Sänd in dina bidrag till mig så lägger jag ut dem i min skrivarlya, så fler får glädje av att läsa dem.Och det bästa av allt, jag länkar till din sida.
Jag ser verkligen fram emot att du vill bli gästskribent.
Eftersom tanke och handling är ett för mig framkastade jag en idé om en resa till Ibiza för en Malmöflicka som jag träffat i Kristianstad. Hon ville gärna följa med, så jag styrde och ställde för min allra första utlandsresa. Tillsammans for vi så ner till Spanien. Efter en hisnande turbulent luftfärd över bergskedjan Pyrenéerna (hade man tur så kunde man njuta av att se sin macka i grannens knä) kom vi så insvepande med Braatens flight nr 2925 i den sena aftonsolens glöd över ön Ibiza. I inflygningsvarvet kunde vi till höger se en stor salinas (salttäkt) och till vänster kunde vi ana öns lilla flygstation. När flighten väl hade satt hjulen i marken med en lätt duns utbröt det obligatoriska handklappandet som är så typiskt för varje charter. När dörrarna öppnats och efter de obligatoriska formaliteterna, som var lite extra här eftersom vi nu befann oss i general Francos land, fick vi lämna flygplanet. Nå, när vi alla väl hade kommit ut stod det en rad små gula traktorer med stora gula täckta vagnar och väntade på att forsla oss resenärer in till själva stationsbyggnaden. Där vidtog passkontroll och efter denna slussades vi vidare. I väntan på vidare färd mot vårt hotell fick vi i oss lite kaffe och en macka, efter denna lilla paus gick vi för hämta ut vårt bagage. Den relativt stora och svala hallen vi befann oss i var strängt bevakad av grenadjärer, kom ihåg att detta var under Francotiden. Nå, så småningom när vi hade funnit och embarkerat våra bussar var det dags för vidare färd. I flygplatsens och huvudstaden Ibizas utkant gick färden rätt igen ett stort område av vita hus med brutna tak klädda med gulbruna takpannor, dessa hus bröt starkt av mot omgivningens hus med de typiska platta taken, det var därför jag observerade dem extra. Jag har vid senare besök på Ibiza fått veta att detta var en militärförläggning. Under vår färd till den lilla hamnstaden Sàn Antonio abad åkte vi igenom ett underbart landskap på en slingrig grusväg. Understundom passerade vi stora olivlundar som dessvärre var en aning torra då vi var i början av juni månad, desto grönare var de stora pinjelundarna. Vi kunde också se små haciendas lite här och var upp mot bergen. Under vår fortsatta färd for vi förbi ett stort kloster uppe på en kulle vid sidan av den väg vi åkte fram på. Den slingrande grusvägen vi åkte fram på var tydligen huvudvägen mellan huvudstaden Ibiza och hamnstaden Sàn Antonio abad som ligger på var sin sida av ön. Så småningom kunde vi i sena kvällen checka in på vårt hotell och få nyckeln till vårt rum, det var sent på kvällen så köket var inte öppet men vi hälsades välkomna med en stor bricka kallskuret och en enorm korg med frukt. Dagen därpå var det dags att utforska omgivningarna och eftersom jag aldrig har varit en typisk charterturist utan anser att när jag kommer till ett annat land vill jag i regel blanda mig med landets befolkning och leva så att säga på deras villkor. Så jag satt igång att fraternisera så pass att jag blev inbjuden till en nattklubb där jag bland andra träffade på två underbara spanska tjejer som höll på sjunga lite. Året efter slog de igenom som duon Baccara, de var verkligt stora även här i Sverige under discovågen 1977-82. Det här var Abbas storhetstid och Abba var verkligt stora här på ön, så ni förstår att vara svensk på Ibiza på den här tiden det var härligt. Nåja, efter nattklubbsbesöket var det ett par killar och tjejer och så förståss lilla jag som följde med dessa två tjejer i Baccara på en efterfest. När jag sedan fram på småtimmarna skulle ta mig till hotellet höll det på att sluta galet, där jag kom vinglande fram i mitt smått berusade tillstånd bar det sig inte bättre än att jag träffade på ett par karabinjärer, alltså halvmilitära poliser. Mitt pass var naturligtvis kvar som deposition hos policia, alltså den vanliga polisen, och mina andra id-handlingar låg i tryggt förvar i en säkerhetsbox på hotellet, så jag tänkte nu är det godnatt Rosquist men trots min dåliga engelska lyckades jag på något sätt reda ut det hela. Franco har sedan till mångas fromma, inte minst spanjorernas, lämnat över makten till kung Juan Carlos. Det främjade bland annat turismen - men nackdelen är att mitt kära Ibiza inte går att känna igen längre. |
Om du vill medverka med en novell, en saga
en rolig historia eller en dikt i min lilla skrivarlya blir jag hemskt glad och tacksam. |
Min käre broder nu jag skriva hem till min släkt. Jag varit många år i Sverige nu. Jag mår bra, Mycket bra. Det är nog tre år sedan jag skriva senast, Inte bra. Hur stor är vår familj nu? När jag reste hemifrån var vi 69 med allahopa. Ni vara många fler nu tror jag. Jag skaffat egen familj, Svenska flicka. Hon vara bra hon få barn, och jag pengar av svenska staten. Svenska folket bra men lite dumma. Man får inte ha höna eller get i lägenheten det vara dumt. Svenska männen är underliga, dom bara arbeta alltid, jag inte förstå. Svenska mannen inte säga om jag hälsar på hans fru, han säga demokrati. Han icke blir galen. Han blir bara galen om jag har höna i lägenheten, han icke vara klok. Jag har mycket fin lägenhet vi bara vara utlänningar som ha fina lägenheter dom är dyra. Svenska mannen icke tjäna så mycket pengar som vi. Han har mycket arbete hela dagen han tjäna mycket lite pengar som går till staten, och staten ger dem till min firma. Dom vara mycket bra. Jag tycker hela vår familj skall komma till Sverige. Ni bara skaffa flygbiljett till alla. Ni gömma biljetten socialbyrån betalar när ni komma. Dom bygga stort nytt hus här det blir mycket dyrt, så vi kan få det till hela vår familj.Om bara vi bo där kan vi ha get och höns på balkong, det vara bra. Ingen svensk kan få råd att bo där så vi få det. Jag imorgon tala med min firma om detta Jag hoppas ni alla komma. Ni nog vara 125 i min familj nu, så ni vara Välkommna. Mustafa |