Du min vän
såg på mig en endaste gång
så var jag fast i ditt garn
En enda smekning över kinden
och jag visste att det inte fanns
en enda väg ut

Du log mot mig och sa
att jag nu var din
att ingen mer skulle störa
att ingen mer kunde förstöra

Jag trodde på ditt ord
fast förvisad om din kärlek
fast förvisad om vår framtid
en framtid i lycka

Du min vän
tog min hand och drog mig fram
fram över golvet
fram över trösklarna

För ett ögonblick såg jag ut genom fönstret
det snöade och allt var tyst där utanför
Jag kunde höra tystnadens hjärtslag
dunka dunka dunka

När jag tillslut öppnade ögonen igen
var det inte tystnadens hjärtslag jag hörde
Då var det mitt egna hjärta som dunkade
och en röst ropade mitt namn
och att jag inte skulle somna

Det var inte du min vän som ropade
det var ett okänt ansikte som sa mitt namn
om och om igen

Någon torkade mitt ansikte med en blöt trasa
men den var inte blöt av vatten eller svett
det var mitt eget blod som fanns där

Någon höll min hand men det var inte du min vän
det var någon okänd som kollade min puls
Någon som skrämde mig
jag försökte skrika efter dig
men fick inte fram en endaste ton

Människor omkring mig tog ett tag
om min sargade kropp för att lyfta undan den
Jag ville bara somna om men någon ropade mitt namn
det var inte du min vän

Det blev mörkt och jag försvann igen
in i drömmarnas värld
Åter igen blev allt varmt och jag kände dina andetag
Andetag som nöp om min strupe....