Cocker spaniel kan räkna sin bakgrund till de spaniels,
som tidigt förekom som gårdshundar i stora delar av
England. Ur dessa "gatuspaniels" utvecklades
efter hand även "familjespaniels", som främst
kom att användas som stötande och apporterande
fågelhundar. Man skilde tidigt mellan vatten- och
landspaniels och delade upp de senare i "setting
spaniels, föregångare till våra dagars setter,
"springer spaniel" som är upphovet till dagens
springer spaniel och "övriga spaniels". Dessa
övriga fick så småningom beteckningen "cocking
spaniels", eftersom hundarna främst användes vid
morkulljakt. (Morkulla, eng woodcock). Under rasens
utveckling har stora typförändringar skett och man
anser att den moderna typen av cocker spaniel slog igenom
i samband med Cruft's utställningen i London år 1905.
På 1930-talet accepterades slutligen samtliga de färger
som rasstandarden nu föreskriver. Cocker spaniel är en
av världens mest uppskattade och populära hundraser.
Helhetsintryck
Cocker spanieln är en glad, sportig, välbalanserad,
kompakt och kraftigt byggd hund. Mankhöjden är ungefär
lika med längden från manken till svansroten. Typiskt
för cocker spaniel är en medfödd gladlynthet samt en
ständigt viftande svans med typiskt ivriga rörelser,
speciellt då hunden följer ett spår utan att vika för
den mest oländiga terräng. Den är vänlig och
tillgiven, fylld av energi och livsglädje.
Huvud
Skallen skall vara välutvecklad, fint utmejslad och får
varken vara för smal eller för grov. Kindbenen får
inte vara framträdande. Nospartiet skall vara
kvadratiskt, stopet skall vara väl markerat och ligga
mitt emellan nosspets och nackknöl. Nosspegeln skall
vara tillräckligt bred för att ge utrymme för cocker
spanielns väl utvecklad luktorgan.
Ögon: Ögonen skall vara uttrycksfulla men inte
framträdande. Färgen skall vara mörkt brun eller brun,
aldrig ljus. Om pälsen är leverfärger, liver roan,
eller vit/lever skall ögonen vara hasselnötsbruna i
harmoni med pälsfärgen. Ögonlocksränderna skall vara
åtliggande. Uttrycket skall vara intelligent och milt
med ändå vaket, livligt och glatt.
Öron: Öronen skall vara droppformade och lågt
ansatta i höjd med ögonen. Öronlappen skall vara tunn
och nå till nosspetsen. Öronen skall vara väl täckta
av långt, rakt silkesaktigt hår.
Bett: Käkarna skall vara starka med perfekt,
regelbundet och komplett saxbett.
Hals: Halsen skall vara medellång och muskulös.
Den skall vara väl ansatt i ett vackert sluttande
skulderparti. Torr hals.
Kropp
Kroppen skall vara stark och kompakt. Bröstkorgen skall
vara väl utvecklad med djup bringa, varken för bred
eller för smal i fronten. Revbenen skall vara väl
välvda. Länden skall vara kort, bred och stadig. Ryggen
skall slutta svagt från slutet av ländpartiet till
svansansättningen.
Fram- och
bakben
Skuldrorna skall vara flata och sluttande. Frambenen
skall vara raka med bra benstomne och tillräckligt korta
för att ge koncentrerad kraft men inte så korta att det
inverkar menligt på de mycket goda prestationer man kan
förvänta sig av denna utomordentliga jakthund.
Bakpartiet skall vara brett, väl rundat och mycket
muskullöst.
Bakbenen skall ha bra benstomme, välvinklade knäleder
och lågt ansatt has, för att kunna ge ett bra påskjut.
Tassar: Tassarna skall vara fasta, kattlika och ha
tjocka trampdynor.
Svans: Svansen skall vara ansatt något under
rygglinjen. Den skall bäras glatt och i rygglinjens
förlängning, aldrig högre. Vanligtvis kuperas svansen,
dock aldrig så kort att det inte går att se de
ständiga, glada svansviftningarna då hunden arbetar; ej
heller så lång att dessa hindras.
Svanskupering är FÖRBJUDEN i Sverige !
Rörelser
Rörelserna skall vara parallella och stabila, täcka
mycket mark och ha kraftigt påskjut.
Päls
Pälsen är slät, silkesaktig, aldrig sträv eller
vågig, inte alltför riklig och aldrig lockig. Fanorna
skall vara rikliga på frambenen, kroppen och på
bakbenen ovanför hasen.
Färg
Alla färger tillåtna. Hos enfärgade hundar får vitt
förekomma endast på bröstet.
Storlek/Vikt
Mankhöjd: Hanhund ungefär 39-41 cm Tik ungefär
38-39 cm
Vikt: Vikten mellan 13-15 kg.
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall
bedömas i förhållande till hundens förtjänster,
helhetsintryck och konstitution.
|
