Rottweiler

Uppfödare: Rottmore´s kennel
Clurus kennel

Rasbeskrivning:

Ursprungs- och hemland: Tyskland.
Ursprung och historia: Rottweiler, under lång tid kallad för slaktarhundar från Rottweil, har av många kynologer framfållits som den mest renodlade ättlingen till romarnas boskapshundar, som i sin tur härstammade från de stora hundar som molosserfolket hade med sig från öst när de invandrade till nuvarande Grekland ca 500 år f.kr. I Wurtemberg i Sydtyskland i det område där staden Rottwei nu ligger funns under 100-talet en romersk utpost, som vaktades med hjälp av molosserhundar. Under tidig medeltid var Rottweil centrum för boskapshandel, och stora penningsummor var i omlopp. Boskapshjordar drevs till och från staden, och traktens rövare hade goda tider, antingen genom att stjäla boskap eller genom att överfalla ägarna och ta deras pengar. Behovet av hundar som livvakt blev stark, och de största, tyngsta och skarpaste lokala boskapshund.
Boskapshundarna utvaldes för bevakning, medan den lättare varianten fick driva boskapen. Huruvida namnet slaktarhund anspelade på den blodtörstighet varmed de attackerade rövare eller om det hörrörde från det faktum att boskapsägarna lika ofta var slaktare framgår inte av beskrivningarna av rasens historia, med de kallades slaktarhundar även vid 1900-talets början. I Sverige fanns aktiva Rottweileruppfödare redan tidigt, och den första kullen föddes 1916. Samma år utdelades svenskt championat för första gången till rasen. Numera är den en respekterad brukshund med framgångar inom flera brukssportsgrenar. Rottveilerna skall ha alla egenskaper som förknippas med effektiv brukshund: Mod, nervfasthet, vaksamhet, naturlig skärpa, följsamhet och arbetsvillighet. Särskilda kännetecken: Rottweilerna skall ha rektangulär kropp och vara kraftig och muskulös med tämligen bred bröstkorg och välutvecklad förbröst. Buklinjen skall inte vara uppdragen. Den starka ryggen skall vara tämligen bred. Huvudet skall vara kraftigt och medellångt och ha god bredd mellan öronen. Nosryggen skall vara plan och nosen bred och inte för lång. Huden skall ligga stramt över kraniet, och endast vid stor uppmärksamhet visar hunden lätta rynkor i pannan. Ögonen skall vara mandelformiga och mörka. Öronen skall vara högt ansatta och framåtvikta och ge ytterligare bredd åt huvudet. Hunden skall göra ett kraftfullt och stramt intryck och får aldrig se lymfatisk eller luftig ut. Den skall röra sig energiskt och ledigt. Hårlag: Täckhåret skall vara medellångt, tämligen grovt och tätt åtliggande, underullen skall vara tjock och får inte synas genom täckhåren. Färg: Svart med roströda s.k. tan-tecken. Storlek: Mankhöjden för hanhundar skall vara 60 - 68 cm, för tikar 55 - 63 cm.