Ett vitt ljus förblindar dig. Du förlorar all känsla av riktning och när du plötsligt får fast mark under fötterna vill dina ben inte bära dig längre. Du landar mjukt, mot fuktig grön mossa, och när du förvånat tittar upp sitter du på marken under en björk. Luften är klar. Solen skiner mot en blå himmel, men det finns en dold egg av kyla i luften som skvallrar om höst. Rakt framför dig står ett stort tvåvåningshus av trä omgärdad av en vildvuxen trädgård. Fyllda klasar av vinbär glittrar i solen som droppar av rött vin. "Välkommen!" Rösten tillhör en ung kvinna med långt, brunt hår och gråblå ögon. Hon ler avväpnande mot dig. "Mitt namn är Linda. Jag antar att Silver visade dig vägen hit?" Silver, enhörningen! Du nickar, men hinner inte fråga innan hon tillägger. "Kom med in." Ni stannar i ett av de egendomligaste rum du någonsin sett. Taket välver sig högt över ditt huvud, ljus faller in genom de enorma fönstren och bekväma stolar flankerar en eldstad, men belysningen kommer från en stor cirkel inlagd i kakelgolvet. Den delas av silverlinjer men strimmor av ljus virvlar och blandas som stråk av färgad dimma fritt över cirkelns yta. Linda stannar vid kanten och betraktar färgspelet. "Det här är Lorias kompass" förklarar hon, "alla dessa fält är vägar som tar dig till olika platser. Naturligtvis är du välkommen att stanna som gäst i mitt hus så länge du vill. Men" tillägger hon med ett leende, "jag tror inte att en vandrare som du blir nöjd med mina enkla mirakel för någon längre tid" Du hinner inte med att protestera förrän hon fortsätter. "Lycka till!" Med ett leende och en vinkning vänder hon sig om och är plötsligt borta. Du lämnas ensam att ta itu med den egendomliga situation som du hamnat i. Kompassen breder ut sig framför dig.
Copyright ~Linda~ 2005
|