Välkommen till sagans värld!
Liksom bildskapandet hämtar sagor och myter sitt stoff från såväl medvetna som djupa, omedvetna lager i vårt inre. Jung delar in det omedvetna skikten i det personligt omedvetna och det kollektivt omedvetna. I det kollektivt omedvetna finns arketyperna, ett slags potentiella grundmönster, urbilder, som vi alla bär på. Dessa slumrande grundmönster aktiveras i olika livssituationer, till exempel vid övergången från en livsfas till en annan, och de utgör en länk mellan det mänskliga psyket och människans biologi.
Sagan som läkemedel
Sagan sätter det inre livet i rörelse vilket i sin tur ger upphov till inre bilder och stämningar. Den talar direkt till människans inre.
Eftersom den inte gör anspråk på att vara sann, tar den oss med till
en värld där en annan verklighet kan ta vid. Med sin klassiska början "Det var en gång för länge, länge sedan, i ett land långt, långt härifrån" och sitt eviga slut "och så levde de lyckliga i alla dagar", ger sagan frihet och utrymme för oss att vara, vila, leka.
Den öppnar nya portar i vårt inre, portar bakom vilka fantasin och
möjligheterna lever. Den ger tröst, för i sagans värld, kommer någon eller något till undsättning även i de mörkaste stunder.
Clarissa Pinkola Estés kallar sagor för läkemedel och menar att
de sätter det inre livet i rörelse när det blivit skrämt och stelt.
Det kan den göra därför att sagan talar till vår längtan, förstår vår sorg, väcker vår nyfikenhet och lust att upptäcka.
För mig har sagor varit en källa till glädje och lust, erbjudit en rik
fantastisk värld att träda in i och utforska. Sagorna har tröstat när
inget annat hjälpt och funnits kvar när alla andra försvunnit. De har varit pålitliga och trofasta och förstått sig på både gott och ont och vetat mycket om drakars, demoners, men också prinsessors och ledsna askungars behov. De har erbjudit en annan verklighet för en stund, en verklighet där berättelsen får ett lyckligt slut.
Därför har sagorna blivit vänner som det gått att återvända till gång på gång, vila tryggt hos i det välkända, och från gång till annan, också med förundran upptäcka något nytt hos. Sagan har varit som ett trådnystan som rullat in den mest ensamma vrå och ut i världen, där om inte det stora äventyret, så ändå goda och märkliga upplevelser väntat.
Det var därför med stora förväntningar jag öppnade bokpaketet innehållande
Den trofaste trädgårdsmästaren. En saga om det som aldrig
kan dö, Clarissa Pinkola Estés andra bok på svenska. Samma förlag, W&W, har tidigare givit ut hennes bok Kvinnor som slår följe med vargar. Myter om vildkvinnans arketyp.
Min förväntan byttes omedelbart i besvikelse över den lilla tunna
bok som uppenbarade sig. Med hennes ovannämnda omfångsrika bok som inre referens började jag läsa. Efter ett par sidor hade min besvikelse emellertid förbytts i engagemang och jag ryckts med i den magiska berättartonen.
Den första saga Clarissa Pinkola Estés själv hittade på som barn vid en av de många sagoberättarstunderna familjen samlades till, inleder boken. Det är sagan om hur sagorna skapades, och den inleds med orden:
"Hur kom sagorna till världen? Jo, sagorna kom till världen därför att Gud var så ensam." Hela tomrummet var mörkt pga att det
var fullpackat med sagor som inte gick att skilja åt. Gud skapar ljuset så att han skall kunna skilja "de mörka sagorna från de
ljusa" och på så vis "skapades både klara morgonsagor och fina kvällssagor." Och Gud fortsätter att skapa, ömsom lycklig,
ömsom fortfarande ensam, tills han får en idé att skapa människan till sin avbild. Och se, då är han inte längre ensam, för dessa
själfulla varelser som han kallar människor, kan berätta alla sagorna och även hitta på nya, och det var det som saknats i skapelsen. I sagan skrattar Gud av lycka över vad han skapar och ur hans skratt faller stjärnorna och himlen på plats. Och inuti mig känner jag stjärnornas fall till det klingande skrattet.
UniKrea - Studio för Konstnärligt Gestaltande Terapi och Kurser
Fjällgatan 23B, 116 28 Stockholm
Tillbaks till UniKreas svenska indexsida.