hela dagen? Vi låser här nu."

"Tja, jag kan väl följa med då", sa Ivana och ryckte på axlarna. "Men bara för att du tjatar så förskräckligt. Jag har ändå inget bättre för mig här inne."

De gick tillsammans ut ur biosalen, retandes och skrattandes om vartannat. Zoe och Tintin, som stod kvar på samma ställe som deras storasyster hade lämnat dem på, såg när de två kvinnorna kom ut genom dörren. De kunde se sin syster prata och skratta. Den lilla kvinnan sa något som fick den brunhåriga kvinnan att le stort. Hon var precis som hon var med familjen, naturlig. Helt och hållet sig själv. De båda systrarna såg på den mindre kvinnan som gick jämte Ivana.

"Fy vad söt hon är", viskade Zoe till Tintin.

"Ja, fast kort", svarade Tintin i samma viskande ton. "Kolla hon är säkert mer än 20 centimeter kortare än Ivana."

"Äsch, storleken har ingen betydelse."

Precis samtidigt kom de båda kvinnorna på vad Zoe hade sagt och brast ur i ett gapskratt som hördes i hela rummet. Ivana och Jacqueline avbröt sitt samtal och såg på den båda kvinnorna som nu stod och lutade sig mot varandra för att inte förlora balansen.

"Mina systrar", mumlade Ivana och himlade med ögonen. "Kom med så får du träffa dem. De är inte så farliga som de verkar."

Jackie skrattade lite och följde sedan efter Ivana bort till de två skrattande kvinnorna.

"Tjejer", sa Ivana i ett försök att fånga deras uppmärksamhet.

Försöket var misslyckat, Zoe och Tintin skrattade nu så hårt att de var tvungna att sätta sig ner på golvet. Ingen av dem skrattade egentligen längre åt vad Zoe hade sagt, det var mera så att de helt enkelt inte kunde sluta. Zoes irritation försvann mer och mer för varje sekund hon skrattade, det var frigivande. Och Tintin skrattade bara för att Zoe skrattade och kunde därför inte själv sluta.

Ivana satte sig ner på huk bredvid dem och slog sedan till båda två på axlarna. Tintin såg upp och fann att deras storasyster åter var med dem. Hon drog in ett par djupa andetag i ett försök att lugna ner sig lite. Men plötsligt såg hon Jackie som stod bakom Ivana och brast ut i skratt igen. Zoe tog tag i sin lillasysters arm.

"Snälla Tintin, sluta skratta", flämtade hon mellan skrattattackerna. "Jag får ingen luft."

Ivana kunde se att de båda kvinnorna började samla sig lite, så hon reste på sig igen och ställde sig bredvid Jackie. Hon såg på dem mindre kvinnan och log ursäktande. "Jag lovar att de inte brukar vara så här. Jag vet inte vad det är för fel på dem nu."

"Det är okej", sa Jackie och såg på de två kvinnorna på golvet.

De hade nu slutat skratta och gjorde nu ett försök i att få luften tillbaka till lungorna. När de hade lugnat ner sig reste de på sig, båda två drog i ett djupt andetag.

"Så, har ni lugnat ner er tillräckligt så att ni kan bete er som folk igen?" frågade Ivana och log mot dem. De två yngre systrarna nickade bara, de var rädda att om de sa något så skulle de börja skratta igen.

"Bra", fortsatte Ivana. "Jag vill att ni ska träffa Jackie, en nära vän till mig."

Jackie blev lite förvånad över sättet som Ivana presenterade henne på. Nära vän? Är jag verkligen hennes vän? Nära vän! Hon kände glädjen sprida sig som en löpeld genom hela hennes kropp och fick hennes ljusa kinder att hetta till.

Tintin och Zoe log mot Jackie, den äldre av dem sträckte fram handen för att hälsa. Jackie tog emot den och kände att den brunhåriga kvinnan hade precis lika mjuka händer som Ivana.

"Hej, Zoe Ivanas äldsta lillasyster."

"Hej", sa Jackie. "Jag arbetar tillsammans med Ivana på "The ChocolateBar"."

De släppte handtaget, Tintin sträckte fram sin hand och skakade Jackies istället.

"Och det är jag som är Tintin. Jag hoppas att hon inte har berättat allt för mycket skräckhistorier om mig. För i så fall lovar jag att inte allt är sant."

Jackie log och skakade på huvudet. "Nä då, det är nog ingen fara. Vi träffades igår så hon har inte kunnat berätta så mycket om dig än."

Tintin tittade förvånat på henne. "Träffades ni igår?"

"Eh, ja. Är det något konstigt med det?"

"Nä, det är bara det att jag trodde att ni hade känt varandra längre. Det verkade så."

Zoe tittade på sin armbandsklocka och fann att hon redan hade lämnat sin sambo hemma med Sienna längre än vad som egentligen var lämpligt.

"Vi måste åka nu", sa hon och log ursäktande. "Sienna är alldeles för sprallig för att Magnus ska kunna ta hand om henne själv i flera timmar i sträck."

Ivana nickade. "Okej, gå i för väg ni så kommer jag sen när jag har pratat med Jackie lite."

De två yngre systrarna gav varandra menande blickar, men nickade sedan åt Ivana. De sa hej då till Jackie och gick sedan iväg mot utgången. Ivana vände sig mot Jackie, precis då kom Jackie på att…

"Jag glömde din jacka hos min bror", sa hon och slog handen för pannan. "Förlåt, jag ska gå och hämta den direkt efter jobbet. Jag lovar."

Ivana log. "Det gör inget, du kan få den."

"Få den? Men behöver inte du…"

Ivana skakade på huvudet. "Jag har en annan, jag har egentligen bara behövt en anledning till att använda den. Och nu har jag det."

"Åh, tack så mycket, jag gillar den verkligen", svarade Jackie och log, precis så ropade en tjej ifrån kiosken på henne.

"Jag antar att du måste fortsätta jobba snart."

Jackie nickade och såg besviken ut. "Jag jobbar hela eftermiddagen och större delen av kvällen. Det blev tyst en stund, Jackie kände hur en spänning började byggas upp som en mur mellan dem. Ivana skruvade lite på sig och bet sig läppen. Kom igen, bara fråga! Svarar hon nej så är det inte mer med det. Kom igen, Ivana, var inte en sån fegis.

"Eh, Jackie?"

"Ja?"

Ivana skruvade lite på sig igen och slickade sina nu torra läppar. "Skulle du vilja gå ut och göra något med mig ikväll?"

Jackie log. Det var inte det vackraste sättet någon hade bjudit ut henne på, men det lät som poesi för hennes öron. "Självklart."

Ivana andades ut och fyrade av ett bländande leende mot den mindre kvinnan. "Bra", sa hon. "Ska jag ringa dig när du slutar eller?"

"Nä, det är nog bäst att jag ringer dig", svarade Jackie. "Jag vet inte riktigt exakt när jag slutar, det kan bli senare eller tidigare än man tänkt sig. Får jag bara ditt telefonnummer?"

Ivana tog emot pennan som Jackie räckte fram till henne, sedan så tog hon Jackies hand i sin och började skriva sitt nummer mitt i handflatan på henne. När hon var klar gav hon tillbaka pennan, men hon släppte inte den blonda kvinnans hand. Hon böjde sig sakta fram tills hennes läppar var precis intill Jackies öra.

"Tack", viskade hon.

Den varma andedräkten smekte Jackies öra, hon kände rysningar gå längst med hela ryggraden och hon bet sig i läppen för att inte flämta till. Ivana hade nu släppte Jackies hand och stod nu och såg på henne.

"Du ringer mig ikväll då?"

Jackie nickade och drog in ett djupt andetag för att samla sina tankar. "Jag ringer vid tiotiden om det går bra?"

"Visst, då har vi ett par timmar på oss. Jag brukar inte gå och lägga mig förrän vid tretiden ändå för annars får jag fel dygnsrytm."

Ivana sa ett tyst hejdå, vände sig om och började gå mot utgången som hennes systrar hade gått igenom för någon minut sedan. Jackie stod och såg efter henne en stund. Sedan vände hon på sig och gick bort till kiosken för att fortsätta sitt arbete.

 

**********************************************************************

Klockan var halv elva när Ivana hörde telefonen ringde, hon satt vid datorn inne på Dinas och Ivanovs rum eftersom hennes egna hade kraschat. Och det var hon mer än lite förbannad över.

"Jag tar det", ropade hon nu och hoppade upp från stolen för att springa till köket.

När kom in så fann hon att hennes äldsta lillebror precis hade svarat. Hon knackade honom på axeln för att visa att hon var där.

"Ja, Ivana är här", sa Ivanov och gjorde en grimas mot sin syster. "Jag ska hämta henne, men det kan ta en stund för jag vet inte riktigt var hon är. Vänta lite då."

Han la handen ovanför mikrofonen till telefonen och flinande mot Ivana. "Ivana det är ditt nya kap, eller ska man kalla henne offer."

"Lägg av", sa Ivana och försökte ta telefonen från sin omogna lillebror. "Det är bara en kompis, ge mig telefonen nu."

"Bara en kompis? Visst, självklart. Jag tror dig verkligen, syrran. Sluta nu syrran, du har inga kompisar. Bara kollegor, flickvänner och ragg."

Ivana gjorde en min åt sin bror och slet sedan åt sig telefonluren. "Lägg av nu, fattar du dåligt? Stick härifrån!" Ivana gav sin sextonåriga bror en spark på benet innan hon satte luren till örat. "Ursäkta att det tog sån tid. Min bror är inte alltför intelligent."

Jackie skrattade lite och skakade på huvudet fast hon visste att Ivana inte kunde se henne. "Har han inte ärvt din intelligens?"

"Nej, tyvärr inte. Det är egentligen ganska synd om pojken på det sättet."

De pratade en liten stund innan Jackie kom till den egentliga anledningen till att hon hade ringt. "Så, har du fortfarande lust att gå ut i kväll?"

"Självklart", sa Ivana och var glad för att Jackie tagit upp det så att hon slapp. "Jag antar att du inte vill se en film?"

"Nä, helst inte. Och jag antar att du inte vill gå till 'The ChocolateBar'?"

"Vad som helst utom dit!"

De pratade en stund till och bestämde att de skulle mötas utanför Baronen vid Biostadsingången. Och därefter bästa vart de skulle gå. Jackie skulle stå där utanför och Ivana skulle åka dit så fort hon bara kunde. De sa hejdå och la sedan på luren. Precis när Ivana hade lagt på kom Tintin in i rummet.

"Vem var det?"

"Jackie", svarade Ivana så nonchalant som hennes glädje tillät henne innan hon svepte ut ur rummet förbi sin syster.

Tintin följde efter henne ut i hallen och ställde sig bredvid sin syster som nu satt och snörde på sig sina kängor.

"Och vart ska du går nu då?"

"In till stan."

"Och göra vad då?"

Ivana suckade och skakade på huvudet. " Hemskt vad du var frågvis. Inte för att du har med det att göra, men jag ska i alla fall träffa Jackie."

"Så ni ska ut på en date?"

"Kalla det vad du vill."

"Så du gillar Jackie?"

Ivana skakade ytterligare en gång på huvudet. Hon hade när hennes syster var så här frågvis, vilket var allt för ofta enligt Ivana. "Brukar inte du gilla dina vänner?"

"Jo, men jag brukar inte gå på date med dem", svarade Tintin glatt.

Ivana reste på sig och öppnade ytterdörren, hon gick sakta ner för trappan. Tintin stod nu i dörröppningen och såg på henne.

"You think she's gorgeous, you wanna date her, you wanna hug her", sjöng Tintin och lät precis som Sandra Bullock i "Miss Secret Agent".

Ivana vände sig om och såg på sin lillasyster, hennes ena ögonbryn var höjt i en fråga. "Har du inget eget liv?"

"Jo, men mitt är inte på långa vägar så intressant som ditt", svarade Tintin och fortsatte sedan att sjunga sin retsamma sång.

Ivana vände sig om igen och styrde stegen mot garaget. Hon ville inte ta bussen, så hon hade bestämt sig för att ta Tittis vespa stället. Och skulle ändå inte ha den nu ändå. Hon rullade fram vespan ur garaget och satte sig på den, sedan åkte hon iväg. Hon hade tagit på sig sin andra jacka. Även denna var en jeansjacka, men inte fullt så sliten som den som hon gav till Jackie. Men överallt på den satt det pins och märken fastnålade.

Efter ett par minuter var hon framme vid Baronen, Ivana såg den blonda kvinnan så vid ingången. Ivana körde fram vespan och stannade framför henne. Motorn var fortfarande igång.

"Åh, värsta vrålåket", sa Jackie ironiskt och visslade.

"Care for a ride, babe?"

Jackie log och sköt ut lite med brösten. "Is that an offer or a statement of fact?"

"Just hop on and I'll take you where ever you want to go."

Jackie log igen och klättrade upp på vespan bakom Ivana, hon kröp upp närmare henne och la sina armar om hennes midja. "I'll go where ever you will go", viskade hon och slöt armarna tätare om den brunhåriga kvinnans midja.

Ivana väntade på att pirrningen i kroppen skulle sluta innan vände på huvudet och log mot den blonda kvinnan. Ivana gasade lite innan hon körde iväg från parkeringen. Det var ingen lång färd, men Jackie nöjt i fulla drag. Ivanas varma kropp värmde henne i den småkyliga sensommarnatten. Hon hade ingen jacka, eftersom den ena var hemma och den andra hos Anton. Men hon antog att det skulle vara inomhus, så det spelade ingen roll. Ivana parkerade nu utanför UnderBar och stängde av motorn. Jackie var mer än lite motvillig till att släppa Ivana och kliva av vespan. Men hon visste att hon inte kunde stanna där för alltid, även om det var det hon ville mest av allt i hela världen just nu. Den blonda kvinnan suckade och klev av vespan, hon ställde sig bredvid den och såg på när Ivana låste fast den i en lyktstolpe.

"Jag hoppas det går bra med UnderBar", sa Ivana och rätade på sig.

"Klart att det gör", svarade Jackie. "När jag har tid och lust går jag nästan alltid hit."

"Bra, jag med", sa Ivana och la sin hand på Jackies rygg.

Sedan gick de tillsammans in i lokalen, hela tiden hade Ivana sin hand på Jackies rygg. Där inne var det trångt och rätt kvavt. Det var nästan enbart tjejer och killar i tjugoårsålder där. Och fast klockan bara var runt elva så var majoriteten redan överfulla. Ivana och Jackie lyckades hitta ett bord rätt långt in i lokalen, men det gjorde inget eftersom de då kanske skulle få en chans att prata med varandra. Jackie satt sig ner på en av stolarna medan Ivana gick för att köpa dricka åt dem. Hon kom sedan tillbaka med en öl till Jackie och en cola till sig själv.

"Jag kör ju", sa hon ursäktande och höll upp glaset.

Jackie nickade. De pratade på en bra stund tills Ivana kände att hon behövde gå på toaletten efter sin fjärde cola. Hon reste på sig och sa till Jackie att hon snart skulle vara tillbaka.

"Lovar du det?" sa Jackie och log lite.

"Jupp, jag kommer tillbaka vare sig du vill eller inte."

Ivana banade sig iväg mellan alla unga människor därinne. Jackie satt kvar i sitt hörn och såg runt på folket som var där inne. Ljudnivån var hög och gav egentligen ingen riktig chans till konversation. Jackie började undra varför så många människor fördrog UnderBar stället för "The ChocolateBar". Hon såg ner på sin öl och tog sedan en klunk till ifrån den. Plötsligt kände hon en hand på sin axel, hon vände sig om och log i hopp om att det skulle vara Ivana. Men det var det inte. Bakom henne stod en kille i slutet av tjugoårsåldern som såg ut att ha fått i sig minst tre öl för mycket.

"Vad säger du om att gå hem till mig en stund", flämtade han i hennes öra.

"Nej tack, jag är redan här med någon."

Killen såg sig omkring. "Jag kan inte se någon."

"Hon kommer nog snart så du kan lika gärna bespara dig själv mödan. Jag tänker inte följa med dig hem vad du än säger."

Killen tog tag i hennes arm, sedan lutade han sig fram och väste i hennes öra. "Du har inget att säga till om, din förbaskade slyna."

Jackie försökte dölja sina kväljningar. Hon gjorde ett försök i att dra tillbaka sin arm, men killen höll henne i ett järngrepp. Hon kunde känna hur paniken började sprida sig genom hennes kropp. Killen var stor och muskulös. Jag har ingen chans att försvara mig mot honom.

Killen slet nu i hennes arm, han slet så hårt att hon var tvungen att resa på sig så att han inte skulle slita den ur led. "Kom med här din jävla hora."

Jackie började andas snabbare, hon hade ingen aning om vad hon skulle göra. Plötsligt kände hon en till hand på sin axel. Jackie spände sig i tron om att det var en av killens kompisar. Men det var Ivana. Jackie såg på henne med vädjande blick. Snälla Ivana, hjälp mig.

Jackie kunde se hur den brunhåriga kvinnan rätade på ryggen och spände sina muskler.

"Ursäkta, men jag tror inte att hon vill följa med dig."

Killen verkade helt chockad över att det kommit fram en tjej och avbrutit honom. "Vad fan är det för fel på dig då? Lägg dig inte i!"

"Jag lägger mig i så mycket jag vill", sa Ivana lugnt. "Och jag tycker att du gör bäst i att släppa henne nu."

Killen tog ett steg närmare Ivana, men släppte inte greppet om den mindre kvinnans handled. Han spände ögonen i Ivanas blåa och det verkade om han tänkte slå till henne med sin fria högerhand. Men den brunhåriga kvinnan rörde sig inte en millimeter. Hon bara såg på honom, de blåa ögonen hade börjat gnistra av ilska. Killen verkade då lite problem att se på henne. Han hade aldrig träffat en tjej som var så orädd förut. Han var van vid att tjejerna väjde för hans blick. Jackie, som nu inte hade långt kvar till tårarna, såg hur Ivana spände sina muskler ännu mer. Hon var beredd att slåss för Jackie om det skulle behövas. Men både Jackie och Ivana visste att Ivana egentligen inte hade så mycket chans mot honom, han var både större och säkerligen starkare. Hennes enda övertag just nu var att han hade problem med att hon var tjej.

"Jag är inte rädd för dig, din jävla hora", fräste killen som nu hade börjat andas lite tyngre. Han började också få lite problem att hålla sig på benen. "Jag kan krossa vartenda ben i din kropp utan minsta ansträngning."

"Med hot kommer du ingenstans", sa Ivana lugnt och log ett, för Jackie, skrämmande leende.

Killen släppte nu taget om Jackies arm och klev närmare Ivana. Han blev lite förvånad när han märkte att hon var nästan lika lång som honom. Och hon ryggade inte undan en centimeter när han ställt sig bara en liten bit ifrån henne. Ivana kunde känna hans alkoholfyllda andedräkt ånga från honom. Men hon tänkte inte flytta på sig. Hur rädd hon än var och hur mycket den här killen än hotade henne. Flyttade hon på sig hade hon förlorat, då skulle hon låtit honom vinna.

Plötsligt kom det fram två stycken andra killar och ställde sig på varsin sida om den muskulöse killen. De tog i varsin arm och började dra honom därifrån.

"Johan, kom nu så går vi hem", sa den enda av dem. "Du har fått så att det räcker."

Den bråkiga killen blängde en sista gång på Ivana innan han motvilligt följde med sina vänner ut ur lokalen. Ivana suckade och slappnade av, Jackie gick fram till henne och la handen på hennes arm.

"Tack", viskade hon med gråt i rösten. "Tack så mycket, jag var så rädd."

"Kom Jackie, vi går härifrån."

Jackie nickade och följde sedan efter Ivana som hade börjat gå mot dörren. Jackie kom ifatt henne och sträckte sig sedan efter Ivanas mjuka hand. Den brunhåriga kvinnan ryckte till när hon kände den lilla handen treva och fatta hennes. Hon såg ner på den blonda kvinnan bredvid henne. Jackie hade tårar i ögonen och skakade i hela kroppen. Ivana log mot henne och kramade hennes hand. Tillsammans, hand i hand, gick de ut ur baren. Ingen av dem kände för att åka hem så de gick bara förbi vespan och fortsatte in mot stan. Hela tiden höll de varandras händer. Ivana kände en värme sprida sig från Jackies hand, in i hennes och genom hela hennes kropp. Ivana ville aldrig att det skulle ta slut. För första gången i sitt liv längtade Ivana efter ett evigt liv, ett evigt liv tillsammans med Jackie. Trots att de nyligen hade mötts, trots att de egentligen inte kände varandra.

**********************************************************************

Ivana och Jackie satt på vespan utanför Jackies hus, de hade efter två timmars promenad insett att det nog var bäst att de åkte hem. Eftersom Ivana hade vespan så var det onödigt att Jackie tog bussen. Dessutom ville inte Ivana lämna Jackie ensam efter det som hade hänt på UnderBar. Så nu satt de där på vespan. Ingen av dem ville vara den som sa hejdå först. Inne hos Jackie var allting släckt och tyst, hennes föräldrar hade gått och lagt sig ett par timmar tidigare. Efter en lång stunds tystnad suckade Jackie och klev av vespan.

"Jag antar att jag måste gå in nu", sa hon tyst, men fullt hörbart för dem båda.

Ivana nickade och såg ner på marken. "Förutom det som hände på UnderBar så hade jag jättetrevligt idag."

"Jag med."

Jackie suckade lite igen. En kyss hade väl inte förstört allt nu, tänkte hon och bet sig i underläppen. Men jag antar att jag måste vara först ut. Hon såg upp igen och mötte de isande blåa ögonen. Hon kunde se i Ivanas ögon att hon brann av samma längtan som hon kände inom sig. Hon kunde se att Ivana verkligen ville kyssa henne och kanske göra mer än så.

Sakta slickade Jackie sig om läpparna och böjde sig fram. Ivana imiterade hennes rörelser och snart hade deras läppar mötts. Jackie hade aldrig kunnat föreställa sig den underbara känslan som nu susade genom hennes kropp. Det var som om Ivana hade lyft henne från marken och fört henne till ett ställe där inget annat spelade någon roll. Det fanns bara de två och deras hungrande munnar. Ivanas otroligt mjuka tunga lekte med hennes, vilket fick henne att stöna tyst i Ivanas mun. Hade jag vetat att det skulle vara så här så hade jag slängt mig på henne redan från första stund, tänkte Jackie och tryckte sig närmare Ivana för att fördjupa sensationen. Som om de hade varit tillsammans i flera år kände Jackie Ivanas mun som om hon inte gjort annat. Hon kände den blöta tungan som samspelt dansade med hennes.

När deras läppar sedan bröt kontakten efter vad som verkade vara en hel evighet och bara ett par sekunder, drog Ivana in ett djupt andetag. Den kalla luften fick hennes lungor att värka, men hon brydde sig inte. Allt hon kunde se och känna just då var den blonda uppenbarelsen framför henne.

"Får jag träffa dig imorgon?" viskade hon. Deras läppar var så nära att hennes andedräkt kittlade Jackies röda läppar.

Jackie kunde inte svara, utan bara nickade med ett leende på läpparna. Hon gav Ivanas svullna läppar en sista smak av sina innan hon backade undan ett steg.

"Dröm om mig inatt", viskade hon och började sedan backande gå mot dörren.

Ivana nickade och följde varje rörelse Jackie gjorde med sin åtrående blick. Tillslut var Jacqueline tvungen att vända sig om och öppna ytterdörren. Hon såg på Ivana en sista gång och gick sedan ini huset.

"God natt", viskade den brunhåriga kvinnan ut i mörkret fast hon visste att Jackie inte längre kunde höra hennes ord.

**********************************************************************

När Ivana kom innanför ytterdörren till sitt hem sjönk hon ner på golvet och slog händerna för ansiktet. Hon slöt sina ögon och försökte återskapa den fantastiska stunden i sitt huvud, men det gick inte. Hon kunde varken känna Jackies åtråvärda läppar mot sina eller se det otroligt vackra ansiktet framför sitt. Den brunhåriga kvinnan väcktes ur sina tankar av ett högt och tillgjort harklande precis ovanför sig. Hon tog händerna från ansiktet och såg upp, där stod Tintin och log mot henne.

"Vad gör du upp?" sa Ivana och suckade högt.

Tintin log ett ännu bredare leende. "Du tror väl inte att jag kan gå och lägga mig förrän jag vet vad som hände under din date?"

Ivana höjde ena ögonbrynet och reste sedan mödosamt på sig. Hennes ben var lite skakiga och hon kände hur hela rummet snurrade. Hon la handen på Tintins axel för att inte ramla omkull. Tintin tog tag i sin systers arm och såg fråganden på henne.

"Det är inte likt dig att dricka så mycket att du knappt kan stå", sa hon och lät lite orolig.

"Men jag har inte druckit något", svarade Ivana och rätade på sig. Rummet snurrade fortfarande, men hon försökte att ignorerar det. "Jag drack bara cola, inget annat."

"Visst, dra den om Rödluvan också."

Ivana skakade på huvudet och började sakta gå mot sitt rum, som hon redan hade förutspått så följde Tintin efter varje steg hon tog.

"Så tänker du berätta vad som hände eller?"

Ytterligare en gång skakade hon på huvudet, hon gick in på sitt rum och utan att ta någon notis om Tintin började hon klä av sig. Hennes svarthåriga syster hoppade upp på den stora dubbelsängen och satt där sedan och log mot henne.

"Varför inte?" frågade hon halvt förtvivlat. "Jag berättar ju alltid om alla mina dater för dig."

"Har tanken aldrig slagit dig att jag kanske inte vill höra om dem?" svarade Ivana och drog på sig sin sovtröja. Tintin skrattade lite. "Det är klart att du vill, försök inte att förneka det. Jag känner ditt rätta jag och jag vet att du lever för den informationen.

"You keep telling yourself that, dear. And maybe someday you'll believe it."

Ivana kravlade nu ner i sängen och försökte så gott hon kunde dra täcket som Tintin satt på över sig. Men hennes yngre syster hade inga som helst planer att flytta på sig så att Ivana skulle få sova. Ivana slog till Tintin slött på armen och vände sedan ryggen mot henne. Tintin klatschade till sin syster på rumpan och la sig sedan bakom henne.

"Jag tänker inte flytta på mig eller ge dig ditt täcke förrän du berättar vad som hände", viskade hon och blåste lite i Ivanas öra så att hon inte skulle somna.

"Jag kan sova i alla fall", mumlade Ivana och slöt ögonen. Hon försökte att sluta tänka på att hennes tjugoåriga syster låg ett par centimeter ifrån henne och blåste henne i örat. Istället försökte hon tänka på Jackie. Hon hade ju faktiskt ett löfte att hålla.

Tintin låg tyst ett par minuter tills hon var säker på att Ivana nästan hade somnat. "Men snälla Ivana, kan du inte berätta?"

Den äldre kvinnan hoppade till av det plötsliga ljudet. Hon satte sig upp i sängen och blängde surt på sin syster. Tintin kan nog inte ana hur mycket jag hatar henne just nu, tänkte Ivana och bet ihop tänderna så hårt att käkarna värkte. Ivana kramade ena handen och fortsatte att blänga på sin syster, men Tintin verkade inte märka den irriterade minen. Eller så låtsades hon helt enkelt inte om den.

"Ivana, jag lovar att jag ska gå ut och låta dig sova om du bara berättar lite från din date."

"Så, om jag berättar en sak från när jag var ute med Jackie nyss så lämnar du mig ifred så jag kan sova i lugn och ro?" frågade Ivana och tittade lömskt på henne.

Tintin nickade. "Ja, men det måste vara en bra bit."

Ivana rätade lite på sig så att hon satt med kroppen vänd mot Tintin så att hon slapp vrida på huvudet. Ivana var nästan alltid tvungen att se den hon pratade med i ögonen, annars tyckte hon det kändes som de inte lyssnade.

"Okej", mumlade hon tyst för sig själv. "En bra del från min så kallade date."

Tintin satte sig upp för att kunna höra vartenda ord som yttrades från hennes äldre systers läppar. Hon spärrade upp ögonen och lutade sig fram lite till.

"Okej, jag hämtade henne utanför Baronen när hon slutat jobba", började Ivana och tänkte efter lite. "Då pratade vi lite innan vi åkte iväg till UnderBar."

"Berätta mer", bad Tintin. "För jag hoppas för din skull att det där inte var en av de bättre delarna av daten, för då hade du fruktansvärt tråkigt."

Ivana suckade. "Sen satt vi och pratade där och det var väldigt trevligt. Efter det gick vi runt lite inne i stan och det var också väldigt trevligt. Och sen åkte vi hem och nu sitter jag och här och väntar på att få sova."

Tintin skakade på huvudet och satte händerna i sidorna. "Du berättar ju inget intressant, jag vill veta alla smaskiga detaljer."

"Tänk om det inte hände något intressant då?"

"Ska du gå ut med henne igen då?"

"Det är sånt man inte vet", svarade Ivana lättvindigt och la sig ner i sängen igen.

Tintin började nu inse att hon inte skulle få ut mera ur sin syster för stunden. Och båda två behövde sova, så det var lika bra hon gick och la sig. Sedan fanns det en risk att Ivana snart skulle bli jätteförbannad. Hon reste på sig och mumlade ett god natt till sin syster innan hon gick ut ur rummet. Hon skulle nog allt klämma ut Ivana allt nästa dag.

Ivana suckade djupt när hon hörde dörren stängas, äntligen skulle hon få sova. Hon la sig tillrätta i sängen och drog täcket över sig, sakta slöt hon ögonen. Men hon kunde inte sova, hon var inte trött längre. Bilder av Jackie började bryta sig in i hennes huvud. De ville förstöra hennes kommande sömn och våldta hennes drömmar. Hela den resterande natten gick med att Ivana skiftade mellan klarvaken och halvt sovande. Hela tiden kunde hon se inför sitt inre hur Jacqueline gick bort från henne, hur hon såg på henne en sista gång innan dörren stängdes. Hon kunde inte få in de bilderna från Jackies ansikte när hon log eller stunden precis innan de kysstes. Det var som de helt plötsligt hade raderats från hennes minne.

Hon låg i fosterställningen och hela hennes kropp skakade våldsamt. Hela natten fortgick i det här tillståndet och Ivana kunde inte förstå varför. När klockan sedan ringde klockan halv två var hon inte alls i form att gå upp eller gå till jobbet för den delen. Hennes kropp ville inte följa med hennes tankar, hennes ögon var rödsprängda och kroppen skakade fortfarande häftigt. En halvtimme senare efter det att väckarklockan ringt satte hon sig mödosamt upp i sängen och såg sig omkring. Det snurrade lätt, men inget som Ivana tänkte på just då. Det var ingen hemma, hela huset låg i tystnad. Alla var på jobbet, i skolan eller som i Timotejs fall, på sexårs. Klockan var två och det var enbart en och en halv timme tills hon skulle sätta sig på bussen och ta sig bort till "The ChocolateBar".

Ivana reste sakta på sig, hela rummet gungade nu och flyttade på sig. Hon började gå på vacklande ben bort mot dörren, när en våg av illamående kom över henne. Men en kolossal kraftansträngning lyckades hon öppna dörren och rusa in på toaletten med ena handen för munnen. Inne i badrummet föll hon på knä framför toaletten och spydde upp allt som fanns i hennes mage, medan hon höll ett kramaktigt tag om badkarskanten. När hon inte längre hade något att spy i sig satte hon sig på sina ben och drog in ett djupt andetag. På osäkra ben ställde hon sig upp, hon höll handen mot väggen för att få stöd om det skulle bli för jobbigt. Ivana spolade i toaletten och började sedan skölja av sitt varma ansikte. Hon gurglade munnen med vatten ordentligt för att få bort den äckliga smaken av galla ur munnen. Den brunhåriga kvinnan tog sig sedan sakta in på sitt rum, när hon hade satt sig på sängen sträckte hon sig efter telefonen som stod på skrivbordet. Hon kunde i alla fall inte jobba idag, det var ett som var säkert. Hon slog det välkända numret till sin chefs mobiltelefon. Det dröjde enbart några sekunder innan den mörka rösten svarade.

"Hej, det är Ivana", sa Ivana med ynklig röst. Hon blev själv förvånad över hur patetisk hon lät.

"Åh, hej Ivana. Du låter inte riktigt kry?"

Ivana drog i ett djupt andetag för att orka fortsätta prata. "Nä, jag är sjuk. Jag kan alltså inte komma till jobbet idag är jag rädd. Det är väl något trevligt som influensa eller liknande."

"Det är ingen fara, tänk inte på det du. Se bara till att bli kry igen så att du kan komma tillbaka till jobbet så snart som möjligt. Du får väl se till att din mamma lagar massa soppa till dig och pysslar om dig ordentligt."

"Det ska jag", svarade den unga kvinnan. "Hoppas ni klarar er utan mig."

Jesper suckade. "Ja, det kan bli svårt. Men vi ska försöka så gott vi kan. Krya på dig och kom snart tillbaka så vi inte saknar dig allt för mycket."

"Okej, hej då."

När Jesper sagt hejdå och ytterligare ett krya på dig la Ivana på luren och la sig trött ner i sängen. Hon kände sig som tur var inte illamående mer, men yrseln ville inte ge med sig. Hon suckade tungt och la sig mera tillrätta. Fan att man ska bli sjuk, tänkte hon och gäspade stort. Nu kan jag inte träffa Jackie heller. Precis som om den blonda kvinnan hade hört Ivanas tankar ringde telefonen. Ivana sträckte sig efter den och svarade matt.

"Ivana?" hörde hon den yngre kvinnan säga på andra sidan luren.

"Mm, det är jag."

"Är du sjuk?" frågade Jackie och lät orolig på rösten.

Ivana suckade lite. "Nä, det är inget speciellt. Jag har bara lite huvudvärk och mår lite illa. Det är ingen fara."

"Har du någon feber? Har du fått i dig vätska? Du vet väl om att du ska sova mycket?"

Ivana log åt Jackies oro. "Ta det lugnt, jag har varit sjuk förr."

"Jag vet, men…", sa Jackie och lät lite generad. "Har du någon som är där och kan hjälpa dig?"

Ytterligare en gång log Ivana, tänk vilken omtanke den blonda kvinnan visade fast de bara hade känt varandra i ett litet tag.

"Nä, alla är typ på jobbet eller i skolan. Men jag klara mig själv, du behöver inte oroa dig."

Jackie suckade lite. Jo, visst var det så att Ivana kunde klara sig själv. Men om hon var någonting som Jackie överhuvudtaget så ville hon säkerligen bli ompysslad fast hon inte ville erkänna det. Det var tyst en kort stund, det enda som hördes var Ivanas tunga andhämtningar.

"Ivana, vet du vad? Jag kommer hem till dig och pysslar om dig tills jag ska gå till jobbet."

"Det behöver du inte, jag behöver inte bli ompysslad."

Jackie bytte taktik. "Okej, det kanske är så. Men jag är i alla fall otroligt sällskapssjuk just nu och skulle jättegärna vilja träffa dig. Skulle jag inte kunna få komma och hälsa på dig innan jag sticker till jobbet, annars dör jag!"

Det var förbaskat vad envis hon var, tänkte Ivana och skakade lätt på huvudet för att reda ut sina tankar. Det är väl lika bra att jag gör hennes till viljes.

Hon svarade okej på Jackies önskan och gav hennes sedan adressen. Jackie, som visste precis vart huset låg, hälsade att hon skulle komma inom fem minuter och sa sedan hejdå. Ivana mumlade ett hejdå och la sedan på luren. Den brunhåriga kvinnan lutade sig tillbaka i sängen och slöt ögonen. Ett svart töcken av sömn och drömmar omslöt henne och snart hade hennes andetag börjat jämna ut sig. Hon sov djupt. Hon märkte inte ens när den blonda kvinnan kom in i rummet, satte sig på sängkanten och sakta strök henne över kinden.

**********************************************************************

När Ivana vaknade en timme senare fann hon att någon hade lagt en fuktig trasa på hennes panna och bredvid sängen, på skrivbordet, stod ett glas med saft. Hon kunde höra hur någon plockade i köket, men det var inga steg som hon kände igen. Det var tassande, lätta steg. Och personen vilka stegen tillhörde verkade inte hitta så bra i köket eftersom vem det nu var gick fram och tillbaka. Det var mycket öppnandes och stängandes av skåp.

Plötsligt upphörde ljuden från köket, de tassande stegen började istället närma sig Ivanas dörr. Hon hörde dörren öppnas och in i rummet steg en liten blond kvinna. Ivana sken upp och log mot henne.

"Hej, när kom du?" frågade hon, men lät inte alls som hon trodde att hon skulle göra. Hennes röst var grötig och väldigt matt.

Jackie gick fram till henne och satte sig på sängkanten. "För en timme sedan ungefär", sa hon samtidigt som hon la handen på Ivanas panna för att känna om hon var varm. "Din feber verkar fortfarande inte gått ner."

"Har jag feber?"

Jackie såg på henne med frågande min. "Känner du inte det?"

Ivana kände efter en stund innan och svarade. "Jo, det gör jag. Jag blev bara så glad över att se dig så jag tänkte inte på det."

"Det är roligt att se dig med", sa Jacqueline och log. "Jag tog tempen på dig innan, men jag antar att du inte kommer ihåg det."

Ivana skakade sakta på huvudet. "Nä, det kommer jag inte ihåg."

"Det är rätt förståligt, man brukar inte komma ihåg när man blir väckt om man är sjuk. Du har i alla fall trettionio och sju."

Ivana bara nickade och drog in ett djupt, tungt andetag. Hennes ögonlock kändes tunga och egentligen skulle hon vilja sova. Men inte nu när Jackie var här.

"Du ska väl inte gå än?" frågade Ivana med ynklig röst.

Jackie strök henne över kinden och log mot henne. "Jag stannar så länge du vill. Jag ringer och säger att jag inte kan komma idag."

"Men det kan du inte göra."

"Äsch, det spelar ingen roll. Malin vill i alla fall ha extra skift, så nu kan hon få det också. Försök att sova lite till medan jag går ut och ringer."

Jackie lutade sig sakta fram och hennes läppar vidrörde Ivanas panna i en lätt puss. Det var som en fjäril hade fladdrat med sina vingar precis där, inte mer än så kändes det. Ivana log ett matt leende och slöt sedan sina tunga ögonlock. Än en gång lät hon sömnen dra ner henne i djupet. Jackie tassade sakta ut ur rummet och stängde sedan dörren bakom sig. Hon gick ut i hallen där hon drog fram sin mobiltelefon ur byxfickan. När hennes chef svarade förställde Jackie rösten så att det lät som om hon var jätteförkyld. Självklart gick hennes chef på det, hälsade att hon skulle krya på sig och sedan la de på. Klockan var nu cirka tre och Jackie visste inte riktigt vad hon skulle göra. Hon hade sett att Ivanas rum var delat i två med hjälp av ett draperi. På den ena delen bodde Ivana och på den andra delen fanns vad man skulle kunna kalla för ett TV-rum.

Hon smög tyst in i den sovande kvinnans rum och satte sig sedan vid TV:n. Hon stängde av ljudet och satt sedan och zappade mellan kanalerna en stund. Det fanns som vanligt inget intressant på de fem kanalerna vid den här tiden på dagen. Efter en halvtimme eller så hörde hon att Ivana rörde sig oroligt i sin säng. Den blonda kvinnan stängde av TV:n, lyfte på draperiet och gick bort till den stora dubbelsängen. Hon fann att Ivana hade sparkat av sitt täcke, men låg ändå och svettades. Hade det varit under andra omständigheter så skulle Jackie ha njutit av detta ögonblick. Hon fick se nästan hela Ivanas kropp oskyddad, det enda som skylde henne var ett långt basketlinne som räckte precis så att den inte skulle visa några intima delar.

Jackie tog upp trasan som hade ramlat ner på golvet och gick in i badrummet för att skölja av den. När hon kom in i rummet verkade det som Ivana hade vaknat till lite. De blåa ögonen var öppna, men såg inte alls ut som de ögon som Jackie hade sett innan. De var trötta, rödsprängda och irrade runt i rummet i ett försök att lokalisera vart hon var.

Jacqueline gick fram och satte sig på sängkanten, försiktigt började hon badda Ivanas panna med den fuktiga trasan. Sedan började hon sakta smeka Ivanas ansikte med den, den brunhåriga kvinnan stillade sig och bara såg på henne. Jackie bara fortsatte att smeka med den blöta trasan i handen. Hon strök hela hennes ansikte, fortsatte sedan ner på halsen och sen armarna. Trasan fuktade Ivanas varma axlar och sedan precis ovanför brösten. Hon lyfte sedan på trasan, flyttade sig längre ner på sängen och började stryka trasan över Ivanas långa, vackra ben. Den brunhåriga kvinnan sa inget, bara såg på henne. Tillslut vek Jackie ihop trasan la den på Ivanas panna igen. Jacqueline hade börjat känna att hennes andhämtning blivit allt tyngre Herregud, jag kan inte sitta här och bli upphetsad när Ivana ligger här och lider.

"Känner du dig bättre?" viskade hon efter en stund.

Ivana nickade och log. "Tack, mycket bättre."

Utan att Ivana behövde säga något så gav Jackie henne glaset med saft. Ivana log igen och drack sedan ur det i djupa klunkar. När hon var klar gav hon tillbaka glaset till Jackie som ställde det på skrivbordet igen. En ensam fågel sjöng utanför Ivanas fönster. En fluga surrade irriterat och försökte ta sig igenom glasrutan. Ivana och Jackie sa inget, de bara såg på varandra och log. Ingen anledning att prata, inget behövdes sägas.

Det var Jackie som bröt den minutlånga tystnaden. "Vill du att jag ska göra något för dig?"

Ivana skakade på huvudet, men verkade sedan ångra sig. "Skulle du kunna vara gullig och hämta en Panodil åt mig?"

"Visst, var finns de?" svarade Jackie och reste på sig.

"I det låste skåpet i badrummet, nyckeln ligger ovanpå skåpet."

Jackie nickade och gick sedan ut ur rummet, efter bara någon minut var hon tillbaka med ett paket Panodil i handen. "Jag tänkte att det var bäst att ta med hela paketet eftersom du troligtvis kommer att behöva fler."

Ivana nickade och tog emot paketet, hon tog fram en tablett och svalde den direkt utan något att dricka. Sedan såg hon på Jackie. "Vad vill du göra?"

"Göra?"

"Ja, du kan väl inte bara sitta och titta på mig hela dagen?"

Jackie log. "Jo, det skulle jag faktiskt kunna."

Ivana rodnande lätt och såg sig sedan runt omkring i rummet. "Det finns inte så mycket att göra är jag rädd."

Jackie gick runt i rummet och tittade lite på Ivanas saker, hon drog bort draperiet så att Ivana skulle kunna se hela rummet. Den blonda kvinnan gick sakta och kollade på sakerna i bokhyllan i "TV-rummet". Hon stannade framför tre stycken tjocka fotoalbum som det stod IVANA på med stora bokstäver.

"Får jag titta i dem här?" frågade hon och pekade på albumen.

"Visst, kom hit med dem bara."

Jackie lyfte ut albumen ur bokhyllan och bar bort dem till Jackies säng. Ivana flyttade på sig så att hon hade kuddarna i ett hörn och lutade sig sedan mot dem. Den blonda kvinnan klättrade upp i sängen och satte sig bredvid henne. De började med tjockaste albumet, det var från det att Ivana låg i sin mammas mage tills hon fyllde fem år. Jackie och Ivana skrattade lite då och då, Ivana hade nästan helt glömt bort att hon mådde dåligt. De bytte sedan album, detta var från Ivanas sexårsdag fram till att hon var tolv. De bläddrade i den och Ivana förklarade vissa saker. När de kom till ett kort från en lekplats där Ivana stod med armen om en liten pojke stannade Jackie upp. Pojken hade brunt, ganska kort hår och var ungefär ett huvud kortare än Ivana. Hela hans ansikte sken som en sol, de små vita mjölktänderna glänste. Jackie såg på kortet och blinkade ett par gånger för att vara säker på att hon såg rätt.

"Ivana, vem är det?" frågade hon och pekade på pojken.

"Han? Det var min bästis när jag var liten, vi lekte jämnt när jag var sex år. Vi träffades på den där lekplatsen och sen den dagen gick vi nästan alltid dit. Men sen när vi började skolan så lekte vi inte längre."

Jackie nickade. "Jamen vad heter han?"

"Patrik."

Jackie spärrade upp ögonen och satt sedan bara och såg på Ivana med ett förvånat uttryck på sitt vackra ansikte.

"Vad är det?" frågade Ivana oroligt. "Är det något fel?"

Jackie skakade på huvudet och började sedan skratta. Ivana, som fortfarande inte fattade någonting, bara tittade på henne. Efter ett lugnade Jackie ner sig och såg sedan på Ivana igen.

"Jag känner den där pojken", sa hon och log.

"Gör du?" sa Ivana förvånat. "Hur vet du det?"

"För att vi har nästan ett likadant kort hemma", svarade Jackie.

Ivana såg fortfarande ut som ett levande frågetecken.

"Patrik är min bror."

Ivana slog handen för munnen och spärrade upp ögonen. Hon kunde inte få fram ett ord. Ett sånt här sammanträffande var så otroligt att det nästan var komiskt. Jackies bror… är Patrik Jackies bror? Ivana var tvungen att sjunka ner lite längre på sängen, hela rummet snurrade runt henne.

Jackie bara log mot henne, inte heller hon visste vad hon skulle säga. Ivanas min var så obeskrivligt rolig att hon inte visste vad hon skulle säga. Jackie hade tyckt att det var en otrolig tillfällighet att båda två både i Berga, men det här var nästan löjligt. Hon kom ihåg att Patrik hade sagt att han hade haft en speciell kompis när han var sex år, men han hade aldrig sagt vem det var. Det var möjligt att han hade pratat om henne när han var sex, men hon var alldeles för liten för att komma ihåg det.

"Jag måste nästan ringa och berätta det här för Patrik", sa Jackie och skrattade lite. "Han kommer tro att jag lurar honom."

Ivana verkade nu komma tillbaka till medvetandet igen. "Vad gör han nu? Hur mår han? Vart bor han för någonstans?"

"Ta det lugnt, inte alla frågor på en gång."

Ivana rodnade lite och drog sedan in ett par djupa andetag för att lugna ner sig lite. Sedan såg hon på Jackie med en frågande blick.

"Han mår bra", svarade Jackie. "Han bor i Stockholm just nu och jobbar som dataingenjör eller något sånt."

Ivana nickade. "Ja, han var en smart pojke redan då."

Det var tyst en stund, Jackie kunde se att Ivana kämpade med tårarna. Jackie kunde se att något hemskt minne plågade den brunhåriga kvinnan. Hennes ansikte spelglade flera år av sorg.

"Han var min enda riktigt kompis", viskade Ivana och bet sig i underläppen för att hålla tillbaka tårarna. "I flera år efteråt undrade jag vad som hände. Varför han inte kom till lekplatsen mer."

Jackie strök henne sakta över kinden och flyttade sig närmare för att trösta henne.

"Jag kom till den där jävla lekplatsen varje dag i ett år efter det, aldrig kom han tillbaka."

"Såja", viskade den mindre kvinnan och la armen om Ivana. "Ta det lugnt."

Ivana kröp så nära Jackie hon kunde och la sedan sitt varma huvud på Jackies svala axel. "Jag hade inga andra vänner. Det dröjde flera år innan jag hittade en riktigt nu kompis igen."

Jackie strök henne sakta över ryggen och kysste hennes panna. "Säga Ivana, det är bra nu. Jag är ju här, jag ska inte lämna dig."

Ivana nickade långsamt och trött, alla de år av undran och längtan sköljde över henne som en kall dusch. Ett år med vänskap med Patrik och sedan ingenting. Aldrig förr hade hon varit så ledsen. Hennes bästa och enda vän var inte där mer. Ingen förklaring, inget hejdå. I ett helt jävla år gick hon till den där lekplatsen för att se om han just den dagen hade kommit tillbaka. Efter skolan gick hon alltid en omväg förbi lekplatsen, men aldrig stod den brunhåriga lilla pojken och skrattade mot henne med sina vita tänder. Ivana kände tårarna rulla ner för hennes kinder. Inte visste hon att hon fortfarande kände så här.

De två kvinnorna låg och bara höll om varandra. Ivana med tårar sakta rinnande ner för hennes kinder och Jackie som viskade tröstande ord. Ivana försökte inte ens hålla tillbaka tårarna, de kändes underbart att äntligen få gråta ut dem. Efter alla de år som tårarna inte velat komma.

"Jag vill prata med honom", viskade hon efter en lång stunds total tystnad.

Jackie satte sig halvt upp och såg på henne. "Vill du att jag ska ringa till honom?"

Ivana nickade. Jackie log mot henne och satte sig sedan ordentligt upp i sängen. Hon kysste Ivanas röda, våta kind och klättrade sedan ur sängen.

"Kan jag låna er telefon?"

Ivana nickade trött och pekade på telefonen som stod på skrivbordet. Jackie lyfte på luren och satte sig sedan på sängen. Hon slog det nummer som hon så väl kunde utantill. Jackie visste att Patrik inte skulle vara hemma nu, men hon kunde lämna ett meddelande på hans telefonsvarare. Precis som hon trott satte telefonsvaren igång.

"Hej det är Jackie", sa hon. "Jag måste få prata med dig. Jag är inte hemma just nu, men du kan väl testa att ringa till min mobil när du kommer hem. Hejdå."

Hon la på luren och såg sedan på Ivana. "Han var inte hemma, han var på jobbet."

Ivana nickade med ögonlocken halvt slutna, hon började känna sig sämre. Alla tårar verkade ha tömt hennes kropp på kraft. Trots att hon inte hade ätit något började hennes mage göra uppror, den fruktansvärda kväljande känslan hade återvänt. Jackie lyfte sin späda hand och la den på Ivanas panna, hon kände värmen stråla ut från den. Den blonda kände sig så hjälplös, hon hade ingen aning om vad hon skulle göra. Hon hade aldrig tagit hand om någon som varit sjuk förut, och nu visste hon inte ens vad Ivana var för sjuk. Jacqueline ville så otroligt gärna hjälpa Ivana, få hennes lidande att sluta. Sakta strök hon den varma pannan, trasan hade hon ingen aning om vart den var. Men den hade verkligen behövts nu.

"Ivana", viskade hon försiktigt.

Ivana öppnade sina slutna ögon och såg på henne.

"Vart är trasan?"

Ivana drog ett djupt andetag för att kunna svara. "J-j-jag vet inte."

Jackie nickade och reste sedan på sig. Hon såg sig runt om i rummet, men kunde inte se den någonstans. Jag får väl gå och hämta en ny, tänkte hon och började gå mot dörren.

"Jackie."

Jackie vände sig om när hon hörde det tysta, men fullt hörbara utropet. Hon såg frågande på Ivana. "Ja?"

"Du lämnar mig väl inte?"

Jackie log skakade på huvudet. "Det är klart att jag inte gör, jag ska bara gå och hämta en ny trasa. Jag kommer snart, oroa dig inte."

Ivana nickade och slöt sedan sina tunga ögonlock, hon lät återigen drömmarna fånga henne och låta henne sväva i rymden. I sömnen suckade hon tungt åt den lättnad hon kände över att Jackie var hos henne.

**********************************************************************

När Jackie hade hittat en ny trasa, fuktat den och lagt den på den sovande kvinnans panna gick hon ut ur rummet för att låta henne sova ifred. Hon satt nu vid köksbordet och läste tidningen som hade legat på bordet, klockan tickade sakta på väggen. Den visade att klockan var strax efter fyra. Den blonda kvinnan tittade på rubrikerna, det fanns inget som verkade tillräckligt intressant för att hon skulle läsa vidare. Det verkade som alla nyheter var obetydliga om man jämförde med att Ivana låg inne, sjuk, på sitt rum och det fanns inget som Jackie kunde göra åt saken. Jackie klarade inte av att se Ivana så hjälplös, Ivana som hade verkat så stark dagen innan. Jackie log lite när hon tänkte på hur Ivana hade ställt sig framför den där killen på UnderBar och bara tittat på honom. Hon hade inte rört en millimeter när han kommit närmare, hon hade varit fast besluten att hjälpa Jackie. Den blonda kvinnan skulle aldrig våga göra något sådant. Hon var rädd för det mesta och framför allt så litade hon inte på män. Hon tyckte att de var alldeles för oberäkneliga.

Nu satt hon med hakan i händerna och armbågarna lutade mot matbordet, ett litet leende prydde hennes läppar. Hon slöt ögonen och lät sin hjärna återskapa de bilder av Ivana som hon hade varit dagen innan.

Plötsligt väcktes hon ur hennes tankar, hon hoppade till när hon hörde en dörr öppnas och stängas. Hon såg på klockan och fann att den redan var lite innan fem. Hon hade suttit vid bordet i en timmes tid och inte gjort någonting. I tron om att det var Ivana som hade gått i dörren reste hon på sig och började gå mot Ivanas rum. Men när hon kom in såg hon att Ivana fortfarande sov tungt i sin säng. Vem sjutton gick i dörren då, tänkte hon och började bli lite orolig. Hon visste absolut inte vem det var, bara att personen troligtvis var i hallen just nu. Med försiktiga steg gick hon sakta ut i hallen igen och mot ytterdörren. Hon såg en människa stå böjd över sina skor och verkade knyta av sig dem. Jackie andades ut. Det är i alla fall ingen inbrottstjuv för en sån skulle inte ta av sig skorna. Eller skulle de det? Precis då reste personen på sig och mötte hennes blick. De båda kvinnorna hoppade till, båda i tron om att det var en inbrottstjuv framför dem.

"Hej, gud vad du skräms", sa Tintin och flämtade till lite. "Vad gör du här?"

"Eh, hej", började Jackie, men Tintin avbröt henne.

"Förlåt, det var oförskämt av mig att säga så", sa hon och skrattade lite. "Jag menar, varför har jag fått den här äran att möta dig här i mitt hem?"

Jackie rodnade lite. "Jag är här och hälsar på Ivana, hon är sjuk."

"Sjuk? Det är väl inget allvarligt?"

Jackie skakade på huvudet. "Nä då, feber och illamående."

Tintin andades ut och började gå mot Jackie. "Hon är på sitt rum va?"

"Ja, fast hon sover så jag skulle råda dig till att inte gå in dit. Hon är väldigt trött, så snälla väck henne inte."

"Det är nog bäst att inte göra det", svarade Tintin och började istället gå mot köket.

Jackie, som inte visste riktigt vad hon skulle göra, följde efter henne. Tintin hade börjat plocka fram lite saker ur kylen, det verkade som om hon tänkte laga mat. Den svarthåriga kvinnan vände sig mot Jackie.

"Vill du ha lite?" frågade hon och visade upp en burk med köttfärssås i. "Jag tänkte värma lite köttfärssås och koka lite spaghetti."

Jackie, som inte hade ätit sedan elvatiden tidigare på dagen, nickade tacksamt. "Ja tack, jag måste faktiskt erkänna att jag är vrålhungrig."

Tintin nickade och satte sedan en gryt med vatten i på spisen, sedan gick hon bort till köksbordet och satte sig ner. Hon pekade på en av stolarna och Jackie satte sig mitt emot henne. Först var det en pinsam tystnad, Jackie visste inte vad hon skulle säga. Det kändes otroligt dumt att vara i någon annans hus när den man kom dit för att träffa sov.

"Har du varit här länge?" frågade Tintin och bröt tystnaden.

"Nä, inte så värst. Sedan klockan två ungefär."

"Tre timmar", sa den svarthåriga kvinnan. "Har hon sovit hela tiden?"

Den blonda kvinnan skakade på huvudet. "Nä, inte hela tiden. Men större delar av den."

"Kul! Vad har du gjort hela tiden?"

"Läst tidningen, tittat på TV, suttit och funderat lite."

Tintin nickade. "Men jobbar du inte idag då?"

"Jag skulle ha gjort det, men jag tog ledigt så att jag kunde hjälpa Ivana", svarade Jacqueline och rodnade lite. "Det var ju ingen som kunde vara med henne annars."

Tintin log. "Så du tog ledigt bara för att sitta och titta när min tjugofyraåriga storasyster ligger och kvider i sin säng? Om du är så snäll mot alla dina kompisar så har jag inget emot att vara din vän."

Jackie rodnade lite, det var uppenbart att Ivana inte hade berättat för sin syster vad som hade hänt kvällen innan. I och för sig hade Jackie inte heller berättat för någon. Hennes föräldrar hade sovit när hon kom hem och hade gått till jobbet när hon vaknade. Så hon hade inte haft så många att berätta för ändå.

Tintin tittade forskande på henne. "Men ni kanske är lite mer än bara kompisar?"

"Jo, det skulle man nog kunna säga", svarade Jackie och log.

"Jag visste det, jag visste det. Jag visste att hon inte berättade allting. Ha ha, jag hade rätt!"

Tintin hoppade upp från soffan där hon satt och dansade runt lite på köksgolvet medan hon jublade lite tyst för sig själv. Sedan skuttade hon sakta ut ur rummet och mot Ivanas rum. Jackie reste snabbt på sig och sprang efter, hon ville absolut inte att Tintin skulle väcka den sovande kvinnan. Men det var för sent för att stoppa henne nu, Tintin hade redan öppnat dörren och hoppat in i rummet. Jackie sprang in i rummet så tyst hon kunde. Där fann hon att Tintin hade slutat hoppa och stod nu och såg på sin sovande syster. Jackie andades ut och satte sig försiktigt på sängkanten.

"Tror du verkligen att jag skulle vara så taskig att jag väckte henne när hon var sjuk?" viskade hon och log sedan mot sin syster som sov så fridfullt.

Jackie ryckte på axlarna. "Jag vet inte, jag känner inte dig än. Jag känner knappt Ivana ens en gång."

"Inte? Men ni är ju ihop?"

"Jag skulle inte kalla det ihop, mer som on dating terms."

Tintin satte sig på skrivbordsstolen och såg på Jackie. "Så du känner henne inte?"

"Det är knappt. Jag känner henne inte tillräckligt för att vara ihop med henne. Det skulle inte kännas rätt att kalla det så."

"Men du skulle vilja lära känna henne så mycket?"

"Ja absolut", svarade Jackie. Hon svarade så fort att hon inte ens hann tänka på att det var Ivanas syster som hon satt och pratade med. När hon gjorde det rodnade hon lite. Inte för att hon skämdes över att hon ville vara ihop med Ivana, utan för att hon svarade alldeles för fort. Hon verkade nästan allt för angelägen om att bli ihop med Ivana, nästan desperat.

Tintin satt nu bara och log mot henne. Jackie hoppade till av en lätt rörelse från kvinnan i sängen. Ivana gnuggade sig i ögonen och satte sig sedan upp. Hon log mot Jackie och sin syster. Det var ett halvdant och trött leende, men ändå ett leende.

"Jaså, du är vaken?" sa Tintin och log.

"Det är lite svårt att sova när det sitter två tjejer inne på mitt rum och pratar", svarade Ivana och gäspade stort.

Jackie bet sig i läppen. "Hur länge har du varit vaken?"

"Typ sedan ni kom in i rummet faktiskt", svarade Ivana och log stort mot henne. Det glimmade till lite i hennes matta blåa ögon. Tintin reste på sig och ursäktade sig med att vattnet nog hade börjat koka. Ivana visste att hon gick för att lämna dem ifred, men Tintin ville inte att någon skulle veta att hon tog hänsyn till människor. Speciellt inte när det gällde sådana saker som kärlek. Kärlek? Vart kom det ifrån? Jackie avbröt hennes tankar.

"Så du hörde allt jag sa?"

Återigen nickade Ivana. "Alltihopa", viskade hon och blinkade ett par extra gånger för att vakna till lite. "Menar du det du sa?"

"Eh, ja. Hur så?"

"För det var nästan extakt vad jag tänkte det du yttrade innan."

Det leende som nu strålade från Ivana visade inget tecken på sjukdom. Det var så stort att Jackie nästan kunde känna värmen från det. Och hon kunde inte göra annat än att le tillbaka. Som om det tillsammans hade en superhemlig hemlighet. Eller som de tillsammans hade kommit på meningen med livet och inte hade för avsikt att berätta det för någon. De var tysta i flera minuter. Jackie började känna att den innan så underbar tystnaden började trycka på. Det kändes nästan tungt och obehagligt att sitta där inne och Jackie sökte febrilt efter något att säga. Men det var Ivana som bröt tystnaden.

"Tack för att du kom", sa hon och la huvudet på sned. "Även om jag inte har varit så mycket till sällskap."

"Äsch, det är ingen fara", svarade Jackie, tacksam för att Ivana hade börjat prata. "Jag har inte haft tråkigt och jag ångrar inte att jag kom hit."

Ivana nickade. "Bra, då kanske du skulle vilja komma flera gånger?"

"Självklart. Inget skulle kunna hindra mig."

**********************************************************************

"Hej då, mamma!"

Jackie drog på sig sin gympaskor och öppnade dörren.

"Hej då, älskling", ropade hennes mamma från vardagsrummet. "När kommer du hem?"

"Imorgon, jag sover över hos Ivana", ropade Jackie tillbaka in i huset innan hon gick ut. Den kalla vinden drog igenom hennes tunna kläder. Hela augusti hade tickat iväg och det var nu i början av september, den sena sommarvärmen de hade hoppats på hade inte kommit. Jackie hade knappt solat någonting den här sommaren och hon hade definitivt inte badat. Jag ser ju ut som ett jävla spöke. Jag måste sola lite solarium, tänkte hon medan hon gick på vägen mot Ivanas hus. Fast å andra sidan så gillar Ivana mig så här.

Det tog bara ett par minuter innan hon var framme vid det stora tvåvåningshuset. Hon hälsade glatt på Rosmari som stod och påtade i trädgården som vanligt. Den blonda kvinnan gick upp för den skrangliga trappan och knackade på dörren innan hon gick in.

"Hallå", ropade hon inåt huset medan hon drog av sig skorna.

Hon fick sett svagt svar från något av rummen, men hon kunde inte avgöra vem det var som svarade. När hon hade dragit av sig skorna och hängt upp den slitna jeansjackan hon fått av Ivana gick hon ut i köket. Där satt Titti och drack sitt kvällste.

"Hej", sa den äldre kvinna glatt. "Ivana är och handlar just nu, men hon kommer snart."

Jackie nickade.

"Vill du ha lite te" frågade Titti. "Det finns så att det räcker och blir över."

"Ja tack", svarade Jackie och satte sig på en av stolarna.

Titti gav henne en av de koppar som stod på bordet, Jackie tog kannan och hällde upp lite te åt sig själv. Sedan la hon i lite socker. När hon klar och hade provsmakat det såg hon upp på Titti.

"Det var gott", sa hon och log. "Det värmde också, det är rätt kyligt ute."

Titti nickade. "Ja, jag kände det när jag åkte hem från jobbet. Det var rent utsagt outhärdligt att åka på den där förbaskade vespan."

"Hade inte Ivana den?"

"Äsch, hon fick skjuts av Monika tror jag. Men jag kan säga dig att jag hade mycket hellre tagit bussen och låtit henne ta vespan. Jag förstår inte vad det är för fel på det här jäkla året. Det blir ingen värme överhuvudtaget." Jackie nickade i samförstånd. "Jag förstår vad du menar. Det är rena döden att gå hem från jobbet på kvällarna."

De två kvinnorna satt och samtalade en stund och det var så som Ivana fann dem en halvtimme senare. Hon kom in i rummet med två gigantiska papperskassar i händerna, hon gjorde en sista kraftansträngning och lyfte upp dem på diskbänken. Sedan vände hon sig mot Jackie och log.

"Hej älskling", sa hon.

"Hej på dig med, raring", hörde hon en retsam röst svara.

Tintin hade kommit in i rummet efter Ivana. Hon log mot sin storasyster med tungan retsamt utstickande mellan de två fylliga läpparna. Ivana skakade på huvudet och gick fram till sin flickvän istället. Jackie log mot henne och kysste hennes kalla läppar.

"Brrr", sa hon och rös. "Mitt blod fryser ju till is. Det blir inga flera pussar för dig förrän de där är varma."

"Men att kyssas är det bästa sättet att få dem varma", svarade Ivana med läpparna bara någon centimeter från Jackies mun i hopp om att få en puss till. "Snälla, bara en till, en liten bara."

Precis innan Jackie hann svara fick Ivana en hård smäll på rumpan. Utan vare sig kyss eller svar vände hon på sig och gned sig på rumpan. Titti log mot henne och pekade på kassarna.

"Det blir inga flera pussar för dig om du inte plockar ur matvarorna genast."

"Partypooper", mumlade Ivana och gick bort till kassarna, fortfarande gnidande sin rumpa. Hon plockade snabbt upp varorna och ställde dem på respektive platser. Inom loppet av ett par minuter hade hon plockat in alla saker, vikt kassarna och lagt dem i den nedersta lådan dör de förvarade de andra kassarna. Hon skuttade glatt fram till Jackie som höll på att dricka upp det sista i sin fjärde kopp te.

"Är jag värd en puss till nu?" frågade Ivana hoppfullt och plutade med läpparna. Hon satte sig på huk vid Jackies stol och blinkade ett par gånger med ögonen. Jackie skakade på huvudet. Vem kunde motstå den blicken? Hon böjde sig fram och fångade Ivanas plutande läppar med sina egna. Pussen var fjäderlätt och kittlade Ivanas läppar.

"Det där är allt du får just nu", viskade Jackie. "Du vill väl inte riskera att mitt blod fryser till is?"

"Nä, absolut inte", viskade Ivana tillbaka. "Ditt blod är mycket värdefullt för mig."

Deras intima lilla stund stördes av irriterande som pussljud. "Gulligull och pussipuss."

De två kvinnorna såg upp och mötte Tintins hånflinande ansikte. Ivana suckade och gjorde en grimas åt sin syster. Tintin bara fortsatte att le och göra små irriterande ljud. Ivana reste på sig och sträckte sedan åt handen för att hjälpa Jackie upp.

"Kom, vi får gå in på mitt rum tills min syster antingen har skaffat sig en pojkvän eller ett eget liv."

Jackie log, men reste inte på sig. "Jag måste diska min kopp först."

"Äsch, gå ni små turturduvor", sa Titti och flinande nästan lika brett som sin dotter. "Jag tar hand om det."

Jackie log tacksamt och to sedan emot Ivanas utsträckta hand. Sedan gick de hand i hand in på Ivanas rum och stängde dörren. Ivana slängde sig på sängen och Jackie var inte sen att följa henne. Hon kravlade upp i sin flickväns armar och slöts i hennes famn. De gröna ögonen gnistrade när de såg in i Ivanas blåa.

"Ska jag testa i fall dina läppar har blivit tillräckligt varma för att kyssas?" viskade Jackie och slickade sig sakta om läpparna.

Ivana nickade och log. Jackie sänkte huvudet lite och tryckte sina läppar mot Ivanas. Efter en stunds undersökande lyfte hon på huvudet igen och log pillemariskt mot Ivana.

"Nä, jag tror att vi får vänta en stund till."

"Gud var du är grym", suckade Ivana. "Kan du inte tänka lite på mig också? Det är faktiskt mina läppar som fryser, tänk om mitt blod fryser till is."

Jackie nickade och låtsades fundera en stund. "Du har allt en poäng där. Jag för väl offra mig då."

Ivana rynkade på nästan och log mot Jackie. "My hero", mumlade hon innan deras läppar möttes igen.

Deras kyssar blev efter hand mer intensiva och Jackie tryckte sig närmare Ivana. Ivanas hand smekte hennes rygg och hennes rumpa. Ett stön flydde från den brunhåriga kvinnas läppar när Jackies kyssar började arbeta sig ner längst hennes kropp. Jackies händer smekte den större kvinnas mage. Efter ett par sekunder hade Ivanas tröja slitits av hennes kropp. Den blonda kvinnan log åt synen som mötte henne. Den enda barriär som fanns mellan hennes händer och Ivanas fylliga, vackra bröst var en tunn, nästan genomskinlig svart bh. Jackies ögon smekte de underbara bröstens form, hon slickade sig sakta om munnen. Ivana kunde se åtrån i den mindre kvinnas ögon. Jacqueline böjde sig fram och började försiktigt placera lätta kyssar längst med den svarta bh:n. Ivana var tvungen att svälja hårt för att inte flämta till.

"Snälla Jackie", kved hon och sträckte sig efter den mindre kvinnans ansikte. "Vi måste sluta."

Jackie såg upp på henne med ett frågande och sårad blick. "Varför?"

"Min familj är precis utanför, jag vill inte att de ska höra."

"Jag förstår", svarade Jackie och flyttade sig lite uppåt så att hennes ansikte var i linje med Ivanas.

"Det är inte vad jag vill, men vi måste vänta."

Jackie nickade. "Det är ingen fara, jag förstår."

Ivana log mot henne, hon kunde se att den mindre kvinnan fortfarande kände sig sårad. "Vänta bara tills alla har gått och lagt sig, då ska du få så mycket att du inte kommer att kunna stå på en vecka", viskade hon hest.

Jacqueline flyttade sig lite närmare sin flickvän för att få bättre kontakt. "Jag kan knappt vänta."

Ivana gav henne en sista kyss och sedan klättrade de tillsammans ur sängen, Ivana tog på sig sin tröja igen. De bestämde sig för att titta lite på TV, men innan de satte sig öppnade de Ivanas dörr. De ville att de andra skulle veta att de kunde komma in om de ville Ivanas familj hade för länge sedan förstått att de inte var välkomna in på Ivanas rum om någon var med henne och dörren var stängd. Men var den öppen var det bara att knalla in utan att knacka. De hade varit lite problem i början med att få Timotej att förstå. Men när han hade råkat gå in på rummet när Ivana hade sin dåvarande flickvän där hade han fått en rejäl utskällning. Ivana och hennes flickvän hade gjort något som inte var helt barntillåtet och det var egentligen meningen att Timotej skulle ligga och sova vid den tiden på dygnet. Men sedan den dagen gick han aldrig in på Ivanas rum när dörren var stängd.

Ivana satte sig i den lilla tvåmannasoffan och öppnade sina armar, Jackie klättrade tacksamt upp. Hon kysste Ivana på kinden och flyttade sedan lite på sig för att sitta bekvämare. Den äldre kvinnan hade slagit på TV:n och höll nu på att zappa mellan kanalerna. Men det verkade inte som om det fanns något som kunde fånga hennes intresse.

"Snälla Ivana, kan du inte bestämma dig snart?" suckade Jackie.

"Men det är ju inget bra på någon av kanalerna", svarade Ivana och plutade med underläppen. "Det är aldrig något bra på TV."

Jackie satte sig upp. "Men kan vi inte gå och hyra en film då? Vi kan ta med oss Tintin och Savvy för de vill säkert se på film."

Ivana log och nickade, hon gillade att Jackie brydde sig om hennes systrar också. Hennes familj betydde väldigt mycket för henne, fast det skulle hon i och för sig aldrig berätta för dem.

"Okej", svarade hon. "Kom så går vi då."

De båda kvinnorna reste på sig och gick ut i köket där Tintin satt och läste tidningen. Jackie hade förvånats över hur mycket tid Ivanas familj spenderade i köket. Men har man ingen annanstans att ta vägen så är väl köket bättre än ingenting alls? Tintin sken upp och sa att hon gärna följde med, sedan sprang hon in och frågade Savannah. Men hon hade skolarbete så hon sa att hon nog var tvungen att stanna hemma.

De tre kvinnorna tog på sig sina ytterkläder och gick sedan ut i den kalla kvällsluften. Både Ivana och Tintin ville se Gladiator. Jackie hade i och för sig redan sett den, men de båda syskonen ville så gärna så hon gick med på det. De hyrde sedan filmen och gick hem.

**********************************************************************

Tintin gäspade stort, filmen hade precis tagit slut och klockan var rätt mycket. "Jag ska väl gå och lägga mig nu."

Jackie nickade, glimten i hennes ögon som Ivana hade sett innan när de låg i sängen hade återvänt. "Vi med."

Tintin log fånigt, hon förstod precis var Jackie hade för planer för hennes äldre syster. "Jag ska inte uppehålla er längre", sa hon och reste på sig. Hon gick mot dörren precis innan hon stängde den tittade hon in och log.

"Sweet screams", viskade hon och stängde dörren tyst, men ordentligt.

Ivana skakade på huvudet åt sin systers barnslighet.

"Tror du hon kan gissa vad vi ska göra nu?" frågade Jackie och log upp mot henne.

"Jag har lite på känn att hon gör det. Och vi vill väl inte göra henne besviken eller hur?"

Jackie lyfte på ena ögonbrynet och såg förföriskt på den unga kvinna vars armar var slutna runt henne.

"Självklart inte", svarade hon. "Det är bäst att vi börjar genast så vi hinner med allt innan vi somnar."

Hon reste på sig och höll sedan ut handen mot Ivana. Den längre kvinnan tog tacksamt emot den och även hon reste på sig. Sedan gick de tillsammans bort till sängen. Jackie backade mot sängen, när hon kände kanten mot sina knäveck lät hon sig själv falla. Hon föll sakta på den mjuka madrassen. Ivana stod fortfarande upp vid sängen och höll hennes ena hand. Med den fria handen lockade Jackie förföriskt på henne. Ivana log och böjde sig sedan fram över henne, deras läppar tryckes mot varandra. Jackie klättrade lite längre upp på sängen och Ivana följde efter henne utan att deras läppar vid något tillfälle bröt kontakten. Jackie hade nu lagt sig tillrätta och slutit Ivanas kropp med sina smala ben. Ivana pressade sin kropp närmare den mindre kvinnan, deras bröst trycktes mot varandra. Ivanas åtrående läppar började kyssa sin väg ner längst den blonda kvinnas hals. När hon kom till kanten av tröjan såg hon upp på Jackie.

"Får jag?"

Jackie nickade och log. "Självklart."

Ivana log tillbaka och tog sedan tag i kanten längst ner på tröjan. Hon började sakta dra den av den mindre kvinnans kropp. Jackie lyfte lite på överkroppen för att göra det lättare för Ivana. Någon sekund senare var tröjan av och låg slängd på golvet. Jackies vita bh fick inom kort samma öde. Ivana böjde sig ner och började kyssa och slicka de perfekt formade brösten.

"Du är så vacker", viskade hon medan hennes händer smekte Jackies höfter.

Den blonda kvinnan bara låg där och njöt i fulla drag, hon behövde för tillfället inte göra någonting. Ivana visste precis vad hon ville ha och när hon ville ha det. När Ivana hade givit Jackies bröst så mycket uppmärksamhet som hon kunde avvara började hon med kyssar och smek arbeta sig neråt. Även här fann hon att det var en barriär i vägen. Ivana började knäppa upp knapparna i jeansen, men hade sedan lite problem att dra av dem. Jackie kom till hennes undsättning, hon tog ett stadigt tag om byxkanten och ålade sig sedan smidigt ur dem. Dagen till ära hade Jackie tagit på sig ett par små svarta stringtrosor, som i likhet med Ivanas egentligen hade för lite tyg för att få kallas trosor. Men Ivana hade inget emot det. Hon placerade blöta kyssar runt Jackies navel och fortsatte sedan neråt. Med hjälp av tänderna lyckades hon befria Jackie från de små trosorna. Men innan hon hann skrida till verket kände hon Jackies hand under sin haka. Jackie lyfte upp hennes huvud så att hon kunde se henne rakt i ögonen som nu var mörka av upphetsning.

"Varför ska du få ha allt det roliga", viskade hon hest. "Jag har inget att titta på."

Ivana log ett slugt leende. "Vadå? Ska du också ha kul? Ja ja, eftersom du tjatar så."

Hon tog tag i sin tröja och drog den av sin kropp, samma sak hände med den svarta bh:n som Jackie hade visat så mycket intresse för tidigare. Jackie kunde inte slita blicken från de två brösten som visades inom räckhåll för hennes händer. Men hon hann inte göra något innan Ivana hade hoppat av sängen och började kränga av sig byxorna. Det tog inte lång stund innan hon var ovanpå Jackie igen, den här gången utan en endaste tråd på kroppen. Hennes kläder hade gjort Jackies kläder sällskap på golvet.

De två kvinnorna började sakta kyssas igen, och precis som förra gången så blev deras kyssar allt intensivare efter en liten stund. De båda kvinnorna började sakta röra sig mot varandra. Jackies händer smekte varje tillgänglig kroppsdel hos sin partner, vilket fick Ivana att bli alldeles galen. Hon flämtade högt och var tvungen att slita sin mun från Jackies för att få någon luft överhuvudtaget. Efter en lång stunds enbart kyssande och smekande exploderade de båda kropparna i unison njutning. Jackie tryckte sina läppar mot Ivanas för att inte skrika rätt ut. Även Ivana försökte hålla sig från att skrika. Och eftersom hon hade flera års träning av att vara tyst så lyckades hon, med en väldig kraftansträngning, inte bara dämpa sina egna utan också Jackies skrik. De blåa ögonen dansade av lycka när de såg in i Jackies nu mörkgröna ögon. Ivana la sig försiktigt bredvid Jackie och flämtade efter luft.

"Tack", viskade Jackie och kysste hennes fuktiga panna.

"Tack själv."

Ivana försökte kväva en gäspning. Visst var hon supertrött, men hon ville hellre vara vaken och prata med Jackie. Jacqueline som såg hennes halvtaskiga försök log mot henne.

"Sov älskling", viskade hon och kysste henne ännu en gång.

Ivana hann inte ens svara innan ögon hade stängts och hennes medvetande hade seglat bort till en annan värld. Jackie såg på den sovande kvinnan en stund innan de rytmiska andetagen vyssade henne till sömns.

Som bitar i ett pussel passade de ihop där de låg sovandes, inget kunde rubba dem. Deras drömmar var på något övernaturligt sätt förenade vilket gjorde dem till en enda varelse. Ett enda liv som tog gemensamma andetag och vars hjärtan slog rytmiskt tillsammans.

vidare till kapitel 3-4 [slutet]